Klockor!!!!

ban99arne
23 maj 2009#16

Tycker synd om människor som tvingas köpa en Rolex-kopia för att göra sken av att de har det gott ställt när de är så fattiga att de inte har råd med det utan måste förnedra sig med att köpa en kopia.

Lite som att försöka sminka en gris ...

Halväkta Arne

UT006
23 maj 2009#17

Quote

... förnedra sig med att köpa en kopia.

Hans Werthén hade antagligen råd med en äkta, men han stoltserade med att han hade köpt en kopia för någon hundring. Han raljerade över hur alla trodde att han hade en äkta och att ingen ändå såg skillnaden.

  Karln satte alltid en ära i att bekämpa slöseri och att hålla nere kostnaderna, något som bl a säljkåren fick känna av vid resor i ekonomiklass o d.

Det blir ju rätt "fräckt" när människor, som alla vet har råd, väljer bort lyx - omvänd snobbism liksom. Det blir ju enormt uppmärksammat när Invar Kamprad anländer till möten med kollektivtrafiken och han sänder därmed kraftiga signaler till de anställda (fast vi vet ju att han har en del ganska exklusiva bilar i sitt garage).

:wai:

swedenfarang
23 maj 2009#18

Iofs om man tycker Rolex är snyggt och inte har råd att köpa en...

Varför skulle man då inte kunna köpa en kopia utan att det är synd om personen. Löjligt.

Tycker det säger mer om personen som ser ner på dessa än vad det gör om den som köper en kopia...

ban99arne
23 maj 2009#19

Quote

Iofs om man tycker Rolex är snyggt och inte har råd att köpa en...

Varför skulle man då inte kunna köpa en kopia utan att det är synd om personen. Löjligt.

Tycker det säger mer om personen som ser ner på dessa än vad det gör om den som köper en kopia...

Svensk-Kaukasiern, ser ner!? Var har du fått det ifrån?

Jag tycker bara synd om dem.

Det innebär att jag visar min empati mot di som om de vore rika gärna visat det genom att köpa en Rolex.

Nu är de inte så rika utan tvingas att köpa en kopia vilket ju måste vara väldigt förnedrade eftersom det visar hur gärna de skulle vilja har råd. En Rolex handlar ju inte om att vara snygg utan endast om status, den visar ju inte ens tiden bättre än en klocka för 200 spänn.

Tror du på fullt allvar att de männ som går omkring med tjocka guldlänkar kring halsen gör det för att de tycker det är snyggt, det handlar endast om status, positionering och skylta med sin framgång.

De männ som köper en stor guldfärgad plastlänk och ikäder sig denna för att visa upp den, skyltar ju istället med sin brist på framgång. Jo, nog är det synd om di Rolexkopierade.

Empatiske Arne

swedenfarang
23 maj 2009#20

Japp, jag tror att det är fullt möjligt att man vill ha en snygg klocka utan att det ska signalera status.

UT006
23 maj 2009#21

Hej!

Nu är jag väl definitivt O-T, jag kunde bara inte låta bli att dela med mig av följande forskningsresultat och tankar. Ursäkta om det blev lite långt, men livet är förhoppningsvis mer än bara en "tom påse" som skall fyllas med prylar.  :bag:

------------------------------------------

 

Se illusionen i statusmarkörer

Vårt behov av att inte ha det sämre än andra ger en kapprustning som gör att medelklassen lägger för mycket pengar på statusmarkörer som bilar och kläder, påpekar professor Robert H Frank. Se igenom illusionen, så kan du prioritera fritid och annan osynlig konsumtion.

För mig som har tre barn är det uppenbart att de föds med en stark känsla för ”rättvisa”. Lyckan i att få något gott att dricka suddas ut om de ser att någon av de andra får mer i sitt glas. Glädjen över ett par fina skor försvinner när någon annan får ett nytt par. Att cykla är inte kul längre, om cykeln är ”gammal” jämfört med någon annans.

  Känslan verkar sällan vara den otrevliga typen av avundsjuka, som missunnar andra det de har. I centrum står missnöjet med jämförelsen av det egna med andras. Det är sällan fel på juicen, skorna eller cykeln egentligen – förutom att tilldelningen är sämre än någon annan fått.

Även samma pension som andra?

Tidigare har jag trott att det är en del av att ”bli vuxen” att sluta med denna typ av onödiga jämförelser. Därför har jag till exempel hävdat att pensionssparande ofta är onödigt, för även om inkomsten sjunker på pensionsdagen, så är det egentligen inget problem eftersom kostnaderna minskade ännu mer när barnen flyttade hemifrån.

  Men andra privatekonomiska rådgivare håller inte med, de argumenterar att även vuxna i praktiken avgör om de är nöjda genom att jämföra med omgivningen. Så länge övriga barnfamiljer också bor i radhus och äter blodpudding till middag, så är de nöjda – men däremot är en pensionär som bor i en 3:a och äter fläskfilé missnöjd, om övriga pensionärer bor i 4:or och äter oxfilé. Slutsatsen är i så fall att om andra pensionssparar, så måste jag göra det också för att inte riskera längre konsumtion än andra som pensionär. Fast visst är det väl enklare bli ”vuxen” och sluta jämföra?

Kapprustning i synlig konsumtion

Eller är jämförelser med andra en oundviklig del av att vara människa? I förrgår fick jag boken ”Falling Behind: How Rising Inequality Harms the Middle Class” av amerikanen Robert H Frank, professor i nationalekonomi vid Cornell i New York. På 125 sidor ger han en stark argumentation för att vi människor är fast i en ”kapprustning” där ökad ojämlikhet gör att en allt större del av våra inkomster går till statusmarkörer som bilar och hus.

  Utgångspunkten är dels att de flesta människor hellre lägger pengar på synlig konsumtion, dels att vi avgör om vi är nöjda med vår situation genom att jämföra med andra omkring oss.

    Synlig konsumtion är i första hand bilar, smycken och kläder. Men även bostäder och barnens utbildning är investeringar som ger status, där efterfrågan starkt styrs av omgivningen. Orsaken till behovet att jämföra är enligt Robert Frank troligen ett darwinistiskt arv, där människor som hade större tillgångar än andra hade större chans att överleva under dåliga tider. Egenskapen att kämpa för att inte ha det sämre än omgivningen har helt enkelt ökat människors chans att överleva.

Problemet för medelklassen är att kapprustningen blivit mer intensiv de senaste 30 åren, vilket beror på ökade inkomstskillnader mellan de rikaste och medelklassen. Att de allra rikaste bygger enorma hus är i sig inget problem för medelklassen, för vanliga människor jämför sig inte direkt med de allra rikaste. Robert Frank skriver att hackordningen uppkommer genom en kedjereaktion där de som är på nivån under de allra rikaste också bygger större hus, vilket i sin tur smittar av sig nedåt i inkomstskikten. Snart börjar även medelklassen att bygga större hus och fortsatta jämförelser tvingar allt fler att skaffa större bostad för att känna sig nöjda.

Dyrt hus och blodpudding

Samma kedjereaktion har skett när det gäller bilar, klockor, presenter och kläder. Vi kör i dag större och bättre bilar än 1979, samtidigt som behovet av stora garderober sväller. I sig vore detta kanske inget problem, om det inte vore för att medelklassen totalt sett är kvar med ungefär samma reala inkomster som för 30 år sedan. Det betyder att när mer pengar läggs på synlig konsumtion, så har vi mindre kvar till annat.

  Denna kapprustning är negativ för samhället totalt sett, eftersom människors status inte kan förbättras totalt sett. Om A lyckas bättre än B, så är summan av deras status oförändrad. Slutmålet är dessutom hopplöst att uppnå eftersom det alltid finns andra som har lyckats lite bättre på något område.

  Osynlig konsumtion som inte ger status är i första hand fritid, försäkringar, hemlagad mat, sparande, samt gemensamma satsningar i ideella föreningar och offentlig sektor. Effekten av att medelklassen känner sig  tvingad att konkurrera när det gäller synlig konsumtion är enligt Robert Frank att människor arbetar längre dagar, minskar sitt sparande, ökar sina skulder, får längre restider, minskad sömn och en sämre offentlig sektor.Det som inte prioriteras är varor och tjänster som inte syns, vilket särskilt gäller fritid och försäkringar, men även mat som konsumeras hemma. Det klassiska svenska exemplet är familjen som köper ett dyrt hus och en dyr bil, men sedan tvingas äta blodpudding till middag varje kväll.

Mer egen fritid

Vad är då lösningen? Återvänd till utgångspunkten, barnet som egentligen är nöjd med mängden juice, med sina skor och sin cykel. Om vi lär oss att sluta jämföra, eller åtminstone att sluta känna oss missnöjda enbart för att vi har det sämre, så upptäcker nog de flesta att de personligen på många områden är helt nöjda med konsumtion på en lägre nivå. Det räcker med en liten bil, som är lättare att parkera. Dyra smycken ger bara en onödig oro att bli bestulen. En billig plastklocka är bättre på att visa rätt tid än en dyr mekanisk.

  Och lägre konsumtion av statusmarkörer skulle frigöra mycket pengar, som kunde användas till andra personliga intressen. Eller sparas till framtida behov.

  Alternativt ger lägre konsumtion utrymme att minska arbetstiden, antingen genom att jobbar färre timmar om dagen eller ha fler veckor semester.

  Mer egen fritid är något som de flesta egentligen önskar sig, men Robert Frank påpekar att historiskt är det kyrkan (söndagar) eller staten (40-timmarsvecka och minst 5 veckor semester) som tvingat fram ökad ledighet. När individerna väljer själva är det många som arbetar jämt, för att försöka klättra en bit till i status jämfört med andra.

Se igenom illusionen

Jag tycker att kunskap och logik borde kunna vinna över nedärvda vanor. Det borde räcka med kunskap om att en stor del av vår konsumtion inte bottnar i verkliga behov, utan i en kapprustning där alla försöker att inte vara sämre än andra, för att bryta sig ur tvånget. Och när vi ser igenom den illusion av framgång som skapas av att köpa det vi egentligen inte behöver, då får vi större utrymme att prioritera fritid och annan osynlig konsumtion.

  Jag vill inte påstå att jag själv helt lyckas undvika jämförelser. Men åtminstone gör jag dem med ganska mycket humor och självdistans. Ett bra trick är att försöka vända det som ger högre status till en nackdel: Ny bil – usch, jobbigt att vara rädd för repor. Stort hus – tidskrävande att sköta. Årets mode – lurad av klädbranschen.

Jonas Lindmark är sedan augusti 2000 analyschef och redaktör på Morningstar i Sverige. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen

Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se

-----------------------------------------------------------------------------------

Detta är väl inte några nya tankar diret - ett gammalt kinesiskt ordpråk säger: "Äger du mer än tre saker, så äger sakerna dig". Det är dock ganska intressant och välskrivet så därför lägger jag upp det här. Undrar också om all gammal asiatisk filosofi och livsreflektion har totalt försvunnit ur den asiatiska kulturen?

:wai:  

Tujtuj
23 maj 2009#22

Intressant!

På tal om OT:

Å andra sidan så har väl egentligen aldrig asketiskt leverne varit särskilt utbrett i de samhällen där alternativ har funnits? Den gamle räven Freuds teorier angående våra drifter är ju numera ganska kritiserade. Enligt min egen teori missade han en lika grundläggande drift hos människan som  dödsdriften och sexdriften, nämligen girigheten.

Herr Chang
23 maj 2009#23

Quote

Tycker synd om människor som tvingas köpa en Rolex-kopia för att göra sken av att de har det gott ställt när de är så fattiga att de inte har råd med det utan måste förnedra sig med att köpa en kopia.

Lite som att försöka sminka en gris ...

Halväkta Arne

Intressant att Arne tycks veta så mycket om att sminka en gris?

Jaja, vi har väl alla våra egenheter...

Herr Chang har talat.

Farang
23 maj 2009#24

Quote

Intressant att Arne tycks veta så mycket om att sminka en gris?

Jaja, vi har väl alla våra egenheter...

Herr Chang har talat.

Han kanske liksom jag tidigare varit ihop med en farangkärring?

ban99arne
23 maj 2009#25

Gamle Herr Fodervärd, jag ser dagligen exempel på sminkade grisar, av båda könen.

Naturelle Arne

ban99arne
23 maj 2009#26

Svenska Kaukasiern, jo du har nog rätt man köper en 100.000 kronors Rolex för att den är såååå himla snygg.

Fanns det en lika dan fast från Seiko så skulle den sälja precis lika bra ...

Självförnekaren Arne

Mango
23 maj 2009#27

trodde att de här med kopior breitling tag rolex va på modet för ca 10-15 år sen i Thailand på turist haken men tycks ha misstagit mig. Själv så kör jag med MIL-standard Traser med mera..

Tujtuj
23 maj 2009#28

Själv kör jag med Suunto orginal - hör och häpna!  :mdr:

Mango
23 maj 2009#29

Quote

Själv kör jag med Suunto orginal - hör och häpna!  :mdr:

Fy F*n för digitalt analogt ska de va .

Eller riktiga män käkar inte pate...

Tallviking
Veteran
23 maj 2009#30

Slutade ha klocka på armen för några år sedan och saknar den inte.

Man har ju alltid klocka i mobilen, i datorn framför sig, i bilen etc etc så man är aldrig utan

Eftersom jag normalt hade stor Breitling som vägde mycket är det extra skönt att vara utan

Logga in för att svara.