Nu var både jag och kameran laddade för en utekväll i Phnom Penh och vad passar väl bättre än att sätta sig på en restaurang vid Riverside och se solen gå ner.
La Dolce Vita
Jag satt där på restaurangen och värmde upp för nu var det dags att utforska nattlivet i byn. Eller vänta nu, har inte jag gjort det tidigare.
Jag kom på att det finns i alla fall en god sak med att ha drabbats av Alzheimer Light och det är att man får se nya saker varje dag 
När solen hade gått ner så begav jag mig ut i nattens mörker och hamnade föga förvånande på någon bar och nu blev det riktigt kul.
- Hej fröken. Häll upp det starkaste du har !
Jag spelade Tarzan och drog i mig halva glaset i ett svep och barpersonalen tittade på mig. Nu var det en tjej som tittade extra noga på luffargubben och efter en stund så sade hon....
- Är det inte du som är den där Luke the Drifter
Jag förnekade bestämt att jag var vagabonden Luke men nu hade de andra tjejerna också fått upp intresset för mig.
- Jag vet med bestämdhet att jag har sett dig tidigare !
Jag låtsades som om det regnade och hävdade med en dåres envishet att jag inte var denna förbaskade Luke the Drifter. Jag bestämde mig för att spela några set biljard med tjejerna och då kom det igen.
- Nu är jag helt säker på att det är du som är den där omtalade luffargubben Luke för det ryktas om att han brukar spela biljard med en hand precis som du gör !
Vid det här laget så hade jag blivit lite pinknödig och jag gick på toaletten.
När jag gick på muggen så hade jag råkat lämna min kamera på bardisken och när jag kom tillbaka så fungerade inte kameraskrället.
Men vad f*n nu då tänkte jag !
Jag öppnade batteriluckan och fann att mitt kamerabatteri var norpat. Ja ja, skit detsamma, det där batteriet hade ändå en förmåga att sluta fungera stup i kvarten.
// Luke the Drifter