Kan din thaipartner sitt personnummer?

Ja, här sitter jag och plitar på fru Changs ansökan om svenskt medborgarskap. Inte så svårt, men dags för en paus!

Det slog mig att fru Chang efter nästan fyra år i Sverige fortfarande inte memorerat sitt personnummer. Varför skulle hon det, jag fyller ju i alla papper? Själv har man ju sen barnsben insett vikten av att kunna sitt personnummer utantill. Jag påstår inte att alla svenskar kan sitt nummer, men dock en överväldigande majoritet.

När man får UT är ju i regel det första man gör ansökan om folkbokföring och då får man också personnummer. Ibland undrar jag om fru Chang insett vikten av detta nummer. När jag frågar bland thaibekanta är det inte många som kan rabbla sitt personnummer. Jaja, inte något större problem. Man undrar ju om de behöver memorera något liknande i Thailand?

Vad har ni för erfarenheter?

Nu tillbaka till ansökan, och om den beviljas kommer fru Chang utan tvivel att skryta för sina thaibekanta: "Det var jättelätt att få svenskt medborgarskap, jag behövde bara skriva mitt namn på ett papper!"...

Herr Chang har talat.

Men varfor fyller du i papprena at henne? Borde hon inte klara det sjalv efter 4 ar? Iaf med din assistans?

Men varfor fyller du i papprena at henne? Borde hon inte klara det sjalv efter 4 ar? Iaf med din assistans?

Ja, det kan man mycket väl tycka. Men fru Chang tycker att sådant ska jag sköta. Inte bra egentligen, det är ju inte säkert att jag alltid finns tillgänglig så fort ett papper ska fyllas i.

I rättvisans namn får väl dock sägas att om det är något papper på thai som ska skrivas i Thailand så gör hon det.

Herr Chang har talat.

Ja hon kan sitt personnummer men då har jag från det hon erhöll det konstant påpekat att hon måste kunna det, samt låtit henne fylla i alla papper själv med min assistans när det tagit stopp tänkte lika bra att hon får lära sig det direkt.

Mvh

Magnus-Chumphae

Ja, hon kan sitt personnummer utantill. För att logga in på internetbanken så måste man skriva in det, så det lärde hon sig snabbt!

Ja,Kärleken har efter idogt tjatande lärt sig sitt personnummer men det är fortfarande jag som fyller i alla papper (av bekvämlighetsskäl)Däremot är det värre med kunskapen om barnets p-nummer för att inte prata om mitt.Annars gäller samma rutiner som Herr Chang beskriver.Mvh Måne

Satt precis och försökte övertyga frugan om att hon klarar att gå till banken och be om att få öppna ett sparkonto utan att jag följer med. Tror dock inte att jag lyckades med detta.

Tycker att hon visar en liknande osäkerhet varje gång det blir tal om att besöka olika institutioner, myndigheter o.s.v. vilket självklart, till viss del, kan tillskrivas hennes brister i språket. Jag misstänker dock även att detta är något som hon fått med sig ifrån den hierarki, och de relationer som jag inbillar mig att den skapar mellan individ och t.ex. myndighetsutövare i Thailand.

Vid de tillfällen som vi t.ex. varit på skatteverket har hon alltid klätt upp sig extra fint och väl på plats blir hon extremt försiktig och timid jämfört med hur hon annars är.

Något som ni andra känner igen ifrån era besök på liknande ställen?

Och förresten - ja, hon brukar komma på sitt personnummer efter att hon får rabbla det för sig själv några gånger.

Ja...det har hon lärt sig ganska fort faktiskt.

Är ju också hennes kontonr i Nordea, används

vid inloggning i ICA-Banken, till arbetsgivaren

mm mm.

Tjänare Herr Chang.

Ja röstade nej,jag fyllde i ansökan an medborgarskap för mitt ex.

Ca 2 månader efter hon fick det drog hon som en avlöning.Det tror

ja nu inte skall hända dig,men det var skumt.

Mvh Maitan.

Jupp det kan hon..men nog är det jag som får fylla i alla papper.

Ja hon kan det och jag tycker att det ligger i deras intresse att kunna det också.

Ska man vara en del av det svenska samhället är det en självklarhet.

Har ju ingen thaikärring längre, röstar nej ändå, för dom vet inte ens när dom är födda...

X:et var född 11 september 1976, bra dag för övrigt, har svårt att komma ihåg födelsedagar men det datumet glömmer jag aldrig. Och hennes Buddha-dag var en måndag, 11:e september 1976 var en lördag när jag kollade.. Och när hon fick frågan om hur gammal hennes dotter var, svarade hon six or seven years. Fattade inte svaret, nytt var blev att hon nog var mer 7 än 6.

Kan det inte vara olika utgångspunkter hur man räknar( har väl något med Buddha). Min hade ett födelsedatum från Ampur och ett annat i sitt pass. Jag tyckte passet var och är bäst. Verkar inte vara så noga i Thailand

Ja, hon kan sitt personnr... men inte barnens fyra sista siffror, inte mina, inte mitt mobilnr eller ens vårt hemtelefonr trots att det är snart 2 år sedan vi fick det nya. Jag har uttryckt att hon borde lära sig dessa, eller åtminstone skriva ned dom på en lapp som hon förvarar i börsen, eftersom det redan orsakat en del problem för henne vid diverse kontakter t ex på dagis och bvc när inte jag varit med. Sina barns personnr och sitt hemtelefonr bör man nog lära sig utantill även om jag i övrigt egentligen anser det vara slöseri med minneskapacitet att memorera en massa trista sifferkoder och lösenord till allt mellan himmel och jord.

Kommer ihåg en minnesforskare på teve som påstod att han av princip vägrade att memorera sifferkoderna till sina bankkort.

Ps Har en arbetskompis som utantill kan rabbla upp det 10 siffriga lagernumret till alla dom vanligaste bilreservdelarna (han har haft egen verkstad). En gång överhörde han mig nämna mitt bankkontonr över telefon och sedan dess sitter det som gjutet i hans huvud. Jag kan fråga honom när som helst, han får till det rätt varenda gång. Med mera, med mera... han har ett otroligt sifferminne. Till skillnad från mig då.

Självklart kan frugan efter 3 år här alla siffror i sitt personnummer, det måste man ju lära dom att det är viktigt..rätt självklart att man lär sig tycker jag.