Min elfte upplevelse i/av Thailand

Elfte resan.  13 juli -> 17 juli 2013

13 - 14 juli

11:40 började planet taxa ut till startbanan för att på börja vår resa till Thailand igen, den andra för året. 6 timmar tidigare hade vi, Tuk och jag, vaknat av klockradion. Efter de vanliga rutinerna och genomgång av alla detaljer kom vi så iväg vid 07:30. En underbar Svensk sommar morgon, Svensk sommar från sin allra bästa sida…

Färden gick genom ett grönskande landskap med omväxlande gula och gröna fält längs vägen. Nästan så att det kändes lite ”synd” att lämna ett så fint Sverige. Samtidigt som det kändes rätt bra att snart få sätta fötterna på Thailändsk mark igen.

11:45 hade flygplanshjulen släppt kontakten med Arlandas startbana i en brant stigning upp mot marsch höjden. Planet var fullsatt, många barnfamiljer med. Vi kommer att mellanlanda i Istanbul vid 16:15 om allt går som planerat.

Precis innan take off delades menyn ut. Det bjöds på kyckling eller burgare, får se vad jag väljer…

Vi var för tillfället inte speciellt hungriga då vi tidigare hade fått oss lite till livs på ett matställe inne på ”taxfree” området.

Vi har nu varit i luften cirka en timme och dryckesvagnen är på ingång… Tidigare hade flygvärdinnan gett oss en liten fyrkantig sak, någon typ av geléliknande godis bit med nötter inuti. Maten kom, och döm om min förvåning då flygvärden frågar om vi beställt ”special food”? Det hade vi tydligen gjort… båda två… i alla fall fick vi var sin bricka med ”seafood”. Räksallad, fruktsallad, salta kex med ost till. En småfralla med tillhörande smörpaket, samt en matlåda med lax, potatismos och kokta grönsaker. Till dryck valde Tuk rött vin och jag valde det vita.

Helt ok… även om det var väldigt torrt, för torrt för mina smaklökar… Maten var kanon, laxen superb…

Nu är det en timme och femton minuter kvar till landning i Istanbul. Kaffet är avslutat och väntar nu på att skräpet skall hämtas…

Landningen gick fint, det stora planet tog mark med en mjuk nigning. En kort busstransport till transithallen. Efter toabesök blev det köande till säkerhetskontrollen för transit resenärer. Mycket folk överallt… ett populärt ställe att köa på... J, att byta destination på, tydligen… eller så är flygplatsen numera för liten för den tillströmning av passagerare som skett de senare åren.

Efter lite omkringgående för att kolla och rekognosera så valde vi att intaga var sin kyckling burgare i det numera för litet ”Food Court”. Vårt nästa plan skall inte avgå förrän vid 20:00- tiden så vi hade mer än tre timmar att fördriva. Kollade skärmarna… inte kommit upp vår flight ännu… Då det var överfullt av folk fick vi leta upp en plats på golvet att fördriva några minuter på. Jag började skriva…

Tuk gick iväg igen för att kolla skärmarna… Snart var hon tillbaka. ”Gate 304”, blev det första hon sade då hon återkom. Så… vi började vår lilla promenad till 304… Vid 301 fanns det ett litet café, mycket lägligt. Jag köpte en kaffe och var sina Turkiska Magnum… nu vet jag ju inte om den är äkta Turkisk... då dessa glassar inte alltid är producerade i det land där de säljs. Den smakade i alla fall bra, plus också för att vi nu hade riktiga stolar att sitta och vänta på.

Klockan närmar sig 19:05. Enligt våra ”boardingpass” så skulle ”boarding” påbörjas vid den tiden… får se om så blir fallet. Jo, då… bara det att då vi satt vid 304 meddelades det plötsligt att vi skulle byta till Gate 301. Så det blev till flytta på alla väntande till den gaten. Men det gjorde då inget, vi började slussas ut med en gång då vi kom till nya gaten, till de utanför väntandes bussarna.

I skrivande stund sitter vi på våra platser i planet och väntar på att planet skall fyllas, en Airbus 340, vi sitter på rad 8 vid fönstersidan på vänster sida. Helt ok som det verkar, klockan är 19:35 och ”takeoff” är bestämt till 20:15.

20:17 började vi taxa ut till startbanan. Besättningen på planet är fullt upptagna med allt de skall hinna med innan vi lyfter. Jag känner på dofterna, som kommer i vågor till luktsinnet, att maten lär vara på gång snart nog efter att vi nått vår flyghöjd. Får se till att äta och försöka sova, klockan är nu över midnatt och mer därtill i Bangkok. ”Take off” skedde klockan 20:43… Mat, ja det blev kyckling och ris, lite grönsaker och panakotta, egentligen helt ok…

Kollade på en film, ”Jack och bönstjälken”. Försökte slumra men det visade sig ganska omöjligt, läste lite i en bok, ”Mannen som heter Ove”… vet inte än vad jag riktigt tycker om den… det sades innan att den skulle vara riktigt bra… jag får se då jag läst ”in mig” i den… Frukost blev det också så småningom. Någon form av äggröra med tomat och en liten trekantig brödskiva med ost…

Nu är det hektiskt här inne i kabinen… folk köar till toan, värdinnorna far omkring i gångarna och plockar undan, toa köarna får göra sig smala och eventuellt flytta sig från sin plats i kön då värdarna kommer med sina kabin vagnar… Det är inte så värst lång tid kvar innan vi börjar sänka oss mot ”Suvarnabuhmi airport”. Vi hade ungefär tio minuters försening då flygplanshjulen brände gummi på landningsbanan i Bangkok. Äntligen här igen…

Den här gången var det inte femhundra för i kön till passkontrollen… i och för sig hade det kunnat vara det, jag hade inte berörts av det… Den här gången gick jag med Tuk till ”hennes” passkontroll lucka. Som varandes hennes make var det helt ok att gå före alla de andra i ”farang” kön. Köpte sedan SIM kort till våra mobiler. 1.2.call, 30 dagar, 550Bath ”Internet SIM”.

Vi haffade sedan en Taxi på övre plan, en som just släppt av sina passagerare. Det tog cirka tjugo minuter… eller strax under, innan vi anlände till ”Morshit”, den östra bussterminalen i Bangkok.

Två biljetter, 440Bath, till Korat. Naturligtvis försökte taxiföraren tuta i oss att inga bussar gick vid den här tiden… Han ville ju gärna ha en körning till Korat… Det visade sig att det var båg, eller ett uttryck av företagsamhet… Tjugo minuter senare satt vi i bussen på väg mot Korat, 11:45.

Tre timmar och tjugo minuter senare var vi avstigna vid ”The Mall” och vinkade till oss en Tuk-tuk förare. 60 Bath och åtta minuter senare därefter var vi så vid incheckningsdisken på ”Sri Pattana Hotel”, ett hotell vi nyttjat åtskilliga gånger, inte världs bäst, det håller jag villigt med om, men helt ok för det priset. 750 Bath per natt, frukost och pool ingår. Nu har de även fritt WiFi. Nu sitter jag med Tuk och har avslutat en enkel måltid, sippar på en öl, en Chang, och skriver… efter detta blir det en dusch och en tupplur…

Ingen tupplur… dusch och testa WiFi, sedan ut i den varma Korat kvällen. Tuk skulle tvätta hår och sedan äta något igen. Vid 18:10 tiden var vi så åter vid hår salongen som Tuk besökt flest gånger förra besöket i Korat. Tuk läste skvaller magasin och jag skrev i dagboken under de tio minuters väntan innan det blev hennes tur. Hårtvätt avklarad, sedan en kort visit hos SevenEleven där några få förnödenheter inhandlades. Kroppen påminde oss om att det nu var dags att fylla på bränsle.

Då vi kom fram till det tänkta stället för intagande av föda, ”Bees” satt ägarinnan utanför och åt tillsammans med sin familj och meddelade att hon hade stängt, men beroende på att familjen kommit så hade de beslutat att äta här istället för hemma… Ok... då går vi till ”Check In” istället, bara tvärs över gatan… För min del blev det beställt ”Fish and Chips”, Tuk beställde nudlar som det senare meddelades att de inte hade.

Tuk frågade då om det var ok för dem att hon istället åt den nyligen inköpta ”SomTam”? Ja, inga problem, det är ok… Så... där satt vi och åt Fish and Chips och SomTam.

Halvvägs igenom måltiden kom det tre faranger och satte sig utanför, antar att de beställt var sin öl, då en av flickorna som serverade snart nog kom bärandes på tre flaskor av nyss nämnda dryck. I ögonvrån såg jag att en av de tre kom in... ”Nerike” tänkte jag. Jag nämnde för Tuk att det var en jag kände igen från det internet forum jag är medlem i. Då mannen kom tillbaka tilltalade jag honom…

Döm om min förvåning då mannen svarade på Amerikanska. Jack hette han och han kom, som språket också vittnade om, från Amerika!!! Denna Amerikan var ”Nerikes” dubbelgångare… Jag kunde huggit av mig vänster tumme… så säker hade jag varit på att det var han… Nåja... nu fanns det inte dylika verktyg för att utföra denna gärning... och jag hade inte uttryckt det högt heller… så jag har fortfarande min vänster tumme kvar… Antar att, kanske värmen, bristen på sömn, ölen, min hjärna, spelade mig detta spratt första kvällen i Korat. Men jag gav mig sjutton på att jag skulle visa ett foto på dubbelgångaren så snart jag letat upp en bild från forumet… Nu var kvällsmaten uppäten, kroppen nöjd, endast sängen hägrade nu. Vi var båda rejält trötta efter detta dygn av resande och brist på sömn. Vid 20:30 sov vi båda djupt… som de oskyldiga lamm vi var…  J

Underbart Thure

Håller tummarna...   för att du får en underbar resa

Härlig reseberättelse, hoppas ni hade det trevligt!

15 juli

08:30 väckte telefonen oss och det blev till att även väcka upp livsandarna, säga åt musklerna att börja röra på sig, trögt gick det men strax före 09:00 var vi i frukostmatsalen och försåg oss av buffén. Tillbaka för de avslutande morgonrutinerna på rummet. Då de var klara gick vi till PeePrai där Tuk fyllde i ett dokument som vi sedan skall lämna till Tesebaan…

Tesebaan klarades av. Nu var klockan redan lunch, så... mittemot, nästan, låg ju hotell ”Siri” och det fick bli vårt lunch ställe idag. Tuk ris med seafood och jag deras goda ”Gordon Blue”. Tuk ringde den kontakt hon hade på motsvarigheten till vår byggnadsnämnd i Sverige, på översta våningen på Tesebaan, sedan ringdes det också till ett byggföretag, att mötas vid något tillfälle, för att visa projektet och förhoppningsvis få ett lägre pris än tidigare fantasi offert. Hoppas även att en kontakt från forumet hör av sig så att vi kan få ytterligare en offert…

Då vi ätit oss mätta gick vi sedan till den familj som hyr av Tuk, och har en tvätt firma, för en stunds uppdatering, där fanns även post till Tuk. Just nu sitter jag och väntar att Tuk skall bli klar med sitt möte med en tjänstman på ”Land Office” som vi åkte till med en ”Songtaew” linje 1, efter att vi talat med tvättmannen. I lokalen hörs ljudet av nålskrivare som vi slutade med på jobbet är nog närmare tio år sedan, en kvinna sitter och smattrar på en gammal elektrisk skrivmaskin, annars är det en dämpad ljudbild i lokalen. Två andra personer sitter, som jag, och väntar…

Vad det blir att göra då Tuk kommer tillbaka vet jag inte, hon gick en trappa ned för att betala någon stämpelavgift på 30 Bath. Nu då hon kom tillbaka med kvitto på inbetalt belopp kunde hon sedan få det nystämplade dokumentet som talade om att 14 oktober kommer en landmätare ut och mäter upp hennes land, sedan, först i januari då vi kommer tillbaka kan hon hämta ut det nya ”landpaper”. Nu har vi bara att vänta på byggnadstillstånd… Det är minsann inte bara i Sverige som det är byråkratiskt…

Just nu, då jag sitter på första våningen och skriver, har byggaren nummer två anlänt och talar med Tuk. Jag sitter i ena änden av lokalen, Tuk och byggaren i andra änden och diskuterar… vid sådana här tillfällen önskar man att man kunde mer Thai… Nu lär vi snart få reda på om han vet att Tuk har en ”ATM” till make eller ej. Skall bli mycket intressant att se vad slags pris det blir hos denne byggare. Samme man byggde en liknande byggnad snett emot Tuks land bit för cirka två miljoner Bath lägre pris än det byggföretag som gav oss det första priset på vårt ”projekt”. Det är samma storlek och antal våningar, men naturligvis en del olikheter invändigt antar jag. Vi får svaret innan vi åker tillbaka till Sverige den 27 juli. Nu är de klara…

Då går vi vidare till Klang 1 för att köpa något till kylen på rummet och fullkornsbröd till frukosten i morgon bitti. Nu gjorde jag misstaget att, efter att vi fikat på Klang 1´s övre plan, föreslå att vi tar innervägen ner istället för trapporna utanför… det är svalare inne… Att föreslå en kvinna, som först vill ta den utvändiga vägen, gå inne vägen genom ett varuhus är som att be om att få plånboken tömd… Nu skulle det handlas både det ena och det andra. Det slutade som tur var med att de skor som var intressanta fick vänta tills vi kollat på flera ställen, vi skulle ju även se om vi kunde hitta ett par till mig också.

Ett kvarter ifrån Klang 1 ligger den skoaffär där jag köpte mina nuvarande sandaler för tio år sedan. Nu gick vi till samma affär. Hittade efter en stund ett par som var mycket bekväma och mjuka att gå med. Den kvinnliga skoförsäljerskan trodde inte på farangen som sade att han hade köpt de nuvarande sandalerna för tio års sedan… (Ingen använder samma skor i tio år) Även Tuk letade skor… så småningom fann hon ett par, nästan dubbelt så dyra mot det par jag just betalat. Försäljerskan kom med mina gamla skor i en kartong som låg i en plastpåse. ”put them in the bin” sade jag till henne. Hennes svar på det blev att: ”Give to farmer Papa!”. Jag instämde med henne och tyckte det var en ”Great idea!”. Vi gick därifrån nästan tretusen lättare, men med nya skor istället…

En Songtaew nummer fjorton tog oss tillbaka till hotellet. Vi fick erbjudande om att flytta till ett rum som var 150Bath billigare. Vi gick och kollade men det var ett av de rum som ännu ej rustats upp, inte värt att flytta till det rummet tyckte jag, så vi återgick till vårt ursprungliga… Nästa punkt för dagen var att gå till Tuks syster för att hjälpa till med ett ekonomiskt ärende. På promenaden till systern passerar vi ”M in Korat”, ett ”lägenhets hotell vi tidigare ett par gånger nyttjat, i och för sig har vi aldrig hyrt en lägenhet där, endast ett rum… har inte sett lägenheterna.

Precis vid infarten till vänster ligger en tidigare bar/pub vid namn ”Friends” som jag nämnt om i tidigare dagboksåtergivningar från mina besök i Thailand. Nu var det så att hundra meter innan vi kommer fram till infarten vid ”M in Korat” börjar det regna… Ser då vi passerar infarten att det lyser i den forna puben ”Friends”. En karl sitter vid uteborden och röker. Ett snabbt beslut... och enkelt, det regnade ju…

Det hade ändrats lite sedan sist… Ny bar, nya möbler. En man i svart T-skirt och en annan i vit T-skirt, två kvinnor petade på bollarna på biljardbordet och en man som sagt utanför. Hade det inte regnat hade vi inte gått in där, men nu gjorde vi ju så…

Mannen utanför, en farang, hälsade vänligt på oss då vi passerade honom. Den svart och den vita T-skirten hälsade inte. Vi gick fram till en liten griffeltavla som hängde rakt fram i lokalen… menyn… Tuk avstod från att äta denna hastigt påkomna lunch då det inte fanns några Thaimats alternativ. Den ena av kvinnorna vid biljardbordet talade om att Thaimat får man i så fall köpa femtio meter bort, på andra sidan korsningen… då fick det vara…

Jag kan köpa SomTam då vi går tillbaka, sade Tuk. Jag beställde då, av den kvinna som talat om att Thaimat fanns att köpa på andra sidan korsningen utanför, en ”Cheese burger with bacon and chips” och en Chang. Mannen med den vita T-skörten tilltalade mig, frågade vad jag beställt. Då han fått mitt svar försvann han ut till de bakre regionerna.

Thaikvinnan berättade för Tuk att de just öppnat fem veckor tidigare. Hon, Purm, berättade att hon inte kände till något alls om de tidigare affärsidkarna Robert och Ducky. Hennes man, Gary, kände till dem bättre, åtminstone Ducky. Jag tog fram kameran och frågade den svarta T-skörten om han hade något emot att jag tog ett par kort. Han reste sig halvvägs upp och satte sig sedan och förklarade att han inte hade något emot det alls, jag hade fritt fram att ta så många jag ville sade han.

Hamburgaren var kanon! Jättegod och ett rejält mål. Changen satt även den fint skall tilläggas. Jag letade på forumet efter en bild av Ducky och Robert som jag publicerat tidigare. I min Nokia med Win 8 funkade forumet kanon bra, sök funktionen likaså, snart hade jag bilden av de förra ”ägarna”. I samband med att jag betalade visade jag både Purm och Gary bilden, berättade lite om vad jag kände till om dem. Gary ville gärna ha en bild av Robert och Ducky, så det skall jag fixa åt honom… få den utskriven och lämnad till honom innan vi återvänder. Jag rekommenderar de som besöker Korat att även besöka ”The Beer Garden” som de numer kallar stället.

Besöket hos systern var avklarat på en fyrtiofem minuter. Systern vägde nu endast 37 kilo, hon hade varit nere på 34… Hennes sjukdom hade stannat upp som det verkade.

En Tuk-tuk tillbaka till Sripattana för 60 Bath. Det var nu mörkt och otäckt att gå som Tuk uttryckte det, hon hoppade över SomTam och åt i hotellets restaurang istället, rissoppa med fisk. Jag var fortfarande mätt, så det fick bli en ”starter”, några friterade kycklingbitar och en Chang, smakade förträffligt.

På rummet blev det surf och skriva dagbok, läste lite om ”En man som heter Ove”. Jag hade även fått svar från den forummedlem som kände en byggare, får se om vi får kontakt med byggaren under tiden vi är här… Somnade runt 23:30

16 juli

Den här natten sov vi dåligt båda två, vid 02:25 hade vi ännu inte lyckats somna… Så då vi väl vaknade vid 08:00 kändes det som om vi inte sovit någonting alls. Frukost i en tom matsal. De två busslaster som tagit in för natten hade redan ätit och försvunnit, åkt iväg på sin fortsatta bussresa. Det blev en lugn och lite annorlunda frukost med fullkorns vete toast och yoghurt som inhandlats igår då vi var på Klang 1.

Därefter slappades det på rummet till strax före 12:00 då vi tog en Songtaew till The Mall. The Mall, ett av de större shoppingcentra i Korat, där finns i det närmast allt, förutom lastbilar och segelbåtar… Då vi kom till The Mall blev det först ett besök på bank avdelningen. Sedan till den Massage shop jag bevistade förra gången, inga problem att få en tid… så skönt… Först scrub, sedan massage, detta gjorde gott åt mina muskler. Sedan då det var avklarat och jag kände mig som en ny människa letade jag rätt på Tuk… inte på den plats vi avtalat… ett telefonsamtal senare var hon lokaliserad. Vid matmarknaden på nedre plan!! Nyklippt och fin som hon var. Nu var vi båda hungriga.

Tuk ville äta något från ”Food Hall” som avdelningen heter. Utefter ena långsidan finns kanske trettio olika små Thai kök att inhandla mat från, billigt och snabbt! Man köper först kuponger som man sedan handlar för i vilket av de trettio ställena man vill, blir det några kuponger över kan man sedan lösa in dem mot Bath igen. Tuk köpte ”Spicy Noodles”, jag avvaktade till senare då jag var sugen på en köttbit istället.

Så medan Tuk åt skrev jag dessa rader i dagboken, får se var jag äter senare…

Det fick bli ”VFW”, en liten restaurang bredvid Siri Hotell. Återigen måste jag få rekommendera detta ställe om man gillar olika sorters kött… mycket prisvärt.

Efter att stillat hungern skulle Tuk kolla på klänning att bära på min sons bröllop tredje augusti… Fanns ingen i den butik vi var i som riktigt föll henne i smaken… Fikat efter maten fick bli på Sri Pattana, sedan upp på rummet för telefonerande, duschade, surfade, kolla på såpa, skriva dagbok och läsa om en man som heter Ove. Vi somnade runt 23:00

Forts….

17 juli

Något bättre sömn denna natt, men vaknade ett antal gånger, stängde av AC´n… vaknade dyblöt… startade AC´n igen… Mobilen väckte oss vid 08:00. Ett annat par med en, kanske åttaårig flicka, satt i matsalen då vi kom ner, de försvann efter cirka åtta minuter, sedan satt vi själva och intog vår frukost. De tre servitriserna stod vid frukostkupong disken och samtalade, kollade på TV. Tycker nog att de kanske skulle kunna stå på insidan, bakom glasväggen, så att deras tal och högljudda flamsande inte störde… nu var det ju i och för sig bara vi i matsalen… kanske förmildrande omständighet… vad vet jag…

Tycker inte det ser proffsigt ut att personalen står på det viset och flamsar, kommenterar det de ser på TV… ursäkta att jag vädrar min åsikt i fallet… Klockan var nog nästan 09:30 då vi var klara och gick för att avsluta morgonrutinerna…

Det blev en Songtaew ner till Klang 1. Vi måste finna ett par skor till. Till Tuk. Hennes fötter har redan fått stora sår efter de nya skorna vi köpte igår… Först ett besök i samma affär där det inköpet gjordes, där det försäkrades att det inte skulle bli skoskav… de var så mjuka så… Inte samma expedit, tyvärr… Den Tuk talade med sade att ”Det får man räkna med då man köper nya skor”… och så är det ju också, men då skall man inte som expediten igår stå och försäkra att de inte ger några sår…

Inne på Klang 1 blev det ett par till, får se snart nog om de också ger skoskav… det lär jag i så fall återkomma om. Vid Klang 1 finns också en foto affär som jag brukar använda mig av då jag vill ha några kort utskrivna. Jag hade ju lovat Greg att komma tillbaka med de korten jag visat honom från det Thaiforum jag är medlem i. Nu fick jag dem på papper…

Då Tuk Och jag gifte oss fick min kompis från Sverige, hans fru menar jag, en klänning uppsydd till sig i en liten shop några kvarter bortom Klang 2, kanske två kvarter. Nu var det ju sex år sedan, men vi chansade på att stället fanns kvar. Songtaew dit… jodå den var kvar… Tuk beställde en två delad dräkt att ta med till Sverige den 27juli. Hon skall bära den på sonens bröllop den 3 augusti…

Nu var klockan redan 13:30. Lunchen fick bli i en av de små nudelrestaurangerna. 80Bath för två personer och då ingick en flaska vatten, gott och prisvärt…

Lite medikamenter inköptes innan vi gick igenom den stora inomhus marknaden som ligger, nästan, i anslutning till YA MO torget. En Songtaew tog oss sedan tillbaka till hotellet där det skrevs i dagbok och slappades. Vid 18:00 skulle vi träffa ingenjören från Tesebaan… i matsalen på hotellet… Kvart i sex gick vi ner och inväntade honom. Han kom med sin fru som precis slutat jobba för dagen. Hon jobbar på samma skola som Tuk jobbat på, Boonwattana School. Tuk ställde de frågor hon skulle och ingenjören svarade. Sedan ville de att vi skulle visa var det tänkbara bygget skulle uppföras. En kort biltur senare var vi tillbaka på hotellet och kunde då beställa vår middag.

Timmen senare var vi på rummet igen och inledde kvällsrutinerna… Sedan surfning och skriva dagbok för mig, för Tuk blev det Thaisåpa och surf. Jag började även på en ny bok då boken om en man som heter Ove blev färdigläst tidigare. En bok jag kan rekommendera å det bestämdaste… Vi somnade runt 23:00

18 juli

Klockan är nu 09:50. Vi har just återvänt till vårt rum för att tidigare avslutat både frukost och diskussion med kvinnan bakom lobby disken. Vi hade fått reda på att på andra våningen finns liknande rum som vårt nuvarande och med relativt nylagt klickgolv, (tidigare fanns det gamla äckliga heltäckningsmattor… några har det fortfarande). Rummet i fråga fanns som nämnts på andra våningen och vetter in mot baksidan av hotellet.

Nu betalar vi 750 inklusive frukost, det andra rummet skulle kosta 600 inklusive frukost. I och för sig ingen poolutsikt, men det överlever jag…

Då Tuk har den mycket ekonomiska personligheten av oss två så ger hon sig inte förrän vi fått det billigare rummet, Först hade kvinnan sagt att de inte har några sådana rum, att även de kostar 750, sedan ändrade hon sig till 650… innan Tuk avslutat samtalet hade kvinnan ändrat sig till det pris vi hört talas om, 600Bath inklusive frukost.

Nu har vi alltså packat ihop våra saker och står beredda att byta rum… för tredje gången… Hittills.

Vad som står på programmet att utföra idag? Ja, det lär visa sig. Jag tar dagen som den kommer. Sabai, sabai… maipenrai… Plikterna kallar inte förrän den 29 juli. Vid 11:50 låste vi dörren till ”vårt” nya rum, på andra våning den här gången…

Vi gick till ”The Beer Garden” och lämnade de kort jag fått utskrivna… Gary hade precis öppnat och såg lite förvånad ut då vi kom.

Han tackade för korten, vi ses snart igen, sade jag och vi gick vidare. Nu stannade vi till vid sömmerskan i hörnet. Tuk hade med sig ett par små jobb till henne. Det skulle vara klart under eftermiddagen. Vi gick vidare till den ena av de grannar som skulle tillfrågas om, och skriva på, att det var ok att bygga nytt intill deras land. Mannen i restaurangen bredvid förklarade att det inte var han som ägde landet, men han visade vart vi skulle gå… bara tomten bredvid och lite bakom till vänster…

Där stod en man som såg väldigt misstänksamt på oss då Tuk började tilltala honom. Men snart hade misstänksamheten försvunnit då han fått klart för sig vem Tuk var. Han och Tuks far hade känt varandra väl tidigare…

Nu hade han givit landet till ett kusinbarn som jobbade på ett sjukhus i Bangkok. Tuk skrev ner namn och nummer till denna kvinna. Nästa granne var den klinik, av något slag, som gränsade till andra sidan av Tuks land. Kvinnan bakom disken förklarade att den doktor som ägt landet gått bort Nu var det hans fru, som bodde i Bangkok, som troligen stod som ägare, om nu inte hon i sin tur gett det till ett av sina barnbarn… Vi fick även namn och nummer till den frun.

Så nu blir det att finna ett sätt att få deras underskrifter, plus kopia på ID-handling med verifikation på att det är en validerad kopia…

Ytterligare ett steg, alltså som måste avklaras… innan nästa kan påbörjas… I går hade Tuk pratat med den byggare jag fått tips om från Thaiforumet jag är medlem på. En som en annan medlem använt för sitt bygge. Vi skulle möta denna man på ”KS Pavillion”, så vi gick dit redan vid 13:00 tiden, tänkte att vi skulle hinna äta lunch först…

Men så blev det inte. Tuks telefon ringde och byggaren meddelade att han var i kvarteret och undrade var vi var. Således träffades vi 13:00 istället. Två män kom. Ritningar diskuterades och andra detaljer. Efter cirka fyrtio minuter gick vi så alla fyra för att kolla på den plats där det skall uppföras en byggnad. Prisuppgift skulle han kunna få fram på cirka tre dagar. Naturligvis talades det en hel del, men tjugo minuter senare gick byggaren tillbaka till sin bil och vi, eller rättare sagt, Tuk, informerade tvättmannen som hyr om vad som var i görningen…

Sedan besök hos PeePrai.

Tuk fick en väska som PeePrai sade att Tuks syster hade köpt till Tuk… Nu började lunchmagen att tala med oss, får se när det blir sen lunch eller mellanmål… klockan är nu 14:30…

Då vi gick från PeePrai blev det värre och värre med Tuks fötter, även dessa nya skor höll på att ”ta livet” av hennes fötter. Tuk haltade fram. Sömmerskan i hörnet var inte klar med hennes grejer ännu.

Vi gick ut till den stora gatan på andra sidan ”morning market” och väntade in en Songtaew som var vår hjälp till förflyttning till Klang 1.

Direkt till skoavdelningen igen… Nu hittade vi då ännu ett par skor som inte verkade kapabla till att skava Tuks fötter mer… Vi åt en mycket sen lunch på bottenvåningen av Klang 1. Stekt ris för oss båda men med olika tillbehör och olika nivå på Chili koncentratioen… Detta plus flaskan med vatten och en kopp kaffe endast 100Bath. De nya skorna verkade lovande så här långt…

Uppe på övre våningen handlades det lite förnödenheter till kylen på rummet, även några saker från pappers och bok avdelningen på översta våningen… På väg ner blev det stopp vid ett klädställ som sålde ett slags mysbyxor Tuk tycker om. Efter mycket provande och bytande och beslutsvånda så bestämde Tuk sig för ett par…

Nu var vi redo för en Songtaew till hotellet. Tillbaka i vårt ”nya” rum blev det en massa telefonerande. Först till den som stod som ägare till marken med restaurangen bredvid Tuks hus. Den kvinnan var inte helt lätt… Trodde att Tuk var en ”Scammer”, som hon uttryckte det. Även så kom hon med påståendet att det måste vara tio meter fritt mellan husen… Bullshit!!! Nu står husen idag med inget eller max 50cm mellanrum… nåja, efter ett tag sade hon att hon skulle ringa till den man som givit henne markplätten. Den gamla man som vi talat med… Vi får se om det någonsin blir en påskrift…

Detta samtal blev naturligtvis inte Tuk gladare av. Sedan ringde hon till den som var fru till den bortgångne doktorn som hade ägt marken på motstående sida… Frun hade gett marken till sin dotter. Den kvinnan var också ”svår”… ”Min dotter har inte tid med er!” sade hon, med mera… Frun skulle ringa sin dotter vid 23:00 ikväll och tala med henne, hon kunde inte lämna ut dotterns telefon nummer. Även den här markägaren bodde och jobbade i Bangkok. Det här kommer nog att bli en lång resa verkade det som… att få dessa påskrifter samt att ge de erforderliga kopior på husbok och markpapper samt ID handlingar.

Vid det sista telefonsamtalet bröts samtalet, kontantkortet slut… Hon fick avsluta med min telefon… Humöret var inte på topp hos Tuk då vi gick ut… först till SevenEleven och fyllde på hennes kontantkort, sedan till ”Bees” för middag vid 19:30-tiden. Jag valde köttburgare med potatis mos. Tuk valde ”Pad Prik No Mai Do” med kyckling och ris. Kvällen avslutades med 90 minuter massage av en av de två hotellmassöserna, skönt och välgörande… vi somnade runt 23:40

19 juli

06:45 stod klockan på då den väckte oss. Tuk skulle ringa ”kusinen” som jobbade på sjukhus i Bangkok. Vid den tiden skulle det enligt den gamla damen vara skiftbyte… Tuk fick till svar då hon ringde att, ”Ring vid 09:00 istället, då byter vi skift”… så… Det blev en tidig frukost den här morgonen, som avslutades 08:25. Sedan tillbaka till rummet för att slappa till 09:00 för att då ringa igen.

Sedan ytterligare samtal klockan 11:00 till den andra grannen, får se vad som kommer att avhandlas 09:00… Samtalet med ”kusinen” tog kanske tio minuter och avlöpte väl. Kvinnan hade ändrat tonläge och var mer, betydligt mer tillmötesgående än vid första samtalet då hon anklagade Tuk för att vara en ”Scammer”. Kvinnan hade talat med sin bror sade hon.

Sedan hade hon uttryckt sig som så att, ”Om jag skriver på, vilka fler dokumentbehöver jag fixa?” Det bestämdes att hon skulle kolla i sin kalender så att vi på något sätt kan ordna ett möte i Bangkok och klara av detta…

Får se senare vad datum som föreslås, sen skall det ju också försöka passa in med en granne till, som även den befinner sig i Bangkok… Vid 11:00 vet vi mer… Det samtalet avslutades och resultatet blev att vi skulle åka till en adress två kvarter öster om Klang 1 och där lämna in lista på de dokument som skulle undertecknas, samt instruktioner på vad mer som krävdes av markägaren.

En Songtaew (1) tog oss till rätt gatukorsning, sedan efter en stunds letande ringde vi på dörrklockan vid sidan av en stängd galler grind. En ung kvinna visade sig snart innanför gallergrinden, papper överräcktes. Om en till tre dagar skulle vi få tillbaka de begärda dokumenten. Nu var nästa stop banken, sedan lunch och tandläkaren…

Klockan var 11:35 då vi klev in på banken, nu sitter jag här fortfarande, vid 14:00, kvar på banken, vilken soppa!!! Det kan inte beskrivas, men det rör sig om att en person har tecknat en slags försäkring i Tuks namn. I tolv år skall det betalas trettiosjutusen Bath om året, vem förmånstagaren är framgår inte… än… Anledningen att detta kom i dagen var att den person som gjort detta inte har betalt inbetalning nummer två för i år. Så Tuk fick påminnelsen till tvättmannen… Detta har skett på ett annat av KTB´s kontor. Nu sitter Tuk och pratar med ”vårt” kontors chef om att försöka cancelera detta tokeri… att få det hela avslutat… En annan person har alltså använt sig av Tuks namnteckning!!!

Detta har tecknats vid en period då Tuk varit i Sverige och jobbat… Det har varit mycket telefonerande mellan bankkontoren och dess tjänstemän, även kontorscheferna har diskuterat frågan. Det andra kontoret vill inte på något vis gå med på att avsluta… Troligen blir det någon stackars anställd som får skulden och troligen avsked… Jag sitter här och avvaktar utvecklingen… det är inte avklarat ännu…

På grund av detta så blir planeringen för dagen rubbad, inget ovanligt i Thailand… Lunch lär bli tidig middag… Tuk bör nog äta innan hon går till tandläkaren. Om hon nu kommer dit överhuvudtaget…

Klockan hann bli 14:28 innan vi kunde utgå… Först blev det att ta sig till Klang 1 och utnyttja de sanitära faciliteterna de erbjuder sina kunder. Sedan inhandlades det mat på undre våningen som även förtärdes i samma lokal. Det blev stekt ris och en omelett för mig och något liknande för Tuk, dock inte lika chilistarkt för mig…

Klockan är nu 16:10 och Tuk väntar nervöst på att få komma in och fixa tänderna. Just som hon skulle gå in ringde hennes telefon… Efter avslutat samtal… ”Ohh my God!” var hennes kommentar, sedan gick hon in till tandläkaren som om det var till sin egen avrättning… 17:30 var det klart! Tuk såg tagen ut då hon kom, nu var det i alla fall gjort, avklarat för den här gången. Songtaew 11 tillbaka till Sri Pattana Hotel… slappa till klockan 18:00 då vi promenerade till ”The Beer Garden”.

Den här kvällen var det verkligen fart på stället… svårt att finna en stol att placera ner baken på… Jag beställde en ”Cheeseburgare med Bacon” och strips och en stor Chang… Kanon burgare…

rekommenderas… Senare, efter några timmar, då vi lämnade stället, hade jag gjort ett gäng nya bekantskaper. Bland andra så kan nämnas ”Göte”, en svenskfödd Norrman, hur kusligt det än låter… Jag rekommenderar återigen de som kommer till Korat att besöka ”The Beer Garden” och Gary och Purm… Tuk hade inte intagit ett enda gram av vare sig fast föda eller flytande dito under kvällen så då vi kom tillbaka till hotellet, till rummet blev det för henne att beställa upp ”Cornsoup” att levereras till rummet. Soppa var det enda tänkbara alternativet i det tillstånd hon var i efter tandläkarens härjningar i munnen på henne. Sedan tillbringades kvällen medelst surfande, läsning och tv tittande på Thaisåpor, somnade runt 23:30.

Forts...

20 juli

08:00 var väckningstiden idag, förmiddagen förflöt utan några nämnbara händelser. Kanske… Vid frukosten var det en buffé uppdukad, med sju – åtta ytterligare rätter mot som varit normalt. Ett helt gäng synskadade med respektive assistent/vägledare var på hotellet. I en lokal bredvid matsalen, nära poolen, hade de någon slags aktivitet. I övrigt slappades det på rummet till bortåt 11-tiden då vi gick ut till sömmerskan i hörnet och lämnade in Tuks nyinköpta mysbrallor för att få dem kortade. Tuk fick även tillbaka de småjobb vi lämnat in tidigare i veckan, 30 Bath…

Nu var det ”The Mall” som skulle besökas igen. Songtaew 8 stannade en stund senare på ”rätt” sida, vi slapp då gå på den gångbro som korsar ”Mittraphap Road”, en mycket trafikerad genomfartsled i Korat. Jag en tvåtimmars massage, Tuk en shoppingrunda… då vi återsågs fikade vi vid ”Auntie Annies”.

Innan massagen hade vi gått till kundcenter och skaffat ett ”M-card”. Ett kort som ger fem procent på allt man handlar på The Mall.

Efter fikat skulle kortet provas… Inköp gjordes och jodå… visst reducerades priset med de utlovade procenten. Då kortet står på farangen drar de rabatten med en gång vid betalningen. Står kortet på en Thai samlas det någon form av poäng som kan användas vid annat tillfälle. Inget bra tyckte Tuk, bättre att få det lägre priset med en gång, speciellt om man som vi bor i Sverige…

Därefter Songtaew 6 tillbaka. Vi steg av vid sömmerskan. Japp! Byxorna var kortade. Efter lite ytterligare snack lämnade Tuk tillbaka byxorna. Nu skulle de också läggas ut lite i midjan… Promenad tillbaka till Sri Pattana. Skrev i dagboken, surfade och inväntade middagen. Brölloppsdag idag, får se var vi väljer att fira den…

Det blev på ”Big Chilli” som vi celebrerade. ”Chicken Steak”, ”Barbecue Ribs”, ”Chicken Wings” och ”Garlic Bread” samt ”Pumkin Soup”. Några Chang för mig, vatten för Tuk. En Tuk-tuk tillbaka till hotellet 80 Bath… sedan skriva det sista för dagen och läsa litet innan ögonen föll ihop strax efter att huvudet mötte kudden vid 23:00

Forts...

21 juli

I dag vaknade vi vid 08:00 efter en god natts sömn. Frukostmatsalen denna morgon var halvfull. Personerna som var där var från samma gäng synskadade som igår. Alltså hade de någon form av flerdags aktivitet på hotellet. Såg även en ny farang med Thaifamilj, som satt till bords och intog sin frukost. Vi hade köpt fullkornsvetebröd att rosta i stället för de formfranskliknande skivor som hotellet tillhandahöll. Lite mer tuggmotstånd i fullkornsveteskivorna. Var sin yoghurt hade vi också utökat utbudet med. Frukost och morgon bestyr avklarades och efter detta ville Tuk gå till frissan…

Jag stannade kvar på rummet och läste Håkan Nessers ”Himmel över London”, en intressant och ”svårt att sluta läsa” bok… Tuk hade gått iväg strax före klockan 10:00. Boken lästes ut, surfade lite, vid 12:00 kom städerskan och fixade rummet. Jag ringde sedan och kollade var Tuk tagit vägen…

Hon befann sig fortfarande på hårsalongen!! Skulle nog vara där en timme till… Strax efter 13:00 gick jag ut för att se hur långt gånget frissa besöket kommit…

Tuk satt och väntade… såg mycket bedrövad, irriterad ut för att det tagit så lång tid och ännu ej klart… visst… hade jag vetat att det skulle ta minst tre timmar hade jag gett mig ut på promenad i Korat… Istället för att häcka på rummet…

Sitter nu och skriver i salongen. Tuk har förflyttats till en av frisörstolarna och hennes hår omhändertas av en ung kvinna. Det är två till kunder i salongen, en kvinna jag bara ser baksidan av, som sitter framåtböjd och läser, med en handduk över axlarna och en blå handduk virad som en turban runt hennes huvud. Den andra kvinnan är en tjej i tjugoårsåldern som får sitt fina långa hår fixat. 13:25 och Tuk är klar!!! Nu gick jag och en frustrerad Tuk tillbaka till hotellet, jag gav henne nyckeln och hon gick upp till rummet, talandes i telefon med en av de presumtiva byggarna. Jag fortsatte till restaurangen och beställde upp två koppar kaffe. Fyra minuter senare hade jag återförenats med Tuk på rummet.

Tuk talade fortfarande med byggaren… Jag började fika, tog ut två av de fyra tårtbitar som införskaffats på The Mall i går… och hann fika klart innan Tuk talat färdigt med byggherren. Nu var det hennas tur att fika samtidigt som hos återrelaterade det nyss avslutade samtalet. Då hon fikat klart blev det ytterligare frågeställningar med anledning av det nyss nämnda samtalet… Så två ytterligare samtal till densamme byggaren för att få klarhet…

Nu var klockan 14:45, tid att gå ut för att klara av det som var planerat för dagen… Sagt och gjort, vi gick ner till gatan och klev på Songtaew nummer 12 som stannade på min signal då jag tryckte på den för ändamålet avsedda knappen utanför Klang 1. En kort promenad och sedan en tryckning på dörrklockan till den ena av de två markägarnas släckting. Nu hade vi ett godkännande i vår hand från den ena av grannarna klart. Klockan var dags att äta, så promenaden tillbaka till Klang 1 gick med lite raskare steg…

Jag åt stekt ris, Tuk nudlar inlindade i en omelett. 85 Bath. Då ingick en flaska vatten. Efter detta snabba matintag var det så dags att köpa attiraljer till Tuks tempelbesök… De utvalda prylarna, stora stearin/vaxljus(gula), två hinkar fulla med diverse förnödenheter, två medicin lådor, två set orangea kläder, två paket med småljus och två paket med rökelsepinnar med tillhörande tändare…

Tuk-tuken blev fullastad…

Vid 16:45 var vi tillbaka på hotellet och skrev kassabok och dagbok, slappade tills det blev dags för middag lite senare.

I morgon bitti före frukost ger vi oss av till det tempel där Tuks far kremerades och överlämnar det inköpta…

På tisdag är det ”Korat Candle Procession Festival”, eller rättare sagt, måndag, tisdag och onsdag, tydligen på tisdag som ”Candle procession” rör på sig från YAMO-torget och bort till The Mall. Ett event jag inte sett tidigare, skall bli intressant att beskåda, har endast sett bilder på det tidigare. Vi åt middag på Siri Hotell, eller jag gjorde. Gordon Blue igen… Tuk åt inget alls, hon hade bestämt sig för trottoar nudlar och då blir det så… Desserten blev kaffe och jordgubbsglass i Sri Pattanas matsal. Tillbaka på rummet försökte Tuk återigen få tag på den andra grannen som skall skriva på… Utan resultat. Personen i fråga hade senast de talats vid lovat att kolla i sin kalender och sedan ringa tillbaka… det var för ett antal dagar sen nu… Vi somnade vid 23:00

22 juli

Kvart över sju meddelade mobilen att det var dags att stiga upp. Vi skulle vara vid templet vid 09:00 ungefär… var det sagt… Klockan var exakt 09:00 då vi överräckte våra gåvor till tempelmunken. Innan detta skedde så hade vi klarat av det vanliga, frukost och morgonrutiner. Cirka klockan 10:00 var vi så åter tillbaka på rummet. Halvtimmen senare gick vi en promenad till sömmerskan i hörnet. Hon var inte där… En solkig handskriven lapp på gallergrinden meddelade ett telefon nummer som mannen i shopen bredvid förklarade gick till sömmerskan. Tuk ringde henne och fick förklarat att hennes byxor hängde innanför, vi skulle ge mannen där 40 Bath för hennes arbete.

Vi gick så vidare till tvättmannen, även han hade stängt sin butik, det var ju helg måndag och tisdag… Själva gick vi tillbaka till hotellet via ”Morning Market” där Tuk inhandlade frukt, tre sorter. Tillbaka igen läste jag en stund, Tuk betalade de återstående få dagar som vi skulle stanna kvar på hotellet. Kaffe beställdes upp på rummet och vi fikade, åt upp de två sista tårtbitarna från The Mall. Efter middagen var det tänkt att vi skulle kolla vid YAMO-torget, på förberedelserna för ”Candle festival” så vi tog oss ner igen.

I lobbyn såg jag att hotellfrisören hade öppet, min klippning tog tjugotre minuter… 100 Bath... Songtaew till centrum där mycket riktigt förberedelserna pågick för fullt, En sen lunch intogs på bottenvåningen av Klang 2. Stekt ris för oss båda, men med olika tillbehör och chilistyrka. Lite shopping därefter innan vi så var på väg i en Songtaew tillbaka till Hotellet. Stannade till vid SevenEleven för inköp av yoghurt…

En mycket solbränd man med bakåtvänd keps och ryggsäck stod vid lobbydisken och pratade då vi kom in… Jag fick vår nyckel och vi började prats vid. Det visade sig att han var Svensk, från Göteborg… Han var inne på sin fjärde månad i Asien och skulle stanna ytterligare en natt innan han skulle vidare… Nu ville han ha tips på sevärdheter i Korat. Naturligtvis till YAMO-torget sade vi, och kolla in förberedelserna inför morgondagens stora event…

Senare på rummet skrev Tuk i sin kassabok, jag i min dagbok. Surfade och kollade mail. Nu i eftermiddag/kväll skulle vi träffa mannen från Tesebaan och diskutera ytterligare… Efter en del telefonerande blev det andra planer, träffen fick bli på onsdag istället. Middagen åts på hotellet, gick sedan och köpte Thai dessert till Tuk. Tillbaka så bokade jag in en massage igen… Den här kvällen var det fullt i massagerummen. Den enda lediga massösen kom till vårt rum istället. Tuk kollade på sin platta och jag njöt av massösens händer som masserade mina muskler. Vi 22:00 var hon klar… läste ut boken och vi somnade runt 23:30

23 juli

Regnet höll oss vakna i perioder under den gångna natten. Det vräkte fortfarande då vi steg ur sängen vid 08:00. Frukosten tillbringades som vanligt i hotellmatsalen, ackompanjerat av ett evigt regnande, på ett par tre ställen droppade det vatten från taket ner i olika kärl för att samla upp dropparna. Detta droppande fick också läggas till bakgrundsljuden… Tillbaka på rummet, lite surf och slappande till bortåt 11-tiden då det hade slutat regna.

Vi gick ut och klev in i en Songtaew som, på omvägar denna gången, tog oss till Klang 1. Omvägen berodde på att Candle festival startat och därför var vissa gator avstängda. Vid Klang 1 fortsatte vi till fots. Gatumyller, mycket folk som var ute, nu då det slutat regna, som ville se festivaltåget… Mannen från lobbyn igår, Göteborgaren, satt i den Songtaew som vi åkt med. Vi samtalade under färden… Han hade sett mycket och många länder under sina fyra månader i Asien… till fots…

Jag och Tuk promenerade vidare, efter att ha sagt hejdå och lycka till, till Göteborgaren. Vidare till banken där Tuk fick sitt ärende uträttat snabbt avklarat idag… Den kinesiska kycklingrestaurangen vid Klang 1 fick bli vårt lunchställe för dagen, det ligger vid parkeringsutfarten från Klang 1. Restaurangen var rejält uppfräschad sedan vi var tidigt i början på året. Det var behövligt… Två kycklingrätter till oss var, plus vatten. 132 Bath. Helt ok… kort promenad till Klang 1 för utnyttjande av den sanitets service de erbjuder sina kunder…

Ute på gatan igen kom vi lagom till att få se det fantastiska festivaltåget. Vaxskulpturerna var så höga att män med långa bambustörar fick gå före och lyfta upp de kablar som hängde över gatan i deras väg. YAMO-torget var fullt med marknads ”knallar” som med höga röster ropade sitt: ”Kom och köp”, Kom och titta”, med mera… Vi köpte var sin ”Korat” T-skirt. Tuk köpte även ”Ka Nom Jin Nam Ya”, en portion 25 Bath. Levererad i en plastpåse…

Songtaew tillbaka, även nu en omväg... Då märkte vi att vi var på väg åt helsikes fel håll… Föraren ursäktade sig då han stannat och släppt av oss, han hade ”glömt” att säga att han slutat för dagen och var på väg hem… Det var bara att ta till apostlahästarna för en lång och uppfriskande promenad till Sri Pattana.

Tillbaka på rummet vid drygt 16-tiden skrev jag dagbok. Sedan slappa..

Middag var tänkt vid ”Check In”, där var det ännu ej öppet så det fick bli VFW istället. Jag valde kotlett och grillad kyckling.

Tuk åt ett kycklinglår plus det hon köpt på marknaden tidigare. Sedan försökte vi få tag på en taxameter taxi… utan resultat… Vid första samtalet blev vi anvisade att ringa ett annat nummer. Där frågade mannen ”Var skall vi hämta?” Vi förklarade, eller rättare sagt, Tuk förklarade att vi väntar utanför ”Siri Hotel”. Ok sade man, vi ringer tillbaka… Icke… inte gjorde de det inte… Vi väntade till klockan blev 18:00, sedan valde vi en Tuk-tuk istället. Det tog nu nästan tjugo minuter att åka Tuk-tuk till broderns hus… 200 Bath… Vi kollade om de var hemma… jo då, så vi skickade iväg Tuk-tuken, de skulle köra oss tillbaka. 19:45 var vi tillbaka på rummet… Somnade runt 22:30

Forts...

24 juli

08:00… som vanligt… mobilen väckte oss… Vi hade inte sovit speciellt bra denna natt heller. Regn hade omväxlande varit hårt och ljudligt eller duggande… Frukost… sedan då de vanliga rutinerna var avklarade, gick vi till skattekontoret, det lokala, för att kolla så att skatt var betald. Sedan till Tesebaan för att träffa den kontakt Tuk har där… Mycket diskussioner… tog väl cirka en timme. Efter denna session på det Thailändska lokala Byggnads(nämnd) kontoret så tog vi en promenad till tvättmannen och fick hyran från honom.

Vi försökte även få tag på den som hyr granntomten till Tuks hus… och driver en restaurang där. Ingen hemma där ännu… får väl försöka vid 16-tiden igen. Därefter en Songtaew till Klang1. Vi nyttjade deras sanitets utrustning varefter vi köpte oss var sitt paraply… Det vräkte ner… Lunchen åt vi på den kinesägda kyckling restaurang jag nämnt tidigare.

Mätta och belåtna gav vi oss ut i regnet igen och gick till KTB, banken… Mycket att reda ut om den historien med användandet av Tuks namnteckning då hon bevisligen varit i Sverige vid den tidpunkten… Så småningom blev det dock avklarat… för tillfället… Nu skulle det så kopieras ett antal papper igen, till Tesebaan. På banken hade vi fått nys på ytterligare en byggare. Nu träffades vi utanför kopierings shopen… och åkte tillsammans till Tuks hus för att visa hur det såg ut. Det var snart avklarat. Om två dagar skulle pris meddelas. Nu fick vi kontakt med grannen som driver restaurangen och hyr marken…

Tuk och kvinnan talades vid i cirka tjugo minuter, verkade som om de talade i samförstånd… Vi tog apostlahästarna tillbaka till Sripattana hotell.  Trettio minuter senare satt vi med var sin jordgubbsglass och jag även en kaffe. Innan vi påbörjat avsmakningen av glassen kom den byggare som jag fått kontakt med via det webbforum jag är medlem i. Nu hade vi ett pris, eller rättare sagt två olika pris, till två olika alternativ lösningar.

Middag avnjöts på Check In. Fish and Chips för mig igen och en Chang. Tuk valde Gai Pad Prik Pao, kyckling med chilipasta och ris…

På återvägen kunde inte Tuk motstå en plastpåse Som Tam från ett gatukök.

Nu sitter jag och skriver på rummet, Tuk hon njuter av sin Som Tam… Kvällen fördrevs med läsning och surf samt Thaisåpa…

25 juli

08:00-dag igen. Frukosten förflöt som vanligt, dock var det några fler västerlänningar än vanligt, bland annat en Fransk familj som verkade mycket villrådiga i hur de skulle bete sig vid frukosten… innan de fått klart för sig hur brödrosten fungerade, men snart, efter min förevisning, så laddade de in sina skivor på rätt ställe…

Då frukosten var avklarad gick vi till Tesebaan igen. Vi träffade de tjänstemän vi skulle vid tio tiden. Vi var inte klara med de sittningarna förrän vid tretton tiden… puhhh… Mycket är det att kontrollera och att skriva under… Vi åt en sen lunch på Siri Hotell, sedan till rummet en liten stund. Tre saker än kvar på listan… färga hår på Tuk, köpa chili till Sverige, hämta den klänning Tuk låtit sy upp åt sig… Plus ytterligare en sak som jag glömde… träffa en representant för ett försäkringsbolag.

Vi börjar med hårfärgningen… Färgningen skulle ta två – två och en halv timme. Jag lämnade Tuk i salongen och gick till The Mall för att få den fria timmen massage jag fått stämplat mig ihop till. Vid sextontiden var jag tillbaka, Tuk låg just och fick håret sköljt då jag kom. Det blev att skriva i dagboken. Precis då Tuk satt sig i stolen för att få håret torkat kom det fram två unga kvinnor och började prata med Tuk, det var försäkringsrepresentanterna… bra… då slipper vi det senare. I morgon var det ”check out” och resa till Bangkok. Där skulle vi sova en natt och ta ett tidigt plan till Sverige…

Då Tuk var klar följde de båda unga kvinnorna med till hotellet där diskussionerna fortsatte… Jag drack kaffe och försökte se ut som om jag fattade… De drack vatten. Så snart det var avhandlat, det som skulle avhandlas dem emellan, var det dags för ytterligare en punkt på dagordningen. Inhandla Chili att ta med till Svedala… Fullastade med Chili gick vi så till den damskräddare som sytt hennes dräkt att ha på sig på min sons bröllop tredje augusti.

Den provades och det ändrades lite här och lite där… prick 19:00 gick vi därifrån till ”Korat Chef” och åt middag, eller jag gjorde. Tuk köpte precis som förra gången, nudlar från cykelmatståndet utanför. Jag provade två pajer, en med biff och en med kyckling och skinka. Båda kanongoda. Ett gott alternativ för oss västerlänningar om vi så önskar. Vi traskade vidare, vidare mot hotellet. Tuk stannade till och köpte lite ”Thai Dessert”. Då plastpåsarna var fyllda och omvirade, förslutna med gummisnodd som små ballonger, gick vi så den korta sträckan som var kvar till hotellet. Mina två utlästa böcker lämnade jag ner till Bees på vänster sida om bilparkeringsutfarten från hotellet. Hon har som sagts ett litet ställ med diverse böcker på några antal olika språk. Kolla där om ni har vägarna förbi och har lust att läsa lite… fördriva tiden med en bok…

Provpackning… det funkade bra, återstår att se vad totalvikten blir. Duschade och surfade, skrev i dagbok och läste. Tuk var sedan klar med sin provpackning… konstigt nog fick hon inte plats med ”sitt” i sin väska… så en del fick flyttas över till min. Nu, då hon skulle duscha, hördes jämmer och elände inifrån badrummet… Endast kallvatten!!! Humöret åkte ner till botten igen… Ringde receptionen, det skulle ta uppemot en timme att fixa, kanske längre… humöret åkte ner ytterligare någon nivå än tidigare. Nu sitter hon med sin platta och väntar på att vattnet skall spruta ut ur kranarna. Vi somnade såsmåningom vid 24:00 – tiden

26 juli

08:00 som tidigare mornar… sedan lika med rutinerna… Efter frukost blev det så slutpackning. Idag var det godbye och adjö för den här gången. Nu skulle vi bara till Bangkok under dagen, till ”Miracle Suvarnabhumi Hotel”, för att tillbringa dagen där, och natten. Vårt plan lämnar ganska tidigt i morgon bitti, så istället för att gå upp mitt i natten blir det mer komfortabelt att göra på detta viset. Frukost, så att säga i normaltid, sedan transport till flygplatsen. Nu sitter vi i lobbyn och väntar på PeePrai som skulle lämna en del av Tuks mediciner att ta med till Sverige, därefter en Tuk-tuk till den ”gamla” busstationen. Klockan var 10:45 då vi kom till busstationen, 11:20 var den beräknade avgångstiden.

220BHT per person, då ingick även en flaska vatten med tillhörande bakverk att tugga på under den drygt tre timmar långa resan till Moshit bussterminal i östra delen av Bangkok. 15:15 hade vi tagit den taxi som väntat på oss… ja... det var vad jag svarat de påstridiga taxi trollare som anfaller i vågor då vi steg ur bussen, innan vi ens hade fått våra väskor. Nu var det ju inte riktigt med sanningen överensstämmande då vi inte hade någon speciell taxi som väntade på oss. Men i kön av de lediga taxametertaxina fanns det ju faktiskt en som väntade, i det här fallet på oss… Färden tog cirka 35 minuter, det var stopp ett antal gånger men då knutpunkterna passerats gick det undan igen… Hotellet visade sig vara OK.

Stort rum med tvåmanna badkar i ett stort badrum. En med skjutdörrar försedd glasvägg avskilde badrummet från själva hotellrummet. Fritt internet och fri skyttel till flygplatsen varje heltimme… den lilla turen tar 15 minuter enligt uppgift från kvinnan i receptionen. Efter att vi installerat oss i vårt rum gick vi ner och kollade i restaurangen, eller ”Coffee Shop”. De hade även ett erbjudande om frukost buffé för 200BHT per person. Ett billigare alternativ fanns, man kunde beställa upp frukost på rummet…

I den SPA avdelning som låg tio meter utanför entrén bokade vi den sista massagen innan vi lämnar Thailand. Nu gav oss våra magar tydliga signaler om att vi inte ätit något sedan frukosten i Korat… endast en mini brödkaka och vatten på bussen. Så det fick bli middag först, innan någon massage. Vi gick alltså och satte oss i Coffee Shop. Jag beställde vårrullar som förrätt, Tuk kycklingspett. När förrätten kom in delade vi så att vi fick av båda sorterna… Innan förrätten var avklarad kom huvudrätten(jag är inte förvånad… Thairestauranger är dåliga på att servera rätterna vid ”rätt” tidpunkt ur gästens synpunkt). Som huvudrätt hade Tuk beställt ”Gla Pao Seafood” med ris, jag beställde lammkotletter… till detta drack jag ”Beer Singh” och Tuk ”Miracle Water”.

Lite, skall inte säga irriterad... men med ris, jag beställde lammkotletter...vid "vånad...å att vi fick av båda sorterna...ee Shop.  oss...ade på oss. ått våra väsko fortfarande retade det mig att huvudrätten kommit in för tidigt… Jag är inte den som gillar avsvalnad mat, vilket det nu naturligtvis blev… Delvis även mitt eget fel då jag vet att det är på detta viset titt som tätt.. jag skulle ha nämnt detta vid min beställning… Det hela smakade helt ok även om det var kallt…

Vi var färdigätna vid 17:50 tiden. 18:30 var SPA tiden bokad. Får se hur det blir… Det blev kanon!!, mycket proffsig och duktig massös som tog hand om mina muskler och lemmar. Det blev en skön stund på massagebänken. Efteråt var man mjuk och len… Klockan ringer vid 05:45 i morgon bitti, vi somnade runt 23:00

27 juli

Klockan ringde som tidigare sagts vid 05:45, snoosade till 05:55. Sedan var det bara att vrida benen över sängkanten och stiga upp. Natten hade varit orolig, sov inte speciellt gott. Sängdynan hade plastinslagningen kvar under lakanet så att sängen inte kunde andas, jag var dyngsvett även om AC´n gick på högvarv… kallt på den del av kroppen som inte för tillfället var vänd ner mot sängen och hade kontakt med lakanet, andra delen var blöt… Frukost buffén var helt OK dock, en sjua enligt Tuk. För 200 BHT per person borde den vara det. Eftersom vi var klara med frukosten tidigt ändrade vi den bokning av skytteln, eller platsen i den, till 08:00 istället. Således lämnade vi ”Miracle” strax efter åtta i en Toyotabuss tillsammans med sex andra resenärer…

Cirka tjugo minuter senare var vi avstigna vid flygplatsen och letade rätt på vår checkin disk. Passkontrollen gick för mig snabbt och smidigt. Värre var det för Tuk, hon blev nog sittandes femton minuter innan hon blev insläppt i taxfree området… Nu var det en dryg timme att ”slå ihjäl” innan vi kunde borda planet. 10:43 var ”Boarding Completed”. 11:11 lämnade vi Thailändsk mark och fortsatte vår hemresa, nu i luften. Kollade på tre filmer… allt för att fördriva tiden… Första måltiden var seafood, nudlar och räkor… hyfsat… Den andra måltiden var bättre, grillad kycklingfilé med någon slags grönsaksröra och potatis…

Vi landade i ett hett Istanbul på utsatt tid. Nu har vi cirka fyra timmar att fördriva… I Thailand hade vi köpt två ornamenterade långa gula vaxljus att ge till ett Thaitempel hemmavid… Inga problem vid säkerhets kontrollen att ta med ett avlångt paket som handbagage… Så kommer vi då till Istanbuls säkerhetskontroll för transit passagerare… Där blev det stopp!!! Helt plötsligt var våra vaxljus livsfarliga vapen, kvinnan som stoppade oss var envis och helt oresonlig… jag öppnade paketet och visade ”vapnen” för henne… det hjälpte inte… vi fick inte ta dem med oss… Jag tog ut ljusen och knäckte dem över knät och överlämnade dem till surkvinnan… som tog dem och gick iväg… Jag har fortfarande inte kommit ner i puls efter stölden, ja, jag kallar det stöld… fast de har sina instruktioner…

Nästa gång blir det en annan strategi… som jag skriver om då… vid det tillfället. Vi sitter nu på någon form av restaurang… försöker få en kall öl att lugna ner mig… Tuk sippar på en kopp varm choklad och jag skriver.

Klockan 21:00 är det utlyst att vi skall lyfta från de här vaxljus tjuvarna… Nej.. jag har fortfarande inte kommit över stölden… får se om det försvinner med nästa öl… Nåja, nu har det blivit dags att borda. 20:55 meddelades det ”Boarding Completed”. Vi hade hamnat på rad fyra, bra med benutrymme på den raden. Egentligen är det tydligen ”Business class” rad men de har flyttat fram den skjutbara tyg avskärmningen till raden framför oss. Airbus 319 heter tydligen den här kärran, tre plus tre rader med en mitten gång. Planet är inte fullsatt. Då vi började taxa ut bjöds det på de små fyrkantiga florsocker doppade gelé bitarna igen. De var spetsade på en tandpetare. 21:05 blev det rull på planet och vi taxade ut till startbanan.

Mörkret hade lagt sig utanför fönstren och i svängen till startbanan syntes kön med plan som skulle lyfta, vi låg som nummer åtta enligt meddelande från kapten. Klockan blev 21:25 innan det blev vår tur att lämna Istanbuls flygplats. Så snart vi var på marshöjd tändes ljuset i kabinen och dofter av mat spred sig i planet. Gardinen drogs för till ”Business class”… Resan hem gick förvånansvärt fort, måste ha slumrat till en stund efter vår sena skaffning… som bestod av seafood även denna gång, helt ok… På Arlanda gick det utan några svårigheter som helst… Minibuss till parkeringen för att köra den sista biten innan det blir dags för att möta kudden. Klockan 01:20 passerade vi OKQ8 macken i Märsta. Jag var inte riktigt uppmärksam… innan Sigtuna, på en åttiosträcka, fick jag en fotoblixt i ögonen… Nu var det bara att vänta på ett brev från Trafikpolis myndigheten…

Så slutade min elfte resa till Thailand

Slut.

Hej Thure bra tråd!

Jag undrar var ligger Beer garden i Korat om man går från Bees?

Stort tack för att vi fick följa med på er resa

Mvh

BBJ

Härligt Thure alltid kul att få följa med dig :14:

Jäklar vad mycket pappersjobb för att få bygga  

När vi byggde behövdes inte ett endaste papper, det var bara att bygga på. Det enda vi har är tomtpappret.

Tror inte ens det skrevs ett avtal med byggaren utan det var ett handslag bara och inga kvitton

men det var ju i en risby

Hej Thure bra tråd!

Jag undrar var ligger Beer garden i Korat om man går från Bees?

Hejsan

Se nedan

//Thure

Tack