Ibland undrar jag verkligen vad det är för fel på vissa thaikvinnor.
Eftersom jag vet att min fru tycker väldigt mycket om blommor så brukar jag köpa en bukett lite då och då med ojämna mellanrum. Av just den anledningen att jag vet att hon tycker om att få dom och blir glad.
Men, men... ingen glädjebägare är komplett utan lite smolk i.
Så gott som vaaarje gång är det någon thaisubba som envisas med att hävda att män (särskilt falanger bara köper blommor, smycken eller andra spontana presenter när de har gjort något dumt (underförstått knullat snett eller liknande)). Varför är det så svårt för många thaidamer att glädjas över att någon annan blir glad? Är det på grund av den välkända thailändska avundsjukan, som enligt mina erfarenheter slår den ökända svenska avundsjukan med hästlängder då thaidamerna verkar kunna bli avundsjuka på vad som helst, hur smått och obetydligt det än må vara. Eller handlar det om ren och skär missunnsamhet?
Frun är ganska luttrad och vi kan tillsammans skaka på huvudet och skratta när hon berättar för mig att den och den sagt något i stil med "var på din vakt, jag är säker på att din man har mia noi, varför annars köpa blommor...?"
Det är inte bara vid ett tillfälle jag hört min fru säga att "det är bättre att inte ha så många kompisar, det pratas så mycket och blir alltid problem på något sätt". Från att ha haft en hel drös med kompisar så har det utkristalliserat sig till typ två st, som lever vanliga liv med man, barn, villa, volvo, vovve och de är de enda jag klarar av att vara i närheten. Så fort de andra dyker upp om man gått ut för att äta och ta ett par bärs så ser man bara $-tecken i ögonen och en förhoppning om att kunna få äta och dricka gratis. Jag har inga problem med att bjuda folk som jag tycker om och som jag betraktar som vänner, men det är de där olyckskraxande asgamarna som jag tycker så jävla illa om.
Var bara tvungen att spy lite galla!
Någon/några med liknande erfarenheter
