Kalas pa aventyr, del 2, efter pillerfyllan

Arkiverad
Kalas
31 jan. 2011#1

Jag har grubblat och grubblat. Under min mer eller mindre ofrivilliga extramanad har i LOS sa har jag lyckats knapa ihop strax over 40 sidor med text. Tyvarr kanns det en aning personligt och utlamnande att publicera det i sin helhet. Dels kan inblandade kanna igen sig och dels kanske jag ska bevara en gnutta integritet? Jag kommer med tiden att sammanfatta och sammanfatta, nagot.

Men idag ska jag borja med att sammanfatta vad som egentligen hande nar jag skulle aka hem, 101230. Sitter i min ensamhet i Bangkok idag, 110131, och ska aka med ett flyg jag i fyllan och villan bokade 101231 runt 2 pa natten. Hur hamnade vi dar da?

Jo, jag hade kopt valium, ol och Sang som for att mildra min flygradsla. Forra ggn jag for hem drack jag sex burkar Chang, 50 cl Sang Som och nagra mekongwhisky i en taxfreebar. En jumla massa alkohol alltsa och inga problem med incheckning och dylikt. Nu hade jag kopt tre stora Chang och en liten Sang Som. Drack tva ol innan frun ville tillbaka till hotellet for att sova. Planet gick 2.15. Hon for runt 00 och jag drack min sista ol. Sen innan hade jag tagit 2 valium, nu skoljde jag ner 8 valium till med Sang Som. 00.30 gick jag och stallde mig i scannerkon, som borjade utanfor planket. Efter att vi inte rort oss manga meter pa 45 minuter fick jag "panik" och fick tag pa en kvinna i flyplatsklader och berattade om min situation.

Harifran kommer en aningens vag berattelse, mest baserad pa fruns redovisning.

Damen jag fick tag pa ansag att jag var for full och bad om min telefon och ringde min fru som lagom kom for att radda sin man fran polisen da jag kissade offentligt. Vi for till hotellet och jag drack mer ol, babdade i poolen och var allmant "trevlig", typ. Sen vaknar jag 01.30 101231 och inser kallsvettigt vad som hant och ska losa detta, allt medan fru Kalas forsoker forklara nagot. Men jag handlar en biljett, som jag tror ar for dagen, 101231, men visar sig vara till idag, 110131! Shit! Jaja, ringa polarn Per och fixa mer deg, kopte en biljett till 110101, som visade sig obokad, men betald. Frun var mattligt road av mig och tog en morgonbuss till byn och lamnade mig ensam pa Morchit bussterminal. Bye bye I call you. Ingen puss eller kram. Hade jag inte varit praktigt pillertrillad skulle jag nog ha gratit. Tillbaka till hotellet och sova ruset av mig ordentligt. Sen skulle jag till internetcafe och skriva ut biljett. Men hej och ha, cancelled! Sa vad gora? Jo, ringa och fixa mer pengar, ringa frun och fraga om jag far komma. Pa en nader far jag och gar lattad till hotellet och sover en stund, for att vakna av att det bankar pa dorren. Utanfor star min nya fyllepolare fran Suwwan! Jag hade tydligen hittat en annan svensk och hans thaifru i samma sits, men de hade kommit pa planet men nekats resa pga hans fylla av personalen, vilka avvisade dem. Vi hade olat och han glomde sina skor och skulle hamta dem nu. Han praktigt ilsken och jag skulle vara glad att han var sa bakis som han var, annars... Men lugna sig, vad nu? Ta en ol eller tva. Jo, vi hade som sagt badat och nar vi olade efterat hade han sagt att han garna skulle ta med sig en bartjej hem nagon gang bara for att testa. Och detta sa jag till fru Kalas, och hans fru horde. Jag hade visst sagt att killen har inte ar riktigt nojd med sin nuvarande, har inte du nagon skon slakting at honom. Detta hade retat upp hans fru/fastmo till den milda grad att hon skallt pa honom hela natten och morgonen i deras hotellrum. Aja, han olade och lugnade ner sig nar han horde om mina misstag. Glad i hagen med tre chang i magen gick han for de skulle ta samma flyg idag som vi missat igar. Detta hade hans tjej och min fru ordnat med, vi skulle fa betala nagra tusen bath extra bara. Men lyssnade jag? Nej, jag var ju sa pass bror Duktig att jag kunde fixa sjalv!

Val uppe i byn igen var det en ganska sa kort fru jag motte. Hon skulle hinna med att saga bade det ena och det andra innan dagen var natt och vi somnade. Och just det dar med att hon, min fru, ordnat ny biljett, minsann, det fick jag hora om och om och om igen. Och att jag var lagt staende fattade jag nar hon jamforde mig med en plastpase pa gatan. Snacka om att jag skamdes dar och da.

Sen kommer vi in pa mer personliga funderingar om vad som hant den har manaden egentligen. Det har varit en hel del upp och ner, fran badas sida. En manad planerad semester i Thailand med bocker och annat planerat var jatteskont. Men en manad utan vidare lektyr och sysslor har varit tarande pa psyket, och att jag skruvade pa alkoholkorken nagra veckor gjorde ju sitt till for mitt humor. En sak jag retat mig pa genomgaende i hennes satt ar att hon lever sitt liv som om det inte skulle komma nagot UT, utan hon skulle fortleva sitt liv i byn, med pafoljande agerande. Hon ar ju liksom hemma, redan. Och innan jag insag att det inte var nagot straff for min drangfylla utan mer bara vardagsagerande fran hennes sida sa hann vi med att braka ordentligt nagra ganger. Och fortsatte braka om smasaker, hur saker sades och gjordes. Ett exempel nar hon bad mig tvatta moppen. Eller mer fragade om jag ville "jobba" lite. Tja sa jag och drog ut moppen pa gruset och bad om en svamp och tvattmedel och fick ett snasigt: Du ska tvatta moppen DAR! Och pekade med hela handen mot en cementyta vid en vattentunna. Och da mulnade jag till. En sak att be och en annan att beordra. Sa jag sa pa svenska att ska det lata sa kan du tvatta sjalv. Och det fattade hon nog for nu kom forklaringen, att det fattar du val att du inte kan tvatta moppen dar da blir dacken skitiga nar du rullar upp den pa verandan och den blir skitig, sagt lika snasigt. Och sa var vi igang, som tva smabarn. Jag sa att gor det ont i dig att be eller forklara snallt? Visst hor jag henne vara kort mot andra med, kanske hennes natur/personlighet/satt? I korta ordalag handlade det hela om respekt. Hon hade mjolkat klart suwannkortet ansag jag och hade inga mer trumf... Men hon fortsatte behandla mig som en hund emellanat innan jag lackade ur totalt och lade upp alla pengakort pa bordet, lag som jag var. Jag har betalat si och sa mycket under var tid tillsammans. Jag vill att du ar kat glad och tacksam. Och detta tillsamman med de foljande diskussionerna gjorde tillslut susen. Sista veckan behandlade hon mig faktiskt riktigt trevligt, som innan i december. Hon grat faktiskt en skvatt nar jag akte.

Denna lilla historia och manga fler med riktigt djupgaende detaljer har jag skrivit om mest for min skull da, men aven for er. Men mitt skrivande har ivf hjalpt mig till nya insikter om mig och henne. Och som sagt, kanske en aning for utlamnande. Sa jag kanske bara nojer mig med detta och sager att jag har omvarderat en hel del angaende henne och mig. Jag har fatt nya insikter om kvinnan jag gift mig med. Och insett att det ibland ar milsvid skillnad mellan thai och svensk kultur. Och att det ska bli skont att komma hem till ordningen i Sverige. Det ar hasip/hasip. Jag vill hem men inte lamna familjen. Men forhoppningsvis ar det inte lang tid kvar nu innan UT! Da saknas bara pengar. Sa jag hoppas pa mycket jobba framover.

Far se om jag aterkommer till denna trad nagot mer. Som det kanns nu ar den stangd.

Wangthong
31 jan. 2011#2

Bra skrivet som vanligt.

Lägg detta bakom dig.

Ta vara på erfarenheterna, och gör en nystart.

NHC
31 jan. 2011#3

Trevlig läsning, Tack för att du delar denna personliga resa !

Tycker nog ditt ansvar, Omsorgs fulla, Nyktra beteende i byn överväger med bravur mot en liten Bkk fylla som vi alla haft.

Lycka till med allt framledes.

Mvh Robban.

broder tuk tuk
" mytoman"
31 jan. 2011#4

Jag reagerar på 10 valium tillsammans med sangsom och två stora chang.

Ett gott råd är att nästa gång skippa valiumen. Risken finns att du hamnar i templets krematorium eller gör något korkat så att du hamnar i aphuset.

BTT

jb21
31 jan. 2011#5

Jag har grubblat och grubblat. Under min mer eller mindre ofrivilliga extramanad har i LOS sa har jag lyckats knapa ihop strax over 40 sidor med text. Tyvarr kanns det en aning personligt och utlamnande att publicera det i sin helhet. Dels kan inblandade kanna igen sig och dels kanske jag ska bevara en gnutta integritet? Jag kommer med tiden att sammanfatta och sammanfatta, nagot.

Men idag ska jag borja med att sammanfatta vad som egentligen hande nar jag skulle aka hem, 101230. Sitter i min ensamhet i Bangkok idag, 110131, och ska aka med ett flyg jag i fyllan och villan bokade 101231 runt 2 pa natten. Hur hamnade vi dar da?

Jo, jag hade kopt valium, ol och Sang som for att mildra min flygradsla. Forra ggn jag for hem drack jag sex burkar Chang, 50 cl Sang Som och nagra mekongwhisky i en taxfreebar. En jumla massa alkohol alltsa och inga problem med incheckning och dylikt. Nu hade jag kopt tre stora Chang och en liten Sang Som. Drack tva ol innan frun ville tillbaka till hotellet for att sova. Planet gick 2.15. Hon for runt 00 och jag drack min sista ol. Sen innan hade jag tagit 2 valium, nu skoljde jag ner 8 valium till med Sang Som. 00.30 gick jag och stallde mig i scannerkon, som borjade utanfor planket. Efter att vi inte rort oss manga meter pa 45 minuter fick jag "panik" och fick tag pa en kvinna i flyplatsklader och berattade om min situation.

Harifran kommer en aningens vag berattelse, mest baserad pa fruns redovisning.

Damen jag fick tag pa ansag att jag var for full och bad om min telefon och ringde min fru som lagom kom for att radda sin man fran polisen da jag kissade offentligt. Vi for till hotellet och jag drack mer ol, babdade i poolen och var allmant "trevlig", typ. Sen vaknar jag 01.30 101231 och inser kallsvettigt vad som hant och ska losa detta, allt medan fru Kalas forsoker forklara nagot. Men jag handlar en biljett, som jag tror ar for dagen, 101231, men visar sig vara till idag, 110131! Shit! Jaja, ringa polarn Per och fixa mer deg, kopte en biljett till 110101, som visade sig obokad, men betald. Frun var mattligt road av mig och tog en morgonbuss till byn och lamnade mig ensam pa Morchit bussterminal. Bye bye I call you. Ingen puss eller kram. Hade jag inte varit praktigt pillertrillad skulle jag nog ha gratit. Tillbaka till hotellet och sova ruset av mig ordentligt. Sen skulle jag till internetcafe och skriva ut biljett. Men hej och ha, cancelled! Sa vad gora? Jo, ringa och fixa mer pengar, ringa frun och fraga om jag far komma. Pa en nader far jag och gar lattad till hotellet och sover en stund, for att vakna av att det bankar pa dorren. Utanfor star min nya fyllepolare fran Suwwan! Jag hade tydligen hittat en annan svensk och hans thaifru i samma sits, men de hade kommit pa planet men nekats resa pga hans fylla av personalen, vilka avvisade dem. Vi hade olat och han glomde sina skor och skulle hamta dem nu. Han praktigt ilsken och jag skulle vara glad att han var sa bakis som han var, annars... Men lugna sig, vad nu? Ta en ol eller tva. Jo, vi hade som sagt badat och nar vi olade efterat hade han sagt att han garna skulle ta med sig en bartjej hem nagon gang bara for att testa. Och detta sa jag till fru Kalas, och hans fru horde. Jag hade visst sagt att killen har inte ar riktigt nojd med sin nuvarande, har inte du nagon skon slakting at honom. Detta hade retat upp hans fru/fastmo till den milda grad att hon skallt pa honom hela natten och morgonen i deras hotellrum. Aja, han olade och lugnade ner sig nar han horde om mina misstag. Glad i hagen med tre chang i magen gick han for de skulle ta samma flyg idag som vi missat igar. Detta hade hans tjej och min fru ordnat med, vi skulle fa betala nagra tusen bath extra bara. Men lyssnade jag? Nej, jag var ju sa pass bror Duktig att jag kunde fixa sjalv!

Val uppe i byn igen var det en ganska sa kort fru jag motte. Hon skulle hinna med att saga bade det ena och det andra innan dagen var natt och vi somnade. Och just det dar med att hon, min fru, ordnat ny biljett, minsann, det fick jag hora om och om och om igen. Och att jag var lagt staende fattade jag nar hon jamforde mig med en plastpase pa gatan. Snacka om att jag skamdes dar och da.

Sen kommer vi in pa mer personliga funderingar om vad som hant den har manaden egentligen. Det har varit en hel del upp och ner, fran badas sida. En manad planerad semester i Thailand med bocker och annat planerat var jatteskont. Men en manad utan vidare lektyr och sysslor har varit tarande pa psyket, och att jag skruvade pa alkoholkorken nagra veckor gjorde ju sitt till for mitt humor. En sak jag retat mig pa genomgaende i hennes satt ar att hon lever sitt liv som om det inte skulle komma nagot UT, utan hon skulle fortleva sitt liv i byn, med pafoljande agerande. Hon ar ju liksom hemma, redan. Och innan jag insag att det inte var nagot straff for min drangfylla utan mer bara vardagsagerande fran hennes sida sa hann vi med att braka ordentligt nagra ganger. Och fortsatte braka om smasaker, hur saker sades och gjordes. Ett exempel nar hon bad mig tvatta moppen. Eller mer fragade om jag ville "jobba" lite. Tja sa jag och drog ut moppen pa gruset och bad om en svamp och tvattmedel och fick ett snasigt: Du ska tvatta moppen DAR! Och pekade med hela handen mot en cementyta vid en vattentunna. Och da mulnade jag till. En sak att be och en annan att beordra. Sa jag sa pa svenska att ska det lata sa kan du tvatta sjalv. Och det fattade hon nog for nu kom forklaringen, att det fattar du val att du inte kan tvatta moppen dar da blir dacken skitiga nar du rullar upp den pa verandan och den blir skitig, sagt lika snasigt. Och sa var vi igang, som tva smabarn. Jag sa att gor det ont i dig att be eller forklara snallt? Visst hor jag henne vara kort mot andra med, kanske hennes natur/personlighet/satt? I korta ordalag handlade det hela om respekt. Hon hade mjolkat klart suwannkortet ansag jag och hade inga mer trumf... Men hon fortsatte behandla mig som en hund emellanat innan jag lackade ur totalt och lade upp alla pengakort pa bordet, lag som jag var. Jag har betalat si och sa mycket under var tid tillsammans. Jag vill att du ar kat glad och tacksam. Och detta tillsamman med de foljande diskussionerna gjorde tillslut susen. Sista veckan behandlade hon mig faktiskt riktigt trevligt, som innan i december. Hon grat faktiskt en skvatt nar jag akte.

Denna lilla historia och manga fler med riktigt djupgaende detaljer har jag skrivit om mest for min skull da, men aven for er. Men mitt skrivande har ivf hjalpt mig till nya insikter om mig och henne. Och som sagt, kanske en aning for utlamnande. Sa jag kanske bara nojer mig med detta och sager att jag har omvarderat en hel del angaende henne och mig. Jag har fatt nya insikter om kvinnan jag gift mig med. Och insett att det ibland ar milsvid skillnad mellan thai och svensk kultur. Och att det ska bli skont att komma hem till ordningen i Sverige. Det ar hasip/hasip. Jag vill hem men inte lamna familjen. Men forhoppningsvis ar det inte lang tid kvar nu innan UT! Da saknas bara pengar. Sa jag hoppas pa mycket jobba framover.

Far se om jag aterkommer till denna trad nagot mer. Som det kanns nu ar den stangd.

Hoppas du far mycket jobb nu och att allt ordnar sig :drinks:

Kenneth4618
Sverigevän/Karmajägare
31 jan. 2011#6

Tack för dina berättelser och ta det lugnt nu så du kommer hem nu

Efter den senaste som så kom jag att tänka på denna

Kalas
2 feb. 2011#7

Hemma.

Å fy satan i gatan så jag mår.

Kändes knappast roligt att lämna frun.

Nattbuss med stopp för mat i Korat. Torrt ris och kyckling.

Jag lyssnade på era råd, förlåt BTT att jag inte till fullo följde ditt råd. Jag köpte valium. Jag är en svag flygrädd människa, jag erkänner. Men jag drack inget. Sov som en stock de dryga fyra timmarna till Peking och fortsatte sova på en bänk på flygplatsen tills en vänlig vakt upplyste mig om att jag var tvungen att visa pass och mina ryggsäck och förpassa mig in på själva flygplatsdelen för att få sova vidare. Så jag viserades och fick en stämpel, röntgades och befanns i god kondition och var välkommen till Kina. Jag irrade runt ett tag för att lokalisera mig och hittade tillslut en avskiljd del med en massa sköna bänkar att sova vidare på. Hade ju 13 timmars väntan. Med ryggan som kudde somnade jag ovaggad och sov till 10 lokal tid. Knappa 4 timmar kvar till planet skulle gå.

Tog resten av valiumen strax innan boarding. Drack två öl och åt mat, sen somnade jag och vaknade knappa två timmar innan vi landade. Maken till effektivt sömnmedel får man leta efter. Så alla ni som inte gillar piller får titta bort. Jag kommer bruka valium i framtiden vid flygresor.

Och idag mår jag dåligt, för kroppen är hemma men huvud och hjärta är kvar i byn. Och jetlag. Och som grädde på moset dog min äldsta vän idag av sviterna av cancer i bukspottskörteln. Den här killen har sett bättre dagar passera, kan man lugnt påstå.

Och idag ringde jag och "skällde" på MIG. Vi har fått en handläggare! Äntligen! Så i morgon ska jag kontakta honom. Så vi får ett slut på denna eviga väntan och får en början på något annat!

Och jag får jobba redan i morgon! Fy attans så skönt! Hade varit ytterligare last på bördan att få gå hemma.

Nu ska jag starta en annan tråd om ett annat ämne :)

gäst
2 feb. 2011#8

Gott att höra allt gick bra denna gången! Välkommen till verkligheten igen. :) Hoppas att allt gå bra med MIG.

Kalas
6 feb. 2011#9

Hej igen.

Liten uppdatering av läget på UT-fronten. Som sagt har vi fått en handläggare. Jag ringde honom i fredags och maken till torr människa får man leta efter. Ingen empati eller sympati. Jag försökte förklara läget och han sa kort att han ska försöka få till en intervjutid till i slutet av februari. Intervju sa jag?! Vi är gifta och vad är det som kan vara så viktigt att prata om så att det krävs en ny intervju? Jo, nu var det ju så att vi fått avslag tidigare och han ville intervjua mig. Jag försökte stå på mig och få honom att ställa frågor där och då för att snabba på, men han var obeveklig och ville inte ens berätta vad han kunde tänkas vilja fråga om. Skumt. Och oroligt. Jag minns ju förra intervjun där jag fick skämmas som en hund då min kära fru "missuppfattat" vissa frågor, valde att ljuga om att hon inte träffat någon i min släkt och jag i min tur var tvungen att ljuga för att få våra svar samstämmiga. Nä fy attans så taskig magkänsla jag fick och har. Den andra intervjun hon var på fick hon mest allmäna frågor, hur många som kom på brölloppet, mamman och pappans namn, syskon och framtiden. Inga krångliga frågor om min släkt eller mitt liv. Och hennes dotter fick svara på vad hon heter, ålder skola kompisar osv. Alltså inget krångligt. Om det nu inte är så att min kära fru "glömt" något. Jag fick bara fylla i en blankett 228011, enkel med namn och om barn skulle med och var vi skulle bo och om vi fortfarande var gifta, typ. Jag är helt ställd nu, vad kan han vilja fråga om. Någon som varit i samma situation? Eller liknande?

Eller så ser de allvarligt på att vi inte har ett "gemensamt" språk, och vill utreda detta. För som jag fattat krävs detta. Men det står inget i texterna där det nämns att man ska prata något visst språk, typ engelska, tyska eller spanska, bara att man ska ha ett gemensamt språk. Och det har vi, thaisvengelska! Men att förklara det för en torris på MIG? Kanske är svårt. Vidare ska man kunna prata om vardagliga saker på det gemensamma språket, inte raketforskning :)

Men jag är hjärtligt trött på denna eviga väntan. Beror det på att vi "gick emot" deras första avslag och gifte oss? Och på så sätt knäppte handläggaren/MIG på näsan och nu ska MIG visa sin makt genom att krångla och fördröja maximalt? Enligt EUregler kan man inte hålla isär äkta makar. I min värld trodde jag att det skulle bli en enkel kaka och gå fort. För som jag fattat det hela så att om man söker UT som sambos, så räcker det med att utredaren fattar misstankar eller liknande för ett avslag, men som gifta hamnar man i ett annat fack där bevisbördan faller på utredaren? Att för att kunna neka UT så krävs mer handfasta, konkreta bevis än bara misstankar för att det ska bli avslag. Alltså att de på något sätt kan bevisa att det hela bara är ett skenäktenskap? Att vi bara bluffar för att hon ska få komma till Sverige och njuta av alla förmåner. Men så är ju inte fallet i det här fallet. Ja, de kan ju neka, och fördröja, men då hamnar det ju i högre instanser och där krävs ju "bevis". Nu svamlar jag visst, men jag är orolig och nervös.

Nä fy fasen...

Wangthong
6 feb. 2011#10

Tror nog att anställningskravet på MIG är att man ska vara torr, sakna empati och sympati.

Du har ju ett mycket bättre utgångsläge nu än förra gången. Du har varit ner en vända till, ni har varit gifta en längre tid.

Dessutom har ni erfarenhet av intervju på MIG. Ta vara på dom erfarenheterna, var ödmjuk under intervjun och focusera på det som är bra, er goda relation, att ni förstår varandra bättre och bättre, etc.

Väntan är skit, jag vet, hoppas du får jobba 180% tills det är klart.

Jag tror och hoppas att det går bra den här gången.

📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.