Dags att väcka tråden för att visa lite bilder från veckans vinterjakt på tjäder.
Förra året hade vi ju väldigt skral tillgång på fågel även om kurvan var på uppåtgående från tidigare ännu sämre år. Blev 8 dgrs januarijakt efter tjäder utan att få lossa ett enda skott.
Såg 4 tjädertuppar totalt på ca 13 mils total skidåkning fast fick inte skottillfälle på någon av dem.
I år hade jag därför inte mycket att förlora.. det bara måste gå bättre.
Började dock lika oturligt som förra året och jag hade nog 5 hela dagar på skidorna utan att få ta ned bössan från ryggen. Hittade dock en hel del tjäder men oftast flög de upp ur legor under snön framför skidspetsarna och gick sedan inte att återfinna. Inte förrän under den 6 jaktdagen i vinter så fann jag den första tuppen i topp. En tupp som dock till min stora besvikelse blev orolig och flög medan jag försiktigt bökade av mig skidorna och la mig ned i snön för att skjuta, trots att jag inte var närmare än ca 150 m.
Men så i söndags åkte jag ensam iväg på en 4 dagars jakttur till en fin jaktmark där jag lyckades riktigt hyfsat med vinterjakten i mitten på -90 talet, dvs precis innan jag började tillbringa vintrarna i Thailand. Ligger på ett jättelikt myrområde som också är naturreservat, ca 20 000 hektar helt orörd gammelskog. Visst, normalt viltfattigt som ju gammeltaiga oftast är, men med en härlig orörd inramning. Skogen där ser likadan ut nu som för flera hundra år sedan, något man tyvärr inte kan säga om ca 96% av Sveriges skogar där man mer kan tala om tallplantager än urskog.
Hur som helst, med den skygga tuppen i färskt minne kom jag första dagen på en tupp som jag upptäckte i kikaren redan på runt 500-600 m. Tog en stor omväg för att kunna närma mig den i skydd och avancerade extremt försiktigt till, vad det visade sig senare, 200 m avstånd. Tog av skidor, laddade bössan och bökade ner mig i snön för att skjuta. Höll den på hårkorset medan jag lät pulsen sjunka under djupa inandningar. Den hade dock upptäckt mig och började röra sig på sin kvist och jag förstod att nu var det bråttom. Tog en sista inandning och släppte sakta ut luften ur lungorna samtidigt som jag började krama avtryckaren. Då jäklar flög den! 
Den flyttade dock bara på sig en bit till en talltopp som jag bedömde kanske låg på ca 250 m avstånd och eftersom jag vet att kulan faller ca 6 cm mellan 200 och 250 m så höll jag högt på fågeln och tryckte av... Bom!
Visade sig när jag mätte efteråt vara 330 m och inte 250 och då faller kulan runt 35-40 cm jämfört med inskjutningsavståndet 200 m, så det var inte så märkligt att det blev bom. Förbannade min efterhängsna otur samt oförmåga att uppskatta avstånd.
Vinterns sjunde dag på skidor såg ut att även den gå åt pipsvängen. Frustrerande!
Fast på eftermiddagen, när det redan börjat skymma så smått så dök fru fortuna äntligen upp och jag upptäckte ytterligare en tupp några hundra meter bort. Smög närmare i skydd av träd och la mig ned när jag uppskattade avståndet till under 200. Den här gången hann jag skjuta och i skottet hördes den tydliga smacken när skottet träffade tjäderkroppen. Jaaaa! 
Förbannelsen var äntligen bruten och efter en natts tung sömn så upptäckte jag nästa svarta klump i en myrtall redan på morgonsidan när jag följde gårdagens skidspår.
En snabb koll i kikaren gav svaret, jo det var en tjädertupp.
Dessvärre var det öppen myr mellan oss och det fanns ingen möjlighet att skymd försöka närma sig så jag fick prova ett skott från sista tallbusken jag kunde gömma mig bakom. vilket var ett misstag eftersom jag åter igen missbedömde avståndet grovt. Jag trodde 220 m, max 250 och siktade efter det, men det var, visade det sig efteråt exakt 290 m.
Resulterade förstås i bom.
Måste investera i en avståndsmätare..
Fast efter det gick det betydligt bättre, upptäckte flera fåglar den här dagen eftersom vädret var perfekt, vindstilla och soligt. Visserligen lite kallt, toppade -25 som mest under dagen från att ha startat på -12 på morgonen. Men tjädrarna gillade tydligen att sova i träden i stället för snölegan just den här dagen och det gav resultat.
Nästa tjäder upptäcktes och sköts ned på 188 m.
(kikarvyn)
Och nästa på 130 m.
(kikarvyn)
Dagens tredje och sista tupp hittade jag strax innan skymningen och även den föll på ca 170 m avstånd.
Snuddade även en fjärde tupp i nacken på lika långt avstånd men den lämnade bara några fjädrar under trädet och flög sin kos. Spenderade tiden fram tills det var mörkt med att leta efter den och hamnade därför i den prekära situationen att jag fick skidra "hem" i mörkret under ca 2 tim.
Tjädrarna kunde jag dock som tur var lämna hängande (väger ca 4,5 kg styck) i skogen för att sent på kvällen hämta dem med skoter.
Här en, eller egentligen två, små filmsnuttar jag tog med telefonen för att kunna ret-MMS:a jaktkompisarna som ju inte var med. 
De två följande jaktdagarna blev dock resultatlösa även om jag fann både orre och tjäder. De gav mig dock aldrig tid att förbereda skott innan de flög sin kos. B la så såg jag den här.
Men man ser ju en del annat också även om skogen är ganska vilttom mitt i vintern.
Lavskrika, fläskolle mm, kärt barn har många namn.
Hökuggla!
Såg även en raritet, lappuggla. men då var kameran tyvärr inte med.. Och en kungsörn. Var mycket sork det här jaktåret och det märks på rovviltstammarnas storlek. Massor av räv-, mård, hermelin och utterspår i markerna. Nästa år räknar vi med ett kronår för viltstammarna.. för att sedan följas av några riktigt viltfattiga år när gnagarstammarna kraschar.
En lyckad jakt till slut alltså efter åtskilliga bytestomma jaktdagar i rad.
Nästa tisdag slutar årets fågeljakt så jag hinner ut en sväng till. Åker troligtvis ut tidigt söndag morgon, tillbaka tisdag kväll. Förhoppningsvis med någon ytterligare tupp i bagaget.
%5B/url%5D
"]http:
