Hejsan, Tänkte dela med mig av en dikt skriven av mig 19/07/2012.
Sittandes på en båt, jobbat i runt 40 dagar och 20 dagar återstår.
Grådaskigt väder utomhus.
Du gör mig blind, Du får mig att falla,
Du har blivit prövat av nästan alla.
sanningen är den att jag gillar dig endå.
Du får mitt humör att stiga när jag är med dig.
Du får mig att vilja vara med dig ofta, Med dig tappar jag omdömet och säger saker som inte varit särskillt genomtänkta.
Nu är jag inte hemma, Nu kan vi inte ses längre på ett bra tag.
Utan dig känner jag mig vilsen.
Du har satt mig i sånna dåliga situationer, Men även i bra.
Du är min fiende och min bästa vän.
Du har gett mig ärr jag aldrig kommer att få bort eller glömma, Ärr som får mig att komma ihåg varför jag försöker undvika dig.
Jag har fått uppleva din närvaro i flera års tid, Ändå är längtan efter dig så stor.
Jag vet att jag kan vara utan dig, Men det är svårt, jag minns bara dem fina tiderna.
Det är du, Alkoholen som får mig att må bra igen. 
Edit: Detta var även mitt hundrade inlägg..
hej, det var jättefint skrivit,stå på dig o låt du inte falla i greppet igen,, själv var jag slav av ciggisar i 40 år, nu har jag varit rökfri i 4 långa år, så dom skall inte få greppet om mig igen, kämpa på. mvh jan53
