Livet under den Thailändska havsytan

Har alltid haft en fascination kring havet och havsdjupen.

Önskar jag mönstrat på någon bananskuta vid tidig ålder, då hade man ju varit erfaren sjöman med mängder av berättelser att förtälja.

Det närmaste jag kommit är ju de små fritidsbåtar jag haft. Hrmf, det blir aldrig som man tänkt sig.

Visste ni att havet täcker över 70 procent av ytan på jorden? Största djupet är över 10 000 meter!

En väldigt stor del av livet under havsytan är för människan helt okänt. Forskning kring obemannade farkoster för djupdykning är på frammarsch, men avancerad och effektiv djuphavsforskning är inte vanligt.

Då och då upptäcks nya organismer under havsytan. Massor av fartyg och skatter finns där nere och väntar på att bli funna.

Får anse mig vara en hyggligt skicklig snorklare och kommer ner ganska djupt. Försöker lära mig vad fiskarna och snäckorna heter. Brukar köra med dräkt, kniv och nät och kan ligga i från frulle till supé. Skulle jag inte ha en hustru

som tvingar upp mig skulle jag nog ligga i längre. Alla känslor som hunger, trötthet och bekymmer är som bortblåsta då man tar del av livet under ytan. Man är en tillfällig gäst där nere i deras intressanta värld.

Vi bodde, vid ett besök i LOS, på samma plats i 2-3 månader enbart några meter från havet. Jag formligen bodde i vattnet. Inte mycket folk där så jag hade ett strandavsnitt för mig själv.

Jag levde som en Robinson och samlade från havsbotten in gamla fiskedrag, lina, krokar, frigolitblock. Tillverkade egna konstruktioner (bottensten, lina, anglade krokar och frigolitflöte).

Dessa agnade och vittjade jag varje dag. Helt klart att jag inte blir någon mästerfiskare...

Så, efter en lång inledning, vad har du förhållande till livet under havsytan. Dyker du, snorklar, eller är du rädd för att vistas i samma vatten som kubmaneter och stenfiskar?

Berätta! Bilder?

Jag älskar havet och är en flitig fiskare dock så har intresset nästan dött här hemma i Sverige då våra vatten och fiskarter inte bjuder till så mycket spänning. Jag har tidigare åkt runt i Karibien och Sydamerika och flugfiskat efter allt möjligt spännande samt brukar även passa på varje tur ner till Thailand.

Sen är det ju aldrig fel om man råkar hamna på någon trevlig strand att snorkla lite för man vet ju aldrig vad man lyckas se dykning har jag inte börjat med ännu men det är garanterat något som kommer ske i framtiden.

Passionerad dykare och även instruktör med ett par säsonger arbetandes ute på Similian i bagaget. Älskar livet under ytan.

Fina bilder Is.

Jag gillar också att snorkla men det blir inte så mycket längre eftersom man inte bor vid havet i Thailand.

Ligga vid ytan och sen simma ner och ta en titt in under en sten eller i en grotta och kanske se nån rolig fisk är skoj.

Jag kommer ihåg att jag köpte bläckfisk på marknaden och sen metade man från ytan med snorkel och cyklop och såg hur fiskarna var på betet och ibland lyckades man dra upp nån med.

Sex år som dykinstruktör i Ao Nang(Krabi) det är nu några år sedan sist men suget finns kvar!

//.Älskar livet under ytan.

Kul!

Vi får ta nästa MPR träff under ytan! Har ju hört tidigare att folk vill ha en varm, blöt träff, utan bottenkänning och med näsan precis ovan vattenytan.

5 år som dyk-instruktör här i Thailand, numera ägnar jag mig endast åt sk. tech-dykning till lite större djup. (Massor av WW2 vrak i gulfen här)

Passionerad dykare och även instruktör med ett par säsonger arbetandes ute på Similian i bagaget. Älskar livet under ytan.

Är det säkert det? Men du vet inte helt hundra vad ön heter? "Similian" Var ligger den ? vet där emot en grupp öar i Thailand som heter SIMILAN. Kanske bara tryckfelsnisse som var hemma hos dig

Själv har jag med mycket nära band till havet och just havet i Thailand. Har jobbat på Koh Phi Phi som Divemaster. Inte i byn. Ute på Had Yao, Long Beach.

MVH: BC

Var nog lite grann som "Isbiten" för några (nåja, ganska många) år sedan, det var närmast våld som skulle till för att kliva upp från sältan.

Efter att dykcertet gick ut på nittitalet fortsatte undervattenslivet medels snorkel ända till kroppen fick nog 2004-05, men minnena finns där liksom bilderna, de flesta tagna med gammal hederlig teknik så bara bleka papperskopior, dock några sentida som finns lagrade nånstan på några undangömda CD skivor, hittade dock denna från Barriärrevet 2004, gurkan va inte direkt livsfarlig HiHi!

Härlig bild Baa!

Vattnet är så klart så man kan nästan tro det inte finns något vatten överhuvudtaget.

Jag minns speciellt första mötet med cuttlefish.

Två stycken kom in under mig, svävade fram likt UFO´s med stora stirrande ögon. De lade sig rakt under mig och började "tala"

(Tänk nu inte att jag talar med fiskar, för så är icke fallet

genom att byta färg och teckning. Det pågick länge men till slut gled jag undan - det kunde ju vara så att de sade;

-"Nu du blekfeta farang har du 30 sekunder kvar att leva!"

(Några cuttlefishes)

Visst är det vackert med gröna ängar, eller höstlöv. Likaså regnbågar och nyutsprungna rosor.

Men, finns det verkligen något som slår färgerna där under den thailändska havsytan?

Är det säkert det? Men du vet inte helt hundra vad ön heter? "Similian" Var ligger den ? vet där emot en grupp öar i Thailand som heter SIMILAN. Kanske bara tryckfelsnisse som var hemma hos dig

Själv har jag med mycket nära band till havet och just havet i Thailand. Har jobbat på Koh Phi Phi som Divemaster. Inte i byn. Ute på Had Yao, Long Beach.

MVH: BC

Ska man vara helt korrekt så är namnet Semilon från det Malaysiska ordet för nio.

Passionerad dykare och även instruktör med ett par säsonger arbetandes ute på Similian i bagaget. Älskar livet under ytan.

Skoj Wille - inga häftiga bilder att bidra med?

Jävligt fina foton, Isbiten!