[ Observera att detta tidigare har publicerats på bland annat Thaitjejer. Lägger nu in det på detta forum så att serien blir komplett här. ]
När vi lämnat Khon Kaen börjar HC tala entusiastiskt om nästa stad vi skulle kunna besöka. Fru Chang harklar sig och tycker att det kan vara nog med sightseeing nu. Va? Nej, nu kan vi väl lika gärna åka direkt till hembyn. Jaså?
Detta är lite svårsmält för HC, men han distraheras av ännu ett stopp för mat. Eller snarare av att han erbjuds plocka upp dagens fisk. Lättare sagt än gjort, men till slut får HC till det.
Fisken överlämnas till kocken, och vi sätter oss i denna hydda och beställer övrig mat och dryck. Tillagad fisk kommer efter cirka 15 minuter.
Mot slutet av måltiden kommer servitrisen och lämnar över något till fru Chang. Ett kuvert och ett papper med en hel del text. Det visar sig vara en önskan om donation till det lokala templet.
HC frågar, hur mycket ska vi ge? Up to you, fräser fru Chang! HC försöker framföra teorin att eftersom detta inte är fru Changs hemtrakter behöver man inte ge så mycket, kanske inget alls? Har inte med saken att göra! Man ger så mycket man känner för! Jaha... och i detta fall? Tja, kanske fem baht...
Jaja, HC tar fram plånboken och finner ingen fembahtare, så han lägger en tiobahtare. Det verkar som dom andra då också känner sig tvingade att lägga tio baht. Fru Chang klistrar igen kuvertet innehållande fyra tiobahtare med hjälp av vatten från glaset. Inget slickande på kuvert här inte!
Så blir det fortsatta diskussioner om dagens resmål. HC inser att han är i minoritet som inte vill åka till hembyn idag, även om det var planerat först till imorgon eller rentav övermorgon. Toffel HC lyckas dock förhandla sig till att vi åtminstone ska ta en snabbtitt på Kalasin och Roi Et.
Och så blir det, och även om HC inte kommer sig för att ta några kort därifrån så kan han i varje fall säga att han varit där... håhåjaja.
Jaha, och sen raka spåret mot hembyn. Inbillar sig HC. När han frågar fru Chang vilken väg vi ska åka kvittrar hon att ja, vi åker väl till Ubon Ratchathani först, sen vet jag vägen!
Men hallå! HC må inte vara så hemma i Isaan, men han vet att detta blir en omväg. Om det nu är så viktigt att åka till hembyn så fort som möjligt ska vi väl ta den närmaste vägen? Dessutom har HC sett vägen från Ubon till hembyn minst fem gånger, och vill gärna se en annan väg. Fru Chang och Khun Go skruvar besvärat på sig. Ja, hur ska vi lösa detta nu då... vi kan väl stanna nånstans och äta medan vi tittar på kartan!
Vi ser ett litet ställe längs vägkanten och stannar där. Endast ett bord, men det verkar som de flesta kunderna bara stannar för hämtmat. Ett gift par som driver stället, några barn ser man också plus en hund som är kedjad ganska nära vårt bord. Hunden är beskedlig och verkar trivas med att vara nära husse och matte. Men av någon anledning bestämmer man sig för att flytta hunden fyra meter bort och där trivs den inte alls utan skäller och gnyr en hel del.
Nåja, dags att reda ut det här med närmsta vägen! Khun Go studerar kartan och det visar sig att fru Chang ej kan peka ut ungefär var byn ligger. Hmm ja Amphur Khemmarat och Pho Sai...? Khun Go får ringa och fråga en kollega för lämpligaste väg. Även matställets innehavare konsulteras.
Till slut har man rett ut det hela, och vi kan avnjuta resten av mat och dryck. HC noterar att det blivit tyst från hunden och ser att den försvunnit. Vi diskuterar hur dags vi kan tänkas anlända byn och huruvida svärfar Chang ska underrättas. Plötsligt hörs det en kraftig dunk från vägen, och det blir stor uppståndelse. Hunden har försökt korsa vägen och blivit överkörd... I väntan på att begrava den lägger man den i skuggan av ett träd.
Må hunden vila i frid. Så här i efterhand kan HC konstatera att detta var det närmaste en trafikolycka han kom under denna långa resa. Visserligen såg vi även en mindre motorcykelkrock, men det vart bara några små skrubbsår av den.
Då kör vi mot hembyn, och vi kommer rätt. HC minns mycket väl hur han från Ubon kommit till en trevägskorsning där man svänger höger. Nu kommer vi från andra hållet och ska svänga vänster in på samma väg! Ja, nu känner HC igen sig. Speciellt butiken där man kan bunkra upp med Beer Chang ;-)
Både HC och fru Chang (numera) nästan baxnar när dom ser hur skräpigt det är utanför butiken. Men det är väl för all del inget gnälla om så länge det finns Beer Chang att köpa till bra pris.
Lite stökigt inne i butiken också. Som synes är det mer än Beer Chang som ska inhandlas inför besöket. Bland annat godis till barnen.
Till slut anländer vi äntligen hembyn. Svärmor Chang har inte träffat son Chang på många år, så det blir ett varmt välkomnande.
Första prioritet för HC är att få in ölen i kylen, hälsandet kan vänta... skojar bara ;-)
Svärmormor Chang 96 år.
Barnen har växt sen förra besöket.
Andra, första och fjärde generation. Var är tredje generation fru Chang?
Ett av byfyllona däckar ganska kvickt efter vår ankomst.
Svärfar Chang måste skjutsa hem honom, och blir mycket arg då byfyllot lyckas skada hans kära motorcykel lite.
Nu är det dags för mat.
Grodorna ser ju ut att ha riktigt roligt, men det är bara en illusion...
Vid middagen får vi höra att det var inte alls så dumt att vi kom en dag för tidigt. Om några timmar börjar en speciell lokal tillställning som man har rätt sällan i byn. Och vi ska förstås gå dit.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.