Jag kom att tänka på en sak under lunchen idag.
En radio-reklam dök upp ang insamling till de drabbade av tyfonen i Burma.
En kollega suckade och tyckte att det fick vara nog av allt "tjat om Burma".
Eftersom man i sitt Thailands-hjärta känner för dessa områden så reagerade jag genast. Bara för att det hände för ett tag sen så betyder inte det att man ska glömma. Det tar tid att återuppbygga och hjälpa de drabbade, och Burmas politiska tillstånd gör inte saken lättare.
Jag får till svar att jag bara bryr mig för att jag gillar Thailand så mycket.
Jag svarade emot, men sedan slog det mig; det är hur sant som helst. Och en smula naturligt också. Det är klart att man bryr sig mer när det ligger en närmre hjärtat.
Naturligtvis är det fruktansvärt när svält, naturkatastrofer och krig etc drabbar t ex afrikanska länder eller europeiska, men man reagerar starkare när det sker i/omkring Thailand. Tyvärr är det så. Jag önskar, som alla andra, att det fanns något vi kunde göra för hela världens behövande befolkning, men en människa kan inte rädda alla, och vi får hoppas att det finns hjälp att ge från andra håll. Thailand är mitt hjärtas värme.
Jag kom då att tänka på, om Skåne drabbas; höjer man ens på ögonbrynen? 
men det va roligt 
