Kan inte fatta att alla tycker så synd om pensionärer i denna tråd, ”de som byggde detta land bla bla bla” etc.
Morsan och farsan är 79 respektive 80 år gamla, morsan jobbade som städare och farsgubben som bilmekaniker så vi talar inte om några högbetalda pensionärer inte, men om jag får leva som de gör när jag är 80 så skall inte jag klaga. Morsan går varje dag till ”hemmet” för lite stimulans, där får hon mat och alla hjälp hon kan få, farsan har precis bytt ut två höftleder och fixat till ögonen så nu ser han som en falk igen. Farsan sökte precis om hemhjälp (eller vad det nu heter) så nu skal det komma någon och städa lite för dem och när farsan inte kan ta morsan till sin dagliga tur till hemmet så kommer hemhjälpen och gör det. Tack för det staten…
Till råga på allt så köpte gubben en helt ny bil i augusti i år, så komma att säga att dagens pensionärer har det dåligt NOT.
De är bara ett gäng gnällspikar som vill ha mer och ett sett för alla politiker att ha någon att få oss att tycka synd om, precis som gnället om sjukvården och skolan i Sverige, inget fel på den heller, att Sverige halkar efter i undersökningar angående skolan beror ju inte på skolan det beror ju på alla korkade elever som går i skolan… Inte tala om sjukvården, springer ju f-n bara runt massa gnälliga feta käringar som inte får något gjort och när de väl skall göra något så sitter de i fikarummet och tycker synd om sig själva…
Sorry för OT
Det fanns en gång ett pensionssystem som hette ATP, de som får pension enligt detta har betydligt bättre pension än de med motsvarande inkomster idag. Jag har sett en del fd. arbetskompisars pension som nyligen gått i pension. Det är ingen rolig läsning ska jag tala om. Sedan är det så att med de boendekostnader som finns idag så är det få som klarar av att betala räntor och amortering på de lån de har för boendet. Därför kommer "dagens" pensionärer att ha helt andra boendekostnader än ATP-generationen. Vad händer med dagens generation när räntorna ökar till det dubbla eller tredubbla?
Min mamma sitter i samma båt.
Det skiljer mycket mellan landsting.
Jasg ska också berätta en sann historia.
Där vi bor har vi 4 mil till ett sjukhus på andra sidan landstingsgränsen till det egna landstingets sjukhus har vi 12,5mil det finns några små hälsocentraler mellan det egna sjukhuset. och där vi bor. Hälsocentralerna har knappt läkare och gör inget mer än att plåstra om småskador och skriva ut recept utan deras stora uppgift är att skriva remiser till sjukhuset.
Mamma var på besök och tuppade av och orkade inte kliva upp från sängen sedan (vi bar henne till sängen). Ringer ambulans, de säger att de sak ta henne till hälsocentralen. Jag säger att de ska ta henne till sjukhuset 4 mil bort då det blir närmare och att hon slipper vidare färd till sjukhuset 12 mil bort. Det ska inte gå. Vi pratar en bra stund om varför inte det närmaste sjukhuset fungerar. Då kommer jag på att mamma är inte länsbo i något av länen som är aktuella. Sesam öppna dig, nu går det så bra så att komma till närmsta sjukhus.
Fast där konstaterar läkaren att det finns ingen förklaring till varför hon tuppat av. Hon är så svag och vimsig att hon inte kan gå när hon skivs ut. Jag tycker det är konstigt att hon inte behålls för observation. När jag frågar läkarn om detta så säger han: De platser de har behöver de för länsborna eftersom hon är utomläning skrivs hon ut, men att han hade velat ha kvar henne om det funnits möjlighet.
Jag har flera exempel på detta också fast att skriva om dessa gör jag inte då jag måste ut nu.
Är det 6 månaders kö kan man ju tacka sin lyckliga stjärna att det inte är något alvarligare det är frågan om. Visst kan man tycka att 6 månaders kö är bra, fast jag gör det inte. Kanske beroende på att jag bor mycket längre ifrån nästa landsting som också har långa om inte längre köer. Även när det gäller allvarligare saker. Har en arbetskompis som har gått 4 månader med ryggvärk han var så glad för en månad sedan att han skulle få operera. Han fastade och skulle in på operation dagen efter när dom ringer och säger att läkaren har blivit sjuk. Det var andra gången det blev inställt. Nu väntar han vidare. Men han börjar titta på var i landet han kan åka eftersom han börjar vara ganska less på att ha ständigt ont och ibland bli helt liggande i soffan istället för att kunna jobba och ha kul som andra. Är det bra så hurra och var glad, jag tycker det är bedrövligt.