Till slut så kom vi fram till en kåk och då saktade kapten Bölja farten lite och pekade snabbt åt kåken och sade att där kan du finna kvinnan du söker efter.
Nu gjorde jag bort mig! 🙊
Jag vände mig mot kåken och ropade högt och tydligt.
-Marie!
-Darling!
-Teerak!
Kapten Böljas reaktion blev blixtsnabb. Han vred på full gas och båten sköt fart, så gott den nu kunde med en gammal dieseldriven lastbilsmotor.
Aj då! 🤐
Sa jag aj då?
Jodå, det var precis vad jag gjorde för jag hade råkat stå upp när kapten Bölja vred på för fullt och det bar sig inte bättre än att jag trillade omkull och slog i huvudet rätt hårt i durken. 💥
- Aj!
Nåja, det var ingen större skada skedd för vid det här laget så har nog alla kom fram till att jag har en korkskalle.
Något omtöcknad så tittade jag upp över relingen och när jag tittade bort mot huset där Stolta Marie tydligen skulle ha sin hemvist så såg jag någonting vitt som fladdrade till och försvann runt husknuten.
Kan det ha varit Marie, ett spöke eller bara ett vitt lakan som blåste av tvättlinan?
När vi kom runt kröken så var kapten märkbart skärrad och jag tänkte för mig själv att han inte har den minsta likhet med Varg-Larsen!
Den handlar om Humphrey van Weyden som efter en förlisning med ett ångfartyg plockas upp av sälskonaren Ghost, som är på väg mot Japan. Han ber om att få bli satt iland i närmaste hamn, men kaptenen Varg-Larsen är på dåligt humör och behöver en större besättning. Därför får Hump, som han kommer att kallas, stanna på fartyget som skeppspojke. Miljön ombord är hård och rå, men ingen vågar sticka upp mot den grymme, omänskligt starka kaptenen som för befälet.
5 timmar sedan, skrev Luke the Drifter:Sa jag aj då?
Jodå, det var precis vad jag gjorde för jag hade råkat stå upp när kapten Bölja vred på för fullt och det bar sig inte bättre än att jag trillade omkull och slog i huvudet rätt hårt i durken. 💥
- Aj!
Nåja, det var ingen större skada skedd för vid det här laget så har nog alla kom fram till att jag har en korkskalle.
Något omtöcknad så tittade jag upp över relingen och när jag tittade bort mot huset där Stolta Marie tydligen skulle ha sin hemvist så såg jag någonting vitt som fladdrade till och försvann runt husknuten.
Kan det ha varit Marie, ett spöke eller bara ett vitt lakan som blåste av tvättlinan?
När vi kom runt kröken så var kapten märkbart skärrad och jag tänkte för mig själv att han inte har den minsta likhet med Varg-Larsen!
Den handlar om Humphrey van Weyden som efter en förlisning med ett ångfartyg plockas upp av sälskonaren Ghost, som är på väg mot Japan. Han ber om att få bli satt iland i närmaste hamn, men kaptenen Varg-Larsen är på dåligt humör och behöver en större besättning. Därför får Hump, som han kommer att kallas, stanna på fartyget som skeppspojke. Miljön ombord är hård och rå, men ingen vågar sticka upp mot den grymme, omänskligt starka kaptenen som för befälet.
Du kan din litteratur historia! kanske rent av en klassisk bildning 😉
On 2023-10-28 at 14:47, skrev Jed:Du kan din litteratur historia! kanske rent av en klassisk bildning 😉
Tack så mycket! Visst är det så att jag läst mycket och precis som när det gäller bilar och musik så gillar jag böcker av äldre årgång.
Jag har många favoritförfattare och en av dem är Alistair MacLean och en av böckernas titel passar alldeles utmärkt in i den här lilla historien.
Den svenska översättningen av boken hette ju Fruktan är mitt vapen.
När vi hade kommit en bit bort från huset så saktade kapten Bölja farten och nu hörde jag hur min medpassagerare Doktor Martin satt och mumlade för sig själv. Jag tyckte mig höra att han ville komma hem levande till Darwin igen.
Eller sa han någonting om Darwin award? 😳
Hur som helst så bad han om att bli avsläppt vid nästa brygga för han ville inte åka vidare med just den här båten.
När Doktor Martin klev av båten så önskade han oss lycka till på vår vidare färd.
Kapten Bölja vände på skutan och nu hade vi ju inte något annat val än att än en gång passera huset som Gud glömde och när vi närmade oss så vred Kapten Bölja full gas igen och eftersom vi nu gick medströms så fick vi upp god fart.
När vi passerade huset så stod inte rorsman på sin vanliga post utan hukade sig ner bakom lastbilsmotorn och spanade oroligt mot huset.
Ingenting hände. Ja, i och för sig så tyckte jag höra hur det small till två gånger borta vid huset men det var nog bara en dörr som slog i vinden. 😇
Vi kom tillbaka till bryggan där resan hade startat och jag betalade för mig och tackade för en givande båttur.
Kaptenen tog emot pengarna och tackade så mycket.
Jag tror i alla fall att farang baa betyder tack på den här lokala dialekten.
Forts....
1 timme sedan, skrev Luke the Drifter:När vi hade kommit en bit bort från huset så saktade kapten Bölja farten och nu hörde jag hur min medpassagerare Doktor Martin satt och mumlade för sig själv. Jag tyckte mig höra att han ville komma hem levande till Darwin igen.
Eller sa han någonting om Darwin award? 😳
Hur som helst så bad han om att bli avsläppt vid nästa brygga för han ville inte åka vidare med just den här båten.
När Doktor Martin klev av båten så önskade han oss lycka till på vår vidare färd.
Kapten Bölja vände på skutan och nu hade vi ju inte något annat val än att än en gång passera huset som Gud glömde och när vi närmade oss så vred Kapten Bölja full gas igen och eftersom vi nu gick medströms så fick vi upp god fart.
När vi passerade huset så stod inte rorsman på sin vanliga post utan hukade sig ner bakom lastbilsmotorn och spanade oroligt mot huset.
Ingenting hände. Ja, i och för sig så tyckte jag höra hur det small till två gånger borta vid huset men det var nog bara en dörr som slog i vinden. 😇
Vi kom tillbaka till bryggan där resan hade startat och jag betalade för mig och tackade för en givande båttur.
Kaptenen tog emot pengarna och tackade så mycket.
Jag tror i alla fall att farang baa betyder tack på den här lokala dialekten.
Forts....
Att han sa Farang baa, kan det berott på att han saltat notan riktigt mycket, så du betalt ett skapligt överpris?
7 minuter sedan, skrev Wangthong:Att han sa Farang baa, kan det berott på att han saltat notan riktigt mycket, så du betalt ett skapligt överpris?
Det är mycket möjligt att han tog i lite.
Jag tror att han ville ha risk tillägg. 😆
Nu hade ju jag dragit iväg helt på egen hand och jag hade inte ens tagit mig tid att checka in på hotellet men nu var det dags.
Jag tog mig till hotellet för att checka in och då sade den söta receptionisten att det var säkert tio personer som hade frågat efter mig och de undrade om jag hade varit där.
Svaret hon fick var lite svävande för nog kan man ge sig attan på att det är någon som försöker luska vart jag hade varit och de skulle nog inte dra sig för att fråga receptionisten vid senare tillfälle.
Nåväl. När jag fick nyckeln till rummet så knatade jag bort i den riktning där mitt rum ligger. På vägen dit så hittade jag en gammal bekant sedan förr.
Nej, nej, det var inte Stolta Marie som stod där!
Det var Meow som jag har träffat på ett par gånger förr
Efter att ha varit på rummet för att ta en snabb dusch och byta om inför kvällen så gick jag iväg för att leta upp mina vänner.
På väg ut från hotellet så träffade jag på ett par gamla bekanta.
Håll med om att jycken har vissa drag av en gremlin 😉
Hundar och katter i all ära men nu skulle jag ju försöka hitta mina vänner.
Som tur var så hade jag stängt av ljudet på telefonen och inte brytt mig om att titta om jag hade fått något meddelande.
När jag nu tittade på telefonen så fann jag ungefär femtioelva missade LINE-meddelanden och nästan lika många missade samtal.
Hoppsan, det är visst till att vara eftertraktad!
Jag slog på ljudet och sedan ringde jag första bästa som hade sökt mig och det första hon frågade var om jag fortfarande var i livet.
Vad jag svarade?
Detta var ett utmärkt tillfälle att citera Mark Twain. 😇
- Ryktet om min död är starkt överdrivet!
Sedan frågade hon mig flera frågor i snabb takt men jag avbröt henne och frågade var ni befinner er.
Hon svarade att hon och de allra flesta i vårt sällskap var på väg till en restaurangpråm och de skulle allra strax vara framme.
Perfekt svarade jag. Jag kommer bort dit alldeles strax.
Jag raggade tag i en tuk-tuk, som i den här byn ser lite annorlunda ut än den vanligtvis brukar göra.
Färden gick bortåt mot pråmen och snart nog så var jag framme och tog trapporna ner till floden och restaurangen.
Där möttes jag av en mycket stilig hovmästarinna som välkomnade mig och sade att jag måste vara Luke the Drifter, den saknade sonen
Jag blev ledsagad till långbordet där mina vänner satt och nu blev det ett jädra rabalder då de fick syn på mig.
Frågorna haglade och de allra flesta av frågorna handlade om vart jag hade hållit hus och vad jag hade gjort.
Det var nästan som att sitta i ett korsförhör men likt en slipad brottsling som sitter i ett polisförhör så sade jag inte "ingen kommentar" utan istället.....
- Jag gick vilse och hittade inte till hotellet! 😇
Den förklaringen gick inte hem för det var inte enda som trodde på att jag ens var förmögen att tappa bort mig.
Till slut så var det någon som sade till de andra att det är inte lönt att fråga Luke därför att om han har en hemlighet så talar han inte om den. 🤐
Äntligen blev det slut på korsförhöret och vi kunde återgå till det väsentliga och det var kvällens middag.
Vi beställde in blandade rätter som vi delade på så att alla fick prova och kvällen tema var seafood, vilket var ganska naturligt då vi satt på en restaurangpråm på floden.
Jag hinner med ett kort inlägg innan jag är tvungen att dunsta med blixtens hastighet. Först skall jag träffa en kompis om 22 minuter.
Sedan iväg till en restaurang där jag skall föreställa värd och ta emot gäster. Lunchsittning ungefär två timmar och sedan hem och byta om och järnet till nästa begivenheter och det är två partyn som skall hinnas med.
Pust, stånk och stön vad det ligger på precis hela tiden! 😪
Åter till pråmen.
När jag skulle gå till toaletten så råkade jag hitta hovmästarinnan och se på sjutton, jag lyckades få henne att ta av sig muppmasken och det gjordes med lite list.
Ni får själva fundera på vad jag sa till henne! 😉
Sorry folks, nu måste jag verkligen sno mig på för att hinna!
Nu är jag hemma men det blir bara ungefär femton minuter och det är för för att ta en snabb dusch och byta om till andra kläder.
Lunchen blev lyckad och det första partyt blev en succé och nu är det dags för nästa party.
Kan inte jag vara lite smart och ta in en stand in?
En till bild hinner jag peta in från pråmen.
Möblemanget på restaurangen var något utöver det vanliga
Nu brinner det! Jag måste dra men jag återkommer när tid finnes.
On 2023-10-30 at 05:28, skrev Luke the Drifter:Det är mycket möjligt att han tog i lite.
Jag tror att han ville ha risk tillägg. 😆
Den resan var väl en fantasi grej och inget slut ibland blir det, OK
När jag lämnade restaurangen så passade jag på att ta en bild på den här manicken som sitter i närheten av trapporna som går upp mot bron.
Vad är nu detta för påfund?
Ni som har jobbat inom industri och är tillräckligt gamla kommer nog ihåg att ni hade stämpelklocka där man stämplade in sig på morgonen och stämplade ut sig på kvällen.
Been there, done that.
Ett litet problem för företagsägaren var att det fuskades mycket med den här stämpelklockan. Lasse gick hem vid lunchtid och klockan 16:00 så stämplade Berra ut Lasse med hans stämpelkort.
Nästa dag så var det tvärtom.
Bilden är givetvis en modern stämpelklocka där man måste ge fingeravtryck och det ser ut att sitta en kamera där också.
När vi hade kört lite trappträning, vilket vi gjorde från restaurangpråmen upp till bron så föreslog jag att vi kunde knata ut på bron och betrakta utsikten över floden.
Det var några som gärna ville följa med medan det var några som ville knata ner mot nöjeskvarteren, mittåt nöjeskvarteret.
När vi gick ut på järnvägsbron så fick jag syn på en hund som såg livlös ut men det är han faktiskt inte för han var bara fruktansvärt trött och ville sova efter dagens arbetspass.
Det tar på krafterna att jobba som spårhund
Logga in för att svara.