Lucky Luke utmanar ödet

Jag är först på plats och det betyder att det kan bli lite väntan innan bussen åker

Medan jag väntar på att bussen skall börja rulla så passar jag på att ta några bilder på skolparaden

Det är som sagt var fredagen den trettonde och min mission idag är att utmana ödet.

Säkerhetsbälte ? Äh !

Nej, nu skojade jag ! Finns det ett säkerhetsbälte i bilen eller bussen så tar jag såklart på mig det 

Forts,,,,,,

Äntligen en ny tråd av luffaren. Det enda problemet är att man blir så vansinnigt ressugnen själv. 

Och när jag var borta över jul och nyår förra året får jag så vackert jobba i år...

Så småningom sätter sig kamikazepiloten tillrätta i förarsätet och vi brummar iväg. Äntligen !

För ovanlighetens skull så blir det inte ett endaste stopp i Hua Hin utan det bär iväg i full fräs upp till Cha Am där vi får ombord några passagerare.

Cha Am

Bussen rusar vidare och nästa anhalt blir Tha Yang där vi blir stående en god stund av någon anledning.

Tha Yang

Vi rullar vidare i gott tempo och jag undrar var vi kommer att stanna för det obligatoriska tank och kisstoppet. Det visar sig vara en PTT-mack strax norr om Petchaburi och där får jag syn på en gammal kärra som får lite omvårdnad.

En välvårdad gammal Peugeot 504  

Hmmmm ? Jag tror att jag skall passa på att flörta lite med min medpassagerare som står där borta  

Om snabbflörten gick bra ? Gissa tre gånger !  

Forts,,,,,

Tack Stefan !

Jag tycker själv att resetrådar är bland det mest givande här på forumet och läser dem och drömmer mig bort, eller drömmer mig med kanske är mer rätt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här passerar vi en Buddha-staty strax utanför Ratchaburi

Saltfälten i Samut Songkhram

När vi kommer till Bangkok så drabbas vi av en ordentlig störtskur och det blev ingen bra bild på Chao Phraya då vi åkte över bron.

Där ligger Chao Phraya. Ser du inte floden ? Det gjorde inte jag heller 

Det blev en kortvarig regnskur och vädret klarnade upp ordentligt på bara tjugo minuter. När vi närmade oss Don Muang så passade jag på att ta några bilder på det pågående järnvägsbygget.

När vi kom fram till Don Muang så klav jag ur och konstaterade att resan hade tagit tre och en halv timme och vi hade inte ens varit i närheten av att krocka en endaste gång.

Första etappen avklarad utan missöden !

// Luke the Drifter

Jag var som vanligt ute i väldigt god tid och passade på att gå in på järnvägsstationen för att ta en bild.

Här ser man hur den nya järnvägen byggs paralellt med den befintliga

Jag tog gångbron över till terminalen och siktade mig på incheckningsautomaterna.

Vart var det nu jag skulle

Jag hittade ett skrynkligt papper i en byxficka och där stod det minsann ett biljettnummer. Jag plitade in numret och scannade mitt pass och vips så hade jag ett boardingcard i min hand. Smidigt !

Jag gick in i terminalen och kollade hur det såg ut vid de manuella incheckningsdiskarna och gladdes åt att jag checkade in via automaterna utanför.

Fullsatt, folkligt och festligt? Njae, så festligt är det inte att stå i de där köerna !

Jag tog rulltrappan upp till utkiksplatsen och kollade på planen en stund.

Där har vi en kärra från Nok Air och en annan från Air Asia

Fullsatt, folkligt och festligt sa jag. Snart blir det väldigt festligt för jag skall ju träffa en kompis här på flygplatsen 

Jag ska inte avslöja än vem det är men vederbörande dyker upp i mitt nästa inlägg.

Vem kan jokern i leken vara månntro ?  

// Luke the Drifter

Tror det är Garry

Kitung

Har du landat i NamNam än? (Vietnam)

Kör hårt, ska bli spännande att följa den här tråden!! ¨

//G

Vet ej vem det är, men med tanke på kärrorna så kan man ju utesluta en person........  

Spänningen är olidlig nu

Det var en i allra högsta grad kvalificerad gissning eftersom jag och Gerry har rest runt mycket tillsammans. 

Tackar Gustav !

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Min kompis hade rest från Pattaya och vi lyckades nästan tajma in så att vi anlände till Don Muang samtidigt.

Får jag lov att presentera min kompis Agne !

Agne har anammat den trevliga traditionen att ta en liten färdknäpp innan man skall ut och resa och hade fått med sig en liten flaska turkisk pepparshot.

Jag föreslog att vi skulle knata bort till ett litet restaurangbås strax utanför flygplatsen för att äta en enkel lunch och dricka en iskall. Förslaget bifölls och vi gick till en "restaurang" där vi träffade glada och skämtsamma Nok.

Lilla Nok och luffargubben

Sedan gick vi in i terminalen och passeringen genom immigration gick snabbt och smidigt. Njae, egentligen så gick det inte fullt så smidigt för Agne för han hade lyckats dra på sig ett par dagars overstay och fick lite smäll på fingrarna för det.

Vi siktade in oss på den lilla baren där jag brukar sitta och betrakta de andra resenärerna på flygplatsen medan jag sippar på något gott.

Det finns mycket smått och gott på den där godishyllan

Tjo flöjt sa Janne Vängman  

Där har vi den söta bartendern som serverar oss vår dryck

Det var dags att starta flygresan och vi fick åka ut med buss för att borda planet för det hade inte fått någon parkering vid en pir.

Titta ! Där står ju våran kärra och väntar på oss 

Forts,,,,

Jag får erkänna att det där sista jag skrev inte var riktigt sanningsenligt. Reser man runt som en luffare så kan man för tusan inte åka med en sådan där lyxjet som en annan jetsetare. 

Här är det budget och apklass som gäller och man får åka runt som ett annat kolli

Apropå kolli, vad är naturligare än att planet som vi skall åka med har en reklamskylt från Thailand Post

När planet var lastat och klart så taxade vi mot startbanan

Vi hann knappt komma ut på startbanan innan piloten gav full mutter och strax därefter lämnade vi marken.

Up, up and away

Hej då Bangkok. Vi ses om ett par veckor !

Forts,,,

Lysande mannen! Jo, den där Wall Street Whiskyn såg minsann originell ut!

Bussfärden mellan Hua Hin och BKK får mig att tänka på när jag gjorde den trippen, speciellt som du visar regn på bilderna.

Vår buss började plötsligt glida sidledes en stund (mycket obehagligt, för att uttrycka sig milt) för att sedan fara ut på ett fält med marknad där bussen försiktigt kolliderade med ett stånd. Tillräckligt för att framrutan skulle gå åt pipan. Föraren backade tillbaka och fortsatte färden och jag fick uppfattningen att det bara var jag som satt där med en puls på 200. Business as usual?!

Men du måste ha många sådana episoder att berätta om.

Nu skall jag inte störa mer - keep up the good work!  

Även om man åker budgetklass så kan man kosta på sig en pilsner

Lite smolk i bägaren var förstås att ölen inte var kall utan rumsvarm. Urk 

Men när jag tänker efter så har det hänt mig många gånger i Asien att jag har fått varm öl och får snabbkyla den med is.

Det börjar skymma och planet börjar tappa höjd och det ser ut som om vi närmar oss vårt slutmål.

Vattendränkt landskap. Var kan vi vara ?

Landningen gick lysande 

Det gick snabbt och smidigt att ta sig igenom immigration. Immigrationspolisen frågade om jag hade någon biljett ut ur landet och det hade jag såklart och fick min stämpel att jag får stanna femton dagar.

Här har vi grabbarna grus

Forts,,,,

Ni var inne på rätt spår alla tre 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi hade alltså åkt till Vietnam och det första vi skulle göra var att köpa SIM-kort till telefonerna och det fixas lätt och smidigt på flygplatsen.

Den söta tjejen bakom disken hjälper till att få igång telefonerna

Jag frågade Agne om han ville ta en taxi till vårt guesthouse eller om vi skulle ta lokalbussen som startar direkt vid terminalen och stannar bara en kilometer från guesthouset. Agne tyckte att vi kunde åka lokalbuss och så fick det bli.

Jag har inte talat om vart i Vietnam vi var men den här bilden avslöjar nog det

Den sena middagen fick bli en köttbit med champinjonsås och det var mycket gott

Det slank ner en öl till efter maten och jag körde vidare med Saigon medan Agne provade en 333

Efter middagen så gick vi bort till den livliga backpackergatan som nog mest påminner om Khao San Road i Bangkok.

Vi satte oss i en minimal bar och betraktade folket som passerade

Sådär ! Då var fredagen den trettonde till ända och precis som jag hade anat så skulle jag inte drabbas av enda olycka denna dag ! 

// Luke the Drifter