Klär aldrig upp mig däremot försöker man väl ofta se hyfsat ok genom att matcha vardagskläderna så gott det går avseende färg och form.
Igår var jag tex klädd i en fleecejacka i khaki, burgundyfärgade chinos och sneakers(New Ballance 576) i samma färg som jackan.
Insåg med en gång när jag lämnade hemmet att jag för dagen antagligen klätt mig snyggast i den lilla håla jag kommer från vilket kanske inte
ska ses som nån större bedrift iof sig. Gillar färger och försöker undvika svart så gott det går annars. Har inget emot färgen som sådan egentligen
men det är ju alldeles för mycket svart överallt nu för tiden(speciellt under vinterhalvåret) och ses ofta på dem som inte vågar ta ut svängarna.
Det vill säga de flesta. Nästan så man tror det är nån epidemi...Visst om man är svartrockare, sotare eller ska på begravning kanske jag
kan förstå det, annars inte.
Senast jag kände för att klä upp mig(vad jag minns i alla fall) var 1992 efter att Lloyd Coles album Don´t weird on me babe kommit ut.
Efter att väl skorna införskaffats, vilka Lloyd påstod var särskilt passande att ha på sig när ens ägor inspekterades, fanns inte så
mycket pengar kvar till kostymen så den fick tyvärr vara. Kostymen var fö av märket Romeo Gigli och skulle gått på 7000 spänn.
Tycker fortfarande Lloyd ser grym ut på det omslaget. Misstänker dock att den där kostymen mest skulle hängt i garderoben och samlat damm.
