Lite om gratis sjukvård i Thailand.

Kanske Sriracha, som Inga på QBE rekommenderar, är värt att kolla upp.

Kanske gör det.. blir 5:e läkaren vi kommer till under den här graviditeten i sådana fall.

Hej

Där tycker jag att du är fel ute, av inläggen att döma verkar det finnas ett intresse bland medlemmarna hur den vård som är gratis eller mycket billig fungerar.

Tycker själv att det har kommit fram mycket nyttig information i den här tråden.

Sen att det smärtar en del att det är deras hatobjekt nr 1 Thaksin som ligger bakom denna reform får ni rojalister nog lära er att leva med.

Mvh Isan Lover

Visst är jag fel ute... ledsen om jag missförstog ditt syfte efter dessa inledande två meningar av tråden.

Som dom flesta vet så införde ju Thaksin vård för alla i Thailand under sin tid vid makten.

Vi provade på denna gratis vård redan 2008 och det fungerade bra då också, trots att många på forumet påpekade att det var en politisk bluff.

Vidare undrar jag om det inte är så att du trivs ganska bra där uppe i dimman. För vilka avser du med tillmälet "ni royalister"?

Och för vem är Thaksin hatobjekt #1? Vad får dig att tro att någon här "hatar" Thaksin.

Vad "hatar" du själv? Bolibompa?

Har ingen egen erfarenhet av thailändsk sjukvård, men jag tycker att reformen måste vara ett väldigt bra initiativ.

Hur skulle svenskarna reagera om sjukvården i Sverige skulle börja kosta stora pengar för den enskilde vårdtagaren ?

Tycker det är bra för Thailand och thailändarna att detta införts

För egen del kan jag bara svara att det beror på hur mycket skatten i så fall skulle sänkas. Om den nu skulle sänkas, vilket man väl inte kan ta för givet...

Herr Chang har talat.

Jag och min familj (fru och son) har sedan reformen infördes besökt den statliga sjukvården i Thailand ett antal ggr för diverse mindre besvär. Det har varit gratis alla ggr förutom medecin, sprutor och en del prover, även för mig (till min förvåning). Och jag/vi har varje gång blivit väl bemötta och blixtsnabbt omhändertagna så personligen har jag inget att anmärka på gratisvården av det enklare slaget, tvärtom.

Under dom 13 år jag rest i/till Thailand har jag även besökt privata vårdinrättningar/sjukhus ett antal ggr med sluträkningar på allt mellan 500 baht som minst och 80 000 baht som mest och har även på dessa ställen blivit väl bemött och omhändertagen. Dock har pengafixeringen varit ett irritationsmoment, att behöva signera räkningar hela tiden fast man har jävligt ont och få in tre rätter vid varje måltid fast man sagt att man inte är hungrig och inte vill ha känns väl så där.

Frugan låg också inne tre nätter på privatsjukhus i Surin vid ett tillfälle och blev väl omhändertagen, räkningen gick på 14 000 baht mn det kändes nästan som att hon blev inskriven bara för att dom ville få tillfälle att skriva ut en fet räkning. Hemmavård hade nog funkat precis lika bra.

En annan erfarenhet är att vi hälsade på frugans farmor som låg för döden på det största statliga sjukhuset i Chachoengsao (1 tim från Bkk) förra vintern. Hur bra vården var vet jag som lekman inte men hon var då kopplade till både respirator, dataskärm osv och verkade bli mycket värdigt omhändertagen. Och det var kostnadsfritt.

Så nog får man 30 bahts vård även i närheten av Bangkok.

Ps Bossej skriver att man behöver kunna visa ett thailändskt id-kort för att få ta del av vården och det kanske står i reglerna, vad vet jag. Men även jag har alltså få ta del av gratisvården vid några tillfällen utan att ha något sådant.

När jag jobbade som lärare i Udon thani år 2000 lyckades jag få någon sorts infektion i örat som påverkade balansen och blev groggy och sängliggande. Mina lärare kolleger släpande med mig till den statliga kliniken där jag efter en stund fick ställt en diagnos och utskrivit lite medikamenter. Det enda jag kommer ihåg att jag betalade är medicinen, sjukhusbesöket var gratis. Eller så sponsrade mina lärarkolleger det?

Det var alltså innan den omhuldade reformen genomfördes?

Hur gick det till?

När jag jobbade som lärare i Udon thani år 2000 lyckades jag få någon sorts infektion i örat som påverkade balansen och blev groggy och sängliggande. Mina lärare kolleger släpande med mig till den statliga kliniken där jag efter en stund fick ställt en diagnos och utskrivit lite medikamenter. Det enda jag kommer ihåg att jag betalade är medicinen, sjukhusbesöket var gratis. Eller så sponsrade mina lärarkolleger det?

Det var alltså innan den omhuldade reformen genomfördes?

Hur gick det till?

Kanske kom Du ur sängen och kunde återgå till lärarjobbet och skriverierna, det tror i alla fall jag.

Skämt åsido, har samma upplevelse från mitten 90 talet då min dåvarande svenska sambo fick en infektion av nåt i havet, kostade, trots att hon är farang, inget mer än medikamenter och en inskrivningsavgift på några få bath...De Du Dr T.

Jag och min familj (fru och son) har sedan reformen infördes besökt den statliga sjukvården i Thailand ett antal ggr för diverse mindre besvär. Det har varit gratis alla ggr förutom medecin, sprutor och en del prover, även för mig (till min förvåning). Och jag/vi har varje gång blivit väl bemötta och blixtsnabbt omhändertagna så personligen har jag inget att anmärka på gratisvården av det enklare slaget, tvärtom.

Under dom 13 år jag rest i/till Thailand har jag även besökt privata vårdinrättningar/sjukhus ett antal ggr med sluträkningar på allt mellan 500 baht som minst och 80 000 baht som mest och har även på dessa ställen blivit väl bemött och omhändertagen. Dock har pengafixeringen varit ett irritationsmoment, att behöva signera räkningar hela tiden fast man har jävligt ont och få in tre rätter vid varje måltid fast man sagt att man inte är hungrig och inte vill ha känns väl så där.

Frugan låg också inne tre nätter på privatsjukhus i Surin vid ett tillfälle och blev väl omhändertagen, räkningen gick på 14 000 baht mn det kändes nästan som att hon blev inskriven bara för att dom ville få tillfälle att skriva ut en fet räkning. Hemmavård hade nog funkat precis lika bra.

En annan erfarenhet är att vi hälsade på frugans farmor som låg för döden på det största statliga sjukhuset i Chachoengsao (1 tim från Bkk) förra vintern. Hur bra vården var vet jag som lekman inte men hon var då kopplade till både respirator, dataskärm osv och verkade bli mycket värdigt omhändertagen. Och det var kostnadsfritt.

Så nog får man 30 bahts vård även i närheten av Bangkok.

Ps Bossej skriver att man behöver kunna visa ett thailändskt id-kort för att få ta del av vården och det kanske står i reglerna, vad vet jag. Men även jag har alltså få ta del av gratisvården vid några tillfällen utan att ha något sådant.

Jag har också varit patient på ett större statligt sjukhus i Isaan då jag fick inflamation i en fot efter att ha blivit biten av myror.

Blev väldigt bra bemött där på alla sätt och liksom du betalade jag endast för medicinen. Mycket lågt pris i jkämförelse med Sverige.

Kravet Thai ID-kort gäller förståss inte oss utlänningar.

Däremot ufärdade de ett vårdkort för mig (vitt/ljusblått) som jag sedan fick visa upp vid återbesök.

Hej Bosse, Apropå:

"Däremot ufärdade de ett vårdkort för mig (vitt/ljusblått) som jag sedan fick visa upp vid återbesök"

Vårdkortet fick du Tack vare din brallis styrkte Din "nuvarande" hemvist. KRUPH ?

Kanske kom Du ur sängen och kunde återgå till lärarjobbet och skriverierna, det tror i alla fall jag.

Skämt åsido, har samma upplevelse från mitten 90 talet då min dåvarande svenska sambo fick en infektion av nåt i havet, kostade, trots att hon är farang, inget mer än medikamenter och en inskrivningsavgift på några få bath...De Du Dr T.

Som sagt, jag var ganska groggy just då men mina kolleger frågade mig aldrig om pengar för sjukhusbesöket efteråt trots att jag senare frågade dem vad det kostat men det enda svaret jag fick var att det kostade inget. Kanske hade skolan en försäkring?

Tror inte ens medicinen kostade mer än 250 baht?

För egen del kan jag bara svara att det beror på hur mycket skatten i så fall skulle sänkas. Om den nu skulle sänkas, vilket man väl inte kan ta för givet...

Herr Chang har talat.

Jo, men nu handlar det ju inte om oss, som klarar av att betala en sjukförsäkring.

De som inte har det så bra ställt ska väl också tas omhand när det behövs ?

Måste ju finnas sjukvård för alla i samhället, som även det stora landet i väst till slut har insett.

Jo, men nu handlar det ju inte om oss, som klarar av att betala en sjukförsäkring.

De som inte har det så bra ställt ska väl också tas omhand när det behövs ?

Måste ju finnas sjukvård för alla i samhället, som även det stora landet i väst till slut har insett.

Ja, självklart ska alla tas om hand.

Jag menar snarare att det kunde vara intressant att själv få välja vilken servicenivå man vill ha. Och med motsvarande beskattning av ens lön. Nu är det ju liksom "one size fits all" utan några valmöjligheter, man kan för all del välja vårdcentral men sen är det väl inte mycket mer.

Herr Chang har talat.

Ja, självklart ska alla tas om hand.

Jag menar snarare att det kunde vara intressant att själv få välja vilken servicenivå man vill ha. Och med motsvarande beskattning av ens lön. Nu är det ju liksom "one size fits all" utan några valmöjligheter, man kan för all del välja vårdcentral men sen är det väl inte mycket mer.

Herr Chang har talat.

Kika pa vad en 50+ rokare har for forsakringsavgift i tex. USA sa skall du se att den skatt du idag betalar kanske inte ar sa farlig anda. Eller varre - du rakar fotts med nagon arftlig sjukdom...

Hej Bosse, Apropå:

"Däremot ufärdade de ett vårdkort för mig (vitt/ljusblått) som jag sedan fick visa upp vid återbesök"

Vårdkortet fick du Tack vare din brallis styrkte Din "nuvarande" hemvist. KRUPH ?

Njae Anders, patientbrickor till olika thailändska sjukhus har jag 5 stycken av. Åtminstone 3 av dom har jag fått innan jag träffade frugan och alla 5 har jag fått som turist utan att ha någon adress.

Kika pa vad en 50+ rokare har for forsakringsavgift i tex. USA sa skall du se att den skatt du idag betalar kanske inte ar sa farlig anda. Eller varre - du rakar fotts med nagon arftlig sjukdom...

Jo, det finns för all del viss risk att jag till slut blir en rejäl belastning för sjukvården som inte motsvaras av den summa skatt jag betalat in.

Med facit i hand, dvs de senaste 25 åren utan att ha varit sjukskriven en enda dag, är det dock svårt att undvika reflektion över alternativa betalningsmodeller.

Herr Chang har talat.