många faranger om waiar för mycket eller vid fel tillfälle villket kan göra dom små liven lite besvärade... men.. bättre o va lite för artig än att springa omkring å snacka thai från Patpong University o skita i kulturella regler helt
Jag waiar mina bekanta i Thailand när vi träffas första tillfället osså kanske en avskedswai vid hemresan.
sen så det där med höjden av waien samt böja huvudet det kommer med åren
JA jag har aldrig slutats förvånats över dessa krypande männen som besöker den ena buddistiska helgedomen efter den andra eftersom dom är som knä hundar efter sina damer.
Jag slutade att besöka dessa buddistiska helgedomar redan efter 2:ra eller 3:de resan när jag träffade min fru. Hon blev sur men det kan jag leva med och nu vill hon inte ens ha med mig eftersom jag visat vart munkar surfar och vad om pysslar med när vi inte ser på.
Jag besöker gärna buddistiska helgedomar.
Krypande knähund har dock ej någon kallat mig för innan.
I alla fall inte öga mot öga..
Ja då e jag med,ungefär det jag har fuderat på , undrar om de finns nått träningsläger för sånt...
Läs Poffas inlägg nr 92.
Lite förvånande rubrik "Jag har slutat waiia". Lite som att jag har slutat hälsa. Om jag befinner mig i Sverige och nån räcker fram handen så tar jag givetvis den. Skulle nog uppfattas som förbannat oartigt att inte göra det. Och att inte besvara en "hälsningswai" i Thailand är också oartigt.
Att det sen finns en massa olika varianter på wai i Thailand gör det hela lite mer knepigt. Besöker jag en restaurang möts jag normalt först av en (eller flera) "välkomstwaier", när jag betalat notan kommer en "tack för dricksen wai" och när jag går av en "tack för besöket wai". Och dessa ska givetvis normalt sett inte besvaras.
Men om jag besöker mitt stamlokus så kommer oftast även de servitriser som serverar vid andra bord men känner mig fram till mig och waiar. En wai som jag artigt besvarar.
Sen är det nog inte nån som förutsätter att faranger ska känna till allt i det "regelverk" som finns i Thailand om vem som ska waia först och på vilken höjd som waien ska utföras. Så om det blir lite fel i det avseendet uppfattas det knappast som oartigt. I princip gäller att den mest lägst status hälsar först. Och ålder ger status så oftast betyder det att den yngsta ska vaja först. Och för en gammal gubbe som mej betyder det att jag normalt sett bara behöver besvara waier. Och med ålderns rätt behöver jag inte ens lyfta händerna speciellt högt heller. Låg status = hög wai. Hög status = låg wai.
På turistorterna med gott om faranger gäller lite andra regler och där händer det allt som oftast att man inte möts av en wai utan en utsträckt hand.
Bra Poffa!
Jag tänkte själv skriva ett inlägg men ditt är perfekt. 
många faranger om waiar för mycket eller vid fel tillfälle villket kan göra dom små liven lite besvärade... men.. bättre o va lite för artig än att springa omkring å snacka thai från Patpong University o skita i kulturella regler helt
Jag waiar mina bekanta i Thailand när vi träffas första tillfället osså kanske en avskedswai vid hemresan.
sen så det där med höjden av waien samt böja huvudet det kommer med åren
Hej
Det har du nog helt rätt i och Thailändare är ju oftast väldigt överseende med utlänningar, så det blir säkert inga problem hur man än gör.
Ett bra sätt är ju att kolla in hur dom runt omkring en gör.
Med mormor som är ca 85 år är det lite speciellt, hon är släktens överhuvud och har respekt med sig i hela byn, jag och alla andra som kommer hem efter en längre tids bortavaro söker alltid upp henne, har med några små gåvor t.ex speciella blad, betelnötter, vindruvor, sojamjölk, bläckfisk, makam eller något annat vi vet att hon tycker om, henne ska man hälsa ordentligt på och helst sitta ned hos henne och prata lite, kanske skoja lite om att hon bara ser yngre och yngre ut för varje år eller något liknande, gärna hålla lite i handen och ställa in sig lite, själv älskar jag henne och bävar redan för hur livet ska bli för oss alla när hon inte är med oss längre, till henne kan alla gå för att få råd eller klaga på något och hon har inget emot att ryta i och tillrättavisa omgivningen om det behövs, förr tog hon gärna en gin tonic med mig men det har hon slutat med för 5-7 år sedan.
Mvh isan lover
Apisit ?
nope. vice pm
Själv har jag alldrig börjat , o thai säger att utlänningar ska inte hålla på med sånt som de inte behärskar eller förstår.
Korrekt, Thailändska språket hör väl dit.
Svärmorsaspiranten har jag slutat att waia, hon känner mig vid det här laget..
Däremot waiar jag gammelmormor och det har ju visat sig vara ett problem, hon släpar alltid med sig dotter, dotterns farang kap med sig till sina vänninor som är mellan 60-100 år gamla. Det blir mycket waiande...
Men det viktigaste är ju givetvis att visa respekt mot folk, oavsett om de parkera bilen åt dig eller sitter i regeringen. Alla förtjänar samma respekt.
Jag har som Kim, funderat över detta... Och inga regler kan lära dig hur man gör på rätt sätt eller på fel sätt. Man måste lära sig detta omedvetet.
Jag waiar personer som waiar mig, precis som om någon sträcker fram en hand, så bör man sträcka fram sin. En normal hälsningsvariant, helt enkelt.
Och detta i sammanhang när det handlar om att hälsa på någon. Alltså inte som ett tack i kassan, restaurangen eller på 7/11. Även fast jag på restauranger kan säga "tack" på vägen ut ifrån en restaurang som gjort bra ifrån sig.
Barn som waiar är ju lite knepigt. Små barn som ännu inte lärt sig wai "på riktigt" brukar jag ibland waia till, för att visa hur man gör. Men bara barn som är bekanta.
Och ungdomar som är tillräckligt gamla för att inte vara barn längre. När det är en hälsningsfras, alltså.
Sen har vi en hög med kompisar till dottern, i 18-20 ärs åldern som alltid waiar när de kommer och går hemma hos oss.
Först gången jag träffat dem, waiar jag. Men sedan, när de blivit mer bekanta, hälsar jag med en vinkning eller liknande istället. Även fast de alltid waiar mig på väg in eller ut ifrån huset..
Skulle jag träffa eller se dem på stan, så blir det en wai.
Höjden på mina waier är alltid samma för personer. Bara två fall där jag waiar högre.
På templel (som jag väldigt sällan går på) och för att skoja med någon.
Om t.ex. frun ger mig växalpengar tillbaka, så kan jag lite retligt waia extrahögt.
Och till sist, vid närmare eftertanke, så är ett uteblivet wai, en väldigt, väldigt bra grej till att visa sitt misstycke för någon.
Har två stycken i min bekantskapskrets, som jag med flit bara tittar på när de waiar mig, för att visa att de befinner sig "under mig" eller att de tappat mitt gillande.
Och med det i bakhuvudet, så blir det ännu viktigare att faktiskt waia till de som jag fortfarande gillar.
Jag waiar alltid frugan jättehögt när jag får min veckopeng, tror hon uppskattar det för hon blir alltid glad då.
Tja,
Har aldrig tyckt det varit bekvämt att waia hit och dit.
Tror att jag endast brukar waia allvarligt sjuka och munkar.
De andra får en vink eller ett tjena på svenska.
Puss
Erkki
Jau waiar precis när jau tycker att jau haur nån anledning...annars kan de va så.-
Efter för många öl, så kan jag börja svaja. Räknas detta? 
Logga in för att svara.
