Min första resa till Thailand 1980

:icon_redface: :icon_redface: Jag blir så härligt nostalgisk och tänker tillbaks till den första gången jag åkte till Pattaya detta var år 1980…man var en 25 årig ungkarl. Jag hade själv inte läst något om Thailand men mina reskamrater hade läst utförligt om Thailand och speciellt Pattaya i Fibban och Lektyr,. Så jag hade ingen som helst aning om vad som väntade mig. Men redan i Bangkok där vi stannade i 2 dagar fick jag en försmak om det som väntade. Snacka om kulturkrock, själv kom jag från landet och nöjesutbudet var mycket begränsat, Man satt och söp i kompisens Amazon på väg till dansen och blev i bästa fall insläppt på dansen om man undvek ordningsvakternas hökblick, annars var det att promenera runt på parkeringen och snacka med andra ”olycksbröder”. Det var många helkvällar man fick gå runt och få denna ofrivilliga motion. Man vill egentligen inte prata om sina framgångar hos dom dansantare personerna av det motsatta könet. Den var i det närmaste obefintlig. När man sedan kom till Pattaya, då ropade dom vackraste kvinnor som man inte ens mött i sina våtaste drömmar ”Sit down please..,handsome man” nu var man var i paradiset. Dom var så övertygande att man trodde på dom … för ska man vara ärlig så inte var man som 25-åring inte den fulaste gubben på beachen. Däremot kanske den fullaste.forts följer

Året var alltså 1980 och Pattaya var nog mycket lungnare än det är nu.. sekond road var obebyggd dvs. inga hotell. Vi bodde på Siam Bayshore hotel, sista biten till hotellet var det mörklagt det var en guldaffär på slutet av Beach road där i mörkret stod Transvestiterna och  med sina mörka röster kom med erbjudanden av typ ”Come here and I show you something”.Vad dom ville visa var jag inte intresserad av och vet än i dag inte vad det var. Men första kvällen i Pattaya stärkte vi oss på rummet och gick ut för att göra stan. Stannade vid Mariner Bar och lockade av deras ”sit down please” blev vi sittandes där hela kvällen. Man blev mer än packad pga. att Singhan var ju betydligt starkare än våran öl. Vi var också inte så vana att prata engelska så efter ett par timmar upptäckte man att man satt och pratade engelska med sin kompis

På Mariner Bar fanns inga vakter som talade om för oss när vi fått nog och för första gången fick man prova hur full man kunde bli... och det kunde man. Vi blev mycket intressanta för flickorna när dom fick veta att man aldrig varit i Thailand förut. Dom ansåg väl att vi var rena ”lammköttet”, fast de flesta var yngre än oss. Men när man pratade med dom så hade många samma historia, dom hade varit flickvänner eller fruar åt dom Amerikanska soldaterna som var förlagda i Thailand under Vietnamkriget. Jag träffade flera från bla Udon Thani som hade börjad jobba i Pattaya pga. att deras pojkvänner eller makar stack hem till USA efter kriget utan att tänka på sin familj i Thailand nästan alla hade kort på barn som dom hade med dessa soldater. Detta är vad jag minns innan Singha dimman sänkte sig över mig. Den första veckan var precis lik ….ett vanvettigt festande.. vi gick omkring , konstant packade..lyckliga. Jag tänkte: Detta är livet ..Till detta är du skapt.. Du skapelsens krona. Alla människor var så generösa, en kompis kom hemramlandes och berättade att en Amerikan hade bjudit honom på en Whiskey en dubbel tolva dvs. en Whiskey på 24cl… inte illa, men morgonen efter var det precis så han mådde

:sneaky:

Jag kanske ska berätta om att det var en charterresa vi åkte på, vi reste med Fritidsresor. Jag minns att dom hade en manlig ”platschef ” som var gift med en trevlig thailändska som fungerade som guide. Jag såg på hennes miner att hon inte verkade road av vårt ensidiga intresse av vissa delar av det Thailändska kulturutbudet, och ska man så här i efter hand vara lite självkritisk så måste man

erkänna att inte var det många hundra meter av Thailand man såg. Några andra minnesvärda personer på denna resa var 2 kompisar från vårt östra grannland som för att dölja sina avsikter med Pattaya resan för sina flickvänner hade studerat Buddism och Thailändsk historia på sin

fritid. Frukten av deras studier var att vi nästan inte såg dom på dom 14 dagar resan varade,ytterligare en frukt men lite surare var att en av gossarna fick ”besöka klinik” för någon åkomma som han ådragit sig efter att ha efter vad jag förstått praktiserat sina inlästa kunskaper. En annan herre reste ned med sin hustru jag tror han fyllde 50, han fick fria tyglar och ”gav järnet” han försvann in på short time hotell ett par gånger per kväll. Detta pågick i tre dagar sedan när han som vanligt satt med oss på den 4:e kvällen för att lägga upp kvällens strategi så ropades det med en barsk stämma från deras hotellfönster ”xxxxx” kom opp nuuu. Det var det sista vi såg av honom... sedan var det organiserade utfärder som gällde för honom resten av resan. Jag tyckte mig se en bedrövad och sorgsen blick bakom en gardin i ett fönster på en av dessa utfärdsbussar en dag när vi var på väg ut på walking street. Tack för mig..

Intressant historia!

Har du några scannade bilder?