Är det inte så att ska hon kunna äga får pengarna inte komma från farangen.
Bör ju vara lätt att bevisa i efterhand med möjlig konfiskation till följd.
Säg att allt gått bra men en dag dör frugan.
Då har du ett år på dig att avyttra marken (eftersom du inte kan äga den)
Huset däremot kan du ta med dig 
mvh
GammalDansken.
Detta är för mig en helt hypotetiskt fråga, jag har i dagsläget inga planer på att köpa någonting i Thailand.
Hyresmarknaden är fördelaktig för den som vill hyra, dessutom är man inte bunden vid gräl med grannar, nattsömnsfördärvande nyöppnade kareokebarer med mera. Dessutom kan det vara en fördel att kunna flytta på sig varje vintersesång, omväxling förnöjer.
Det är ju ingen som ifrågasätter att hon äger marken, och kanske även huset. Enligt vad som skrivits på diverse forum händer det att myndigheterna kräver att farangen officiellt skall intyga att hans fru ensam köper och finansierar markköpet.
Även om farangen i praktiken har betalt både marken och huset kan han som du skriver bara äga huset, men inte marken.
Farangen har inga ägaranspråk på marken, men han har ett korrekt skrivet och registrerat leasing arrendekontrakt på marken i trettio år.
Även om ägaren, i detta fall en Thailändare avlider bör ett trettioårigt leasingkontrakt fortsätta att gälla även för en farang tills den avtalade leasingtiden löper ut. Om huset ligger i hennes hemby är ett leasingavtal ändå i praktiken värdelöst, ty farangen kan knappast bo kvar omgiven av fientliga och giriga släktingar. Men det borde kunna fungera i en turistort eller större stad.
Om farangen tecknar detta leasingavtal när han är i 55 årsåldern så borde han inte behöva bekymra sig över vad som händer när arrendetiden löper ut!
Rätta mig gärna om jag har fel.
mvh.
Luttrad.