La Chiquita stängt?

Är det ingen här som har kontakt med Håkan???

inte likt han att göra en sån sak och inte säga nått på nått av Thaiforumen.

Det har inte hänt nått då

logga in på msn Ankan

ok

Jag har varit i kontakt med Håkan och det stämmer. la Chiquita är stängt!

En kompis på plats verifierar dessutom att lokalen är "For Rent"...

Tråkigt men sant...

Hoppa Håkan kommer igen med nya tag och jag önskar honom lycka till i framtiden!

  / Joe

Känner inte Håkan och har bara träffat honom en gång, verkade vara en riktigt hygglig prick.

Har dock sett massor med svenskar och andra faranger gå på näsan med sin bar, restaurang eller hotell. Och detta i högkonjunktur och med en massa turister i byn.

Att som farang driva denna typ av verksamhet med tillräcklig vinst just nu i lågkonjunktur och med de problem Thailands turistindustri dras med kräver nog att man är Harry Potter eller någon annan typ av trollkarl.

Tjenare!

Verksamheten gick bra, riktigt bra i jamforelse med de flesta andra. Det var inte overdrivet ett dugg.

Forsaljningspriset pa verksamheten var helt i linje med de priser som galler har nere under nagorlunda normala omstandigheter. Och jag var beredd att sanka det rejalt bara man fick nagra seriosa spekulanter. Jag hade kunnat salja det valdigt billigt bara jag fatt behalla sag 30-40 %. Det jag forlorat pa att rea ut det hade jag fatt tillbaka pa nagra ar nar det normaliserat sig lite.

Men jag var dum nog att vara for selektiv i vilka jag ville salja till, jag ville salja till en svensk som enkelt bara skulle kunna ta over alla gamla kunder och sa vidare. Men jag skulle ha skitit helt i vad som hander med kunder och verksamhet och bara sett till att salja till forste man till kvarn.

Forra sommarens lagsasong och den nu utdoda hogsasongen har varit ett riktigt usla for hela Thailand. Det ar naturligtvis den globala finansiella krisen som stallt till med mest, men aven demonstrationer och sant skit har ju hjalpt till att se till att det ar tomt i Thailand. Svenskarna aker till Turkiet och Egypten pa tvaveckors semestrar for nagra futtiga tusenlappar i stallet. Sa i stort sett ingen verksamhet har nere har gjort nagra pengar att tala om sedan borjan av forra sommaren. De som gar bast nu ar de som har manga gamla stamgaster som mer eller mindre bor har nere. 

Har man ett stalle som fungerar bra under normala lagsasonger och riktigt bra under hogsasongerna galler det bara att forsoka halla stallet oppet och ga pa sparlaga och overvintra tills det blir battre tider igen, tva ar kanske tre. Jag tror nog mest pa tva ar eftersom besokarna i Pattaya ar lite speciella, folk vill komma tillbaka till flickvanner och liknande, aven om de nu kanske inte kan aka varje ar som de gjort tidigare.

Det var en hel massa saker som gjorde att det gick som det gick. Och allt hande under det senaste aret. Jag forlorade en stor summa pengar i mars-april 2008, det var i stort sett alla mina reserver. Sen hade jag satt lite pengar i aktier och fonder som i det narmaste har forsvunnit av sig sjalva i den fina ekonomiska krisen. Saklart hade jag klarat mig over det har om jag hade haft reserver.

Men fram till borjan av juni 2008 var allt ganska normalt. Forsta halvaret var faktiskt battre an motsvarande period for nagot ar tidigare och jag hade i stort sett fullbelagt anda fram till nagon vecka in i juni. Sa jag trodde det skulle bli ett ganska normalt ar och att i stort sett alla manader skulle ga ihop och att jag skulle kunna leva pa det som vanligt. 

Jag funderade pa om jag skulle aka hem och jobba ihop en reserv over sommaren, men det var tva stycken som var seriost intresserade av att ga in som delagare och de skulle komma ner. (och det beslutet tog jag innan man sag nagra tecken pa att det skulle bli ett mycket daligt ar) Sa jag bestamde mig for att stanna och traffa dem... Sett sa har i efterhand sa var det ocksa ett dumt beslut av mig eftersom bada hoppade av. Hade jag akt hem och jobbat hade verksamheten varit kvar. Hade en av intressenterna gatt med sa hade verksamheten funnits kvar.

Under juni sa kollapsade turismen totalt och jag hade bara ett till tva rum uthyrda i genomsnitt hela tiden fram till slutet pa september. Da hade det gatt tre manader nastan utan inkomster och pengarna var slut och jag hade redan tvingats lana en del. I slutet av september sa hade jag plotsligt fullt och var till och med tvungen att boka in folk pa andra stallen for att personalen klantade till det med flera bokningar och vi var overbokade. Och da trodde man nastan att de daliga sommarmanaderna var en tillfallighet. Men det holl bara i sig i nagra veckor, sen blev det lika tomt hos mig som hos andra igen. Sa det rackte inte till for att klara av alla kostnader for en manad och dessutom betala tillbaka en del dyra skulder. Jag salde en del till en delagare och jag tog alla de pengarna jag fick for aktierna och lade in i bolaget ur egen ficka sa att saga. Pengarna tog slut snabbt i och med att bolaget lag efter med en hel del utgifter. Det har varit sa daligt med pengar att det inte gatt att driva verksamheten ordentligt, nar man maste ta alla pengar som finns for att betala elrakningen sa finns det inte ens pengar till att kopa in ol till baren sa att det ar nagon vits att ha den oppen. Vi kampade och lanade pengar har och dar for att overleva fram till hogsasongen, med en normal hogsasong sa hade jag varit ikapp efter drygt tva manader. Nu blev det ju inte riktig sa heller...

I mitten av november sa var det fullbelagt igen och man fick hopp igen. I slutet av november sa ockuperades flygplatser fram till forsta veckan i december. Jag hade fullbelagt, (eller rattare sagt overbelagt igen ) fram till tre dagar efter att de oppnat flygplatsen. De som da hade varit tvugna att vara kvar langre akte da hem och det kom inte nagra nya... Sa det var tomt i nagon vecka darefter igen. Men efter det sa fick jag fullt igen och hade det fram till i mitten av februari, eller om det var i slutet av februari. Till skillnad mot alla andra hogsasonger sa var det otroligt lite med folk har over lag och intakterna i baren var extremt mycket lagre an normala ar. Mycket forstass for att jag inte alltid kunde halla oppet pa grund av likviditetsbristen. Pengarna som kom in rackte an en gang inte till alla skulder och utgifter och det gick inte att komma ikapp som marknaden och mina reserver sag ut. Jag pratade da med hyresvarden och han gav mig tre manaders kredit, dvs jag skulle kunna stanna till slutet av april. Jag hade alltsa tid pa mig att salja allt, andelar eller vad som helst. An en gang sa var jag sa dum att jag inbillade mig att det var i stort sett klart for att jag hade fyra personer som verkade mycket seriost intresserade. Den sista av dem hoppade pa ett annat intressant uppslag tva dagar innan den sista mars. Men jag var inte orolig for det, jag hade ju en manad till pa mig och det var bara till att dumpa priset och salja till vem fan som helst. MEN!

Hyresvarden son hade kommit hem och han andrade pappans beslut och de kom till oss och talade om att vi skulle vara ute fore kl tre dagen den forsta april, det fick vi veta i tiotiden pa kvallen den sista mars. Pa morgonen den forsta april kom de med polis och storade sig, vi jagade runt som attan for att fa tag i folk som kunde riva ut inredning och inventarier, fick tag i ett stalle som sa de skulle komma sa snabbt som mojligt med mycket folk. De kom tva stycken, klockan ett... Till saken hor ocksa att jag hade en hyggligt nybruten fotled och kunde inte bidra med mycket arbete alls. Sa vi hann inte riva ut sa mycket och det blev kvar massor av grejer.

Ser man pa allt over fyra ar sa tycker jag inte att det har varit misslyckat pa nagot satt. Lite speciellt avslut skulle man visserligen kunna saga.

Det verkar nastan som om odet vill att man ska ga vidare till nagot annant nar sa mycket hander emot fortsatt verksamhet. Sa det ar bara att lata bli att grata over spilld mjolk och ga vidare utifran den situation man befinner sig i. Sa vi far se vad jag tar mig for med nu. Men det ar ganska troligt att jag drar hem ett tag i alla fall eftersom jag ar fullstandigt pank

Jag har lart mig otroligt mycket nya saker har nere och det ar inte pa nagot satt bortkastad tid och kraft som lagts ner fran min sida. Jag har haft formanen att fa traffa otroligt mycket trevliga manniskor under de fyra aren jag haft verksamheten och det ger ocksa pluspoang i livet tycker jag.

Hejsan

Det är lätt att snacka om vad som skulle ha gjorts.när man sitter med facit i hand och dessutom inte själva har den blekaste aning om vad det verkligen innebär att driva ett ställe i Pattaya.

När det gäller affärsverksamhet så är det ju så att det går upp och det går ner...för att sedan gå ner igen...och sedan upp...med andra ord, det är en berg och dalbana.och hur bra verksamheten än går så kan det plötsligt bli utförsbacke.snabbt, oväntat och ovillkorligt.

Detta kan hända den bäste och det kan hända var som helst i världen. Händer det i Thailand så är det definitivt inte något som gör det lättare...

Många drömmer om att starta någonting i Pattaya...eller någon annan attraktiv ort i Thailand...men för de allra flesta stannar detta endast vid en dröm. Det är tryggt att drömma...man riskerar inte att förlora någonting.

Det som skiljer den svaga från den starka är att för den starka stannar det inte endast vid en dröm utan han vågar ta steget vidare och verkligen försöka. Medan den svagare stannar kvar i tryggheten med sin dröm...

Håkan tillhör en av de starka. En av de få som verkligen vågat försöka. Jag beundrar honom för det och för mig så är han precis lika stark även om hans verksamhet nu tvingats lägga ner.

Ni som har alla lösningar till hands...försök själva!! Ta steget och gör som Håkan...om ni vågar!

Håkan, det har alltid varit trevligt att svänga ner till dig och sitta ner och ta en öl eller flera. Pattaya, och speciellt kvarteret kring Soi Buakao blir aldrig sig likt utan dig.

Hoppas vi ses snart...och lycka till, vad du än företar dig!

MVH Nonki

Bra skrivet Nonki!!

Jag håller med till 100%, det finns väldigt många som snackar, men aldrig vågar. Och sen dessutom säger efteråt "Vad var det jag sa..."

Bättre att lyssna på den sträng som brast än att aldrig våga spänna en båge!

  / Joe

VAD VAR DET JAG SA?

Skämt åt sido,så lider jag med en eldsjäl som Håkan..

Men detta resultatet hade till och med den sämsta spåkärringen i världen kunnat hjälpa dig att förutspå...

När du började att försöka sälja ANDELAR i din verksamhet så sjönk säkert det nominella värdet med 50% i ev. köpares ögon

Och när du sedan LOTTADE ut andelar i ett svårtolkat lotteri så sjönk det NOMINELLA värdet med 50% till

Och om man dessutom behandlar en del av sina gäster som Håkan gjort så finns det bara en väg kvar..

Beställer man varor från Sverige och får dessa levererade(innan några kriser) och leverantören inte får pengar utan blir tillsagd att han kan dricka i baren för motsvarande summa så kan man ju undra hur väl Håkan ville sina gäster

Du tror inte att han redan vet om att han agerat fel utan att du behöver sparka på honom när han ligger ner 

Tack alla for engagemanget kring La Chiquita!

Jag ska forsoka svara och kommentera mera nar jag har gott om tid pa mig. Tar och kommenterar lite om missnojda gaster.

Det ar klart att det har hant saker som nagon enstaka gang har drabbat en gast, det ar i ett mycket litet fatal som pa nagot satt blivit drabbade. Ofta har jag kompenserat gaster och kunder aven om felet inte varit mitt att de drabbats, ibland har det ocksa varit kunden som gjort fel. Men i stallet for att ta en san diskussion och fa en missnojd kund sa har det kannts battre att kompensera honom. Ibland har det ocksa hant att man glomt av att ratta till saker som nagon gast har drabbats av och det ar naturligtvis inte bra. Men man blir lite konfunderad ibland over hur manniskor tanker, ibland far man uppfattningen av att de tror att man staller till med saker for vara javlig emot dem. Naturligtvis finns det orsaker som gjort att en gast drabbats pa nagot satt och varje enskild missnojd gast ar verkligen mycket daligt for nagon som driver verksamhet. En missnojd gast medfor manga flera forlorade gaster och det ligger verkligen inte i guesthouseagarens intresse. Jag har verkligen forsokt att tillfredsstalla varje enskild gasts behov och anser faktiskt att jag lyckats relativt bra trots allt.

Fanns det inte pengar i kassan nar varor levererades eller kanske inte under veckan efter heller, det kunde vara lite sa ibland omkring de dagar hyra, loner och elrakningen skulle betalas. Flera ganger har det hant att man dragit av leveransen pa notorna i stallet for att ge gasten pengar som man sedan tar tillbaka pa notorna. Oftast ar det gasten sjalv som bett om det och inte velat ha pengar i handen trots att jag i de flesta fall har erbjudit det. Nu vet jag att det finns tva eller om det var tre som jag inte betalt fullt ut annu for varuleveranser, totalt handlar det om ca 5000 baht, jag ar ledsen for att det blivit sa och ska naturligtvis ratta till det nar jag har mojligheter. Nagon har checkat ut tidigare an de sagt och det har darfor inte funnits mojlighet att dra av pa notan och jag var da inte i narheten utan fick reda pa det efterrat. Jag har antecknat de som jag kanner till har drabbats pa nagot satt och inte fatt kompensation tidigare.

Quote

Antar att det där var till mig, eftersom jag vad jag kan se var den ende med lite förslag...

Kan bara svara, been there done that... och jag gick på röven jag med.

Hej!

Beklagar att det inte höll. Har varit med om havererade affärer själv och tror inte folk inser vilket helvete det är när det börjar gå utför. Kan säkert jämföras med skilsmässa, dödsfall/ svår sjukdom i familjen eller andra traumatiska upplevelser. Hoppas det finns kraft och revanschlystnad nog för att snart komma igång med någonting nytt - säkert lätt att bli skrämd och knäckt av upplevelsen.

Mitt bästa råd till den som tänker starta upp någonting, är att gör en realistiskt uppskattning av resultaträkningens första rad (Ingen glädjekalkyl! Kolla vad konkurrenterna presterar) och låt en erfaren ekonom beräkna vilket kapitalbehov som verksamheten behöver - har man inte de finansiella musklerna så kanske det inte är värt risken att dra igång.

Misstänker också att många betalar alldeles för mycket när de tar över restauranger o d - sett exempel på dryga miljonen för i princip bara ventilationsfläkt, spis och några stolar och bord. Goodwill i form av läge och kundkrets finns oftast bara i säljarens fantasivärld.

Väldigt tråkigt med La Chiquita, men i dessa tider kan vad som helst hända. Oavsett hur mycket man gör.

Jag tror att det många inte ser eller vill se är det faktum att oavsett vad man ger sig in i så krävs det tok-mycket jobb för att lyckas.

Det finns inga genvägar - det finns inga lätta verksamheter osv osv...

Plus att det faktiskt (fast många vill tro det) INTE finns någon som säljer en riktigt väl fungerande verksamhet.

Ja det är tråkigt!

Ett vattenhål mindre!

Bodde hos Håkan på förra resa Maj08 i rum 106,

pigge01