Hej
Jag var ett sådant barn som växte upp hos farföräldrar.
Jag kommer ALDRIG att lämna ifrån mitt barn.
:::
Flickan är inte så gammal så jag tror om man överväger "ryckandet" och tryggheten att växa upp med sin mamma så borde tryggheten väga tyngre.
Hade det varit ungdom eller barn under puberteten hade jag nog tänkt annorlunda.
Jag har också tänkt i de banorna son din tjej innan vi skaffade barn. Jag vill vara hundra på den mannan jag ska skaffa barn med.
Men - hundra kan man aldrig bli.
Jag var rädd att jag skulle bli tvungen att leva ihop med någon som jag slutat trivas med bara för barnens skull.
Det är inte riktigt samma sak - men oron är nog ungefär samma.
:::
Vad ni än väljer så hoppas jag att det går bra för er.
Mvh
Magrood