Själv vill jag avskaffa all form av statigt finansierad U-hjälp och bistånd 
- Just det, vilken "fruktansvärd" tanke, känn på den käftsmällen!
Enligt mina (nationellt egoistiska) värderingar så har exempelvis svenska staten endast ett
ekonomiskt ansvar gentemot det bosatta folket inom Sverige och inom dess territorialgräns,
samt för svenskar som är verksamma i utlandet och för de andra som har uppehållstillstånd i vårt land.
http://www.leksikon.org/sort_stat.php?id=82
Den svenska staten skall enligt mig inte finansiera vare sig militära operationer, bistånd eller välfärdsprojekt i några främmande stater.
Det enda våra skattepengar ska finansiera utomlands är enligt mig stipendier för utlandsstudier,
Ambassader, Konsulat, Exportråd och andra instanser som verkar i Sveriges och svenskarnas intressen.
Sverige som stat ska enligt mig inte behöva känna något ansvar för att finansiera och bekämpa orättvisor,
fattigdom, krig och terror i andra delar av vår värld, eftersom vår stat inte har orsakat problemen.
Även Sverige var en fattig nation för inte så länge sedan, men inte fanken lyftes vår nation under armarna
med hjälp av någon utländsk U-hjälp. Sverige undvek istället förståndigt nog att dras in två dåraktiga världskrig,
svenskarna spottade i nävarna, vidtog demokratiska och ekonomiska reformer, utbildade folket,
satsade på arbetskraftsinvandring när det behovet fanns, och vår stat gav stöd till våra universitet och företag
så att de kunde utveckla och satsa på en tekniskt avancerad exportindustri som under decennier har bidragit till vårt nuvarande välstånd.
Det gäller med andra ord att organisera sig och kavla upp ärmarna,
för det finns ingen ”Quick-Fix” för något land om de nu inte hittar olja som våra vänner i Norge gjorde.
Även andra länder och dess invånare på vår jord måste lära sig att ett nationellt välstånd fås inte till skänks.
Det byggs på egen hand med hjälp av gemensamt hårt arbete.
Det tar naturligtvis både tid, kraft och planering där man ibland misslyckas och får ta nya tag,
men till syvende och sist måste alla som har huvud, ben, armar och nävarna i behåll även vilja torka sig själva i arslet.
Däremot så ser jag inga som helst hinder eller felaktigheter i att svenska privatpersoner, företag och
icke skattefinansierade organisationer bedriver U-landshjälp eller ger utlandsbistånd på olika vis.
Kanske dessa godhjärtade personer väljer att upplåta sitt gästrum eller sommarstugan till en flykting eller kanske de vill
skänka en matkasse, kläder och skor till flyktingförläggningar (helst utomlands)?
Ja det finns naturligtvis väldigt många sätt om man som privatperson vill och kan hjälpa till,
och denna individuella hjälp bör rent av uppmuntras, tycker jag.
På individuell basis mår folk nämligen bra av att få engagera sig i sin nästa eller pyssla om en hund eller katt,
men de vare sig lär sig något eller utvecklas emotionellt om de istället lite bekvämt skyfflar över det
solidariska hjälpansvaret på staten och dess diffusa projekt.
Jag ser det som demokratiskt viktigt att det alltid ska vara varje enskild invånare och skattebetalares rätt
att fritt få välja om han/hon vill bidra med sina egna skattade pengar till utlänskt bistånd, flyktingar mm.
Förslagsvis kan man göra en insats inom ramen för Röda Korset, Röda Halvmånen, Unicef etc.
Så fort man känner ett yttre tvång av att betala, skänka, bidra och hjälpa så försvinner glädjen och motivationen att göra så,
och som det har utvecklats i Sverige när våra skattpengarna inte längre räcker till för att upprätthålla en hög välfärd
ja då känner sig många svenskar både svikna, trängda och utnyttjade.
Resultatet av förd politik och dessa känslor kommer vi att se efter nästa riksdagsval den 14 september 2014.
SN