Koh Chang resa med trassel

Någon dag efter nyår var familjen på plats vid Bangpoo, i närheten av Ancient City. Ett krav för att jag över huvud taget skulle åka till Thailand när diskussionen kom på tal var att jag skulle få bada i en trevlig pool och bo på ett hotell. Södra Thailand tycktes vara uteslutet på grund av tropisk storm, så det blev nog östra Thailand som gällde. Med bara någon dag kvar till bokad resa hade jag inte hittat någon intressant plats som var ledig och humöret var i botten.

Frun bestämde då på plats att vi skulle åka till Koh Chang på vinst och förlust. Alltid skulle det väl finns någonting att glädja sig åt. Övertalade syster och svåger att skjutsa med sin lilla sportbil med stora ljudet och frigång på ca 1 dm. Vid varje större vägbula och liknande måste passagerare i bak stiga ut så bilen inte fastnade. Vibrerade bra i baken på det stenhårda sätet vill jag säga.

Innan resan sade jag till frugan att ta fram passen till mig. De kanske behövdes vid incheckning. Envis som synden så tjatade hon sig till att sköta om dessa och annat. Med viss oro undrade jag om det var rätt att ge ett sådant förtroende till henne. Hon är nämligen ganska tankspridd av sig. Kan glömma att något står och kokar på spisen när mobilen ringer. Upptäcker detta när det luktar bränt. Glömma hemnycklar eller glasögon på jobbet eller liknande.

Vi hade väl hunnit drygt halvvägs då det var dags att åter tanka gas och krypa ur stelbenta från baksätet. Frugan smiter iväg för att leta efter iskaffe.  Dags att fortsätta resan, men först så måste jag ta några bilder med mobil-telefonen. Det är ju så viktigt att skriva och skryta om vad man gör på Facebook tycker lilla skönheten.

Så efter ett par ansträngande timmar på eftermiddagen kommer vi fram till parkeringsplatsen vid färjeläget. Hinner inte mer än gå ut ur plåtbilen innan frun skriker. - Ryggsäcken !  Vilken djävla ryggsäck tänker jag ? och så åter, än mera hjärtskärande - Ryggsäcken !

Då förklarade hon att vid senaste tanktillfället när hon skulle titta efter kaffe så tog hon med sig en liten ryggsäck ut, en tuff liten sak som moderna kvinnor kan ha i stället för handväska.  Huu !  Mobiltelefonen hade legat i ryggsäcken.

Den hade hon tagit ut då hon ville ha lite bilder. I ryggsäcken fanns även 50000kr , passen, nycklar, vissa värdepapper och liknande, den hade hon glömt   - Ridå ner !  😨

En del gamla läsare tyckte för många år sedan att jag bara skrev dåliga saker om min fru, men det finns orsaker också. Inte bara på grund av att jag har lidit av flera depressioner utan för att min fru tidvis har varit trasslig och satt mig att bära hundhuvudet. Tänker inte ge exempel på det.  Men hon kan vara väldigt social och är omtyckt av de flesta.

Nå hur gick det med ryggsäcken och allt det andra. Jo med mycket tur och letande kom det mesta tillbaka, och ca 5 timmar senare var vi på sista färjan till Elefantön för att leta boende.  En riktig pers.

49 minuter sedan, skrev Rospigg:

Någon dag efter nyår var familjen på plats vid Bangpoo, i närheten av Ancient City. Ett krav för att jag över huvud taget skulle åka till Thailand när diskussionen kom på tal var att jag skulle få bada i en trevlig pool och bo på ett hotell. Södra Thailand tycktes vara uteslutet på grund av tropisk storm, så det blev nog östra Thailand som gällde. Med bara någon dag kvar till bokad resa hade jag inte hittat någon intressant plats som var ledig och humöret var i botten.

Frun bestämde då på plats att vi skulle åka till Koh Chang på vinst och förlust. Alltid skulle det väl finns någonting att glädja sig åt. Övertalade syster och svåger att skjutsa med sin lilla sportbil med stora ljudet och frigång på ca 1 dm. Vid varje större vägbula och liknande måste passagerare i bak stiga ut så bilen inte fastnade. Vibrerade bra i baken på det stenhårda sätet vill jag säga.

 

Innan resan sade jag till frugan att ta fram passen till mig. De kanske behövdes vid incheckning. Envis som synden så tjatade hon sig till att sköta om dessa och annat. Med viss oro undrade jag om det var rätt att ge ett sådant förtroende till henne. Hon är nämligen ganska tankspridd av sig. Kan glömma att något står och kokar på spisen när mobilen ringer. Upptäcker detta när det luktar bränt. Glömma hemnycklar eller glasögon på jobbet eller liknande.

Vi hade väl hunnit drygt halvvägs då det var dags att åter tanka gas och krypa ur stelbenta från baksätet. Frugan smiter iväg för att leta efter iskaffe.  Dags att fortsätta resan, men först så måste jag ta några bilder med mobil-telefonen. Det är ju så viktigt att skriva och skryta om vad man gör på Facebook tycker lilla skönheten.

 

Så efter ett par ansträngande timmar på eftermiddagen kommer vi fram till parkeringsplatsen vid färjeläget. Hinner inte mer än gå ut ur plåtbilen innan frun skriker. - Ryggsäcken !  Vilken djävla ryggsäck tänker jag ? och så åter, än mera hjärtskärande - Ryggsäcken !

 

Då förklarade hon att vid senaste tanktillfället när hon skulle titta efter kaffe så tog hon med sig en liten ryggsäck ut, en tuff liten sak som moderna kvinnor kan ha i stället för handväska.  Huu !  Mobiltelefonen hade legat i ryggsäcken.

Den hade hon tagit ut då hon ville ha lite bilder. I ryggsäcken fanns även 50000kr , passen, nycklar, vissa värdepapper och liknande, den hade hon glömt   - Ridå ner !  😨

  

En del gamla läsare tyckte för många år sedan att jag bara skrev dåliga saker om min fru, men det finns orsaker också. Inte bara på grund av att jag har lidit av flera depressioner utan för att min fru tidvis har varit trasslig och satt mig att bära hundhuvudet. Tänker inte ge exempel på det.  Men hon kan vara väldigt social och är omtyckt av de flesta.

 

Nå hur gick det med ryggsäcken och allt det andra. Jo med mycket tur och letande kom det mesta tillbaka, och ca 5 timmar senare var vi på sista färjan till Elefantön för att leta boende.  En riktig pers.

 

Hon verkar ändå ha omtanke om dig som drar iväg med dig till Changön.

Spis och mobil går inte riktigt ihop med vissa thai. Eftersom mobil verkar ha prio 1, innebär det att allt annat reduceras till helt ovidkommande. 

Vi pratar så mycket om Sverige att män inte kan göra mer än en sak samtidigt. Men för frugan existerar bara en sak om mobilen ringer, dvs mobilen. 

En annan rätt vedertagen sak är att thailändare måste skylla på någon annan.

Förra veckan var jag och frugan på Koh Samui. De flesta dagarna var det skapliga vågor på stranden. Väldigt jobbigt med dessa vågor. Vågar inte ta sig så långt ut. Som tur fanns det två pooler på hotellet.

Ha det trevligt på ön. 

Som en slags fortsättning på resan till Koh Chang kom nästa resa vara, som styrde upp mod de nordliga delarna.  Även den mot mitt gillande då målet var min hustrus hemby. Där skulle jag få träffa svärfar och ödlan, ett gammalt benrangel till kvinna. Kroppen som bara består av ben och brunt silikonliknande-skinn skulle få fotomodellen Twiggy att se fet och tjock ut i jämförelse. Mellan axlarna satt ett huvud liknande de som skogsfolken i mörkaste Afrika kan ha efter sina fiender. Efter frukost satt hon vanligen med putande mun i en vilstol och stirrade rakt ut i tomma intet, till nästa omgång mat. En kvinna som aldrig kommer att få besöka de fina salongerna med vita dukar och höra skålande kristallglas. Skulle inte bli förvånad om hon hade en Voodo-docka som huvudkudde. Fullständigt humorlösa.personer.

Resan skulle börja med ett natt-tåg och sovkupe, men eftersom dessa var upptagna lång tid framöver så blev det sprintertåget, det snabba dagtåget i stället. Usch !

Första vagnen nära dörrarna. Det låter bra men skulle visa sig var några av de sämsta platserna. Ingen möjlighet att titta ut då det skitiga dubbelglaset var fyllt av vatten. Vagnen som på 70-talet (?) hade varit ny och fräsch hade nu sett sina bästa dagar sedan länge. Ett hemskt springande vid dörrarna släppte in kraftig odör från de närbelägna toaletterna.  Vid första stopp kommer en munk in som skulle ha innerplatsen bredvid mig.  Då börjar problemen för den anställda kvinnan som servade vagnen. Samtidigt som hon måste utföra sitt yrke med att servera saker m.m. så var det olämpligt att direkt ge dessa till en munk.

Efter tjat och vinkar från min hustru så måste jag hjälpa till att lösa situationen. Jag skulle ta emot saker från värdinnan och sedan bugande och smilande ge dessa vidare till munken. Inget dåligt fick hända honom.

Överdrivet larv och hyckleri tyckte jag. När det var dags för mat ( som jag inte kunde äta på grund av diarre  ) så passade jag på att gå längst fram i vagnen för att se hur tåget kördes. Aj, aj.  Då blev det problem. Ingen farang som hjälpte till.  Tydligen hade värdinnan inga problem med det utan bockade sig gärna fram för att visa behagen och överlämna det ätbara.  Problemen låg nog mera hos min hustru.

Tur att jag inte gav uttryck för vad jag tyckte och kände. Munken skulle på av vid samma station ( Ban Pin ) som Rospigg och familj. Dessutom blev vi inbjudna till en fest med buffemat vid ett nytt tempel i närheten.

Två dagar senare var familjen på plats 12:15 för att närvara vid festen vid nya templet. Oj festen slutade 12:00 !  Inget problem för den numera kända munken. Han bara pratade, knäppte och pekade med fingrarna

i en större lokal så kom några kvinnor fram med soppa och saker som skulle föreställa mat till ett lånbord. Jag smakade pliktskyldigast lite med hade min mage att tänka på.

Efter en stund blev det ändå dags att besöka hemlighuset straxt utanför.  Ca 10 dörrar på rad med blött skitigt betonggolv utanför. Efter gjort värv var jag på väg in igen till ett rum som tydligen användes som storkök. Passade på att skölja fötterna i en röd hink med vatten som stod utanför.  Efter att ha kommit några meter in i lokalen stannade jag för att titta på kvinnorna som arbetade. Då bär en man in den röda hinken som jag använt till att skölja mina smutsiga grusiga fötter till en kvinna som satt på golvet, eller en låg pall. Kvinnan började omedelbart skölja sallad i hinken.  Så noga är det med maten i Thailand.

Den tidigare, i tåget, så tysta munken hade nu fått upp en riktig munvighet som värsta politiker.  Pratade på utan uppehåll och chai mai  mest hela tiden. Efter en halvtimme tyckte jag att det började bli för mycket och undrade hur man bäst kunde få stopp på pratmaskinen. Jag som satt på en plaststol och inte gjort något väsen av mig fick då höra ett litet ljud som fick mig att vakna upp. Och så, hela plaststolen faller i bitar och jag faller baklänges mot stengolvet. Hinner precis ta emot innan huvudet slår i. Lätt chockad och överraskad får jag hjälp att komma på fötter.  Detta såg jag som en ypperligt bra anledning att avsluta besöket vid templet.  Efter några dagar var det dags att åka till huvudstaden igen.  Men först ett snabbt besök hos den trevlige MPR medlemmen Thaiola, en av kanske 10 personer som finns i området.

Hälsningar Rospigg

1 timme sedan, skrev Rospigg:

Som en slags fortsättning på resan till Koh Chang kom nästa resa vara, som styrde upp mod de nordliga delarna.  Även den mot mitt gillande då målet var min hustrus hemby. Där skulle jag få träffa svärfar och ödlan, ett gammalt benrangel till kvinna. Kroppen som bara består av ben och brunt silikonliknande-skinn skulle få fotomodellen Twiggy att se fet och tjock ut i jämförelse. Mellan axlarna satt ett huvud liknande de som skogsfolken i mörkaste Afrika kan ha efter sina fiender. Efter frukost satt hon vanligen med putande mun i en vilstol och stirrade rakt ut i tomma intet, till nästa omgång mat. En kvinna som aldrig kommer att få besöka de fina salongerna med vita dukar och höra skålande kristallglas. Skulle inte bli förvånad om hon hade en Voodo-docka som huvudkudde. Fullständigt humorlösa.personer.

 

Resan skulle börja med ett natt-tåg och sovkupe, men eftersom dessa var upptagna lång tid framöver så blev det sprintertåget, det snabba dagtåget i stället. Usch !

 

Första vagnen nära dörrarna. Det låter bra men skulle visa sig var några av de sämsta platserna. Ingen möjlighet att titta ut då det skitiga dubbelglaset var fyllt av vatten. Vagnen som på 70-talet (?) hade varit ny och fräsch hade nu sett sina bästa dagar sedan länge. Ett hemskt springande vid dörrarna släppte in kraftig odör från de närbelägna toaletterna.  Vid första stopp kommer en munk in som skulle ha innerplatsen bredvid mig.  Då börjar problemen för den anställda kvinnan som servade vagnen. Samtidigt som hon måste utföra sitt yrke med att servera saker m.m. så var det olämpligt att direkt ge dessa till en munk.

 

Efter tjat och vinkar från min hustru så måste jag hjälpa till att lösa situationen. Jag skulle ta emot saker från värdinnan och sedan bugande och smilande ge dessa vidare till munken. Inget dåligt fick hända honom.

Överdrivet larv och hyckleri tyckte jag. När det var dags för mat ( som jag inte kunde äta på grund av diarre  ) så passade jag på att gå längst fram i vagnen för att se hur tåget kördes. Aj, aj.  Då blev det problem. Ingen farang som hjälpte till.  Tydligen hade värdinnan inga problem med det utan bockade sig gärna fram för att visa behagen och överlämna det ätbara.  Problemen låg nog mera hos min hustru.

 

Tur att jag inte gav uttryck för vad jag tyckte och kände. Munken skulle på av vid samma station ( Ban Pin ) som Rospigg och familj. Dessutom blev vi inbjudna till en fest med buffemat vid ett nytt tempel i närheten.

 

Två dagar senare var familjen på plats 12:15 för att närvara vid festen vid nya templet. Oj festen slutade 12:00 !  Inget problem för den numera kända munken. Han bara pratade, knäppte och pekade med fingrarna

i en större lokal så kom några kvinnor fram med soppa och saker som skulle föreställa mat till ett lånbord. Jag smakade pliktskyldigast lite med hade min mage att tänka på.

 

Efter en stund blev det ändå dags att besöka hemlighuset straxt utanför.  Ca 10 dörrar på rad med blött skitigt betonggolv utanför. Efter gjort värv var jag på väg in igen till ett rum som tydligen användes som storkök. Passade på att skölja fötterna i en röd hink med vatten som stod utanför.  Efter att ha kommit några meter in i lokalen stannade jag för att titta på kvinnorna som arbetade. Då bär en man in den röda hinken som jag använt till att skölja mina smutsiga grusiga fötter till en kvinna som satt på golvet, eller en låg pall. Kvinnan började omedelbart skölja sallad i hinken.  Så noga är det med maten i Thailand.

 

Den tidigare, i tåget, så tysta munken hade nu fått upp en riktig munvighet som värsta politiker.  Pratade på utan uppehåll och chai mai  mest hela tiden. Efter en halvtimme tyckte jag att det började bli för mycket och undrade hur man bäst kunde få stopp på pratmaskinen. Jag som satt på en plaststol och inte gjort något väsen av mig fick då höra ett litet ljud som fick mig att vakna upp. Och så, hela plaststolen faller i bitar och jag faller baklänges mot stengolvet. Hinner precis ta emot innan huvudet slår i. Lätt chockad och överraskad får jag hjälp att komma på fötter.  Detta såg jag som en ypperligt bra anledning att avsluta besöket vid templet.  Efter några dagar var det dags att åka till huvudstaden igen.  Men först ett snabbt besök hos den trevlige MPR medlemmen Thaiola, en av kanske 10 personer som finns i området.

 

Hälsningar Rospigg

 

 

Alla upplever vi Thailand på olika sätt, men du har en positiv inställning så vad kan gå fel😁

Vad kan gå fel ....  allt tyvärr.  Sitter just nu med resterna av vad som förmodligen är lunginflammation efter vistelse i BBK. I bland kommer tecken på en hostattack.  Vid något unikt tillfälle händer ingenting, sk. falsk varning.  Men händer det så kan det i bästa fall sluta med att jag hostar så jag kräks och går ned ett kilo i vikt, med förhoppning om att de inre organen finns kvar.

I värsta fall slutar det med att kroppen hamnar i ett dödläge mellan hostattackerna.  Då ser jag närmast ut som en blöt tjock sparvunge som gapar efter mat och stirrar blint efter den obefintliga framtiden. Ser skymten av den helige ande som flyger ur munnen som ett töcken och några vita saker flyga omkring där ute.  Då, i sista sekund, kommer någon cell på att det är för tidigt och förvarnar de övriga i kroppen. Stopp, stopp han har fortfarande något år kvar. Och så börjar hjärtat slå igen så att klockorna i Uppsala domkyrka blir gröna av avund. Grannarna knackar i väggen och undrar om det är ett brott på gång.  Själv blir jag orolig att myndigheterna i Stockholm skall dra igång Hesa Fredrik i tron att det är en ny väderkatastrof är i annalkande.

Det är bara lugna gatan av vad som kan hända när jag är i Thailand. 😱 😁

Sedan kommer lilla frun hem ...   - Har du städat som jag sade åt dig att göra i morse. 😵

Tänk kreativt/positivt!

Skaffa läkarintyg på att största delen av resan gick åt helvete pga diverse sjukdomar (förklara noga för läkaren vad som skall skrivas) och få tillbaka pengarna från din hemförsäkring, frugans resa blev ju också förstörd, då hon måste passa dej...

MVH