Ytterligare en erinran om vilka bestar dessa rottweilers är.
Ser jag en sån går jag långa omvägar.
BTT
Hej!
Jag hyser också en väldig respekt för Rottisar, skulle nästan kalla det för ren skräck! Men för en hel del år sedan fick jag mig en tankeställare!
Vi bodde på en liten resort på Koh Lanta som drevs av en tysk, eller om han var österrikare, minns inte riktigt. Familjen hade en stor Rottis som sprang lös på stranden, till min stora förfäran!
"Tysken" märkte ganska snart att jag hade svårt för hunden och bad mig sitta ner och ta en öl med han, medan hunden lugnt låg under bordet och flämtade i värmen.
Eter några öl sa Tysken, kom så går vi och badar! Efter en stund i vattnet frågade han om det var OK att ropa på hunden, för den älskade att svalka sig i vattnet. Jag tyckte väl att det var i sin ordning, stärkt av några Chang!
Det visade sig att hunden var mycket lekfull och extremt väldresserad, så fort Tysken trodde jag var rädd blev det ett vänligt men bestämt kommando och "besten" backade. Det tog bara några timmar för mig att släppa rädslan och bli vän med hunden.
På någotvis kände den när det var dags att backa, det vart någon form av ömsesidig respekt där ägaren på ett lugnt men bestämt vis hade satt gränserna.
En morgon vaknade jag av ett skrapande ljud på dörren till våran bungalow, framför dörren låg en ganska söndertuggad boll, några meter från altanen låg "besten" i sanden och viftade på svansen och tittade bedjande på mig som bara hundar kan!
Japp, jag fattade att det var dags för bad och stoj på stranden!
Jag anser att inneha en hund, oavsett storlek, kräver ett stort ansvar och kunnande. Med rätt ägare, dressyr och motivation blir hunden en fantastisk vän, det omvända kan skapa ett mordvapen!
//S
