Johan Hakelius med ännu en träffsäker krönika denna gång från Berlin, men kunde lika gärna varit Thailand:
Nej, vänta nu. Jag påstår inte att det här viruset bara är ett påhitt. Jag anar ingen konspiration. Det är väl bra att ha ansiktsmask, när det är lite trångt. Det är väl schysst att hålla avstånd och tvätta tassarna. Men allt det andra …
Det är tillåtet att doppa fötterna i poolen, men man får inte bada.
”Datt izz nått åkej, zzör.”
Man måste ha mask om man står upp i lobbyn, men inte om man sitter ned.
”Datt izz åkej, zzör.”
Och så vidare. Dagarna här är fulla av detaljerade regler. De saknar logik. Det är som om osynliga, magiska gränser går kors och tvärs genom hela Berlin i planlösa mönster. På ena sidan är A helt OK, på den andra en dödssynd. Av någon anledning, eller kanske mer sannolikt av ingen anledning. Tjänstvilliga tyskar upprätthåller de järnhårda och till synes slumpmässiga regler som gäller just denna vecka. Därav:
”Datt izz nått åkej, zzör.”
Och det är klart att man spelar med. Man vill ju inte verka ansvarslös och egoistisk, eller hur? Steg för steg överger man det egna omdömet, sitt sunda förnuft och känslan för vad som är rimligt. Efter ett tag börjar man själv titta snett på den som inte har ansiktsmask på rätt sida av den helt godtyckliga magiska gränsen.
”Datt izz nått åkej, zzör.”
Ja, Donnerwetter.
Dalrymple sätter fingret på något. Och han har antagligen rätt i att kommunistpropagandan har sin motsvarighet i vår tids politiska korrekthet. Den vill också få oss att acceptera uppenbara prilligheter som sanningar. Men han förutsåg inte det här.
Det krävs inga socialistiska enhetspartier för att få oss att göra våld på vårt omdöme. Det krävs inga lektorer i postkoloniala studier. Allt som krävs är ett virus. Sedan gör vi det själva.
https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/coronaviruset-far-oss-att-acceptera-prilligheter/
