Sitter kvar i Sverige medan familjen har åkt hem till Thailand.
Första gången i mitt liv som jag är tvungen att vara kvar då jobbet kräver detta.
Men fy fan, jag mår så dåligt och saknar dem så att det gör ont i varenda kroppsdel.
Då tänker jag på alla er som genom åren skrivet på forum om hur ni väntar på damens UT, eller bara på att få åka ner till Thailand igen.
Jag tänker på en god vän som bor i Thailand 3 månader för att sedan jobba någonstans i världen i 3 månader.
Hur orkar ni, hur gör ni när längtan blir så stark att det inte bara gör psykiskt utan också fysiskt ont?
Vekling är väl antagligen vad jag är, men jag saknar dem så mycket redan nu, 1 vecka efter att de åkt.
Ge mig era knep på hur ni klarar av att längta, sakna och vänta.
