Jag har valt att inte bo i Thailand trots att min ekonomi skulle klara det.
Jag är ju till åren kommen med mina 79 år.
Sjukförsäkring kostar över 30 000 sv. kr.per år, iochförsig inte ett problem.
Mestadels försöker folk i Th.att lura en - gäller också inom den privata sjukvården enligt vad jag upplevt.
Statliga sjukhus/vårdcentraler har fungerat bra vid dom tillfällen jag nyttjat dom.
Det är mycket låg kvalite på verktyg och utrustning om man inte hittar specialbutiker.
I varuhusen är det gott om folk som kan ta betalt och le,kunskapen om varorna är mestadels mycket bristfällig.
Bland folk i allmänhet är bildningsnivån mycket låg beroende på ett undermåligt skolsystem.
En Thailändare har alltid rätt, trots att dom ofta är korkade.
Jag äter bara Thaimat när jag är där, men efter en månad så längtar jag hem till "riktig" mat,
trots att min bästa vän är duktig på matlagning, och även försöker laga lite farangmat.
Det mest positiva är att jag hittat en själsfrände så vår gemenskap fungerar mycket bra.
Språket är den stora barriären. Jag kan tala engelska, tyska och svenska men att lära mig Thai är en omöjlighet.
Thai är ett tonspråk där uttalsnyanser gör stor skillnad. Jag är mycket omusikalisk och kan inte sjunga så varje tonspråk faller bort. Att uttrycka känslor är svårt på ett utrikes språk , där är det modersmålet som gäller.
Att lämna barn, barnbarn och vänner är inget för mig, så jag blir kvar i Sverige, tills det är dags att elda upp mig.
Thailand förblir ett ställe, dit jag åker för att ha kul en månad varje vinter.
Born41