Marlons lagom resa, en blandning av budget och lyx

Det var tjejen som hade valt och bokat hotellet, The Emeraldcove Koh Chang på Klong Prao beach. Vi har sneglat på detta vid tidigare resor men tyckt att det varit lite för dyrt. Nu gjordes bokningen i början på året och vi kom undan med 1400 Baht per natt. Vi fick ett bra bemötande vid incheckning och blev även uppgraderade till ett premium rum.

 

 

Hotellet är stor med 4 byggnade och flera villor nere på stranden. Dock var beläggningen så låg att endast 1 byggnad användes, så alla gäster bodde i premium flygeln närmast stranden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen direkt trängsel på hotellet och ingen trängsel på ön i övrigt heller. Så här såg det ut på huvudgatan utanför hotellet.

 

 

 

Även på Lotus var det folktomt, varken lokalbefolkning eller turister. Vid detta tillfälle var vi de enda kunderna, tror aldrig det har hänt mig tidigare. Pandemin har verkligen slagit stenhårt mot ön och massor av affärer och restauranger var stängda.

 

 

Ett par kvällsbilder från hotellet, härlig belysning som inte görs sig riktigt på mobilkamera.

 

 

Så vad gör man då på Koh Chang? Bada och promenera på stranden är en trevlig aktivitet. Var otroligt lite folk och vi hade stranden i stort sätt för oss själva. Pandemi, lågsäsong och lågvatten gjorde så klart sitt

 

 

 

 

 

De enda som bada förutom oss var fiskarna, ja alltså inte sådana med fjäll och fenor, utan sådana som fångar havets läckerheter. De här fångade små räkor som de sedan skulle göra räkpasta av

 

 

Och sen träffade vi Damm! Han visade vägen längs vår promenad på stranden

 

''

 

Ja, Damm var helt vild. Han älskade verkligen livet på stranden, att springa i vattnet och leka med turisterna som passerade förbi

 

 

Men när pappa ropar så får man springa hem fort! Hejdå Damm, njut av livet

 

Tyvärr har pandemin slått hårt och många restauranger och barer längs med stranden är bara ett minne blott

 

 

 

 

 

 

Sen så fanns det värstingar och gäng även på Koh Chang. De drog runt, skränade, bråkade och stal av turisterna. Gällde att hålla koll på sin mat, annars blev man av med den...

 

 

En annan "måste" aktivitet är att bada i vattenfall. Vi tog bilen och körde upp till Khlong Phlu. Längs med vägen upp till vattenfallet finns parkeringsplatser och försäljare av mat för matning av fiskar. Glöm allt sådant, dels så finns det en gratis parkering vid entren (där man betalar inträdesavgiften) och dels så får man inte mata fiskarna uppe vid fallet... Från parkeringen, där det även finns toalett, går en stig upp till vattenfallet. Det är enligt skyltningen 600 m att gå och bitvis är det besvärligt även när det är torrt. Vi hade tagit på oss strandskor (ungefär som en sock i plast) och det var jag väldigt glad för senare. När vi startade så sken solen och vi fick gå sakta i värmen. När vi kom upp så började det duggregna

 

 

 

Man fick inte bada i sjön närmast fallet utan vi gick ner till en sjö längre ner. När vi hoppat i så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Stigen ner förvandlades  snabbt till lervälling. Badskorna kom väl till pass. Vi mötte andra turister på väg upp i flip flops och det såg rent ut sagt farligt ut i allt vatten, lera och hala stenar. Hoppas de tog sig ner utan brutna ben. Klädbyte på toan och snabbt in i bilen. Vårt bad blev till ett litet äventyr

Näst på tur stod ett besök till Le JaoJom Café. Detta är ett trendigt ställe som vid vårt besök hade välbeställda thailändare som gäster. Eller jag antar det med tanke på bilparken utanför, dyra tyska bilar med Bangkok skyltar. De mest poulära platserna var vid fönstret men att sitta och stirra ut på regnet kan jag göra hemma i Sverige så vi tog en soffa istället. Beställde bakverk och iste. Såg fantastiskt ut men hade med facit i hand hellre tagit en Delicato dammsugare 😂. Nåväl, stället är definitivt värt ett besök och vi fick frotera oss med de vackra och framgångsrika någon timme