Jag var i Khao Lak en gång och gick på en sådan där marknad, marknad mest för kläder.
Jag hittade ett par bege shorts som jag tyckte var snygga, men ville ha en större storlek.
Försäljaren fixade snabbt fram rätt storlek, jag betalade och gick glatt därifrån med en lite påse.
Det var först på hotellrummet som jag insåg att jag borde inspekterat de byxorna han bytt åt mig och stoppat ner i en påse.
Innersömmen på väster ben hade gått upp och där var nu bara ett stort hål.
Jag förstod ju det meningslösa med att traska tillbaka till marknaden och klaga.
Han var förmodligen inte ens kvar på platsen då han säkert hade sålt sekunda varar till fler än mig.
Äh, shit happens, tänkte jag och fick låna nål och tråd på hotellet.
Bra man reder sig själv tänkte jag och sydde ihop den där innersömmen.
Det var ett par mycket bra short som jag trivdes bra i, och de hade ju faktiskt varit (Av förståeliga skäl) oförskämt billiga.
Jag har för mig att det var mest dom jag använde rätten av resan.
Dom blev något av mina favoriter, bekväma och hade lite snygga detaljer.
Nästa sommar så gick jag stolt omkring i dem här hemma i Sverige, och när det bortåt årskiftet blev dags för en Thailandsresa igen så fick dom följa med till Patong.
En bit in på den resan så skulle jag gå hem från en bar till en hotell som heter Palmyra.
Jag hade betalat för ett par öl och skulle stoppa ner plånboken i höger bakficka då jag kände att den liksom bara försvann?!
Plånboken gled rakt genom fickan då sömmen runt fickan hade gått upp.
Å fan, tänkte jag och plockade upp plånboken från trottoaren, jag får väl använda vänster bakficka då.
Varpå allt upprepades!
Jag fick plocka upp plånboken från trottoaren igen!
Alla sömmar började ge vika.
Nu kände jag mig tvungen att börja undersöka byxorna.
Baktill insåg jag att jag tydligen bara hade två fladdrande tyglappar, och nu såg jag att innersömmen på höger ben hade gett upp.
Benfickorna där jag hade kamera, och mobil tycktes fortfarande vara hela, men nu gällde det att pinna på hem till Palmyra.
Jag ville inte bli stående mitt i Patong endast iklädd ett bälte och kalsonger.
Va fan handlade det om, byxornas totala, och plötsliga förfall påminde en militär persedel jag hade haft på mig när jag lite ovarsamt bytt batteri på terrängbilen.
När jag kom upp på hotellrummet så åkte byxorna raskt ner i papperskorgen.
Jag stod där och rev mig i huvudet och undrade, "VAD VAR DET DÄR?"
Finns det tidsinställd sytråd? 
