Leva med HIV

Hejsan alla forumsmedlemar!

Vill först börja med att säga att jag har reggat en ny (alias)för detta.

Min historia, Träffade värdens goaste tjej i T.h runt 98 efter många resor i ca 5 år bestämmer vi oss för att flytta hem till Sverige. UT fixat allt är frid och fröjd efter ca ett år i Sverige blir min fru sjuk trött dålig imagen samt problem med andningen, som den svensk man är viftar man bort det med att det är nog allergi (köper kestine). Det hela slutar med en resa till akuten får där konstaterat dubbelsidig lunginflammation pust tänker man lite antibiotika fixar det.men icke det fastställs senare på kvällen att frugan har HIV i ett stadium med utvecklat AIDS ..Shit tankarna går runt...Frugan sätts på en grym behandling med pencelin forte och hon är för svag att starta med bromsmediciner

Den veckan var ett helvete ska hon överleva vad ska jag säga till familj vänner .m.m Det första året fick vi åka till sjukhuset varje månad så att hon fick inhalera ett speciellt penecilin för hennes imunförsvar var väldigt lågt

Vad vill jag då säga med detta inlägg....

Nu ca 7 år efter diagnosen lever hon ett helt normalt liv tack vare broms medeciner hennes imunförsvar är perfekt samt efter förra kontrollen på infektionskliniken går det ej att detektera hiv viruset

enda grejen är att man får avstå typ alkohol annars har det inte varit så mycket biverkningar, medecin 2 ggr om dagen thas it. Jag har följt henne under hennes resa med otaliga besök på sjukhus samt med vetskapen att vi hade oskyddat sex i ca 6 år fram tills en vecka innan hon lades in på sjukus, läs gärna denna länk om personer imuna mot HIV http://www.rfsl.se/?...p=3815&aid=5340 Jag har testat mig var 6 månad och är inte smittad jag hoppas och tror att denna muterade gen är framtiden för ett botemedel till detta virus, Idag är sjukdomen inte dödlig det är en kroniskt virus som herpes,hepatit c

Idag lever vi som vilket par som helst så om det finns någon som själv är drabbad eller en anhörig skriv gärna några rader jag hoppas att mitt inlägg kan ta bort lite tabun runt sjukdomen

mvh

preben p.s vi har även fått barn efter hennes diagnos :lol:

Ryser lite när jag läser men skräckrysningarna går över i nån form av glädjefrossa när jag ser värmen och sakligheten i Ditt inlägg.

Respekt.

Baa

Tack för att du delar med dig. Starkt gjort. Hoppas allt går väl med frun o familj.

Vilken fantastisk resa! Och vilket helvete ni två måste gått genom! Det som imponera mig är att du stod vid hennes sida under hela denna traumatiska upplevelse! Det ska du ha en eloge för! Jag kan inte ens föreställa mig eller ens sätta mig in i hur jag själv skulle reagerat?! Men jag tror och hoppas jag hade gjort detsamma som dig. Och vilken tur att ni båda fanns i Sverige med UT och fick svensk sjukvård. Historian kanske hade fått ett annat slut om den utspelat sig i Thailand? Sambon läste er historia och blev väldigt rörd och samtidigt glad över den lyckliga utgången.

Underbart att du delade med dig!

Tack för att du delar med dig. Starkt gjort. Hoppas allt går väl med frun o familj.

Håller fullständigt med.

C;D

all respekt till dig/er

Massvis med respekt ger rysningar

Har en nära vän som "åkte på" HIV i Thailand, tack vare Sveriges sjukvård lever han "sjukdomsfri", i detta fall känns det bra att betala skatt.

Han förlorade många ignoranta nära vänner.

När han berättade det för mig tog jag en klunk ur hans öl sen grät vi tillsammans, det var nog tio år sen.

HIV är inte längre dödligt i västvärlden, visst bromsmedecinerna i början ger kroppen massor med stryk men många av oss har misshandlar kroppen med alkohol och rökning (inklusive mig själv) helt frivilligt, se där.

Svårt att jämföra med men skrev någonstans (minns inte var) jag man fått sitt andra grand mal på fem år och var nere på noll men blev hånad av en medlem här via PM att han "minsann visste om mitt tillstånd".

Poängen är att folk kommer fortfarande döma det dom inte förstår.

Starkt jobbat att skriva detta.

Hej igen tack alla för att ni ger stöd och support till oss.

wU thai När min fru fick diagnosen så friade jag till henne vi hade vårat bröllop mitt under hennes behandling, För riktig kärlek gör man allt, jag har inte ens tänkt tanken att lämna henne för vad?

Efter ca 5 år kunde jag börja berätta för min familj hur det ligger till och alla har inga problem med det när dom ser min kärlek till henne, men det var tuffa år innan man kunde lätta på trycket

Håller med alla här .Massor av respekt ...Hoppas att ni mår bra och får ha det bra..Kärlek och omtanke kan bota mycket...

Calle o Salisa

Hej igen tack alla för att ni ger stöd och support till oss.

wU thai När min fru fick diagnosen så friade jag till henne vi hade vårat bröllop mitt under hennes behandling, För riktig kärlek gör man allt, jag har inte ens tänkt tanken att lämna henne för vad?

Efter ca 5 år kunde jag börja berätta för min familj hur det ligger till och alla har inga problem med det när dom ser min kärlek till henne, men det var tuffa år innan man kunde lätta på trycket

Härligt att höra! Lycka till med allt och lev väl!

Hej igen tack alla för att ni ger stöd och support till oss.

wU thai När min fru fick diagnosen så friade jag till henne vi hade vårat bröllop mitt under hennes behandling, För riktig kärlek gör man allt, jag har inte ens tänkt tanken att lämna henne för vad?

Efter ca 5 år kunde jag börja berätta för min familj hur det ligger till och alla har inga problem med det när dom ser min kärlek till henne, men det var tuffa år innan man kunde lätta på trycket

Hade du varit här skulle du och din fruga få en bamsekram.

Hej.

Tack för rapport från verkligheten

Nej HIV är inte längre en dödlig sjukdom utan ett kronisk livslångt obotbart virus för dom flesta.

Några har också oturen att få rejäla biverkningar av medicinerna och dessutom måste man ha ett mycket ordnat liv och ta medicinerna på exakt rätt tidpunkt. Dessutom är HIV tyvärr förenat med mycket socialt stigma trots att vi lever i västlig demokrati och året är 2011. Tyvärr får ni nog leva med att inte avslöja er barns moders status för någon. För fördomarna är tyvärr stora i samhället och framförallt på dahem och skolor.

Lev väl och god lycka till hela eran familj!

/mvh

Hej !

Visst är det så. Dina ord speglar hur det ser ut helt sant det har varit mycket trixande med bvc samt andra myndigheter. Trist att det är så i våran västerländska värld. Hoppas mitt inlägg ger en viss insyn att MAN kan ha ett helt normalt liv med denna infektion

Hej.

Tack för rapport från verkligheten

Nej HIV är inte längre en dödlig sjukdom utan ett kronisk livslångt obotbart virus för dom flesta.

Några har också oturen att få rejäla biverkningar av medicinerna och dessutom måste man ha ett mycket ordnat liv och ta medicinerna på exakt rätt tidpunkt. Dessutom är HIV tyvärr förenat med mycket socialt stigma trots att vi lever i västlig demokrati och året är 2011. Tyvärr får ni nog leva med att inte avslöja er barns moders status för någon. För fördomarna är tyvärr stora i samhället och framförallt på dahem och skolor.

Lev väl och god lycka till hela eran familj!

/mvh

Hej preben och alla ni andra. Har med registrerat ett ny profil och funderar nu på hur jag ska utrycka mig utan att "avslöja" mig. Kan väl börja med att gratulera er och hoppas att allt gåt väl med er i framtiden.

Nu känns man som "den som ska vara värre" men men..allt jag skriver nu är 100% sanning sen är det upp till var och en o tro på det man vill.

Känner igen mig i dig "preben".

2007 träffade jag en härlig tjej i Thailand. Vi blev förälskade och jag fortsatte att resa till henne.

Jag vill understryka att jag var mycket väl medveten om riskerna med oskyddat sex i los och har aldrig varit speciellt nogrann med gummi.

November 2007 var jag nere i 2 veckor och vi bestämde att när jag kom ner i Dec för 7 veckors semester så skulle vi besöka hennes hem och senare söka ett besöksvisum till Sverige.

Kom ner i mitten av December, allting fungerade perfekt och det var en härlig semester. Ungefär i mitten av januari så blev jag fruktansvärt sjuk...hög feber ,röda utslag på bålen,orolig mage mm.

Min "erfarenhet" sa mig direkt vad detta var..Jag har "knullat" runt en hel del sen jag var 14 och är väldigt vältestad och har alltid fått "skäll" ifrån sjukvården för mitt lösaktiga och oskyddade leverne.Jag har läst på om hiv och kan alla symptom osv.

Nåväl..jag blev bättre efter ca 1 vecka men min oro kunde inte släppa, Jag tog med mig tjejen till en läkare för att testa oss för hiv/syfilis,. Hon protesterade men jag gav mig inte.

Efter 5 min kom svaret(snabbtest los) Hon var hiv positiv och jag var negativ... Samtidigt fick jag bekräftat det jag trodde innan ...dvs att jag var positiv men man kunde inte se det på snabbtestet.

1000 tankar snurrade i mitt huvud men jag bestämde mig för att låta det sjunka in. Inte så lätt när en vän var med och väntade utanför och givetvis frågade hur det gick efter.. Men jag höll masken (då).

Jag körde på som det var tänkt och vi kom till Sverige februari 2008. April 2008 testade jag mig i Sverige..Positivt.

Jag är nu 30+ och lever med hiv.

Inte nog med det..Vårat barn(ej mitt biologiska) kom till sverige ett år senare och är med positivt fick jag reda på min födelsedag.

När jag fick reda på att barnet var positivt så gick det upp för mig att min sambo hade vetat om sin sjukdom och aldrig berättat det för mig. Jo jag vet..jag är vuxen och det är mitt ansvar att skydda mig.

Men till det "positiva" .Jag har kommit över att hon "medvetet" smittade mig och vi har talat ut om det. Vi är numera gifta, barnet går i skola och vi mår alla bra tack vare svensk sjukvård och fria mediciner.

Jag är väl den som råkat värst ut av oss med en resistens mot den första medicinen och en ny dos som inte hjälper som den skall.

Nu har jag begärt förflyttning och skall få en av dom främsta experterna i sverige till min läkare.

Det är inget skoj att gå igenom men man har inte mycket val,,

Hade det inte varit för familjen så vete fan..hade nog skitit i mediciner och bosatt mig i los för ett par goa år.

Jag har berättat för alla vänner och dem flesta i familjen och aldrig har någon tagit avstånd från mig..

Jag har även medverkat i en samtalsgrupp för hivpositiva för att träffa andra i samma sits.

Har alltid velat träffa ett annat par i samma sits men det är inte så lätt då frun inte låtsas om "problemet" och jag är rätt öppen om det.

Verkar (av min erfarenhet) att thaiare inte pratar om sådana problem och vill absolut inte träffa andra med det.

Hoppas med detta träffa /prata med någon annan med samma problem. Pm:a gärna.

En varning dock: några jävla skämt pm eller låtstas diagnoser för att snoka kommer straffas på ett eller annat sätt.

Det här är 100% seriöst och jag hoppas alla tar det så.

Tack Preben för att du öppnade dörren. MVH

,