Det här skulle bli en bra vecka för dottern och hennes kompisar; för första gången sedan slutet av mars skulle de få gå till skolan i onsdags. Och det gjorde de. Jag hann dock bara hem från att droppat dottern i skolan innan jag möttes av en storgråtande fru; "Nainoi är död". Första tanken är givetvis en bilolycka och den andra tanken, i dagens tider, Covid eller effekt av vaccinet. Ganska snart får dock frugan beskedet av killens mor, beskedet som ingen tonårsförälder vill höra; självmord.
Nainoi och vår dotter gick i samma klass i flera år och blev nära kompisar då de ingick i skollaget i animering. Hela laget satt hemma hos oss nästan varje lördag i ett år och Nainoi stannade ofta kvar till sen kväll då hans familjesituation gjorde att han hellre var här. De gick ofta på bio tillsammans och han var med på kortare semestertrippar under några år. De senaste åren har de vuxit ifrån varandra men var fortfarande kompisar. Nainoi var alltid klassens clown och hamnade alltid i diverse trubbel men varken kompisar eller lärare kunde bli arga; han var ändå alltid den vänligaste och mest omtänksamma killen. Redan innan Covid blev det uppenbart att skolarbetet inte var så intressant för honom längre men han var trots allt alltid där; det var ju ändå där han hade sina kompisar och det fanns inte en klubb, förening, band eller gäng han inte var med i.
Den senaste nedstängningen i slutet av mars var hård för alla men allra mest för Nainoi. 8 timmars on-line undervisning och läxor på det var inte hans grej. Han kunde inte träffa sina kompisar, inte jamma med sitt band, lattja med basketlaget eller hänga på Paragon. När hösten kom och hans tre bästa kompisar flyttade till USA för high school studier, något han trots sin mångmiljoners Trust Fund inte tilläts göra, så flyttade han hemifrån. Ett tvåvåningscondo i Asok på 200 m2 hade nog gjort de flesta 15-åringar glada men så var det inte för Nainoi. Han var fortfarande där för alla som hade problem, även en ytlig bekantskap kunde han lägga dagar på att prata med. Dessvärre lade han inte samma resurser på sitt eget välmående. Istället flydde han in i en värld av obskyra Anime stories om alternativa verkligheter och självmord.
3 dagars vaka och dagens begravning är nog de värsta dagarna i mitt liv men jag är ändå stolt över hur väl dottern och hennes kompisar tagit det och hur även gamla fiender har slutit upp och kramat varandra. Jag har spenderat ganska mycket tid med dottern och hennes kompisar och Nainoi är tveklöst den allra snällaste och trevligaste av dem; med säkerhet den trevligaste och snällaste människa jag någonsin träffat. Om de allra snällaste och trevligaste människorna anser att livet är för hårt så bör nog vi andra se det som en varning.
Därav kommer jag försöka vara snällare, även på MPR. Man vet aldrig hur människan på andra sidan skärmen mår och det jag tycker är en smart och rolig ironi kanske uppfattas som en kniv i hjärtat av någon annan.
