Halloj på er!
Då var man tillbaka i allvaret igen efter en kort men intensiv och samtidigt underbar vecka på Lilla Brattön...
Som jag nämnde tidigare, så såg det ju ut att bli katastrof men man får väl sätta det i proportioner till hur verkligheten ser ut..
Katastrof är när hundratusentals människor dör i en naturkatastrof men i mitt fall var det bara (nästan) att min favoritstuga på Lilla Brattön blev helt utdömd..
När jag kom på plats och skulle checka in, så fick jag inte ens göra min egen bedömning av läget för så illa var det.
Nåväl, jag fick en ersättningsstuga som var precis lika fin invändigt som den ursprungliga men läget och det faktum att man måste gå uppför den ökända "mördarbacken" vart man än gick satte en liten smolk i bägaren (dock vägde det fantastiska sällskapet upp för det under veckan)..
Som en liten jämförelse kan jag visa att så här var utsikten från min favoritstuga (som heter Havsviken) från förra året...

Från havet såg det ut så här med den lilla stugan i skogsdungen.

Utsikten från detta årets stuga såg ut så här...
Inte mycket till havsutsikt alltså utan bara en jäkla skog (även om stugan hade det exotiska namnet "Söderstugan").

Jo, fast vänta lite.
Om jag hukar mig ner och zoomar in med kameran så vart det nog ta mig sjutton lite blått vatten ändå.. 

Lyckligtvis så satt man varje kväll hos bror med familj och de hade ju fått en fantastisk stuga där dessa av många magiska solnedgångar utspelade sig medans vi grillade och drack goda drycker. 



Det var "katastrof" (ironi) nr. 1.
Nu till katastrof nr.2...
Trots att jag hade packat det mesta dagen innan och trodde att jag hade allt under kontroll, så blev det stressigt till slut ändå och mitt i all stress hände det oförlåtliga.
JAG GLÖMDE RAFFE HEMMA!!!!!!!!! 
Hade hunnit tre mil norr om Gbg innan det slog mig och då var det försent att vända om, annars hade jag missat båten ut...
Snabbt som attan slängde jag mig på telefonen för att kolla så allt var ok...
I andra änden hördes en släpig röst:
-"Deet éee helt ok Schöttis, jag har "bondat" lite med dina andra polare och mat med dryck tycks ju finna i överflöd..." 

-"Kansche en vecka på scheparata håll gör oss gott." 
Inga problem...

Puh, det lugnade ner mig ordentligt och veckan gick bra med jämna samtal oss emellan.
Fast det är klart att lite "Drama Queen " skulle ju givetvis odågan vara när man kom hem efter en vecka..
Det här mötte mig i hallen när jag kom hem igår (läs söndag)..
Raffe stod och fånglodde från sitt rum när jag klev in i hallen..

Å sedan smällde han bara igen dörren...
-"Öppna omedelbart Raffe!"
-"Nej, håll dig på utsidan!"
-"Aldrig i livet, nu kommer jag in!"

-"Vafalls, en ohelig allians!?"
Eller ja, vad sjutton, Blåvitt é ju mitt nr. 1 och Bajen nr.2, så det kunde ju varit sämre..
Å eftersom jag inte är fördomsfull och det dessutom knappast går att könsbestämma er, so WTF, låt kärleken blomstra..

Nu var det ju inte så illa som sagt utan odågan har faktiskt visat små steg mot storhet under den veckan jag var bortrest (men jag ropar inte hej ännu)...
När man kom hem så hade han faktiskt dammsugit i hela lägenheten (tack för tipset för obligatoriska sysslor Pingislover). 

Dessutom hade han bäddat rent i "hobbyrummet".


Kommer väl mer bilder från veckan som gick så småningom..