Kalas på äventyr, del 1

Hej allihopa, nu var det då dags för lite synvillor igen alltså. Bilder kommer i en annan tråd, med hänvisningar, då jag inte vill blanda upp det hela alldeles. Ska väl hoppa över alla svåra resöden, men resan gick ganska så smärtfritt med hjälp av en flaska mod. Väl på Arlanda blandades modet med än mer mod och rejält uppgaskad besteg jag dagens första flygplan, en Airbus 330. Vi lyfte snudd på i tid trots vargavinter med -20 på morgonen när jag vaknade. Väl uppkommen till Arlanda så läste jag på avgångstavlor ”inställt, inställt, inställt, försenat försenat försenat” ända tills jag såg min flight, QA614, skulle visst gå enligt tidtabell! Jippi! Tyvärr för europaresenärer så var det mest europeiska flighter som var försenade/inställda. Kung Bore var vresig den dagen med temperaturer ner mot -20 i mina trakter. Vi lyfte väl kanske 10 minuter efter utsatt tid. Qatar Airways kabinpersonal var väldigt på tårna, servicen var i mina oerfarna ögon oklanderlig. Jag bad om whisky, fick whisky, jag bad om öl, jag fick öl. Enda man inte kan berömma var deras mat, fy och blä, får man säga så? Mellanlandning i Doha med lite sådär lagom begynnande bakfylla, hade ju varit på’att i 9 timmar redan. Men ett besök i en taxfreebutik och inhandlande av en halva whisky fick humöret att stiga. Jag fick dock sitta lite som damerna i sällskapsresan, på toan, och tömma nämnda butelj. Qatar är ju officiellt torrt och jag fick min påse förseglad efter alla konstens och reglementets regler, och jag fick tjata länge innan jag ens fick köpa något! Men kvinnan jag bearbetade såg väl det gryende vansinnet i mina rödsprängda ögon när jag med yviga gester förklarade hur pass flygrädd jag var. Flyg två var ju nattflyg och efter min tvångspåfyllning så somnade jag ganska så ovaggat någon timme efter take off.

Strax efter att jag sätat och gjort mig hemmastadd i mitt nya säte så började min sätesgranne prata på knagglig engelska. Hon var väl runt 15-16 och hon och hennes skolklass skulle på studieresa till Thailand. Studera turism och kultur i dagarna 18. Hon visade dessutom mig deras schema för/med allt som skulle hinnas med. Jag ögnade slött igenom och sa kort och gott ”chuck dee”! Hon tittade på mig med stora bruna ögon, hon var från något litet öland strax norr om Madagaskar ursprungligen, och undrade… Ja, lycka till med att hinna med att besöka typ tre sevärdheter på en och samma dag i Bangkok! Ni får vara glada om ni hinner med Grand Palace en dag! Men de skulle hinna med GP, Wat Poo och en sevärdhet ytterligare dagen efter de landat. Och alla ”vi” som känner till Bkk vet att man sällan eller aldrig kan bestämma en tid, det tar den tid det tar med transporterna. Den här skolklassen skulle dessutom åka taxi, 15-16 ungar + 4 lärare. Inte för att det är brist på taxibilar, men att få dem att komma fram samtidigt?  Så jag lutade mig tillbaka och sa chuck dee ytterligare en gång och sen somnade jag

Härmed gick vi in för landning, solen dödade mina nu än mer röda ögon. Yrvaket såg jag Suwwan närma sig genom fönstret, klarblått och runt +28. Jag passade på att byta till kortisar, kändes dumt att utmana ödet mer än med gammal fyllsvett att kämpa med. Jag hade pratat med en bangkokbo i Doha, jag såg honom och vi utbytte lite artighetsfraser och yrvaken som jag var så hade jag noll koll på vart jag skulle så jag tänkte att jag följer väl med honom, sagt och gjort. Nu visade sig att denne sympatiske kille inte hade riktigt full koll på vilken utgång vi skulle till heller, vi gick förstås till fel ankomsthall, och fick stå i kö för visering. När jag sen efter kanske 45 minuter äntligen var välkommen till Thailand så såg jag att Qatar Airways bagageutlämning hade nummer 19 och jag stod väl vid 4-5 eller så… Alltså skulle jag följt min första tanke och inte svängt till höger med de andra. I den andra ankomsthallen var det nämligen inga köer alls! Nåja, nu vet jag till nästa gång!

Jag letade mig ut mot fållan med förväntansfulla väntande, mest kvinnor med ett eller annat barn och någon enstaka man. Hejhej och HALLÅ!!! Där stod de ju! En snabbpuss över staketet och sen rusa runt rulltrappan som skiljer för att mötas. Ner på knä och krama dottern först som springande kom före mamman, sen fånga in mamma och gruppkramas! Slutkramat och frugan inspekterade sitt svenska vrak, ja älskling, jag tog nog någon liten whisky… Jo, jag känner det… Men du, nu åker vi till hotellet va? Är det för tidigt för en öl? Klockan är ju precis eftermiddag, 5 över 12 på dagen så… vad säger du älskling? Nja, detta önskemål föll nu inte i direkt god jord, nej mer på hälleberg. Vi kurade ihop oss i taxin och for mot hotell Chaleena och en välbehövlig uppfräschning. Visar sig att vårt ”vanliga” Chaleena är fullbokat så vi får nöja oss med det lite loppigare Chaleena Princess, systerhotell eller liknande. Inte samma ”höga” standard som hotell Chaleena, men fullt dugligt med fungerande AC, toa och varmvatten.

Ut i sommarhettan igen, mot BigC, äta och shoppa lite nödvändigheter. Vi åt på något ställe som hette HotPot eller så, man fick en bytta med två olika soppor på en värmeplatta. Sen fick man gå runt buffébord och inhämta det man önskade för att sedan koka i byttan. Nja, jag har väl ätit bättre. Men på kvällen fick jag äntligen min så hett efterlängtade somtam med nudlar och grillad kyckling!

Bilder vet jag inte om min internetanslutning pallar med men jag ska kolla, finns isf i en tråd här intill. Kalas tur i bilder

Härligt med lite resehistorier, mera mera

Efter en stärkande natts sömn fördrevs lördagen till viss del på Chatuchack, marknad de lux. Folk och fän, tingeltangel och krimskrams, som mamma skulle sagt. Men en upplevelse var det allt att trängas med tusentals andra lördagsshoppare. Vi inhandlade några tshirts i falangstorlek, lite kaninmat och några prydnadsföremål till familjens boning. Vid pass 12 hade vi fått nog, jag ville ju köpa lite elektronik och av allt som inte finns på Chatuchack är det just elektronik. Efter mer somtam ris och gris i en park så tog vi en taxi mot nästa shoppingställe, The Mall. En gigantisk shoppingdröm för folk med pengar. Dyrt även med falangögon sett, kan tyckas. Och tomtar överallt! Tomtar? Ja… Jag funderar ju lite, största delen av den thailändska befolkningen är ju buddhister och inte firar de väl jul som vi, med tomtar och granar? Nä, men lite västerländska influenser blir det väl antar jag. Men en julgran utanför BigC i +33, typ, ger mig mixade känslor:) Vi hittade dock inte det vi sökte till rätt pris i The Mall heller så vi stegade ut och in i en annan lite mer lågprisgalleria. Där fanns telefonförsäljare, elektronikhandlare och annat jag eftersökt. Jag ville ha internet till vår laptop, en laddare till min telefon och ett tvspel till dottern. Jag hade funderat på ett Gameboy DS eller ett Nintendo Wii, men de vi hittade visade sig kosta minst lika mycket som hemma i Svedala, så det fick bli ett Luga Game med nästan en miljon olika spel inbyggt. Inte så flashigt men för en femåring dög det utmärkt. Enkla bilspel, shotém up och hoppaskutta. Köpte även ett nytt simkort och förhörde mig om priser till Sverige, hade ett 12Call sist och jag har för mig att det kostade runt 20B/minut. Hittade något som kostade 11 och nöjde mig med det. Vidare inhandlades ett trådlöst internetmodem som enligt uppgift skulle ha täckning i vår hemby. Ja, nu vet ju alla ni som handlat saker i Thailand att det inte är som hemma, att köpa tvspel, simkort och internetåtkomst tog nog säkert tre timmar. Men vilken service! Vi hamnade vid en disk och personalen fixade allt! Bjöd på vatten och kakor, sprang och hämtade olika modemalternativ, visade att det fungerade och hur det fungerade. Hittade även en laddare till min telefon till det facila priset av 45Bath! Frugan hann till och med få sin skyddsplast på pekskärmen bytt på sin Samsung. Glada i hågen återvände vi till hotellet och välbehövlig vila. Barnen spelade tvspel, dottern och jag alltså, mamman vilade och slösurfade på internet. På kvällen gick vi till kvällsmarknaden och inhandlade kvällsmat. Snacka om att det blev en och annan plastpåse mat! Jag hittade några friterade fiskbitar som såldes styckvis med en helt underbar sås till. Jag köpte tre för att testa, mer somtam, ris, nudlar, kyckling, grillad gris, köttbullar, korv, fiskbullar, grillade räkor och musslor till frun. Ja, som sagt, många påsar små. Dottern fick något obestämbart att suga på, men det började med snömosriven is som fick någon form av kokosmjölk(?) över sig och blandades med slemmigt gelégodis och någon smaksättningssås som säkert skulle smaka jordgubbe, den var ivf röd:) Tre skedar, gafflar och papperstallrikar senare hade vi matfest på rummet! Jag vill bara passa på att säga att de där friterade fiskbitarna doppade i medföljande sås var ”att dö för”!

Dagen efter tog vi det stilla, vaknade långt efter frukostserveringstid så vi fick kalasa på resterna vilket nu inte är något direkt straff när det gäller thaimat. Därefter hade jag bestämt mig för ett besök på Soi Cowboy! Taxichaffisen frågade nog både en och två gånger innan vi gav oss iväg, en falang, en thaitjej och hennes femåriga dotter, Soi Cowboy? Huh?!  Men dit kom vi ivf, och öde var det. Anleningen till besöket av Soi Cowboy om morgonen? Jo, införskaffande av nervmedicin! Alozaprom. Hade sett den där filmen här på forumet, om tjejen i en bar som blev intervjuad, och i ett inslag hade filmaren fått med ett apoteksfönster där det stod något om att falang inte behövde recept. Så nu befann vi oss alltså i händelsernas centrum, Sukhumwit. Men var fanns nu det där apoteket? Eller fanns det fler? Kanske? Jag förhörde mig med frun om hon inte kunde fråga någon av de morgontrötta flickorna som lagade mat utmed lilla Soi Cowboy, men icke, vi gick stolt vidare. Men, men… Jag lämnade Soi Cowboy med TVÅ tjejer! Det ni! Iofs frugan och dottern, men i framtiden kan jag skryta lite för icke initierade! Efter att ha irrat och letat apotek i den tryckande förmiddagsvärmen en lagom god stund, 20 minuter eller så, med frugan kryssande mellan skuggorna och svettpärlor på överläppen så frågade jag om det inte var bättre att fråga någon, exempelvis borde väl en moppetaxikille veta? Om inte kanske några bath friskade upp hans minne och frun slapp svettas och bli colour black. Jag såg hur hennes inre stred men gav till slut med sig och voila! Snart hade en artig moppetaxikille beskrivit väg och vi stod utanför apoteket med nyinköpt Valium! Hoppsan, får man skriva om det? Är ju narkotikaklassat. Nu begav vi oss åter för en sista runda på BigC för att inhandla lite livsnödvändigheter inför hemfärden till byn.

Bussresan gick med direkt nattbuss och med ett par valium i magen kunde till och med jag somna en stund.

I storbyn tog en väntande landsortstuktuk emot oss och vi puttrade de sista kilometerna till lillebyn där familjen har sina bopålar och farm. Stort välkomnande och är ni hungriga, ska jag ta fram ris? Nja, vi var ju ganska så möra efter 11 timmar till buss så det var väl mest en dusch, lite kaffe för min del och sen slå sig ner på verandan och bara softa.

Uppdaterar en aning, nu när internet kommit till byn. Storbyn, huvudort i vårt amphur, har knappa 12.000 innevånare och vår "by" har med alla omkringboende dryga 8000 innevånare.

Det var min frus 32:a födelsedag samma dag så damerna började omgående planera för kvällens stundande partaj. Jag fick till och med förtroendet att köra fruns ”moppe”, en Honda Click. Visst var det lite nervöst i början (Har inte kört tvåhjuligt sen sena tonåren) men efterhand när jag blev varm i kläderna gick det nog i sina modiga 30-40km/h! I storbyn införskaffades både det ena och det andra, kött fisk grönsaker frukter lite thaiwhisky och en låda Singha. Det visade sig att frugans kusins man var en hejare på ölsvepa, och hade sett fram mot att jag skulle komma och göra honom sällskap. I min nya familj är man sparsam med öl/alkohol, svärfar tar sig en liten whisky emellanåt men dricker sig inte berusad. Så det var en angenäm överraskning att få en dryckesbroder till bords. Ja, bord o bord, men till matts då! Vi pojkar, förstärkta med frugans morbror, en aning suputig, öppnade öllådan och lät oss väl smaka i väntan på att damerna skulle ordna med thai/laobarbeque. Fram med thaigrillar där man kokar diverse gott runt i någon form av spad/sås och grillar kött ovanför, gärna med en fettbit överst som får släppa ifrån sig smak ner i kokspadet. Jag kan säga att det smakade de-li-ci-ou-s! Sääb lai lai!!! Det som till en början var en mindre familjefest med kanske 20 pers utökades med tiden då folk som passerade förbi bjöds till matts, skulle det firas så skulle det väl. Någon kom med en låda Leo, lite mer whisky och mer öl, mer mat och partyt tog verklig fart. Och frugan drack nog ett helt glas öl, tror jag, för hon var riktigt fnittrig. Eftersom detta nu var en måndag så stannade endast di tappre män kvar. Jag, min ”svåger”, suputmorbror och ett par ospecificerade pysar som prompt skulle testa snus, men vindögda snart övergav den tanken. Och med thaiklocksmått mätt så var vi väl färdigkalasade väldigt sent, runt 22.30 kom svärmor och gav oss onda ögat och vi pojkar hade väl inte annat än att lyda:)

Dagen efter så kände jag att plånboken var lite för tung så vi tog moppen till storbyn för lite shopping. Blixten hade tagit hennes sängtv och hon ville se vad en begagnad liten sängtv skulle kunna betinga. Det hela slutade med en fetare tv till vardagsrummet, så fick den gamla flytta upp, en parabol, varmvattenberedare, toafläkt, en divansoffa och två vilstolar i trä till mig.

Jag har en kompis jag jobbade ihop med hela sommaren som har en thaitjej. Han brukade drömmande berätta om att han hemma hos svärmor har en stenstol, ett stenbord och lite skuggande växtlighet. Där brukar han sitta om eftermiddagarna och dricka iskall Chang, hälsa på förbipasserande, låta livet passera och bara vara. Jag kände att detsamma kunde falla mig på läppen, men eftersom jag gärna sitter länge, dessutom läsande, så fann jag familjens stenbänkar och thaivilobänk alldeles för hård för min sköra bakdel, så jag hade i huvudet funderat ut att jag ville ha någon form av vilstol, typ en solstol, men i trä. Så vi for runt lite i storbyn och letade och hittade till slut två passande exemplar. Ja, två, köper jag bara en får jag väl aldrig sitta i den, liten dotter brukar boka den ena, och numera har släkten kommit på att de är underbart sköna att sitta och vila i. Så jag får lite diskret smyga ut på morgonen, som på solsemester, och pinka in mitt revir med bok, kaffekopp och snus! Det enda vi inte hittade var ett passande bord att ha mellan stolarna. Vi for iväg till byns snickare och frågade om han kunde tillverka ett i samma träslag, lagom högt och brett. Jo, minsann, det var inga problem, ge mig en vecka eller så så! Och sedär, tog bara sex dagar att färdigställa ett passande bord. Sen har ytterligare ett önskemål infriats, killen som monterade parabolen var visst allmänelektriker och fixade även en fläkt till toaletten. Förra gången jag var i byn och satt där och ”funderade” så rann svetten, och efter duschen när jag torkade mig så hann jag bli svettig igen. Så jag hade pratat med fru Kalas i tfn om hon inte kunde ombesörja ett fläktmontage i samma veva som de fick varmvattenberedaren monterad, men vad skulle hon/familjen ha den till? Jag hade skickat pengar till varmvattenberedaren tidigare, men ingenting hade hänt på den fronten innan jag kom. Så nu kan jag sitta på toan och kukulura utan att rinna bort och duscha torka mig och hinna få på mig kläderna utan att vara genomsvettig igen.

Den här varmvattenberedaren har visat sig vara en lyckad investering. I hembyn i nordnordöstra Issan, är nämligen ”vintrarna” stränga med nattemperaturer ner mot 13-15, en morgon hade vi nog knappa 10, och vissa dagar kryper kvicksilvret knappast över 20. Så en varm behaglig dusch är precis vad frusna thaior behöver. Inte så roligt för dottern att ta morgonduschen innan skolan i kallvatten. Iofs har de värmt vatten tidigare, men ack så mycket smidigare att bara vrida på ett vrede och sen avnjuta värmande vatten. Jag ska erkänna att även jag nyttjat varmvatten några gånger då det varit ”kallt”.

Du får ett plus innan jag ens läst ditt inlägg. För du verkar vara en skön snubbe och jag är full som en spruta!

Ha det gott Kalas! Jag läser din story imorrn!

All lycka till dig! Tjåck dii!

Hej Kalas,

rolig resetråd,skall följas

En får tacka! Här kommer mera!

Vi har hunnit med att få en mur framför huset påbörjad, ska bli väldigt intressant att se hur det projektet utvecklas. Mannen som kom lovade att det skulle ta 3-4 veckor och idag när detta skrivs har det gått en vecka utan att ett spadtag tagits. Men hej och hu vilket kackel det är när något dylikt ska hacklas tråcklas och divideras fram och åter. Inte som när jag/vi, (om jag nu får hårddra oss svenskar och svenska hantverkare här hemma över en kam) bestämt oss för något. Här var det nu frågan om en mur med en större skjutbar bilgrind och en mindre svänggrind, dessutom var de yttre avgränsningarna klara, från tomtgräns till tomtgräns, samt cementera, eller betonggjuta om man så vill, en plan för bilar/moppar, som skulle ansluta till befintligt verandagolv. Enkel kaka, i min värld, man/män kommer, mäter, säger ett ungefärligt pris, tid och när de kan börja.

Till att börja med kommer en kille i de 20 någonstans. Han drar till att börja med fram en väl tummad pärm och frugan börjar ögna igenom den. Innehåller olika motiv och mönster för grindar och staketdelar att pryda muren med. Ujujuj så besvärligt, så mycket att välja mellan, vad tycker du honey, kan inte du kolla och bestämma. Nej, du och jag ska inte bo här, det ska din mamma och pappa, är det inte bättre att de får bestämma, de som ska bo här resten av livet. Nja, nu är det ju så att falang betalar, då ska falang bestämma, enligt föräldrarna. Efter vad som kan beskrivas som mildare kaos så överger jag min tanke om autonomitet för föräldrarna och övergår till att mer visa vilka som jag anser vara tilltalande och säga att de kanske kan nicka eller skaka sina respektive huvuden. Detta fungerar dock endast hjälpligt så jag lägger pärmen framför dem och låter dem bläddra och lyssnar/tittar efter reaktioner. De stannar upp lite extra vid tre olika designer och med fruns benägna hjälp förstår jag att dessa tre var tilltalande. Jag låtsas kolla pärmen en gång till med frun och pekar ut dessa tre och säger att ni kan väl välja någon av dessa tre? Efter en livlig familjedebatt på thai så bestäms till slut en design (och ingen av de jag först föreslog utan en av de tre jag anat mig till tilltalade dem!). Psykologi:) Detta tog blott en timme. Nu åker pappan till farmen och jag blir mannen i huset! Vidare ska det nu mätas, räknas och bestämmas. Återkommer till min svenska värld igen. Jag vet att främre tomtgränsen mot gatan är 20m, har stegat och mätt. Jag ”vet” ungefär var stolpar måste gjutas/grävas ner och hur långt mellan som går åt, har kollat in andra murar i byn och sett hur de brukar konstrueras. Så frun och hantverkaren påbörjar ett mätande som inte är av denna värld. Minst fyra gånger ska det mätas pekas märkas och diskuteras hitan och ditan. Ska grinden vara här eller där? Ska det skjutas hit eller dit? Kladdpapper och skisser görs och förkastas, allt medan jag sitter och dricker morgonkaffe och beundrar skådespelet. Grannar kommer förbi och nyfiknar sig, förhör sig om vad vad vad. En försäljerska av något slag gör goda morgonaffärer på vår uppfart, säljer tyger och diverse. Efter ytterligare en timme så slår vi oss ner runt stenbordet och nu påbörjas vad jag anar mig till en sammanställning av önskemål och priser. Många kladdlappar senare, jag hann nog dricka två koppar kaffe till, så har det äntligen kokat ner det hela till ett slutpris och ett startdatum. Nästan fyra timmar för att bestämma hur, hur mycket och när… Thaiway? Detta skrivs en tisdag, exakt en vecka efter att vi skakat hand och än har inget hänt på fronten mer än att killen varit förbi några gånger och sagt att de håller på i storbyn med ett projekt de måste avsluta, men så fort… Men igår var han och hans fru här och lämnade lite verktyg och fick lite pengar till mtrl så nu kanske, kanske inte idag eller i morgon, men under veckan kanske?

Byggstart! Idag tisdag så kom de båda byggherrarna, en kille och hans tjej, förbi och grävde hål för stolparna. Ivrigt påhejade av de närmast sörjande, familjen satt vid betongbordet och tittade på.

Igår var vi på rockkonsert i storbyn minsann! Frugan förhörde sig på morgonen om jag ville gå och titta på konsert, tja, varför inte sa jag. Tänkte inte vidare på det, skulle väl vara någon lokal förmåga efter vad jag förstod. Det hela skulle gå av stapeln vid skolan i storbyn så kanske var det någon talangjakt eller så, kanske någon typ ”idol” idol, semikändis. Detta glömdes förstås bort under dagen då vi ägnade oss att åka runt lite på moppen, handla och gå till banken. På eftermiddagen bad jag frun om pengar, det var dags för kvällens Changdos. Men honey, vi ska ju på konsert, mai gin bia. Ok ok, sorry, glömde. Men om jag hellre ville stanna hemma och öla så mai pen rai, vi behöver inte åka. Jo, nu var ju så sagt, konsert skulle det bli. Hur dags? Jo vid 20tiden. När inget hänt vid 21 så började jag undra, ska vi inte? Började det inte 20? Jo, visst ska vi åka, bara duscha och sen iväg på moppen i kvällsmörkret. Tidigare under dagen hade frugan sagt att hon inte ville åka ensam ity det fanns skumma typer som rånade ensamma kvinnor. Detta fick mig att fundera på vad storbyn egentligen är för en by, 12000 innevånare i amphur och en hel hög rånare som snor pengar från ensamma kvinnor? Huh?! För var det så att jag hellre ville dricka öl skulle hon minsann, ensam kvinna, bli rånad.

Så nu begav vi oss då, rena och fina, dotter fru och jag. Och när vi närmade oss området visade det sig att det inte alls bara var en konsert, nej, det var, tja? en upplevelse? Om ni kan tänka er gamla tiders tivolin blandat med en marknad och sen slänger ni dit ett konsertområde så har ni bilden klar för er. Marknadsstånd, karuseller, försäljare och fan i mig om inte hela storbyn med omgivningar var på plats. Festligt folkligt och fullspikat! Vi travade runt ett tag och lyssnade på musiken som dånade, såg fulla skolungdomar och gubbar, åt thaikorv och köpte skaffning. Van som jag är från svenska konserter så tänkte jag att detta är nog peng, dyrt, men ack vad jag bedrog mig, 60Bath för oss vuxna och barn gick in gratis:) Jag hade förväntat mig ett publikhav med dansande skrikande människor, men till min förvåning var det hela väldigt städat. I mitten framför den ”enorma” scenen satt människor på bastmattor eller plastunderlägg och till höger resp vänster om scenen avgränsades dansytor med staket. Vid en första anblick tedde det hela sig en aning absurt, sitta i mitten, dansa vid sidorna. Och musiken? Ja, thaimusik på hög nivå? Jag kan än idag inte det korrekta namnet men enligt frugan så heter han/de något liknande Mai Thai Chai Tha Wan, ไหมไทย ใจตะวัน. Detta var nu mer än en konsert, det var en scenshow av sällan skådad sort. Ibland stod artisterna ”gömda” högt upp under takliknande uthäng på scenen, som i mitten bestod av en halv pyramidcirkelliknande trappa, och ibland var det fullsmetat med folk. Svårt att beskriva, men till höger och vänster om trappan högst upp var det avsatser där musikerna lirade.

Min första tanke var att vad är detta? När en låt var avslutad så blev det helt tyst, inga visslingar applåder eller skrikande. Vad? Inget publikt bifall? Samma sak låt efter låt, vad händer? Gillar de inte musiken? Varför då gå på konsert? Jag försökte tappert att applådera efter första låten vi hörde men frugan tittade på mig undrande och jag förklarade att så gör ”vi” i sverige Men det var en upplevelse, ibland fylldes scenen av en massa uppklädda män och kvinnor av båda könen som dansade hoppade skuttade och gjorde allsköns konster, ja, det var som jag tidigare skrev, inte bara en konsert, det var en show! Glitter och glamour, fjädrar och paljetter, fyrverkerier och annat pyrotekniskt. Jag satt som helt förstummad tidvis och bara glodde och förbannade vakterna som tvingade mig att lämna kameran i moppen, no pictures! Några skakiga suddiga mobilbilder kan knappast göra upplevelsen rättvisa, men jag lägger upp några ändå. Jag gjorde en grov uppskattning att det nog var minst 10 000 pers som satt/stod/dansade. Och lägg till det att det nog tidvis var upp mot 60 pers på scenen så kanske ni förstår omfånget. Han/de är tydligen ”superstars” i Thailand. Ett årligt återkommande jippo i byn. Två timmar senare gav vi upp då liten dotter somnat trots ”oljudet”, då hade öl/whisky gjort stämningen en aning mer uppmjukad och folk hade börjat dansa ohämmat här och var i sittavdelningen, hemska tanke Så med sovande dotter mellan oss susade vi hemåt i den ljumma thainatten med en halvmåne liknande en apelsinskiva hängande ovan oss på den annars glest stjärnbeklädda himlen.

Härligt målande beskrivet, man kan nästa tro att du varit hemma hos mig förutom att våra hantverkare började samma dag + att man fick ha kameran med sig på festen

Sen dess har dagarna blivit veckor och allt har haft sin gilla gång. Ett par gånger har vi varit iväg till farmen och vattnat framtiden, gummiträden. Jag börjar så smått ana en framtid tillsammans med min nyvunna släkt. Jag har till och med fått frun att göra upp en ”to do list”, inget mer hattande och fnattande fram och åter, pengamässigt och göromålsmässigt. Vi har gjort upp en grov plan som går ut på att när hennes dotter gått klart alla skolor hon vill/orkar gå i Sverige och är självförsörjande/-gående så ska vi ha hunnit med att bygga upp en pensionsförsäkring i Thailand. Vi bestämt att första steget mot framtiden och våra mål är att förhöra oss om vad det kostar att få en större bit av familjens mark stenröjd av en grävmaskin och en ny vattendamm anlagd. Det finns några rai outnyttjad mark som mest fungerat som betesvall. Den här marken har de försökt röja tidigare med den maskinen som försökte var för klen, tandskopan gick visst sönder. Så det går åt en storlek större maskin som har tjälkrok. Sen ska vi plantera gummiträn som ska ge framtida pengar. Vi ska plantera nya trän varje år fram till dess att de första börjar betala tillbaka. Jag har i dagsläget ingen aning om hur många trän som behövs för en behaglig pensionstillvaro. Men grovt uppskattat med ett pris på 100Bath/liter gummi (Hörde idag 110125 att priset var nere i 70B/liter, stämmer det?) så kanske en skog bestående av 1000 trän kanske är tillräckligt? Jag ska ta upp detta i en annan tråd på forumet. I dagsläget har vi 300. Mål två tvistar vi lite om, nämligen en bil. Jag har sagt att vi kanske får väga thailändsk fåfänga mot svenskt förstånd. Frugan hävdar att inget annat än en ny fin pickis är att prata om, jag å min sida hävdar att en begagnad minsann duger åt familjen. Jag har ju en gammal Saab 9000 -92 som duger alldeles utmärkt. Men visst kan jag förstå henne och familjen, köper ”vi” en begagnad pickis så måste den ju repareras för att rulla fram och åter. Och bilmek som jag är utbildad till en gång i tiden skulle nog kunna hålla en äldre bil rullande. Synd bara att vi inte bor ”här” permanent, då hade frugan fått bita i det sura svenska stålet och fått se sig åkande i ett begagnat exemplar!  Men fru Kalas vill att vi ska ha en pålitlig bil då hon tycker att vi ska kunna åka runt och se Thailand när vi är här, alltså en ny. Jag har försökt påtala att de få gångerna vi kommer företa längre resor är inte så många eller ofta förekommande utan det bilen kommer brukas till är mest till/från farmen, storbyn, köpa/sälja/hämta/lämna. Resor i närområdet. Och då behövs inte en sprillans ny fetepickis Nej, mer en begagnad duglig. Men jag har förstått att Thailand/issan äter bilar, damm, vägarnas kvalitet och klimatet gör att en fem år gammal bil kan vara skrot. Nåja, vi stångas fortfarande med biltankarna. Ett annat mål utmed vägen är vårt eget boende. Vi är ivf ense om att det inte ska bli ett skrytbygge a’la falang och inte ett thaihus på styltor. Var ute på en motionstur i grannskapet häromdagen då jag fick syn på värsta skrytbygget, ett monster på säkert 500kvm sammanlagt, gräsmattor, fontäner, staket, häckar, pool, statyer, trappor, burspråk, snetak hit och dit, stora fönster, A/C-anläggningar till varje rum såg det ut som och belysningar. Kändes lite malplacerat med tanke på grannarnas mer anspråkslösa normala thaikåkar. Och vid en annan tur i byn såg jag ett skrytbygge som kommit av sig. Ungefär lika stort som det ovan nämnda men vitrappat, lite mexikansk villa över stuket. Det står tomt och öde, själva huskroppen är klart men inga fönster/dörrar/inredning och brukas av grannar som förråd. Detta ”bygge” står still sen falang fått nog av sin spelande otrogna fru och klivit av sen några år, och ingen har köpt det och fortsatt. Nej, det blir en mindre kåk, kanske 100-150kvm enplanslösning. Jag trodde från början att hela familjen skulle ”med” men ”vi” vill ha något eget. Jag vill ha utsikt men inte bo på landet som många andra falanger. Fru Kalas har vid resor i närområdet pekat ut flera falangbyggen av varierande storlek men med det gemensamma att de oftast ligger ensamt vid vägen utan grannar inpå. Jag är dock av den uppfattningen att jag gärna vill ha något annat än risfält att titta på, gärna risfält åt ett håll då med grannar åt andra hållet, men frugan å sin sida vill gärna bygga lite ensligt vid ”stora vägen”, än är väl inte sista ordet sagt i detta dock. Jag har sagt/undrat om vi inte kan bygga på farmen och fått till svar att det är för mycket mygg och att det saknas elektricitet. Men i min fantasi har jag redan sett ut platsen, upphöjning med grann utsikt över ägorna med åns/flodens vattenspegel inom synhåll. Och brunn kan man borra för överkomliga summor.

Grannfastigheten till familjens tomt i byn är till salu, typ två normaltomter för vår by med ett thairuckel byggt, och på ”tomt” två är det en stor betongplatta där det tidigare stått någon form av industrifastighet. 250.000Bath är begärt för det hela och av vad jag förstått av fru/familj så är det ett fördelaktigt pris. Synd bara att jag inte har de pengarna nu, skulle varit behagligt att haft den delen klar redan nu, med tomtmark. Har stegat upp och det rör sig om ungefär 20x40 meter, en halv rai med andra ord. Det befintliga huset är enligt omgivningen inga problem att bli av med, det hyrs idag av en familj för 2000B/månad och den dagen vi vill bygga nytt är det bara att typ prata med byborna så kommer de och köper de delar av huset de behöver och sen slänger vi det ”lilla” som blir över. Vår plan är som sagt ett mindre enplanshus i blandad thai/falangstil men fullt modernt inomhus. Inget överdåd dock, lite högre standard dock som ett kök av västerländsk standard med bänkar skåp och hyllor, inget utekök. Normaltoa och dusch. Två sovrum och ett större vardagsrum med plats för familjeliv. Jag vill dessutom att sovrummen ska vara belägna så att ingen kvällssol värmer. Som det känns nu så är A/C inget måste, men jag vet ju inte hur det jävligt det är när temperaturen börjar närma sig 50-strecket. Vidare önskar jag mig i framtiden någon form av vattenyta/dammaktigt. Jag vill även ha två uteplatser, allt för att kunna sitta på den för tillfället svalaste. Något jag dock ”måste”/vill ha är skjutdörrar i glas och ljust/luftigt. Och inga fancy tapeter eller golv, duger gott med fint golvkakel och målade väggar i lugna färger. Men som sagt, inget är skrivet i sten än  Ett stort nono är dock lysrör i vilken form de än kommer i! (Kanske något litet över arbetsbänkar i köket men med rör med varmt ljus) Inget blåljus för mig inte. Om jag så ska behöva köpa belysningsarmaturer i Sverige så ska det vara mer ”svensk” belysning med fönsterlampor, mysbelysning och lampa över köksbordet, läslampor vid sängarna. Ja, ni fattar nog  När vi mer varaktigt bosätter oss där kommer jag att anlägga en pedantiskt skött gräsmatta! (Faller nog på vattentillgången) Men någon liten grönyta vill jag nog ha, och frun vill ju ha en massa blomsterprakt och odla grönsaker. Och något papayaträd måste vi ju ha för att kunna hacka ihop egen somtam! Ja, nu drömmer jag visst.

Ett tillägg kommer här; Nu har jag förstått att fru Kalas inte vill ha ett traditionellt thaihus med putsad betong på nedervåningen och trävåning ovanpå, nej, hon vill ha putsad betong i två våningar! Se där vad lite språkförbistring kan leda till

Jag lägger till en liten uppdatering här. 110124.

För några dagar sen hade vi ett litet familjesamråd angående avundsjuka och skitsnack i byn. Det pratas om att jag är en fattigfalang och vi jämförs med andra falangpar i byn. Det bor ett par andra sve/thai i vår by och det ena paret har varit tillsammans i över 10 år och hunnit bygga nytt hus, köpt tomtmark och har en bilgrind som är åtta!(8) meter bred! Jag har pratat lite med mannen och han har berättat att han är försäljare och hon driver någon form av affärsverksamhet, så pengar saknas inte. Han berättade även att när han besökte familjen första gången höll han på att vända i den ickebefintliga dörren. Det var det där lilla risodlarrucklet vi alla sett. Enda moderniteten var elektricitet. Regnvatten och utedass. Sedan dess har de alltså hunnit med att köpa tomt och bygga hus mitt i byn, köpa upp granntomterna och riva befintliga hus och köpt bilar. Nu senast en SUV för 1.250.000Bath, kontant, minsann, upplystes jag om. Frun var inte nöjd med tre år gamla pickisen så hon köpte nytt. Mannen är måttligt road av bylivet och ligger hellre vid en pool, eller åker till badorter.

Och med detta och andra mer etablerade falang/thaipar i byn jämförs alltså vi med. Jag undrar hur folket i byn tänker. Tror de att bara för att man är falang per automatik är stenrik och har ett ymnighetshorn på axeln? Visst kan vi gå till banken och med lånta fjädrar snabbt bygga upp en yttre fasad, men jag har varit i lånefällan förr och är innerligt glad att slippa dessa månatliga betalningar, för som egen företagare kommer och går inkomsterna, ingen månadslön. Nej, jag vill spara till det vi behöver i framtiden av bilar, mark och annat.

Ja, vad kom vi fram till under vårt samråd? Att elaka tungor pratade avundsjukt. En granne, som inte verkar ha det allt för fett hade skvallrat med svärmors syster och sagt att jag är en fattigfalang som inte har köpt bil, byggt nytt hus och tagit familjen på semester osv. Men visst är jag en fattig falang för tillfället, ganska så riktigt fattig till och med, men långt ifrån en fattigfalang! Men av vad jag förstod av svärmors inlägg i debatten var att egentligen behöver vi inte bygga ett nytt hus. Det familjen har duger alldeles utmärkt åt oss. Stort och rejält. Och min fru höll med om detta, tro´t eller ej! Och summan av allas tankar var just att ingen i ”vår” familj lider någon nöd. Alla har till mat och uppehälle. Och om grannar vill skvallra så får de göra det. Det enda negativa var, och är, att jag dricker för mycket och att frun och jag ”gnabbas”. Men det där löser sig, med tiden. Så det ovan skrivna, och kommande, om husbygge, kan ni stryka, för tillfället. Vi har dock pratat om att uppgradera det befintliga hemmet en aning nästa gång, om vi hunnit att få fram nog med ved. Vi vill ha kaklad uteveranda och ett innekök. Det ligger ju ett IKEA i Bkk så där kan vi köpa ett vettigt kök billigt. Inget avancerat, diskbänk, arbetsytor och skåp. Men som sagt, det går ingen nöd på oss. Även om elaka tungor i byn gör gällande det, att jag inte har pengar.

Igår fixade vi till kyrkan inför julfirandet. Kyrkan är en illa sliten lokal med tillhörande grönyta omkring. Kanske ett par-tre rai sammanlagt. Mur runt, några trän, prästens styltboningshus samt diverse ekonomibyggnader. Nu skulle alltså kyrkoområdet snyggas till. Röjsågar med gräsklingor kom fram och skräp plockades. Bord hämtades och ställdes upp under ett bihus med basttak. Röjsågar bytte chaufförer och även jag fick dra några tankar. Sen var det lunch och vila. Efteråt hittade jag en thaikratta, ett böjt armeringsjärn med sex piggar mellan, och påbörjade operation kratta gräs. Det tog nog sina modiga två timmar att kratta 1/3 av gräsytan. Damerna hade då påbörjat sitt julpyssel med att fylla påsar med julgåvor till alla snälla barn. Sen vidtog ett pyntande av kyrkolokalen vilket även innefattade låtsassnö på julgranen! När frugan plockade fram en tomteskrudad påskhare satte jag dock ner min svenska 46:a och sa stopp! Inte kan du väl på allvar mena att vi ska ha en julhare? No no no! Den lägger vi längst ner i pyntpåsen och hoppas att ingen annan hittar för den får vänta fram till påsk! Jag måste säga att det kändes en aning absurt att bevittna julfixande i sol och värme! Finns det inte någon gammal klassiker som heter något i stil med ”jul på Hawaii”? Den låten kändes närvarande på något sätt igår. Jag visade till och med hur man gör smällkarameller till damernas förtjusning. Nu återstår att åka till storbyn och inhandla silkespapper i olika färger och tillverka några praktfulla exemplar att pryda något med. Lite svenskt vill jag ju ha det! Ska bli en upplevelse att fira jul här i Thailand! Lär återkomma till det senare.

Appropå sol och värme så tyckte jag att det var sådär lite lagom varmt igår, kanske runt 22-23. Jag har förhört mig om var man kan köpa en termometer, både i Bkk och här i trakten, men ingen vet eller fattar eller vill förstå. Kanske inte så intressant för gemene thaiman att kolla tempen regelbundet? När jag är hemma kollar ivf jag termometern dagligen. Men för att återkomma till vädret, idag, 17 december, är det riktigt ruggigt KALLT! Jag har fått ta på mig strumpor, långbyxor och långärmat! Det ni! Kan inte vara mer än runt 18-20 eller så. Vaknade inatt under min lilla fleecefilt som brukar duga och frös som en blöt katt. Jag fick slingra mig in under det stora tjocka thaitäcket och varsamt lyfta dottern över mamman och dra mamman närmare mig, hon var ju lagom värmande efter timtals under thaitäcket. Nu trodde hon dock att jag ville vänslas och det var ju inte alls mitt syfte Så idag har jag gått runt och småfrusit och förbannat att jag slängde min tunna gamla sommarjacka jag hade på mig när jag åkte till Arlanda. Jag hade vägt in väskan och låg precis på gränsen för det tillåtna och ryggan var proppad med allsköns bråte. Visst, jag hade kunnat haft den på mig, men för i hela skogen, jag skulle ju till VÄRMEN! 

Vi har så smått även planerat lite annat för framtiden. Vi ska försöka komma iväg två ggr om året till hembyn, runt jul/nyår och under semestern. Hennes dotter kommer ju i ett senare skede och då kommer ju skolgång styra. Och med tiden lär fru Kalas skaffa sig något att göra som säkert tarvar närvaro. När hon lärt sig tillräckligt med svenska vill hon eventuellt utbilda sig till hårfrisörska. Min frisör har som jag säkert tidigare nämnt ett par rum lediga som fru Kalas ska få hyra för att kunna massera lite extra den dagen hon klarar av att boka och prata med kunder och upplysa om priser och tider. Vi ska även intensifiera sökandet efter en markplanslgh för att kunna grilla, på både thai och svenskt vis samt odla lite grönsaker/blommor.

Nu har jag firat thailändsk kristen jul! Igår, 101219, så var det då dags. Damerna hade pyntat och vi män hade stått för muskelarbetet med att klippa, kratta och elda gräs, beskära och hänga upp belysningar. Jag hade uppesittarkväll precis som hemma, som sig bör, med skinkkok, janssonfix, köttbulletrilla julklappsrim och avsmakande av årets julechang – (minus) skinkkok, janssonfix, köttbulletrilla och julklappsrim så återstod ju bara avsmakandet av julechangen, vilket jag hängav mig åt helhjärtat då övriga sysslor avskrivits från agendan. Så julaftonsmorgonen var jag en aning sliten och led en aning av changfeber, så att säga, och vaknade vid pass 9.30. Då var det hög tid att duscha och klä på mig för promenad till kyrkan. Men först ville systern, kusinen med andra ord, ha en morgondos köttfärssås. Jag hade ägnat en del av uppesittarkvällen åt att laga köttfärssås och spagetti åt familjerna, mest för att frugans kusin blev överförtjust i min sås första gången jag lagade den och har längtat sen dess! Lagade den med medhavda hela champinjoner på burk och oregano, vilket är svårt att få håll på i Thailand. Så här står jag då i min changfeber, i kalsonger, i stekande sol med håret på ända och lagar köttfärssås, utan champinjoner men med någon grön svullen grönsak istället. Tärnade också ner lite morötter för extra fyllighet i avsaknad av champinjoner.

Här ska inflikas att vi under inflytandet av kung Chang hade en diskussion/lektion i/om/hur herr Kalas vill ha sina byxor och skjortor strukna! Fru Kalas började med sina och dotterns kläder och sen gav hon sig med glöd och energi på mina. Men jag är lite petig vad det gäller stryka. Jag vill inte stryka bara stora synliga ytor utan på byxor stryker jag även runt sömmar, fickor och allt. Det tenderar ju att bli ett veck vid yttersömmarna på byxor vilket många ”glömmer/struntar i” då det är ganska osynligt. Detta gjorde nu frun och jag stoppade hennes framfart i en hast. Jag hade sett en blomspruta utanför som jag fyllde med vatten och no no no, den var till för skadeinsekter i trädgården minsann och dög inte att spruta vatten på kläder med, no no no  En annan flaska hämtades hos grannen och jag förevisade hur ett par Kalasbyxor ska strykas! Samma med skjortan. Frun började stryka och jag no no no! Inget vatten och bara stryka som den ser ut med veck och allt, no no no. Alltså tillbaka till skolbänken Jag brukar börja med kragen, först själva kragen, sen vika ner och stryka, mina kragar ska vara vikta exakt i sömmen och fixerade där. Sen ska eventuella veck som löper från axelparti ner över ärmen bort då jag inte finner dem tilltalande. Vissa skjortor har ju den designen, men jag försöker stryka bort dem så gott det nu går. Ärmar stryks sedan, följt av fram-bak-fram och sen brukar det vara rynkfritt! Det gick åt några Chang, tålamod, lite thaidrama och viss ömsesidig språklig och mental frustration, men till slut så insåg alla inblandade att det hela inte var något att bli arga för utan mer en lektion i att vi måste kunna kommunicera utan att någon av oss (frugan) blir thaidramatisk

Så väl på plats i den fulla kyrkan så lyssnade jag på kända psalmer på thai, en längre predikan av en ”bosspräst”, den ordinarie prästen och några extrapredikanter. Min svärfar fick dessutom någon form av utmärkelse eller ”befordran” av ”bossprästen”. Han fick motta några dokument samt en hel hög gåvor. Sen fick han i sin tur dela ut julgåvor till speciellt utvalda församlingsmedlemmar. Två timmar på en hård kyrkbänk kändes. Sen var det dags för jullunch. Det serverades någon form av tom yam plaa, ris/nudlar, någon sås/soppa med kokosnötsmjölk med chili och grönsaker, färska grönsaker och frukt. Men var var skinkan janssonen köttbullarna och prinskorven?  Vi kan väl kanske ha varit runt 150 pers så vi fick äta lite i skift då det bara fanns bord för hälften åt gången. Vissa valde mattsitta och andra väntade tålmodigt. Efter maten så var det vila för di äldre medan barnen lekte på gräsytor. Vi gick hem och sov någon timme och sen var det dags för runda två i kyrkan. Nu serverades det laotisk julmat. Ett kapitel för sig, laotisk mat, vilket jag avser att avhandla senare. Men kort och snällt sagt, inte gott gotti gottgott Men en rolig/god sak var att det serverades potatis som var lila! Potatis växer visst vilt i Thailand. Nu var klockan runt 18 och det hade börjat skymma. Folk från andra kyrkor i byn hade strömmat till och om det var ungar tidigare så verkade en barnbomb ha exploderat nu! Det fullkomligen myllrade av dem bland alla vuxna. Vissa traditionsenligt uppklädda och sminkade. Efter lite matvila fylldes kyrkobyggnaden åter och det började spelas musik och uppträdanden vidtog. Vi smet in och hann få oss en sittplats för med tiden så stod folk som packade sillar och tittade/lyssnade. Det var den ena barngruppen efter den andra som framförde traditionella laotiska danser och sånger. Ett gäng gängliga fjunläppar sjöng en känd ”svensk” julsång, vilken jag inte kan namnet på, till gitarrkomp. Några äldre tjejer dansade lite mer modernt till popmusik, tvä äldre damer dansade traditionellt och sen kom kvällens höjdpunkt! Ett lokalt ”rockband”, två gitarrister, basist och trummis. Riggade upp sina medhavda förstärkare, dock inga Marshalstacks  Den ena killen kan inte ha varit mer än 12-13år och han började spela bas i första låten för att till nästa låt övergå till sologitarren. Och som han spelade! Jumlars vilka flinka fingrar han hade, musikaliskt geni? De rev av fyra låtar varav en var en riktig taklyftare med allsång och jubel, var nog en cover av någon thailändsk hit. Det hela avrundades med att svärfar fick dela ut ytterligare julklappar och ”bossprästen” mässade en stund. Nu hade liten dotter fått nog av julfirandet och somnat i mammans knä. Detta medförde att vi gick hem och ordnade till oss för natten. Dock hörde jag att rockbandet lirade några låtar till och det var synd att jag inte fick se lillkillen lira mer gura. Så på det hela taget, en trevlig stämning med konstsnö på granen och pynt i drivor. Och tro det eller ej, inte en droppe alkohol inmundigades vad jag såg! Om någon drack gjorde de det i smyg isf.

Jag passade på att prata med ett par som kunde hygglig engelska och fick reda på att det i vår by, med drygt 8000 innevånare finns c:a 500 kristna protestanter fördelat på tre ”församlingar” med tillhörande kyrkobyggnader varav vår är den till ytan största. De andra har jag passerat förbi vid mina promenader i byn och sett att de är mer anonyma och intetsägande.

Laotisk mat. Ett ämne så långt från matlagning man kan komma? Visst, det mättar men det gör mig inte glad! I början undrade jag varför det åts olika. Jag kunde få mat och sen försvann frun iväg till grannarna, mammans syster, och åt. Det visade sig att hon i all välmening ville skona mig från ahan lao. Ett lyckokast då det mesta som mina båda familjer lagar i laotisk matväg är ganska så, tja, oaptitligt? Eller mindre passande för mina smaklökar. Det brukar vara fisk fisk och fisk igen, hackad stekt/kokt fisk med några skumma kryddor, chili och någon vätska som gör det till något liknande puré, kokt fisk med grova bambubitar, runda gröna grönsaker och diverse annat ospecificerat. Men allt har det gemensamt att det har en svagt brungrågrön färg och sur/besk/yäcksmak. Detta hindrar dock inte familjerna från att himla med ögonen och äta med god aptit. Sen förstör de ju god närande somtam med sin ”ruttna fisksås” som de bara älskar! Klibbris ska det vara, och så klämmaklämma doppadoppa äta. Jag har provsmakat det mesta men det faller mig helt enkelt inte i smaken, tyvärr, för jag vill gärna äta med dem. Oftast när vi ska ha familjemiddag så tar frun med sig vanligt ris och något mer thailiknande i matväg åt mig. Hennes dotter är inte heller riktigt överens med den laotiska kosthållningen så vi barn brukar få vitt ris och kött/grönsaker med god sås och prick naam plaa till mig.

Väldigt intressant, tack för att du tar dig tid och delar med dig av dina upplevelser! Kul att det är så mycket känslor, tankar och funderingar, du bjuder på dig själv.

Pluskarma till dig Kalas!

Härligt beskrivet. Du får med smådetaljer som man själv numera tar för givna och som en naturlig del i livet på landet.

Har själv varit fattigfalang, då jag inte vill låta mig jäktas att göra en massa dumma ogenomtänkta saker. De som pratar mest är de som utvecklas minst, är dom slutsatser jag dragit, numera med facit i hand. De rika falangerna har inte lyckats något vidare, det var mest skryt, visade det sig. Numera när jag vill vara lite spydig, för jag de gamla jämförelserna på tal. Då blir det snabbt byte av samtalsämne och många kommer ihåg en massa saker som de har liggande som de skulle tagit itu med för länge sedan.

Trots att jag inte är rik och kan slösa pengar hit och dit så har jag åstadkommit en hel del, medans de som skrutit och varit mest märkvärdiga inte kommit så långt egentligen.

Ser fram mot mera rapporter från byn.

Bra skrivet!

Vad gäller Lao mat kan jag bara hålla med. Det ger ofta en konstig sträv eftersmak i munnen som jag starkt ogillar.

Tackar för din berättelse. vad heter byn? Min fru kommer också från en kristen "by", den heter Ban Tharae.

Jag gillar ditt språkbruk Kalas. Du har till och med hittat nya ord för saker-företeelser. Kul! Ser fram emot fortsättningen.

Hoppas du får en bra hemresa.

/Sarne