jaha nu är det kanske dags igen.

Ha, ha. Det där med matsalen känner jag igen men i mitt fall så tog jag  fel duschbås  första dagen på mitt första jobb.

Jag stod i godan ro och tvålade in mig då jag fick se en gubbe i 60-årsåldern stå och glo på mig. Lite generad blev jag så han fick mitt vackra arsle istället för min "välhängda" framsida. Dagen efter fick jag veta att han har haft samma duschbås i +25 år. Nu är jag nästan i samma sits som gubben. Jag går till "min" dusch och alla andra går till deras duschar. Men att stå och glo på någon som har "tagit min dusch" skulle jag inte göra idag. Jag skulle kasta ut junioren. 😉

31 minuter sedan, skrev Mankan:

Förklara gärna vad som är snurrigt Batting

 

 

 "Vad vart du för?"

1 timme sedan, skrev Mankan:

Förklara gärna vad som är snurrigt Batting

 

 

Ditt sätt att att uttrycka dig lämnar ett ock annat att önska, men jag ska väl inte vara grinig. Jag anser väl kanske att om man ska anse att någon är otrevlig så borde man inte bara bedöma detta från sina egna åsikter. Nu tänker jag anmäla alla som inte har samma åsikter som jag som otrevliga!

44 minuter sedan, skrev Batting:

Nu tänker jag anmäla alla som inte har samma åsikter som jag

Nu får du inga fritidsproblem skulle jag tro.......

20 minuter sedan, skrev Soengsang:

Nu får du inga fritidsproblem skulle jag tro.......

Nu var du otrevlig!

4.
 

På själva kylavdelningen rådde stenhård disciplin.
Där hade vi en f.d. boxare som arbetsledare. 
Han blängde på allt och alla precis som om han väntade sig att allt var emot honom.
Han skällde ut folk för i princip ingenting.
Han gjorde ett jagat intryck med käken hårt ihopbiten, och en bultande åder i tinningen.
När det blivit en felleverans någonstans så samlade han oss i en halvcirkel framför sig och försökte få någon att erkänna sitt misstag.
Där stod vi allihop, ja alla utom Nazisten.

Det var egentligen ingen som blandade in honom i sådana där grejer.
Jag vet inte om det berodde på att han kände lite folk ute på stan som kunde göra livet besvärligt, eller vad det berodde på.
Vissa satt redan inne, sådana som t.ex. Tony Ohlsson men det fanns ju fler i hans lilla lokalavdelning.

Första gången jag stod i den där halvcirkeln så trodde jag knappt att det var sant, vad var detta, är jag verkligen med om detta?  

Som om det inte räckte med den där arbetsledaren så fanns det en jättestor idi*t som på eget bevåg tagit på sig rollen chefens högra hand.
Han var verkligen gigantisk, över två meter och dessutom bred.
När de där tillfällena med halvcirkeln uppstod så stod han bara bredvid och flinade. 
Han njöt av det där.
Han stod där med flinande ögon med mörka ringar runt, och så den fula gröna stickade mössan.
Sotarmössa heter det väl?
På morgonen såg den någotsånär vettig ut, men ju längre dagen led så drog den liksom ihop sig och förflyttade sig uppåt på huvudet.
Till slut balanserade den liksom högst upp på hjässan som en liten grön topp.
Detta fick honom bara att se ännu större ut.
En gång så såg jag honom hoppa in i sin lilla bil ute på parkeringen.
Den sjönk ihop, och när han körde iväg så släpade avgasröret i asfalten.
 

Det värsta var att den jäveln gav sig på alla nya.
Han beordrade mig hit och dit, och sprang till arbetsledaren och skvallrade så fort som han såg att någon gjorde fel.
Det enda som hindrade mig från att nysta till karln var hans storlek.
Detta höll på i över två månader, men till slut när han kom med sina fjantiga kommandon så dristade jag mig till att säga till honom att,
 "DET KAN DU GÖRA SJÄLV!"

Hum var det där så klokt, tänkte jag.  

Vad hände?
Jo den fege fan blev fromt som ett lam. 
När han märkte att han inte kunde köra med folk så blev han rädd!
Han vågade alltså bara köra med folk som han visste inte vågade säga ifrån.
Fy fan ett sådant jävla kryp!
Tänk om jag hade sagt ifrån dag ett, då hade jag sluppit det svinet.
Resten av tiden på Axfood så smög han hänsynsfullt omkring mig.

//Forts...
 

20 minuter sedan, skrev Batting:

4.
 

På själva kylavdelningen rådde stenhård disciplin.
Där hade vi en f.d. boxare som arbetsledare. 
Han blängde på allt och alla precis som om han väntade sig att allt var emot honom.
Han skällde ut folk för i princip ingenting.
Han gjorde ett jagat intryck med käken hårt ihopbiten, och en bultande åder i tinningen.
När det blivit en felleverans någonstans så samlade han oss i en halvcirkel framför sig och försökte få någon att erkänna sitt misstag.
Där stod vi allihop, ja alla utom Nazisten.

Det var egentligen ingen som blandade in honom i sådana där grejer.
Jag vet inte om det berodde på att han kände lite folk ute på stan som kunde göra livet besvärligt, eller vad det berodde på.
Vissa satt redan inne, sådana som t.ex. Tony Ohlsson men det fanns ju fler i hans lilla lokalavdelning.

Första gången jag stod i den där halvcirkeln så trodde jag knappt att det var sant, vad var detta, är jag verkligen med om detta?  

Som om det inte räckte med den där arbetsledaren så fanns det en jättestor idi*t som på eget bevåg tagit på sig rollen chefens högra hand.
Han var verkligen gigantisk, över två meter och dessutom bred.
När de där tillfällena med halvcirkeln uppstod så stod han bara bredvid och flinade. 
Han njöt av det där.
Han stod där med flinande ögon med mörka ringar runt, och så den fula gröna stickade mössan.
Sotarmössa heter det väl?
På morgonen såg den någotsånär vettig ut, men ju längre dagen led så drog den liksom ihop sig och förflyttade sig uppåt på huvudet.
Till slut balanserade den liksom högst upp på hjässan som en liten grön topp.
Detta fick honom bara att se ännu större ut.
En gång så såg jag honom hoppa in i sin lilla bil ute på parkeringen.
Den sjönk ihop, och när han körde iväg så släpade avgasröret i asfalten.
 

Det värsta var att den jäveln gav sig på alla nya.
Han beordrade mig hit och dit, och sprang till arbetsledaren och skvallrade så fort som han såg att någon gjorde fel.
Det enda som hindrade mig från att nysta till karln var hans storlek.
Detta höll på i över två månader, men till slut när han kom med sina fjantiga kommandon så dristade jag mig till att säga till honom att,
 "DET KAN DU GÖRA SJÄLV!"

Hum var det där så klokt, tänkte jag.  

Vad hände?
Jo den fege fan blev fromt som ett lam. 
När han märkte att han inte kunde köra med folk så blev han rädd!
Han vågade alltså bara köra med folk som han visste inte vågade säga ifrån.
Fy fan ett sådant jävla kryp!
Tänk om jag hade sagt ifrån dag ett, då hade jag sluppit det svinet.
Resten av tiden på Axfood så smög han hänsynsfullt omkring mig.

//Forts...
 

Ja ni i arbetar klassen har det inte lätt! Säger en klasslös audi!

3 minuter sedan, skrev audirs2:

Ja ni i arbetar klassen har det inte lätt! Säger en klasslös audi!

Det glädjer mig att du ser att vi lever i ett klassamhälle. 

5.

En dag så drog det ihop sig till möte på Axfoods lokala fackklubb.
Jag deklarerade att jag inte tänkte gå.
För det första så var jag ju bara tillfälligt anställd, och för det andra så trodde jag mig fortfarande vara medlem i Metall.
Nazisten tittade buttert på mig.
 "Jag ska inte heller gå, eller rättare sagt. Jag får inte vara med...", sade han och såg uppriktigt ledsen ut.
 "Jag har erbjudit dem mina tjänster, men jag fick inte vara med".  Han såg besviken ut och gick bort längs en lagerhylla fylld med livsmedel.
Han såg ensam ut där han gick bort mot en truck.

Jag tittade efter honom samtidigt som jag frågade en av mina arbetskamrater vad som hänt med hans huvud?
 "Ja det du, han har tur som lever", sade han ruskade lite kort på huvudet.

Det visade sig att Nazisten och hans kamrater hade jagat en invandrare som de ansåg sig ha något otalt med,
eller så räckte det kanske med att han var invandrare.
Anledningen framgick inte riktigt, men han hade iallafall flytt upp i ett hyreshus och barrikaderat sig i en lägenhet.
Nazisterna stod i trapphuset och hotade kraken med en det ena och en det andra, men han öppnade givetvis inte.
Då ordnade man fram en slägga och började slå sig in.

Efter mycken möda och stort besvär så hade man lyckats slå upp ett hål i invandrarens ytterdörr, men han vägrade fortfarande att öppna.
Eftersom dom inte visste vad som föregick där på insidan av dörren så kom min
arbetskamrat "Nazistledaren" på den briljanta idén att stoppa in in huvudet och kontrollera det hela.  

Det blev iltransport till Uppsala och intensivvård.
Där låg han och svävade mellan liv och död ett tag medan de snickrade ihop honom med titanplattor m.m.
Till företagsledningens stora besvikelse så lyckades man få honom på fötter igen.
Företaget såg det inte som någon  Goodwill att ha stadens Nazistledare anställd, ingen god PR liksom och nu hade de sett en utväg,
men tji fick dom.  

Vad jag hörde innan jag slutade så funderade han på att säga upp sig och flytta till Skåne så det kanske löste sig företaget iallafall. 
Jag tror att han nämnde Karlskrona. 
Han trodde att förståelsen för hans sort var större där.
Och, ja det kan tänkas och det var egentligen inget fel på honom som arbetskamrat.
Det var en bra kille, men det var de där idéerna.
Man får ju inte slå in lägenhetsdörrar och så där, eller..?   

Men nu känner jag att denna berättelsen börjat spreta åt alla möjliga håll.
Det var ju något helt annat som jag skulle skriva om.


//Forts...



 

Kan vara försvarligt att slå in en dörr eller två men sticka in huvudet i något hål ska man verkligen akta sig för, det kan gå värre illa än det gjorde för nazisten

3 timmar sedan, skrev evert 1:

Kan vara försvarligt att slå in en dörr eller två men sticka in huvudet i något hål ska man verkligen akta sig för, det kan gå värre illa än det gjorde för nazisten

Om det skulle vara försvarligt att slå in en lägenhetsdörr så ringer man Polisen och låter dem göra det. 

6.


Till slut efter div. CV-kurser som väl egentligen bara gick ut på att livnära coacher med lite olika idéer, så blev jag erbjuden en utbildning.
Efter mer än två år så var det tydligen någon som såg att jag varit operatör på en NC-fräs, så de erbjöd mig en kurs som CNC-operatör på Lernia.
Det var något som jag hade föreslagit vid mitt första besök på Arbetsförmedlingen, men jag insåg att det inte var någon mening att påpeka det.
Vi var inte speciellt goda vänner, jag och arbetsförmedlingen.
Jag hade påpekat en hel del fel på deras kurser, och hamnat på s.k. Trepartssamtal.
Nu hade man väl insett att enda sättet att bli av med mig var att erbjuda mig något som faktiskt kunde få ut mig på arbetsmarknaden.

Detta var som tur var innan Borgarna tog makten och skar ner på allt vad arbetsmarknads-utbildning hette.
Eller rättare sagt, skar ner eller sålde ut det mesta.
 

Det var ganska trevligt på Lernia, och jag lärde mig väl ett och annat, men efter tre månader så fick de för sig att jag skulle slussas ut till verkligheten.
Jag hamnade i 11 månader på en verkstad i hemstaden där jag väl egentligen inte fattade vad jag höll på med.
Det var egentligen en ettårskurs, men jag fick bara tre månader så jag kände mig liiite bortkommen bland de där som gått verkstadsskolan när de var unga.
När de var unga och formbara.
Jag måste erkänna att jag inte längre är vare sig ung eller formbar längre.

Verkstaden jag hamnade på var liten och arbetade efter lite gamla regler och metoder.
Man fick stå och röka vid maskinerna så när man kom till eftermiddagsskiftet så låg det ett olje/tobaksdis över hela lokalen.
Det tog ett halvår innan jag upptäckte att det var ett fönster bakom min maskin.
Det var liksom bara ett jämntjockt svart oljelager över både vägg och fönster, så det syntes inte.
Det fanns ett utsug på maskinen, men det sög bara ut oljeångan från maskinen och spred ut det i lokalen.
 

Jag stod ut i ungefär 11 månader och sökte sedan ett jobb i grannstaden.
Jag fick jobbet och arbetsplatsen var modernare och lönen var bättre, men nu vet jag inte riktigt vart det är på väg?
 

Forts...

 

4 minuter sedan, skrev Batting:

6.


Till slut efter div. CV-kurser som väl egentligen bara gick ut på att livnära coacher med lite olika idéer, så blev jag erbjuden en utbildning.
Efter mer än två år så var det tydligen någon som såg att jag varit operatör på en NC-fräs, så de erbjöd mig en kurs som CNC-operatör på Lernia.
Det var något som jag hade föreslagit vid mitt första besök på Arbetsförmedlingen, men jag insåg att det inte var någon mening att påpeka det.
Vi var inte speciellt goda vänner, jag och arbetsförmedlingen.
Jag hade påpekat en hel del fel på deras kurser, och hamnat på s.k. Trepartssamtal.
Nu hade man väl insett att enda sättet att bli av med mig var att erbjuda mig något som faktiskt kunde få ut mig på arbetsmarknaden.

Detta var som tur var innan Borgarna tog makten och skar ner på allt vad arbetsmarknads-utbildning hette.
Eller rättare sagt, skar ner eller sålde ut det mesta.
 

Det var ganska trevligt på Lernia, och jag lärde mig väl ett och annat, men efter tre månader så fick de för sig att jag skulle slussas ut till verkligheten.
Jag hamnade i 11 månader på en verkstad i hemstaden där jag väl egentligen inte fattade vad jag höll på med.
Det var egentligen en ettårskurs, men jag fick bara tre månader så jag kände mig liiite bortkommen bland de där som gått verkstadsskolan när de var unga.
När de var unga och formbara.
Jag måste erkänna att jag inte längre är vare sig ung eller formbar längre.

Verkstaden jag hamnade på var liten och arbetade efter lite gamla regler och metoder.
Man fick stå och röka vid maskinerna så när man kom till eftermiddagsskiftet så låg det ett olje/tobaksdis över hela lokalen.
Det tog ett halvår innan jag upptäckte att det var ett fönster bakom min maskin.
Det var liksom bara ett jämntjockt svart oljelager över både vägg och fönster, så det syntes inte.
Det fanns ett utsug på maskinen, men det sög bara ut oljeångan från maskinen och spred ut det i lokalen.
 

Jag stod ut i ungefär 11 månader och sökte sedan ett jobb i grannstaden.
Jag fick jobbet och arbetsplatsen var modernare och lönen var bättre, men nu vet jag inte riktigt vart det är på väg?
 

Forts...

 

 

Bra att du är driftig och vill arbeta istället för att leva på bidrag. Hoppas att du efter skatt får mer ut på arbetet än bidragen. 

44 minuter sedan, skrev Batting:

så de erbjöd mig en kurs som CNC-operatör

Jag skulle vilja vet en sak, varför väntar man på att någon annan ska betala ens utbildning, varför kostar man inte på sig den själv.

Hade du gjort det så hade du ju sluppit alla knäppgökar, som tydligen alla är runt omkring dig?

Hade jag vart arbetslös hade jag gjort allt för att själv lösa det, flytta vart som helst bara jag kan försörja mig, ser i min hemort, fd brukstad(också nedlagt Eriksson) och brukssamhällen där 9/10 industrier lagts ned, alla röstar rött och väntar att andra ska lösa problemen, istället för att själv aktivt påverka det.

Husromhelst underhållande berättelser du delgett, skönt att allt löst sig.

26 minuter sedan, skrev Soengsang:

Jag skulle vilja vet en sak, varför väntar man på att någon annan ska betala ens utbildning, varför kostar man inte på sig den själv.

Hade du gjort det så hade du ju sluppit alla knäppgökar, som tydligen alla är runt omkring dig?

 

Hade jag vart arbetslös hade jag gjort allt för att själv lösa det, flytta vart som helst bara jag kan försörja mig, ser i min hemort, fd brukstad(också nedlagt Eriksson) och brukssamhällen där 9/10 industrier lagts ned, alla röstar rött och väntar att andra ska lösa problemen, istället för att själv aktivt påverka det.

 

Husromhelst underhållande berättelser du delgett, skönt att allt löst sig.

Jag har egentligen aldrig vetat vad jag vill bli. Det vet jag fortfarande inte. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, det bara är så. Visst fick jag välja så skulle jag väl bli Delfintränare. Det känns trevligt och kul, men marknaden verkar lite tunn. Så visst finns det några saker jag hade kunnat tänka mig, men jag är realist, och nu har jag ju även kommit upp lite i ålder så jag börjar sikta in mig på pension. Är det något mer du undrar över?