Nu kanske jag for med osanning för jag visste ju vart jag var på väg och därmed vartåt bussen skulle gå. Vi var nu på väg mot byhåla.
Resan gick med en södergående buss från Udon mot Korat och jag försökte få busspersonalen att förstå att jag inte skulle åka ända till Korat utan ville bli avsläppt vid infarten till Pimai.
Jag slumrade till vid något tillfälle och då jag vaknade så fick jag känslan av att vi hade åkt för långt och skulle hamna i Korat trots allt. Jag slog på telefonen och kollade vår position och kunde konstatera att vi inte alls hade åkt för långt utan strax skulle komma fram till avtagsvägen där vi skulle hoppa av bussen och ta oss vidare mot byhåla.
Jag satte mig längst fram i bussen och var redo att kliva av då vi närmade oss infarten mot Pimai.
Resan hade hittills gått exakt enligt plan, nu var det bara resten kvar.
Vanligtvis så har jag åkt antingen rackelbussen från Korat till Pimai eller hoppat av vid infarten och flaggat in en grisbil men nu skulle det bli bekvämare och behändigare att komma till byhåla.
Det hade föregått lite planeringsarbete och den här gången så skulle det stå en bil och vänta på oss för vidare personbefordran. 
Då vi klev av bussen så fick vi gå några hundra meter och där vid en liten affär stod vår väntande bil och även vår vän som vi nu skulle besöka och det var första gången jag skulle få äran att besöka vår vän i byhåla.
Vi tog oss vidare med bil och efter en god stunds snurrande på små slingriga vägar så var vi framme hos vår vän.
Så var vi till slut framme vid det lilla huset på prärien
Forts...
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
