Nja, i svedala handlar det om flera millijoner kronor
I Thailand betydligt mindere, vårat hus tex har nu kostat ca 400000 kr inkl all inredning och tomt, staket mm
och frugan jobbar heltid så hon har nog betalt det mesta själv
Som en del säger så unnar jag henne att ha den trygghet som det innebär att äga detta hus
Jag är verkligen imponerad eller skall man säga förundrad över det du säger Kenneth4618.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför Thaikärringen eller för den delen falangkäringen skall ha mer än den delen hon har rätt till. Har vi köpt ett hus i Sverige eller i Thailand, bil, moppe osv. Så skall jag väl också vara med och dela på detta vid en separation, likväl som hon skall det, eller har jag missat något? Är jag en snål jävel? Dum i huvudet eller felar det mig något annat för att jag tycker så?
Vi pratar ofta på forumet hur jämställda vi är mot våra Asiatiska damer, men när det kommer till vissa saker (som separation, dödsfall osv) då tycker vissa att man bara skall lämna allt och tycka det är ok för att hon har stått ut med mig, vad är det för inställning? Ni/jag har väl för guds skull stått ut med både det ena och det andra också utan för den delen behöva lämna hus och hem.
//bob
P.S
Ursäkta Kenneth4618 om det var ditt inlägg som fick stå som exempel på min frustration på den i mitt tycke ”flathet” som uppvisas mot sin andra hälft.
D.S
När jag och min fru gifte oss så skrev vi ett äktenskapsförord (det var på frugans inrådan, hon är klok hon;-)) så nu får vi behålla det vi hade innan äktenskapet vid eventuell skilsmässa. Självklart kommer alla nyinvesteringar att skrivas så att vi båda får den andelen han/hon har rätt till vid eventuell separation eller dödsfall. Likväl kommer våra respektive barn också få det de skall ha utan att den andra partnern tar den delen också vid eventuellt dödsfall.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
??