Jag och frugan tittade på det och vi tyckte båda att programmet var ok och stundtals roligt.
En av mina reaktioner var att den svenske reportern nästan verkade lite rädd och ängslig när han kvällstid promenerade omkring i Bkk och Pattaya för att komma nära synden och dess utövare. Frågan är dock om denna ängslan till lika stor del berodde på att han var orolig att han i TV-bilden inte skulle uppfattas som tillräckligt avståndstagande vad det gällde sexhandeln – en näringsgren vars lokaler och tvärgator han uppifrån skyskrapans tak i Bangkok kallade ”träsken”.
Min fru garvade gott när den prostituerade kvinnan berättade om hur många damer lurade godtrogna faranger med falska ekonomiska behov som ”Sjuk pappa”, ”sjuk mamma” och ”sjuk buffel”.
Det hon blev riktigt irriterad på var att det i programmet fördes fram en naiv snyfthistoria om att många unga thaitjejer som jobbar som prostituerade gick miste om sina värdefulla ungdomsår och missade på så vis det som andra ungdomar kan roa sig med. Valet kanske är så pass lätt i Europa, men knappast för en enkel thaitjej utan föräldrar med pengar.
Bhaa, vilket skitsnack tyckte min fru!
- Det är ju ett fritt val om man som ung vill roa sig eller studera, och jag hade heller inga ”roliga” ungdomsår, men det var mitt eget val därför att jag ville studera istället för att vara ute och roa mig med kompisar. – Jag tog ingen genväg via någon sugar daddy. De få slantar som jag hade när jag var ung kom min farmor, från stipendier och från ett extraknäck på en skoaffär på MBK. Detta räckte bara till att hyra ett omöblerat litet rum som jag delade med en studiekompis, berättade frugan.
Inga hamburgare eller pizza på den tiden inte – bara billig soppa, somtam, burkmat med ris. Pengarna skulle täcka inköp av skolböcker och begagnade skoluniformer.
Inga biobesök eller utekvällar med dans för henne och inte för de flesta av hennes kompisar heller.
Vanliga kläder köpte hon nästan aldrig – hon fick istället överta hennes fasters gamla kläder efter hand som hon tröttnade på dessa.
Frugan sa att hon inte var bitter över detta val av liv då hennes enda önska när hon var ung var att ta sin universitetsexamen och att sedan börja jobba för att klara sig själv utan att behöva be om allmosor från ”snälla” släktingar.
Nu är hon desto mer nöjd med livet, och hon tackar sin utbildning för det.
SN
