Tänkte berätta en liten anekdot.
Jag har under olika resor och år lärt känna två farangkillar som driver barverksamhet på ett turistställe. Första gången jag träffade dem hade det precis startat upp sin lilla bar. De arbetade hårt och gjorde så mycket som möjligt själva. Någon hjälp ville de inte ha eftersom de ansåg sig veta bäst om allting. I området fanns det ganska många barer med brudar fast något sådant ville det inte ha att göra med. Svensk moral var det som gällde och när de raggade var det bara på turistbrudar, framförallt från scandinavien verkade det som. Att betala för sex spottade de åt.
Något år senare besökte jag samma bar igen. Nu hade de fått hjälp med serveringen av några lokalt anställda men arbetade fortfarande båda två varje dag. När de gällde privatlivet hade de tröttna på blondinerna och istället gått på thailändskorna. Men att betala gick inte för sig. De fanns ju gott om tjejer som ställde upp gratis.
Sista omgången jag träffade dem hade de kommit på att de kanske inte behövde arbeta båda två varje dag. Så de turades om att stå i baren. De fanns fler thailändare som också jobbade i baren men fortfarande så var det inget hanky panky. Killarna hade lugnat ner sig något, verkade inte lika självsäkra som de var det första året. Efter ett tag klämde de ur sig att även deras förhållande till thaitjejerna hade förändrats. Att "umgås" med det motsatta könet var fortfarande ett stort intresse men efter mångt och mycket hade de kommit fram till att det nog var bäst att betala för sig. Blev enklast och mindre smärtfritt på det viset.
Dessa tre resor gjordes inom loppet av fyra år. Tre år senare tittade jag förbi baren igen. Nu var det bara thailändare som arbetade där. Baren hade samma namn men om stället bytt ägare vet jag inte.
Så varför berättar jag detta? Jag tycker det är intressant att se hur man påverkas av att bo på samma ställe i flera år. Först var de väldigt självsäkra och "svenska" men mognaden med tiden. Om deras moral också gjorde det kan väl diskuteras men det är inget jag vill spekulera i. Jag har själv påverkats mycket av att bo och resa utomlands och speciellt mycket har jag påverkats av min tid i Thailand och av att umgås med thailändare.
Det verkar som det finns tre vägar man kan gå. Den enklaste vägen är att hela tiden följa det rättesnöre man har varit uppväxt med. Hur mycket det än blåser står man fast vid sina ideal om vad som är rätt och riktigt. Inte så sällan stärks man i sin tro eftersom det alltid är lätt att finna exempel som stödjer ens egna teorier och allt som pekar emot ignoreras. Thailändare blir till en grupp av utomjordingar som man aldrig kan förstå och samtidigt inte behöver förstå eftersom deras sätt saknar logik.
En annan väg att gå är total kapitulation. Här annamar man allt det nya och slänger bort det gamla. Thailand och thailändarna glorifieras i absurdum. Varje kritisk kommentar mot det nya värdlandet vänds mot det gamla. I sin iver att övertyga sig själv och andra om thailands förträfflighet slätar man ut alla negativa intryck eller pekar på Sverige med stort finger och säger att "det är ju värre där". Den här vägen är lite jobigare än den första men funkar ganska bra ändå eftersom man följer en rak linje där man inte behöver titta åt flera håll samtidigt.
Den tredje vägen är den svåraste eftersom det inte finns någon klar struktur och inga självklara sanningar eller lösningar. Det är vanligt att man i ett första stadium drabbas av total hjärninkompetens. Man vet plötsligt ingenting och det mesta man trott på tidigare faller i bitar. Då hjälper det att bygga upp sin kunskapsbank igen, bit för bit. Det måste göras den jobbiga vägen genom att ständigt och kritiskt granska all information innan den konsumeras av hjärnan. Man måste lämna sin egen platform och föreställa sig hur situationen ter sig om man vänder på allt i 180 grader, ser det framifrån, bakifrån, nutid och dåtid osv. Det är en svår konst och lätt att frestas delta i grupp ett eller två där allt redan är tillrättalagt och skönt.
Givetvis är inte verkligheten så enkel att den kan delas in i tre grupper. Gjorde bara så för att tydligöra olika metoder som ibland används för att bättre förstå eller leva med sin omgivning. Det är nog inte helt ovanligt att man passerar och gästspelar i alla de olika grupperna. Jag har iallfall gjort det. Nu trivs jag bäst i grupp tre som jag kallar för den gyllene medelvägen. Det var jobbigt i början men nu flyter det på ganska bra tycker jag. Belöningen är därefter eftersom den samlade kunskapen av att sätta sig in i och lära sig av andras situationer berikar livet på alla möjliga vis.
Hade egentligen inte tänkt skriva mer än om de två barägarna men fingrarna slank iväg utan kontroll.
Skulle vara roligt om någon vill berätta om liknande upplevelser eller historier.
Vänliga Hälsningar
Joints
). Dock tycker jag Thailand ar ett trevligare land an Sverige att leva i.
