Tänker skicka upp en gammal tråd som varit uppe på SS tidigare.
Saxat från den gamla tråden...
---
Det är nog inte att överdriva för mycket att skriva "min bästa Thailandresa hittills" (sedan jag flyttat till Sverige för gott alltså)
Min svenska är lite rostig efter en hel månads uppehåll. Det var mest Isaan, thai och engelska under resan. Men att skriva en bildberättelse kan vara en bra träning inför den kommande arbetsvecka. 
Vi börjar med första bilden. Den efterlängtade händelsen för min make - att få se sin svåger spela.
Svarten frågade min bror redan första träffen om brorsan kunde spela för honom eftersom brorsan är yrkesmusiker. "Jag spelar inte på fritiden", blev svaret.
He he he. Kan förstår hur brorsan resonerar.
När jag jobbade på fritids pysslade jag mycket med barnen. Alla trodde att jag pysslade mycket hemma. NIX - det räcker att göra det på jobbet, tyckte jag.
Men den här resan fick vi till det. Vi kom och åt på restaurangen som brorsan jobbade och lyssnade på honom.
---
En dag åkte Svarten och bonusdottern iväg med mina två bröder samt min brorson Banjo (Benjo på thai). De åkte och tittade på ett stort tempel en bit utanför Roi-Ett.
Jag tror templet heter Wat Pha Nam Yoi, eftersom det ligger på ett inte så högt berg som heter Pha Nam Yoi. Namnet betyder klippa med rinnande vatten. "Tänk så fattig vår stad är, som inte ens har ett vattenfall utan bara rinnande/droppande vatten", tänkte jag som barn.
Så som barn var det alltså en stor upplevelse för mig att få se BERG.
Det är rätt så kul att de klarade sig själva utan att jag behövde vara med. Jag är faktiskt stolt över dem.
Min man kunde lite thai. Mina bröder kunde nästa inte prata engelska. Tror att de förstår mer när de läser än när de lyssnar eller pratar.
---
Nua Yang Koarea - grill och sopp-rätten. Jag älskar den här typen av mat. Jag kallar det för "sällskapsrätt" eftersom man tillagar maten tillsammans samtidigt som man äter.
---
Sen är det dags för det efterlängtade Songkranfirandet. Jag hade nämnligen inte firat Songkran på över tio år. Sist jag firade det riktigt stort var nog när jag var 17. Då var mormor med. Och ingen kille fick komma i närheten av mig. Det var ju inte så jättekul att ha en mormor som säger "stop stop" till alla killar som kom i närheten.
Folk verkade så artiga i Roi-Ett. De flesta frågade om lov innan de la puder på mig. Khaa tah pbääng nää kapp - ขอทาแป้งแน๊คับ lät det på isaan.
---
Massage från farfar.
Han var ganska rolig. Varje gång han tryckte på någon muskel frågade han "vart går det?".
---
Byn hade fått en ny bymästare. Ny ledning, nya tankar. En av de nya tankarna var att samla ihop pengar för att hyra en en Morlam-konsert för Songkranfirandet. Det var ganska kul.
Lite nostalgi-känsla för min del. När jag var liten brukade farmor och jag gå till olika sådana tillställningar. Det var så kul.
Alla hade kul. Barn som vuxna, farang som lao. (Vi brukar kalla oss själva på skoj som lao - men man bör akta sig för att kalla någon från isaan som lao för folk kan ta illa vid sig.)
---
Sedan drog vi till Bangsaen för att träffa mina vänner.
Jag önskar att vi kunde sova över på Khoa Yai Nationalparken någon gång. Det blev ingen övernattningen den här gången. Men vi hann njuta av mycket av växtligheten, vattenfall samt vilda/spår av vilda djur i alla fall.
---
På vägen ned till ett av de tusentals vattenfall som min lillebror ville visa oss såg vi myror på evakuering. Jag gissade att det skulle bli storm, eftersom de verkade fly för fullt.
---
Min bonusdotter var så fascinerad av naturen. "Oh, det här känns som på paradiset. Jag har bara sett det på filmen." Det var kul att höra.
Hon verkar uppskatta att få se hur lokala folket lever sitt normala liv - de som de flesta turister inte ser.
---
I Bangsaen åkte Svarten, bonusdottern och min brorson till Marinmusiet som hör till Burapha Universitet. Själv har jag varit där så många gånger så jag valde att gå och fixa håret i stället.
---
Vi åkte en sväng till Apberget eller Khao Sammuk för att mata apor. Det var en berättelse om berget. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var. Kanke var det en kvinna vid namn Muk och en kille vid namn Saen. De blev olyckligt kära på något sätt. Och Khoa Sammuk-berget och Bangsaen-strande fick namnen ifrån paret.
---
Sedan åkte jag, min mor och några bekanta till Koh Srichang, medan Svarten åkte med dottern till Bangkok för att shoppa. Dottern skulle shoppa alltså, inte Svarten.
Här är det jag med den s.k. thailändsk baddräkten.
---
---
Många bilder verkar har försvunnit. Jag får undersöka det och återkomma när tid finns.
Mvh
Magrood
Mycket trevlig berättelse och även bilder.
