Jag brukar ibland bjuda in hågade mopedister i bekantskapskretsen till små moppeturer. Denna gång så hade jag flaggat för en lunch-tur ner till Pak Nam Pran, en resa på ca 30 kilometer enkel resa.
Jag fick tillbaka några SMS vartefter det närmade sig start och det började likna boken " Tio små negerpojkar ".
Nuförtiden så går det ju inte an att gå in på en bokhandel och fråga efter en bok som heter just det den hette då den gavs ut. Istället så får man lov att fråga bokhandlaren om de möjligen har boken " Och så var de bara en ".
Och det var just det som hände denna förmiddag ! Till slut så var det bara en och det var jag det.
Nu kan man ju tycka att det var lite tråkigt att ingen hängde med på denna tur men så såg inte jag på saken 
Eftersom jag nu kommer att köra helt själv så behöver jag inte ta hänsyn till någon annan. Jag kan köra så fort ( eller långsamt ) som jag vill, jag kan förirra mig ut på små grusvägar, bli jagad av folkilskna hundar och köra vilse ( förlåt, hitta nya vägar ) utan att det kommer att irritera någon annan.
Jag bestämde mig för att skippa Pak Nam Pran och istället försöka hitta några nya vägar som jag aldrig har kört på tidigare och begav mig iväg rakt västerut mot Burmahållet till.
Här har jag lämnat staden bakom mig och kommit ut på vischan
Jag kom så småningom till gränsen för Chang County och det började dyka upp några skyltar som talade om just det.
Varning för Chang !!!
Forts,,,
