Är in i själen trött på medias ständiga utpekande av svenska män som svin och damer (oavsett nationalitet) som oskyldiga värnlösa offer. Egentligen går ju detta inte ihop med feministernas påståenden om att kvinnor är minst lika bra som män, men ofta passar det tydligen att utmåla kvinnor som menlösa mähän som lätt kan utnyttjas av den stygge mannen...
Herr Chang har talat.
Vi är nog fler som är trötta på det.
Jag såg en översättning av en artikel från "The Independent" som visar något som man inte kan läsa om allt för ofta.
Det är en artikel från 2006 men berör ett ämne som existerar även idag, om än i skymundan från de stora rubrikerna.
Kvinnor som reser till sex; Sol, hav och gigolos
Männen är unga, vackra och villiga. Inte undra på att västvärldens kvinnor ser semester i Tredje Världen som en inkörsport till dagligt sex – ibland i utbyte mot pengar. Men sedan en ny film (från 2006) belyser kvinnors sexturism, frågar Liz Hoggards vem som betalar det verkliga priset.
En attraktiv kvinna läppjar en cocktail under bamburörens skugga. Sanden är förvirrande vit, havet akvamarint. En ståtlig ung man närmar sig henne och översköljer henne med komplimanger, hon är den vackraste kvinnan han någonsin sett, säger han. För första gången på åratal, tror hon verkligen att hon är åtråvärd.
Men den här semesterflörten är inte vad den ser ut att vara. Kvinnan är vit, närmar sig 60 år; mannen är svart, 18 – och avlönad för sin uppmärksamhet. Scenen – från den kontroversiella nya franska filmen Heading South, som hade premiär senaste helgen med Charlotte Rampling i huvudrollen, konfronterar oss med obekväma sanningar om sexualitet i en globaliserad värld, och med arvet från kolonialismen.
I filmen, en intelligent provocerande antagande om sexturismen i slutet på 1970-talet, spelar Rampling Ellen, en amerikansk professor, som spenderar varje sommar vid en privat semesteranläggning på Haiti, där vackra muskulösa svarta pojkar finns tillgängliga för kvinnliga klienter, mestadels förmögna ensamma kvinnor i fyrtioårsåldern som misströstat att hitta en hane med konventionella medel. "Utöver sex, söker de den ömsinthet som världen förnekar dem", förklarar filmens regissör Laurence Cantet.
Snabbspola fram 30 år, och realiteten av sexturism är allt annat än ömsint. Dagens strandanläggningar i utvecklingsländer som Kuta på Bali, Negril på Jamaica och Boca Chica och Sosua i den Dominikanska Republiken har blivit Tredje Världens köttmarknader för kvinnliga turister. Reseföretag till och med marknadsför resepaket som sexsemester för singelkvinnor och ensamresande kvinnor. Glöm Shirley Valentine, dessa kvinnor – som sträcker sig från mormödrar till tonåringar, vill inte ha stabila relationer. Det finns tillräckligt med levande kött till salu.
Jämför Jamaica, där 17 procent av befolkningen lever i fattigdom. Rumla på stranden är det enda sättet som en del unga män kan skaffa mat till sig och sina familjer. Inte undra på att de väljer äldre kvinnor som betalar bättre än de unga. I Negril kan dessa män tjäna $100(£60) på sex med en turistkvinna, £90 för oralsex, vilket män från Jamaica normalt betraktar som tabu. Många andra hyrs in som guider och och bjuder ofta på sexuella tjänster, ofta i utbyte för mat eller en plats att sova.
Definitionen på en sexturist är en vuxen som reser för att ha laglig sex i samförstånd men en annan vuxen, ofta i utbyte mot pengar eller presenter. Vi antar fortfarande att sexturisten är man – många betraktar rent av relationen mellan en strandpojke och en turistkvinna som ett oskyldigt nöje. Kvinnan får sex utan samvete och håller samtidigt hårt i sin börs. Vari ligger skadan?
Jane, 67 år och frånskild, har spenderat de senaste 10 årens semestrar i Västafrika. Hon älskar klimatet och människorna – och älskar särskilt männen. "De är så underbart smickrande. De får dig att känna sig som en äkta kvinna. Det bekommer mig inte att betala för deras drinkar och måltider om de stannar över natten. "Frånskild med två vuxna söner", förklarar hon, "Vita män i min ålder är så stabila i sina sätt, de vill bara ha en annan äkta maka."
För andra är detta rent och skärt utnyttjande. Även om det inte utväxlas pengar, destabiliserar detta beteende lokala samhällen och familjer. Okunnighet och brist på förståelse om hur den föraktliga fattigdomen och bristen på alternativ som kännetecknar dessa mäns liv, leder kvinnor till att romantisera sina handlingar. Det är sant att kvinnliga sexturister är färre än de horder av män som reser till Thailand och Filippinerna för sex med prostituerade. Välgörenhetsorganisationer som Amnesty och Unicef har ingen officiell policy som berör kvinnliga sexturister och föredrar att fokusera på att skydda kvinnor och barn utsatta för människohandel. Chris Beddoe, direktör för Epcat UK, en barnrättsorganisation som driver kampanjer mot barnsexturism, tror: "Om båda vuxna partner är öppna och ärliga om vad de får ut av det, så är det en sak. Men det är en annan sak att fortsätta fantisera när de förnekar den makt pengar för med sig till en relation och som skapar en kultur av beroende och utnyttjande."
Nirpal Dhaliwal, författare till den nya romanen "Tourism" (som driver med äldre vita kvinnor som tänder på ungt brunt kött), tar en tuffare attityd. "Kvinnor njuter också av tillfällig sex och prostitution, men hycklar mycket mer. De håller sig till männen i utvecklingsländerna och lurar sig själva med att det är "semesterflört" som inte har något att göra med de pengar de spenderar. Gå till vilken strand som helst på Jamaica och du hittar ståtliga män med dreadlocks att hyra och som överlever genom att betjäna kvinnor från västvärlden – många från Storbritannien. Jag har sett liknande saker i Goa."
Nästa månad börjar en teaterföreställning, Sugar Mummies, som handlar om njutningar och faror med sexturism, på London's Royal Court Theatre. Den utspelar sig i Negril och fokuserar på en grupp brittiska och amerikanska kvinnor som söker sol, hav, sand och ohämmad sex med en ståtlig främling. Sexuellt uppriktig och ofta väldigt rolig håller pjäsen inte tillbaka sina slag. Författaren Tanika Gupta, reste till Jamaica för att utforska ämnet på egen hand, och hon säger sig vara chockad över hur turistkvinnor objektifierar den svarta mannens kropp. "En hel hop med kvinnor talade om hur "stora" svarta män är och hur de kan hålla på hela natten. Det blir en sådan myt att även männen numera använder den. Det är ett hemsk ömsesidig självbedrägeri som pågår. Och du märker att du tänker, "vi är inte så väldigt långt borta från slaveri". De äldre turistkvinnorna anförtrodde också för Gupta att även om Jamaica var skönt och avspänt, var Dominikanska Republiken och Cuba "skitbilligt". "Du kan få dem så unga som du vill i Cuba", skröt en kvinna.
Trots allt prat om romans, språket för sexturism är ganska enkelt. På Jamaica kallas männen för "beach boys" eller "Rastatutes". Kvinnorna kallas för mjölkflaskor av männen – delvis på grund av att deras ultravita skinn, delvis på grund av de ses som kärl som skall fyllas.
En annan myt som pjäsen spränger är att sexturismen endast begås av vita kvinnor. På Jamaica mötte Gupta många svarta amerikanska kvinnor som hyrde beach boys. "De kanske drogs till sina rötter eller kände sig mäktiga eftersom de hade pengar. Men de köpte ändå samma tjänster."
På Bali, sydöstra Asien, stötte Beddoes på rika japanska kvinnor som betalade lokala pojkar för sex. Pojkarna själva hävdade att detta var mindre förnedrande eftersom de såg dessa japanska kvinnor som mindre och mer barnsliga.
Gupta inspirerades till att skriva Sugar Mummies efter att ha läst forskning gjord av den brittiska sociologen Jacqueline Sanchez Tayler och Julia O'Connell, om den kvinnliga sexturismen i Karibien. De beslöt sig för att utföra sin egen forskning när de märkte att de vanliga analyserna av sexturismen inte tar hänsyn till kvinnor som köpare av sexuella tjänster eftersom prostitutionsbrukaren, per definition, ses som en man.
De intervjuade 240 kvinnor på semester i Negril och två likande semesteranläggningar i Dominikanska Republiken. Nästan en tredjedel sa att de har haft sex med lokala män. Även om 60 procent erkände vissa "ekonomiska element" i deras förbindelser, så betraktade de inte sina sexuella möten som transaktioner mellan prostituerad och klient. Istället vidhöll de att de hjälpte männen och den lokala ekonomin genom att ge dem pengar och gåvor. När de tillfrågades om att beskriva sina "pojkvänner" betonade de flesta för dem hur svarta män från Jamaica hade kroppar av stort sexuellt värde. En 42-årig engelsk kvinna som hade rest minst tre gånger på ett år till Boca Chica i den Dominikanska Republiken sa: "Jag är inte naiv. Jag har varit med ett tag. Jag kommer hit för sex – och givetvis solen, men mest för sex. Jag kommer inte för att leva och skaffa ett hushåll med en snubbe. Jag vill bara ha lite roligt och bra sex."
"Kvinnlig sexturism är mycket mer informell," säger Sanchez Taylor, en föreläsare i sociologi vid Leeds University. "Den utspelar sig i barer. Det saknas möjlighet för en kvinna att gå in på en bordell och säga, "Jag vill ha en avsugning."
"Kvinnor som känner sig ratade av män västerut på grund av att vara fetare och äldre – du vet, 35, men de ser ut som 40 – upptäcker att på Jamaica är allt det där omvänt", säger Sanchez Taylor.
"Det finns en poetisk lyrik i gigolons raggningsrepliker," håller Gupta med om. "Du förstår mycket snabbt varför kvinnor köper detta. På min första dag kom den här babyn på 18 år för att snacka in sig hos mig. Till en början tänkte jag att det här blir bra för min pjäs. Men sen blev han lite för ivrig så när jag föreslog att han skulle gå vidare till lite yngre kvinnor sa han, 'Jag vill inte ha kattungarna, jag vill ha katten".
Problemet uppstår när kvinnorna börjar tro att männen de har umgåtts med älskar dem. "De förväxlar det som faktiskt är en finansiell transaktion, med äkta kärlek. Om du har dåligt självförtroende, om du inte har haft särskilt mycket tur, om du är äldre ... är du troligen mer mottaglig", säger Gupta.
En del kvinnor till och med gifter sig med sina pojkvänner och tar med dem hem till UK även om få relationer överlever den kulturella skillnaden. Jamaicas mest kända semesterromans har nyligen havererat. Kvinnoturismen växte enormt efter att Terry McMillans succéroman "Hur Stella fick tillbaka sin lust", filmatiserades i Hollywood. Romanen, i vilken Stella, en frånskild svart kvinna i fyrtioårsåldern, tar semester på Jamaica där hon möter och förälskar sig i Winston, en infödd hälften så gammal som henne – var ett dramatiserat sammandrag av McMillans egna äktenskap med Jeremy Plummer, 23 år yngre än henne. I år (2006) ansökte McMillan 53, om skilsmässa och menade att äktenskapet var baserat på "bedrägeri" eftersom Plummer hade ljugit om sin sexuella läggning och endast gift sig med henne för att få medborgarskap i Förenta Staterna. Han förnekar detta.
En läskig knorr är att länderna, där denna sortens turism frodas, är gamla slavkolonier. Många hanterar än idag sekundäreffekterna från kolonialismen. Alla hotell, restauranger, bilar och glasbottnade båtar i Negril ägs av amerikaner och stadsekonomin tillhör inte ens lokalbefolkningen.
Trots det insisterar kvinnor som har sex med s.k. beach boys, att de förbättrar rasrelationerna. De smickrar sig själva med att de blivit som infödingar. "I min pjäs finns det en scen där en vit kvinna pratar om hur hon gillar R&B och reggae och det hon kallar för hip och hop", säger Gupta.
Det är kvinnoturisten som bokar flyget och bestämmer tidsperioden som hon ska vistas med sin pojkvän. Likväl är det hon som tar de dagliga besluten när de är tillsammans, som när och var de äter. En 21-årig inflyttad från Haiti som hade arbetat i Sosua, berättade för Sanchez Taylor att han var tvungen att "hångla" med sin turistklient trots en stark tandvärk och ett svullet ansikte. Om han inte gjorde det skulle han inte ha råd med antibiotikan han behövde för att bota den.
I Sugar Mummies, tillåter Gupta medvetet en relation som kanske kan fungera. "Jag påstår inget om relationer mellan raserna, jag berättar om dessa specifika sorter av sexturistrelationer där kvinnor reser ut enbart för att ha sex. De kommer troligen att slå slint och en hel hoper fler kvinnor kommer att åka till Jamaica."
Sugar Mummies har premiär vid the Royal Court, London SW1 den 5 augusti 2006 (020-7565 5000)
Utan förbehåll: "Jag ville ha sex som en man"
Lucy, en 23-årig eventorganisatör från London, besökte St Lucia i år med en vän
Ordet "sexturism" får mig att tänka på stadspojkar som åker till Thailand tillsammans med sina polare för sjaskiga erövringar att skryta om. Det är annorlunda för kvinnor. När de åker utomlands för sex, handlar det om att vilja känna sig unik och fly från begränsningarna hemma.
Min vän och jag bestämda oss för att bo på ett lyxhotell i St Lucia med 10 dagars bortklemande – och i bästa fall ett sexuellt möte. Det här var första gången jag har åkt på semester enbart med denna inställning. Jag ville gärna hitta en man från St Lucia eftersom jag hade hört att de var väl utrustade. Jag fokuserade på Sandi redan från första dagen. Han tillhörde lokalbefolkningen och arbetade i cocktailbaren, var lite äldre än 30 och var väldigt ståtlig. Muskulös, tränad med perfekta rutor på magen. Vi spenderade flera kvällar med att dricka, prata och flörta i baren.
Hotellet hade strikta regler för sin personal så jag kände att jag var tvungen att ta det första steget. Jag sa till honom att jag skulle ta en promenad på stranden – och vi fick vår första kväll tillsammans. Det var mycket romantiskt.
Det här var totalt annorlunda än hur jag skulle bete mig hemma. Att ta med sig en man hem i London, medför alltid en risk att vänner får syn på dig för att inte tala om alla potentiella faror eller trasslet med att vakna upp i din lägenhet med en främling. Men på semestern flyttas gränserna och du kan bete dig totalt annorlunda. Du är brunbränd, du känner dig grann, du behandlas som en drottning och allting finns tillgängligt och är enkelt.
Sandi och jag hade en skön tid. På sin lediga dag tog han med oss till en lokal gatufest. Jag betalade för taxi, drinkar och mat. Vi behövde hans beskydd eftersom män från St Lucia har en viss missuppfattning om vita kvinnor – även om jag inte ändrade på den.
När det var dags för mig att åka blev jag förvånad av att känna mig ganska rensad. Jag ville ha sex utan känslor, precis som män, men det fanns definitivt ett darr på läpparna – för oss båda. Men när jag och min vän flög hem var vi glada för att allt hade hänt. Jag har för närvarande en relation men om jag var singel igen skulle jag definitivt åka på en sådan semester igen. Varför inte?
Ungefär en av fem brittiska semesterresenärer yngre än 25 praktiserar inte säker sex när de är utomlands enligt en studie publicerad i juli månad 2006 av Trojan Condoms.
Översättning: HGT
Källa: www.independent.co.uk
Publicerad Söndagen den 9 July 2006
Vilken tidning eller tv-kanal tar upp det här och ältar det på liknande sätt som de som handlat om män?
Mvh Welder
