Ja, men det är ju faktiskt så det ligger till, monarkin utmanas, som jag t ex påpekade i det här citatet om konstitutionen (från "diktaturtråden" under "Politik"):
"Då kunde vi ge Thaksin själv uppgiften i hemläxa där i Dubai och sedan kommer Thailand aldrig att styras av någon annan än honom eller hans efterlevande. En monarkisk rockad kunde man kalla det. Det vore väl att byta ut det ena onda mot ett annat, alltså samma sak fast en annan familj?"
Thaksin och hans anhängare begriper ju ytterst lite om demokrati, det bevisas ju av hur partiet styrs, om inte annat. Demokrati är inte målet utan medlet. Thaksin vill ta över - enväldigt! - i en eller annan form. Han utmanar därför den traditionella makten, som inte helt otippat ger igen. Därmed blir det dessa två sidor som slåss om herraväldet, traditionalisterna och Thaksinisterna. Ju hårdare dom bekämpar varandra desto mer radikala blir dom på var sin sida, d v s traditionalisterna slår vakt om det som finns kvar av den absoluta kungamakten inför Thaksins utmaning och dom röda kämpar med näbbar och klor för att få hem Thaksin med hjälp av stolliga amnestier för allehanda kriminella. Ingendera är grunden demokratiska ur vårt svenska perspektiv. Resultatet blir tråkigt nog att chanserna till en uppluckring av dessa traditioner till förmån för en vidareutvecklad demokrati minskar. Demokratiseringen fördröjs eftersom man måste ta nya tag varje gång. Lite som för Sisyfos - demokratiseringen kommer en bit på väg och sedan rullar stenen ner igen.
Att byta diktator löser ingenting. En demokratisk tradition måste byggas steg för steg, med tålamod, som i Kina. Dessa tre länder, Thailand, Ryssland och Kina, har det gemensamt att dom historiskt styrts enväldigt, omväxlande av antingen kejsare eller kommunistpartier. Det kan vara ett skäl till att thailändare inte tycks reagera mot Thaksins diktatorstendenser, man är så van vid det att det känns självklart. (Jmfr med vad MaiChai säger om Singapore däruppe.) Det kan bara brytas genom antingen en plötslig revolution där folket reser sig våldsamt och gör en omvälvande och blodig förändring av maktstrukturen, eller en process steg för steg. Att man skulle göra något i stil med Franska Revolutionen i Thailand håller jag för otroligt. Det är nästan en skrattretande tanke. Återstår således steg för steg.
För den som till äventyrs har missat det åtnjuter monarkin ett djupt och uppriktigt stöd hos breda folklager i Thailand. Det kan vi tycka vad vi vill om, men så är det. Prova tänk er en folkomröstning om monarkins avskaffande i Thailand, så fattar ni vad jag menar! Att bara tänka tanken är absurt och det beror verkligen inte bara på LM lagar! Vi har ju fortfarande kvar en kung som galjonsfigur i Sverige och det dröjer nog ännu ett tag innan vi blir av med den sista resten och hela klabbet "privatiseras". I Thailand är monarkin kanske lika stark som buddhismen, möjligen starkare. Det rubbas inte så lätt.
Kom igen nu grabbar! Lite analys och resonemang, tack! Korta eller långa svar kan kvitta, men ge lite substans, inte bara upprepningar...
(Lite trött för övrigt på era nedsättande och raljanta stämplingar av meddebattörer som "kuppvänner", "odemokratiska", "formets gula" och annat. Ni och ett par andra blir dessutom indignerade och spelar kränkta om ni får igen med samma mynt. Är jag också det? Betraktar ni mig som antidemokrat? Parentesen till trots vill jag faktiskt ha svar på de sista två frågorna.)
Hej
Självklart utmanas monarkin och enligt mig är detta både bra och nödvändigt om landet ska kunna utvecklas demokratiskt.
Monarkins stöd varierar nog kraftigt i landets olika delar liksom beroende på etnicitet och ålder.
Enligt mig har t.ex monarkin i princip redan spelat ut sin roll i norra Isaan, det är bara skolor, banker och lokala myndigheter som mer pliktskyldigt hyllar dom kungliga och håller deras högtider vid liv, för dom allra flesta är dessa dagar numera som vilken dag som helst.
Affärer, resturanger och barer säljer sprit som vanligt vid olika högtider även om man i Bangkok förbjuder detta, man jobbar precis som vanligt fast helgdag är proklamerad, nästan ingen tittar längre på dom TV program som skildrar vad kungafamiljens medlemmar har sysslat med under dagen, när dessa program börjar byter man kanal eller går där ifrån o.s.v.
Så jag förstår att kuppmakarna rojalisterna och militären är oroliga över monarkins framtid, detta ska man nu försöka råda bot på genom den militära skolreformen, juntastyre och flitigt användande av dom otidsenliga LM-lagarna.
Mvh isan lover
Eftersom du verkar tycka att det är den enda jämförbara punkten? ("Bortsett från... bollibompa ...svårt att jämföra...")
