Igår var jag ute och åkte ”räkbåt” och det blev en upplevelse utöver det vanliga. Ett gäng sjuksköterskor mellan 45-65 år var med på resan.
De såg rätt vanliga ut när alla satte sig till bords men efter ett gäng räkor som tydligen sköljdes ned med en ansedlig mängd vitt vin började de vakna till liv. När trubaduren började spela ”Jag vill vara din Margareta” så for de upp på given signal och slet i första bästa gubbe och ville dansa. Är normalt inte särskilt dansant av mig och nu inte alls förberedd på dans över huvud taget så tackade jag nej på ett så artigt sätt som det gick, hon var dessutom lite för berusad.
Det var hon som man på flera meters avstånd kunde se att hon var the” leader of the pack” som var envisast av dem alla. Efter mitt nej så drog hon i flera gubbar och blev allt mer aggressiv för varje som inte ville dansa med henne. Sprang runt överallt och tjatade på allt och alla och hennes väninnor var inte mycket sämre.
Jag kan säga att om en man hade betett sig på det viset så hade han blivet utkastad (om nu det är möjligt från en båt) men det var ingen från personalen som ens tillrättavisade henne.
I morse så funderade jag en del på händelsen och tänkte på att när jag var 30 år så var en kvinna i 40-års ålder ganska intressant, när jag var 40 så hade jag inget intresse av kvinnor i 50-års ålder och nu när jag är 50 så har jag noll och intet intresse för en kvinna på 60 som dessutom tror att tiden har stått still sedan hennes 30-års dag.
Nej, det var ingen fråga ville bara gnälla av mig lite…. och reflektera över hur lyckligt lottad jag är som har en underbar flickvän. Jag tror (hoppas) heller inte att de är särskilt representativa för svenska kvinnor.