Kalas den III, eller fjärde, V eller så :)

Vet inte i vilken ordning jag vill inordna detta inlägg. Jag har ju gjort tre resor till Thailand, men rest in fem ggr! Ni som följt mina öden och äventyr vet ju av vilka orsaker.

Har tänkt mig att även detta ska bli ett fylligt reportage av mina upplevelser denna resa. Men en sak har slagit mig, och måtte "ordningsmännen" ha förbarmande, för detta blir inte en "klassisk Kalasisk reseberättelse" i form av att jag lämnade Arlanda - landade - åkte till - byn osv. Utan jag väljer att börja i slutet den här gången då det känns mer aktuellt och känsloladdat.

Nåväl, efter att ha varit i byn i 2½ vecka skulle fru Kalas, dottern och jag åka till BKK för min avfärd hemåt, med några dagars rast och vila inplanerat, bland annat skulle Siam Park City besökas och kläder/mat shoppas. Sedvanliga avskedsscener vid bussen med två pickisar fulla med släktingar som skulle vinka adjö och chok dee:a. Jag höll mig lite på min kant och lät alla göra sitt. Såg att hennes mamma grät och verkligen var berörd av vår avfärd.

När vi sen satt på bussen berättade min fru att mamman varit väldigt ledsen för att "vi" skulle åka. Frun hade då sagt till mamman att spara på tårarna för vi är ju tillbaka inom några dagar, sen kan du gråta när vi åker tillbaka till Sverige för att stanna kanske ett år.

Och det är just det här som fått mig att bli ledsen/sorgsen ja kanske tom lite deprimerad. Att här satt jag och grät för att jag saknade/skulle sakna min fru och dotter lite 1½ vecka innan de kommer tillbaka, medans hennes mamma grät för några dagar, och kommande år. Jag hittar inte ord för vad det är jag känner eller egentligen ska känna. Ska jag sakna min fru och dotter och gråta för det, eller ska jag förstå hennes mammas enorma saknad efter sin dotter och barnbarn. Jag vet inte i min förtvivlan varför jag gråter idag. Är det för att jag "rycker" bort fru/dotter från mamma/mormor eller att jag saknar min fru och dotter. Blir liksom ingen ordning på torpet.

Sen vet jag ju att min fru sover med mamman när jag inte är där. Nära familjeband. Kommer släktingar så sover alla tillsammans, bara jag och frun som sover ensamma. Nu skulle ivf frun sova med mamman igen, med dottern och hunden och mostern. Jaja, blir inte klok på detta. Ju mer man förstår av thai ju mindre fattar man, eller jag. Efter ett år med min fru här hemma i Sverige så har jag inte riktigt fattat hur täta familjeband de har. Hon har ringt mamman en eller två ggr/vecka osv.

Hoppas att jag förklarat mitt "dilemma" klart nog nu för att kunna få lite feedback, hur ni gjort eller inte gjort.

Att har jag rätt att sakna min fru samtidigt som när min önskan om hennes sällskap går i uppfyllelse så börjar hon och hennes familjs saknad. Kan jag gå vidare glad i hågen medveten om hur min egen saknad av min fru och dotter i några månader innan och nu i 10 dagar är så yttepyttefuttig jämfört med vad min fru/dotter och hennes thaifamilj måste känna de 11 månaderna som kommer gå innan de ses igen...

Jag blir bara inte klok på detta. Kanske tänker jag för mycket, inte vet jag, men jag vet varken ut eller in. Ok, det är hennes val att flytta till Sverige till mig. Men ändå, efter tre resor till familjen så har jag ju sett hur pass mycket kärlek och värme som strömmar genom dem, om så bara för en stunds vila i arbetet. Det pratas och skrattas och dricks lite vatten och klibbrisbunkarna byter plats. Och jag behandlas som vem som, inte någon kung/patron/boss... Nej, jag sitter på samma bastmatta och delar samma risbytta. OK, jag slipper den värsta "issansörjan" till mat då Men annars deltar jag och gör min beskärda del.

Har pratat lite telefon nu och distanserat mig lite, arbetsrelaterat samtal.

Men ändå så gnager det något inom mig, min "vinst" en thaifamiljs "förlust". Jag har för mig att det kallas empati, att ha förmåga att veta/kunna/förstå andras situation. En förbannat jobbig "förmåga" ivf Att inte ohämmat kunna njuta av min fru! (Hoppas att ironin lyser igenom)

Och för att inte bli helt bannad från reseberättelsetråden så infogar jag en bild på en pausmåltid med familjen!

Och notera att fru Kalas "stulit" min lilla matpall!

Så, ny dag, nya tag!

Lämnade ett halvtaskigt Sverige bakom mig, regnfronterna hade ju haglat in över oss i södra Sverige som svallvågor efter en osannolik lufttsunami. Jobbade och slet trots det för att ha råd med min lilla tripp. Buss från stationen på morgonen påbörjade turen. Långsam buss med internet ombord gjorde resan ganska behaglig trots allt. Checkade in och tog ett sista svennemål på tre veckor. Bignågnting med en extra cheeseburgare och xl-frittar.

Måste erkänna att det kändes lite oroligt i magen att åka helt nykter. Har ju varit nykter sen nyår och lovade mig själv att om jag vågade flyga nykter och städad skulle jag få dricka Chang när jag kom fram! Väl på planet hamnade jag bredvid ett par från Malå, en stadig kille som var brandskyddsinspektör och hans förkylda fru. Han lovade att jag skulle få hålla handen om lyftet kändes för jobbigt, men det behövdes inte. Dock var det en hel del skräckinjagande skakningar innan vi nått rätt höjd och riktning. Vi småpratade och hade allmänt trevligt och vad jag kan säga om Thai airs service är att de verkar inte snåla på krökat inte. Brandskyddsinspektören hinkade nog fyra whisky, fyra glas vin och säkert 5 öl, han utnyttjade det faktum att hans fru var sjuk och "offrade" sig på hennes drinkdel!. Grannen till vänster utnyttjade detsamma, men han satt ytterst och snikade sig in i lokalerna där det ordnades med mat och dryck och fjäskade till sig mer boozen med jämna mellanrum. Sen kom hans kompisar med en flaska whisky och det partades friskt tills en barsk flygvärd sa att nu fick det minsann räcka med tjo och tjim. Inte för att det hjälpte mig att sova men risken ökade ju.

I det gryende Bangkok påbörjade TG0961 sin inflygning och gav oss vid vingfönstret magnifika vyer av staden. Landningen var ganska så ofarlig, inga bredsladdar eller dunsar utan mer ner och där satt den! Jag skulle nog ge den 8.5 på en 10 skala. Efter sedvanliga procedurer, passkontroll och bagageväntan så begav jag mig mot närmaste toalett, jag skulle ju vidare till Morchit och bussresa till byn och behövde fräscha till mig. blötte en handduk och begav mig in på en handikapptoa, av utrymmesskäl, och påbörjade tvagning av underrede osv. Bytte underkläder och byxor och sen gick jag ut och fortsatte min tvagning vid handfaten, till en morgonpigg städerskas skräckblandade "njutning". Kanske inte vad man önskar att se, en blekfet falang skrubba armhålorna?

Eftersom jag var i BKK så tidigt så satte jag mig och vilade en stund. Kom i samspråk med några andra svenskar som gjort det "klassiska" misstaget att komma samma dag de ska åka. De hade alltså försökt checka in samma kväll som planet gått på morgonen De var lagom missmodiga, men en dosa snus och lite samspråk fick dem på bättre humör.

Vid 9 bestämde jag mig för att nu var BKK vaket nog för mig och jag tog en taxi ner till Sukhumvitområdet. Mitt val av överknälånga kortbyxor och tshirt visade sig vara ett felaktigt val då det strålade sol och var vindstilla. Svetten lackade redan efter några steg och efter andra eller tredje övergången var jag som duschad under ryggsäcken och resväskans tyngd. Eftersom det var söndag var inte många små gatustånd öppna så jag tog en taxi upp till Siam Paragon för lite ACkyla. Efter att ha gått runt och torkat till lite så begav jag mig ut i hettan igen. På en övergång satt en tjej, kanske max 20, med ett litet barn och tiggde. Hon tilltalade mig på knagglig engelska och om jag får förkorta och översätta vår konversation så blir den något liknande denna: Hej falang, Hej. Var kommer du ifrån? Jag kommer från Sverige. Aaaahh! Känner du Lars? Nej, jag känner inte Lars. Den bastarden, Lars, gjorde mig med barn och lovade guld och gröna skogar, men ljög och försvann och lämnade mig ensam gravid. Jaha? Ja, du kommer från Sverige, du måste gifta dig med mig och ta hand om vårt barn nu, du är svensk, pappan är svensk, samma sak, du är skyldig! Öhhh, nej, jag ska inte gifta mig med dig, jag är redan gift med en thaitjej, sorry. Du får lämna henne, jag behöver dig mer än hon, jag är bättre än hon! Öhhh, nej... Sen gick jag skyndsamt ner från övergången med hennes eder på thai vinande efter mig.

Men en sak som slog mig var alla tiggare. Jag vet inte, men det kändes som om de blivit flera. Här skjuter jag in en "rolig" syn appropå tiggare jag såg sista dagen jag var i BKK. Vi var ute och handlade det lilla sista jag frun och dottern och gick upp på en övergång som gick under en motorväg och alltså inte badade i solsken. En ganska bred variant och mitt på bron, mitt i vägen ligger en kvinna, 30-40år kanske, och sover som ett X och man ser rätt in i det heligaste. Hon har en tiggarkopp och en lapp under den. Jag frågar frun vad det står och hon blir lite förlägen och säger att det passar inte att prata om med barn omkring. Så när väl dottern var utom hörhåll berättar frun att det på lappen ungefär stod "Om du vill ha sex och jag sover, lägg 50 Baht i koppen när du är klar"! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för var det ärligt menat så kändes det verkligen obehagligt, att ligga där aprak eller påtänd eller vad det nu berodde på att hon sov, och sen ha sån tilltro till människans godhet att de verkligen lämnade 50 Baht! Jag kan förstå barn som spelar fiol, vuxna utan kroppsdelar och andra missgynnade stackare, men att bara ligga där som en mänsklig madrass öppen för vem som än ville... Nej, det gav mig lite att tänka på, att hur lågt en människa kan sjunka innan botten är nådd. Kände väl att där är nog rock bottom, kanske...

Att sen få tag på en taxi som ville köra mig till Chatuchak visade sig vara svårt i söndagsrusningen. Efter femte försöket tackade en äldre man ja till att köra mig. Lastade in mig och iväg det bar, i 10km! Han var säkert runt 70 och hade colabottnar till glasögon och satt/hängde över ratten och försökte se vägen. Trots tomma filer och grönt/rött så fortsatte han obekymrat i sina nu kanske 20 medan bilar och mopeder och bussar ivrigt tutade och blinkade! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och gubben malde på på thai precis som om jag fattade allt han pratade om, några spridda öh öh öh och kapp kapp kapp verkade göra honom nöjd och efter en relativt smärtfri resa nådde vi målet. Han fick rikligt med tip för trots allt var det en upplevelse jag aldrig kommer att glömma! Taxichauffören från buddhaland! Inne på marknaden var det hett som i en wokpanna och jag strosade runt efter ett papayastånd, men hittade inget, bara en massa nudelhak, men jag ville ju ha papayasallad och klibbris. Mindes att sist vi var där med frugan så köpte vi mat utanför en park vi åt i och försökte hitta dit. Frågade mig fram och fick en karta. Men alla ni som varit på Chatuchak vet ju att det är ett ganska så stort område, och jag befann mig nästan så långt ifrån parken jag kunde komma. Tillslut hittade jag dock en utgång och korsade gatan i riktning mot matstånden. Och se där, där stod en tjej med en mortel! Jag beställde sallad klibbris och grillad kyckling. Hon höll upp en chili men jag sa mai mai, haa! Haa?, sa hon frågande och trodde jag var dum eller så, kapp, haa prik, na kapp sa jag och hoppades att hon skulle förstå. Och efter att bara ha ätit flygplansmat och en massa vatten så var det en himmelsk njutning att få inmundiga den eldiga salladen och den kladdiga kycklingen blandat med klibbris. Eftersom jag visste att min buss gick från Morchit runt 19 och klockan nu var 14 så beställde jag en portion extra att ta med och äta innan bussresan då maten på Morchit inte är mycket att hurra för. Eller kanske mer för att jag inte kan göra mig förstådd på thai tillräckligt för att få det jag vill ha. En gång skulle jag ha kotiau, nudelsoppa vi alla ätit någon gång. Frun och jag hade ätit det en gång tidigare men då hade hon beställt. Men den här gången var jag ensam men ganska så säker på min sak, bara att peka, tänkte jag. Och jag pekade på skylt nummer två, med kotiau och sa song, kotiau. Väntade och till slut fick jag en tallrik med två stekta ägg ris och några halvdöda grönsaker. Mai kotiau sa jag, men hon mumlade något och jag fick lomma iväg med min tallrik och äta det som erbjöds. Senare har jag berättat denna historia för många både thai och svenskar och det roliga är att kotiau, som jag antagligen uttalade det i hennes öron lät khau tiau, typ ris med stekta ägg. Och när jag då sa song kotiau och pekade på bild 2 som tydligt visade kotiau, nudelsoppa, så uppstod missförstånd!

Vacker kvällshimmel över Morchit som förebådade åska och regn!

Nu orkar jag inte mer för idag utan lämnar er med en cliffhanger...

Vad hände på Morchit? Hamnade jag i Phuket istället för Kham Ta Kla eller glömde jag låsa på toaletten?

Kalasbra början

Bra

Så, efter tre minuter med en skrattande taxichaffis som nog ansåg att jag var en lat fet falang som inte orkade gå de futtiga meterna mellan Chatuchak och Morchit, klev jag in på Morchit. Samma unkna stämning och lite skumma belysning. Tittade mig omkring efter någon form av guide, som alltid brukar stå och hänga runt ingångarna, ivriga att hjälpa falanger rätt mot lite småpengar. Jag hann precis innanför dörrarna och ta av mig ryggsäcken när en liten thaitjej nästan sprang mot mig och sa hejhejhej, men på thai då. Öhhh, tänkte jag, vad är detta? Jodå, hon hade pluggat/bott i USA i två år och var minsann ingen gröngöling osv. Hon frågade vart jag skulle och jag sa Kham Ta Kla, och hon studsade på stället och sa att då skulle vi med samma buss! Och rusade iväg och skulle visa var man köpte biljett osv. Jag anade oråd eftersom hon verkade på så "på" på mer än ett sätt. För det första, det var söndag, och hon var fullsminkad med värsta lösögonfransar, spraylackad make-up och läppstift lite på tvären. Sen var det något med hennes blick, stora pupiller och dessutom stod hon inte stilla i mer än någon sekund. Allt detta tillsammans med mina övriga kunskaper sa mig att, upp upp upp, nu tar vi det lilla lugna... Jag masade mig sakta efter henne mot luckan där hon ivrigt pekade på Kham Ta Kla, men på thai, vilket för mig kunde ha varit Phnom Phen eller Calcutta. Men hon visade sig sin biljett och sa att det var bara att köpa där, i samma lucka. Jag frågade i luckan om bussen gick till KTK och fick något obegripligt till svar men att det trologtvis var så. Vissa bussar stannar ju inte vid alla mjölkpallar. Jag ringde frugan och hon fick prata med kvinnan i luckan och sen var allt grönt. Jag köpte biljett och gick och satte mig för att invänta avfärden. Den lilla nippertippan syntes inte till, tack och lov. Men efter fem minuter kom hon flygande och satte sig nästan i knät på mig och började pladdra på om allt och inget, att hon skulle hem till mamma och att hon jobbade som hiphoplärarinna och att hon precis fått tandställning och att hon var 23 år och och och och... Jag stönade en aning invärtes men log utåt och svarade artigt. Helt plötsligt kunde hon avbryta sig mitt i en mening och bara fånglo på någon alla de tvapparater som hänger som underhållning. Det kunde vara reklam eller vad som. Sen efter några minuter var hon igång igen. Jag tror att hon gick på någon form av uppåttjack eller så. Efter en timme uräktade hon sig och försvann. Jag passade på att äta lite och göra lilla tvagningen på toan och var precis redo att söka mig ner till min bussgate då jag stötte ihop med henne igen, nu med en annan kille i släptåg. Jag wai:ade artigt och hon skrattade och sa att jag inte behövde wai:a honom för han var från Korea. Ok? So? Jaja, hon och den killen hängde med mig ner mot våra bussar. Han skulle till Nong Khai för vidare resa till Laos och vi skulle ju ta en annan buss. Jag hade fått sittplats vid ett fönster och bussen var ganska full, men det lilla yrvädret lyckades övertala den som satt bredvid mig om att falang minsann behövde henne. Och sen babblade hon på, oavbrutet, förutom när hon sms:ade sin nya kille, koreanen! Jag studerade henne lite mer ingående i bussljuset och insåg att hon kunde max vara 18-19 år eller så, skolflicksfrisyr osv. På vår tur passerade vi olika hotell och hon berättade att där har jag sovit en natt, där två osv. Och då dök ju frågan osökt upp, är du en "bartjej"? Hon blev ilsken och undrade vad jag menade, jag förklarade att för att kunna ha råd med de där hotellen behöver du mer än ett hiphoplärarjobb. Hon insåg sitt "misstag" och veknade, och sa att jag kunde få för specialpris, bara 500B, när bussen stannade i Korat. Hahahaha, DU får ge MIG 10.000B om det ska bli något, sen skrattade vi och pratade inte mer om det. Hon somnade tack och lov innan Korat och jag fick en ganska så lugn resa vidare.

I gryningen nådde vi KTK och välkomstkommittéen bestod av fru barn mamma moster bror syster och en salig röra barn och alla skulle hälsa! Jag blev nästan överväldigad av att bli så väl bemött. Rörd. Till och med frun verkade ha saknat mig och lillan skulle sitta i knät hem.

Jag hade beställt frugans papayasallad, ris och grillad gris på telefon flera dagar innan jag kom och precis när jag klev ur en välbehövlig dusch så stod där maten serverad! Enda "nackdelen" om man får säga så, var att hela tjocka släkten skulle ju äta frukost de med! Så det blev till att sitta på golvet och äta. Men så gott som det var, min frus papayasallad, perfekt avvägd i syra sötma och sting och knapriga grisbitar gjorde mig ändå lugn, trots säkert 10 vuxna och 5-6 barns tjo och tjim och grävande i min väska efter choklad och gåvor. Jag tackade för maten och ursäktade mig och begav mig en trappa upp och drog på fläkten och av mig byxor och tröja och jag tror att jag sov innan jag ens stört mig på grannens tuppar!

Måndagen förflöt sedan i lugnt tempo. Jag vaknade framåt 11 och sen var det som om jag varit där i flera månader igen, samma lunk. Bara det att svärmor tagit in min resortsitplats och ställt ut en stor träbänk där istället. Jag orkade inte jobba med det utan fick nöja mig med att dricka mitt kaffe på bänken.

På tisdagen var det dags för jobb! Det skulle hackas ogräs runt våra gummiträd. På med blåkläder och friska tag! Det var sagt att vi skulle köpa en röjsåg, typ, på onsdagen. Hennes systers man hade visst någon form av affär och kunde köpa till inköpspris men ville ha en Honda så de hade fått vänta på en leverans. Men på onsdagen skulle den ha inkommit. Så det blev till att med thaihacka avlägsna allt grönt runt träden. Ett backbreaking arbete som inte blev lindrigare av att det var 33 i skuggan. Vi var fyra, frun jag och mamman och pappan. Vi gjorde typ två träd klara sen var det bara att dyka in i skuggan under Cassavarotsbuskarna, man sampalang. På en dag orkade vi göra en rad klar. Jag gick ett varv runt och insåg att det var minst 20 rader kvar och räknade ut att min semester blev visst inte någon semester! Jag var skapligt mör i underarmarna efter 8 timmars hackande!

Svärfar med sina älskade kor!

Sen ett par bilder för att ni ska förstå längden på raderna och omfånget av ytan, 10 rai, cirka 1000 träd.

Frun "posar" med storebror i förgrunden

En av alla raderna med lite majs, papayaträd och annat grönt växande nära lilla vilohuset Men mest bara för att ni ska få en uppfattning om hur lång en "rad" är. Och ni som vet och förstår vad man sampalang, cassavarot är, ser att vi odlar dubbla rader mellan gummiträden nu i några år för lite extra cash! Och ja, jag vet att det är dålig kvalité på bilderna, tagna med min Samsung. Kommer mer och bättre bilder när frugan kommer hem med sin kamera och datorn! Lovar!

Så, inför nästa episod. En av mina trogna thaivänner sa att det finns två saker man aldrig behöver göra i Thailand, och tro mig, det ena av det behövde jag göra!

Hej igen, dags för några nya rader om min sista resa.

På onsdagen skulle vi åka till den pulserande storstaden Udon Thani för att införskaffa ovan nämnda röjsåg/grästrimmer eller vad det nu är. För klent för att kallas röjsåg men för "stort" för trimmer. Har ivf en vinkelväxel som inte direkt kvalificerar den till röjsågsgenren i mina ögon. Jag är trots allt utbildad skogsman. Vi tramsade runt som ett gäng thaikatter runt het gröt med falang sittande på en plastpall, jag fick ju inte visa att det var jag som skulle bekosta kalaset. Vår maskin låg redan framme och klar men vad jag inte fattade var varför vi inte bara betalade och drog vidare. Nej, det skulle kollas tittas glos och spanas. Kanske försiggick något thailändskat prut/rävspel, vad vet jag. Efter en 45 minuter eller så så lastades ivf maskinen och lite tillbehör på flaket och vi stuvade in oss i pickisen igen. Nästa mål, MAKRO! Aha, tänkte jag det är här alla smånasare köper sitt krimskrams. Det kom fulla vagnar ut från lokalerna med storpack på storpack. 4-5 fullmatade vagnar var ingen ovanlig syn. Svågern, som har egen krimskramsbutik, järnhandel, ungefär men med en hel del annat, fyllde snart två vagnar och vi andra strosade mest runt och köpte småpack av något litet. Efter det var klockan lunch och vi skulle äta. Och alla ni som varit på tur med ett gäng vuxna thai vet att man kan ju inte stanna vid första bästa ställe, nej, man ska gärna åka runt en timme eller så och kolla, vilket även vi gjorde. Till slut stannade vi och hittade en ganska "fin" restaurang. Satte oss ner och inväntade någon form av servicepersonal. Men efter att ha setat i 15 minuter och de som parkerat även hunnit komma till bords så gav vi upp, packade in oss och åkte vidare igen! Knorr knorr knorr i magen, men if in Thailand, do it the thaiway... Till slut stannade vi vid en lokal marknad vi passerat två ggr tidigare och hittade ett nudelhak alla verkade nöjda med och vi inmundigade kotiau eller ris med några skumma stuvningar. 400B inklusive dricks med öl och cola för 5 vuxna och ett barn får väl anses som överkomligt?

Nästa anhalt var INDEX, frugan ville ha ett nytt klädskåp. INDEX kändes lite hemma, som IKEA ungefär. Vi tittade klämde och kände på olika skåp och jag sa ta det, eller det, eller det där då? En försäljare försökte övertyga oss om att om vi köper det skåpet så skickar vi med dubbelsäng, bord sminkbord och mattan här för "bara" 12.000B extra!

Nåja, frugan led av beslutsångest och jag satte ner min 46:a och sa att antingen väljer du ett skåp NU, eller så åker vi vidare! För når vi gått runt och kollat klämt och känt på alla skåp tre ggr eller så så ansåg jag att då borde man vara mogen för att beslut. Beslutet blev att det inte blev något skåp!

En tur till en järnhandel och ett ton takplåt senare så kom vi till vad som i mina ögon såg ut som en vanlig stor affär. Men där visade det sig att det verkligen såldes KRIMSKRAMS i parti och minut! Det var i affärer som dessa som alla riktig krimskramsare handlade. Det fanns allt i plastväg. Ex: 20 hårspännen i olika färger, 50 små plastbilar, en hel "hängare" med billiga barbies, kanske 20st, 500 Nescafé 3 in 1 osv. Svågern förlorade sig på verktygsavdelningen och var borta två timmar. Vi andra gick runt runt runt och tittade, för inte ville vi köpa en 6pack schampoo eller 25 tvålar, eller 10st stora förpackningar tvättmedel. Vi köpte en storpack, säkerligen 1000st, gumminsnoddar till håret i alla regnbågens färger, en liten ensam leksaksmobiltelefon till dottern och glass...

I den mörknande eftermiddagen/kvällen var så då alla nöjda och alla inköp gjorda och vi for mot Savang Daen Din för avlastning av järngodset. Vi stannade vid en möbelaffär och köpte en diskho med två hoar och avlastningsyta så att frun och mamman skulle slippa sitta på huk och diska, 4000B tyckte dock jag var lite saftigt, men fick tiga och lida om jag inte ville diska själv

Framme vid svågerns butik deltog jag i avlastningen och frugan donade med mat och tillbehör. När vi var klara satte vi män oss utanför affären vid ett bord med ett damspel, eller vad det heter. Olika kapsyler fick tjänstgöra som spelmarkers och jag utmanades av brodern. Systersonen knattrade iväg på sin moppe och kom tillbaka med kalla Chang och vi ölade, ivf vi som inte skulle köra. Jag spelade listigt och bra, och hade honom nästan på fallrepet när svågern skulle lägga sig i och visa sina genidrag, vilket resulterade i att jag förlorade! Nåja, jag hann pilla i mig 3 stora Chang och en massa god mat så jag var ganska så nöjd ändå.

På torsdagen var det dags för invigning av maskinen! För att förklara lite innan så hade fru Kalas varit lite "sur" eller mer "bestämd" på morgonen. Jag försökte sköta magen och hon stressade. Kom nu, vi måste åka osv. Jaja, vi ska ju åka moppe sa jag, nej, vi ska åka bil. När thaiare ska någonstans är inte klockan helig, men om en falang inte kommer när thaiarna är klara, då ni! Bara en passus. Vi kom till farmen och jag packade upp röjsågen, ordnade till med selen, som var gjord för vem vet jag inte för hur jag än vände och vred och försökte ställa in så blev det inte bra. Skruvade även om upphängningen för balansen och ändrade lite vinklar på handtagen. Skulle sen tanka och råkade överfylla några droppar, vilket genast noterades av fru Kalas som med ilska i rösten påpekade att fy och usch ett sånt slöseri osv. Detta med morgonens lilla gnabb fick mitt humör att sjunka en aning.

Nåväl, ut i terrängen och wroom wroom wroom! Vilken skillnad! Trots att "Hängslet" skavde och jag fick stensprut i ansiktet så körde jag hellre maskin än thaihacka. Hennes bror körde sin maskin och vi avverkade en rad på kansk 1½timme. Tog en liten vattenpaus och sen påátt igen. Efter rad två, som mest bestått av höfthögt gräs och "thaImanshöga" buskar så var det närmare lunchtid. En ångande fru kom med ett avklippt gummiträd i högsta hugg och bla bla bla och blyttan blä! För att förkorta vår hetsiga ordväxling: Du är dum som klipper gummiträd. Om du går före mig och rensar runt så ser jag var de står, de är trots allt nyplanterade och de minsta är inte mer än kanske 30 cm ännu och är är svåra att se i all vegetation. Inte då, jag skulle köra försiktigt, men jag hade fått upp ångan och sa att om det är hela jävla Thailand om jag klipper ett gummiträd á 35B så kan hon jävlar i min lilla låda köra maskinen själv så hackar jag! Inte svårare än att ni med hackorna går före oss med sågarna så vi kan se var träden står! Nej nej nej, så gör vi inte, vi är ju på den där raden... Ja ni fattar, värme, trötthet och hunger gjorde att det blev pajkastning. Det slutade med att jag tog en thaihacka och en flaska vatten när de andra satte sig för att luncha, och gick och började frilägga gummiplantor så att jag kunde röjtrimma runt dem utan risk. Jag hann väl göra 10 st eller så när svärfar kom och sa åt mig att komma och äta. Jag förklarade så gott jag kunde att hans dotter sällan eller aldrig påpekar något bra jag gjort men minsta lilla misstag ska påpekas. Jag tror han förstod, känner väl sin dotter. Jag sa att jag behövde cool down och tänka lite ensam och han förstod. Jag gjorde väl tre plantor till men sen började solen och näringsbristen komma smygande så jag lommade tillbaka och fick mig lite att äta. Resten av dagen förflöt utan några fler felskär. Vi gjorde tre rader den dagen och det får väl anses vara godkänt!

På kvällen skulle vi åka in till KTK och beskåda det nya Tesco Lotus! Nu är KTK en STAD att räkna med, det hade till och med öppnat en minimart! På Lotut, som thaiarna säger, var det ACsvalt och att få komma in från den klibbiga åskvärmen utanför var underbart. Vi köpte mjölk och andra basvaror och jag blev stående vid ölhyllan. Frun sa att ska du köpa öl köper du en hel låda, basta! Så det fick bli två lådor Chang då! Lydig! Kvällen blev lite småblöt och hennes bror lullade väl hemåt vid 11 eller så.

Så nu över till de där två sakerna man aldrig behöver göra i Thailand, enligt min vän. 1: Runka 2: Ta i när du går på toa.

Och jag hade inte gjort nummer två i ordentlig mening på hela veckan. Jag fick ta i och krysta. Detta fick mig att prata med frugan och efter att vi arbetat på farmen, 4 rader! så vi åkte in till KTK och köpte piller som skulle tagas innan sänggående. På morgonen märktes inget men efter att ha ätit frukost så bubblade det förhoppningsfullt i magen och jag försvann in på toa. Och, ja ni förstår scenariot utan att jag allt för ingående berättar. Men säkert fyra kilo lättare klev jag ut! Och hann gå tre ggr till samma dag.

Och jag var/är lycklig över min fläkt på toan! Förra gången jag var i thaihemmet uppgraderades det ju lite med parabol, varmvatten, ny tv osv. Jag kom ihåg att det var alldeles för varmt på toan när man gjorde sina grjejer där så jag pratade med killen om han inte kunde sätta upp en hylla i ena hörnet och ställa en lite bordsfläkt på den. Jo, när vi kom hem hade han monterat en 16" roterande väggfläkt mitt för toan! Hej å hå och halv storm!

Men nu var den som sänd från himlen, behagligt fläktande medan man satt där och fundilurade eller efter en dusch, torkas sig och stå i fläktdraget och svalkas! En av de bästa investeringarna hittills!

Sen var det mesta sig likt dag in dag ut, jobba på farmen, dricka lite Chang, äta och sova ända till nästa fredag, 27/7!

Då blev vi av med 110.000Baht!

Men mer om det i nästa avsnitt!

Härlig kaffeläsning Kalas... man sitter med ett fånig leende och läser igenkännande om thailogiken. Men det är väl därför vi gillar människorna där, dom tänker inte som vi... på gott och ont

Du har berättar talang, väntar med spänning på nästa avsnitt

Tja, eftersom arbetet uteblev idag så får jag väl fördriva tiden med att berätta vidare då.

Jo, som sagt, vi blev av med 110.000Baht!

Frugan har under året som gått sparat och gnetat och velat införskaffa sig en bil. Till vilken nytta har jag då alltid undrat, men fått svaret att en bil är ett måste! Har man falangman ska man ha en stor fet bil på uppfarten oavsett man är där eller inte. Vi har kollat olika modeller och alternativ, allt från pickis till småbil. Men vi hade väl mer eller mindre enats om att skulle det bli en bil skulle det bli en sedan, sedan vilket märke var oväsentligt. Men vi kollade Chevro, Mitsu, Honda osv och hittade väl en som passade både fru mig och plånbok. Sen var den saken ur världen, för mig. Hon får sin bil, grannarna får se att falang slantat upp och alla är nöjda.

Nu åkte frun och dottern till Thailand redan 3/6 för att maximera sin sista lediga sommar. Nästa år hoppas jag att frun har så mycket jobb att hon bara kan ta sina 4-5 veckor som vi andra!

Hon har en storebror som jobbat i Taiwan i tre år och nu kommit hem och köpt en pickis, ordnat med sitt hus och tja, typ renoverat upp sin familj, bestående av hans fru, lärarinna, och tre killar mellan 4-10 år. Skötsam kille/man med hjärtat på rätt ställe. (Han körde oss glatt och villigt i sin nya fina bil utan att tänka på slitage eller så)

Jo, alltså hade ju familjen nu två pickisar då systern också köpt ny pickis, så plötsligt var det inte så viktigt med bilinköp, direkt, vad jag förstod via knastriga telelinor. Ämnet avslutat, typ, vi spar pengarna till att laga taket på huset och bygga ett extra rum till mamman att sova i med AC osv. Det var lite fram och åter men inget mer sades om något annat.

Så jag landade och kom till byn och allt var så fridfullt som det kunde tyckas vara. Men i vassen lurade det stora fula Kubotatrollet! Orange till färgen och isket morrande när han river upp spår i den thailändska myllan! Vid en familjesammankomst fördes det upp på tal, mellansnack vid ogräsrensningen, att om man hade en traktor med en jordfräs kunde man ju fräsa mellan träden och bara behöva finputsa. Jo och ja, och visst. Den kunde ju kunna tänkas anvädas till annat med, som att anlägga större risfält, skyffla igen en sankmark som bara står för fäfot och minsann om det inte fanns tillbehör för skördande av man sampalang till och med! Och med 15 rai man sampalang så kan jag tycka att det verkar vara en juste investering.

Broschyrer införskaffades och jag blev insatt i de olika modellerna och kostnader. Det var en 3600 något och en 4700 något som verkade passande och man fick tre tillbehör "på köpet". Fredagen den 27/7 skulle de ha show room på Kubota i Savang Daen Din så vi avvaktade köpet lite till dess.

En granne har en äldre traktor, kanske två år gammal 3600något, och vi gick över till honom för att prata lite. Han berättade att allt var smidigare, han odlade ris på större ytor och kunde få lite mer rationalitet i arbetet. Han berättade även att många många hört sig för om hjälp osv, men att han avböjt för han vill ha sin traktor för sig själv. Detta slog rot i min skalle och när vi någon dag senare satt alla församlade så lade jag fram min plan. Med hjälp av min fru och en massa papper siffror och kolumner så tror jag nog att jag fick fram mitt budskap. Att ska vi köpa en traktor får det bli en som vi kan hyra ut, med chaufför osv. Storebrodern anställdes som traktorpilot och sen påbörjade vi exempelvisa kostnadskalkyler. Alla ni som kan er matte förstår väl hur jag ville ha det, att en timme kostar diesel+slitage+vinst+lön. Eller så tar man pris per rai med samma beräkning. Och att till/från inte skulle glömmas. Efter tre timmar tror jag att alla var införstådda med att ÄVEN syskonen skulle få betala slitagepeng per timme. Samt att eventuellt kunde svågern få köra den, men han har en viss tendens till "klumpendunsighet" Har bland annat sågat sig i benet, krockat och nu sist trillat ner från en stege, så jag reserverade mig till att förespråka hans äldsta son. Men summan av kardemumman, i mina ögon och förhoppningar, är att det brodern kan tjäna på att hyra ut sig ska täcka våra kostnader för bränsle och underhåll. Samt att jag la till en morot till brodern. Om traktorn var hel och fin och inget var trasigt eller så, mer än normalt slitet, så skulle det delas ut en bonus vid varje års slut, från traktorkontot! jag visste ju sen tidigare att han är en skötsam man. Han sköter sin bil med pedanteri, utan att bry sig om slitaget. Men han tvättar och dammsuger och dammar osv. Så jag tror att tanken på bonusen nog får honom att vårda traktorn med samma "ömhet". Och även om traktorkontot är tomt så får han väl en liten slant ändå!

Så fredagen kom och vi for till Kubota för att kolla. Känslan var 3600 i församlingen men jag brydde mig inte, då jag endast var med som åskådare. De började titta på 3600 men gick snart över till storebror L4708. Det pratades och försäljare förevisade osv. I en annan del av lokaliteterna förevisades risskördare och jag tittade på hur de smidigt bytte skärknivar och annat. Sen blev det thaibuffé och cola. Hela klanen satt sen mätta och dästa och frun frågade mig vilken jag ville ha. Jag sa jag, jag bryr mig inte! Vad säger männen? Jo, alla tre närvarande, pappa, svåger och bror ville ju ha den största, och frun den mindre. Ja, då blir det väl den största då, sa jag, 3-1! Papper ordnades och säkerheter skulle ställas. Vi fick lägga 10.000Baht i handpeng på handpengen.

Efter några dagar kom det en yngre kille och tittade på alla familjens ägopapper, tog kort på bil, hus och alla dokument osv och sa att nu skulle han bara fixa och faxa allt till BKK så var allt klarrrt! Dagen efter for vi till Kubotacentret och skrev på det sista lilla, överlämnade resten av handpenningen, 100.000Baht och så var det över. Jag var ju inte direkt inblandad i affären utan gick runt och kollade in tillbehör och annat.

Såg att familjen samlats runt en traktor som höll på att smyckas med buddhablommor och annat och jag tänkte att även jag skulle ge vår nya traktor lite lycka, så jag torkade av huven en aning och tryckte mina läppar mot den varma orangea plåten och sa chok dee! Nu tittade några andra thaiare förvånat på mig! Vad? Vad gör falang?! Frugan drog mig en aning åt sidan och pekade på en lastbil med en annan traktor på, du, den där är vår, viskade hon! Ridå! Jamen va fasen sa jag, ni står ju alla runt den andra traktorn och jag trodde ju att det var vår osv! De nya ägarna av den andra traktorn samspråkade glatt med de mina och verkade dock inte ha tagit illa upp av att en falang pussat deras nya traktor, nej, mer roade! Men jag kände mig en aning piiiiinsam, dock...

I köpet ingick diverse goodies, en högtryckstvätt, en kompressor diverse verktyg och kläder och sen det mest märkliga, en låda Archa!? Ok, köp en traktor för närmare en mille, få en låda bira!? Aja...

Och här en samling bilder från hemkomsten!

Ja tänk vilka moderniteter man får för närmare en mille!!!

Och sist men inte minst, plantageägaren himself! In my dreams!