Inte bara Faranger och Thaimän

Under Songkran hade vi lite tid att umgås med frugans släktingar och det ställde en del fördomar på kant, fördomar som jag redan mestadels övergett, men som många på MPR ibland vädrar.

Först var vi i Pattaya några dagar med en kusin till frugan på svärfars sida. Hon har så länge jag har känt henne haft en liten affär för bröllops- och högtidskläder ihop med sin syster; eller rättare sagt hon har gjort 100% av jobbet medans systern gjort just ingenting av värde. Kusinen är sedan närmare 15 år gift med en välutbildad och smart Thaisnubbe som tidigt gav sig in på e-handel och tjänat bra med pengar på det. Kusinens affär har dock inte gått något vidare på länge och de senaste åren har den gått med förlust, en förlust som hennes man täckt upp. Affären går egentligen med vinst men här kommer kruxet; hon betalar en relativt hög lön till sin syster som aldrig någonsin är där, låter systerns barn bo och äta där, betalar deras skolavgifter samt agerar vandrarhem för övriga släktens barn och ungdomar som vill bo i Bkk under kortare eller längre tider. Kusinen är alldeles för snäll för att säga ifrån och de gånger hon gör det kommer svaret "din man är rik så det är din skyldighet att ställa upp för släkten". Det är inte några småpengar det handlar om, runt 1 miljon Baht om året enligt hennes man, och han har tröttnat på att betala för ett gäng in-laws som han inte ger mycket för. Det har gått så långt att han överväger skilsmässa om hon inte sätter ned foten. Någon som känner igen temat från ett antal MPR-trådar, men då med en Farang som sponsor för hela släkten? Det är inte första gången jag hört liknande historier i verkliga livet, men alltid med thailändare i alla roller i detta trista spel.

Under själva Songkran var vi hemma i byn, Phanom Sarakham i Chachoensaoprovinsen. En av frugans kusiner på svärmors sida är gift med en tjej från Ubon och de har inga barn. Under Songkran hade hon sin brorsdotter på besök, en tjej på 12 år. Hennes bror gifte sig och fick barn som ung, som så många andra på landet, men hans fru drog bara månader efter barnet föddes och såg inte sin dotter igen förrän hon var 7 år och bara ytterst sporadiskt efteråt och har aldrig hjälp till med en Satang. Kusinens fru är från vad jag skulle kalla en landsbygdsmedelklassfamilj med båda föräldrarna statligt anställda så barnet har inte lidit någon ekonomisk nöd men ändå. Att lämna barn och sin äkta hälft, är inte det något som bara Thaimän gör enligt MPR-praxis? Jag har nog hört om väl så många mödrar som dragit men så verkar det inte när man läser här.  

Är det bara jag som känner till märkliga familjeöden eller är det faktiskt så att även bättre ställda thailändare, inte bara Faranger, ofta förutsätts sponsra släktingar och saknar även unga thailändskor, inte bara unga thailändare, relativt ofta helt ansvarskänslor för sina barn?     

Det är inte sponsorerna det är fel på i mina ögon,utan den lata odågan till partner/släkt som tycker att det är deras rätt att bli försörjda.

Skulle aldrig få för mig att sponsra några närstående till frugan, har hänt att de velat låna pengar men då har jag krävt moppen eller mobilen i säkerhet med då har det inte varit intressant att låna några pengar längre.

Det kom en thaikompis till frugan och ville låna min bil precis när jag köpt den och han skulle ju givetvis betala drivmedlet sa han, ok sa jag men lägg 500 000 Baht i säkerhet här på bordet först, då var det inte längre intressant att låna någon bil.

Jag lånade ut 30.000 baht till tjejens familj, visste på förhand att dom inte kommer att betala tillbaka fast dom lovade att jag skulle få dom efter 4 mån.

Jag såg det som ett billigt pris för att slippa ha med dem att göra nåt mer och tjejen slipper tjöt från deras sida.

3 timmar sedan, skrev Atom:

Under Songkran hade vi lite tid att umgås med frugans släktingar och det ställde en del fördomar på kant, fördomar som jag redan mestadels övergett, men som många på MPR ibland vädrar.

 

Först var vi i Pattaya några dagar med en kusin till frugan på svärfars sida. Hon har så länge jag har känt henne haft en liten affär för bröllops- och högtidskläder ihop med sin syster; eller rättare sagt hon har gjort 100% av jobbet medans systern gjort just ingenting av värde. Kusinen är sedan närmare 15 år gift med en välutbildad och smart Thaisnubbe som tidigt gav sig in på e-handel och tjänat bra med pengar på det. Kusinens affär har dock inte gått något vidare på länge och de senaste åren har den gått med förlust, en förlust som hennes man täckt upp. Affären går egentligen med vinst men här kommer kruxet; hon betalar en relativt hög lön till sin syster som aldrig någonsin är där, låter systerns barn bo och äta där, betalar deras skolavgifter samt agerar vandrarhem för övriga släktens barn och ungdomar som vill bo i Bkk under kortare eller längre tider. Kusinen är alldeles för snäll för att säga ifrån och de gånger hon gör det kommer svaret "din man är rik så det är din skyldighet att ställa upp för släkten". Det är inte några småpengar det handlar om, runt 1 miljon Baht om året enligt hennes man, och han har tröttnat på att betala för ett gäng in-laws som han inte ger mycket för. Det har gått så långt att han överväger skilsmässa om hon inte sätter ned foten. Någon som känner igen temat från ett antal MPR-trådar, men då med en Farang som sponsor för hela släkten? Det är inte första gången jag hört liknande historier i verkliga livet, men alltid med thailändare i alla roller i detta trista spel.

 

Under själva Songkran var vi hemma i byn, Phanom Sarakham i Chachoensaoprovinsen. En av frugans kusiner på svärmors sida är gift med en tjej från Ubon och de har inga barn. Under Songkran hade hon sin brorsdotter på besök, en tjej på 12 år. Hennes bror gifte sig och fick barn som ung, som så många andra på landet, men hans fru drog bara månader efter barnet föddes och såg inte sin dotter igen förrän hon var 7 år och bara ytterst sporadiskt efteråt och har aldrig hjälp till med en Satang. Kusinens fru är från vad jag skulle kalla en landsbygdsmedelklassfamilj med båda föräldrarna statligt anställda så barnet har inte lidit någon ekonomisk nöd men ändå. Att lämna barn och sin äkta hälft, är inte det något som bara Thaimän gör enligt MPR-praxis? Jag har nog hört om väl så många mödrar som dragit men så verkar det inte när man läser här.  

 

Är det bara jag som känner till märkliga familjeöden eller är det faktiskt så att även bättre ställda thailändare, inte bara Faranger, ofta förutsätts sponsra släktingar och saknar även unga thailändskor, inte bara unga thailändare, relativt ofta helt ansvarskänslor för sina barn?     

Jag känner inte till några mödrar som överger sina barn helt och hållet men inställningen att den som har pengar ofta anses vara snål om han inte bidrar till de som av olika skäl inte har är väl ganska utspridd i flera asiatiska länder. Jag jobbar med många Filippinare och därifrån hör jag ofta just detta. Trycket på en del av dom blir så högt så det är ganska vanligt att de försöker få uppehållstillstånd i andra länder. Kanada är t.ex. ett populärt land att emigrera till för att minska trycket från diverse släktingar.

Jag tror det är mycket utspritt i Thailand, framförallt bland de på landsbygden samt mindre utbildade. Jag ser det dock sällan eller aldrig hända min fru som tur är, jag tror släktingar vet om att hon aldrig köper att försörja någon som inte förtjänar det. Dessutom var det en hel del av dom som höll sig borta från frugan och mamman (pappan avliden) när de var snorfattiga. Något de sannolikt ångrar idag

/ SatanG

Hej

Jag håller med om allt Atom tog upp, för mig var det så självklart att även Thailändare och Thailändskor agerar sponsorer om dom har pengar att jag inte ens har funderat på att någon skulle kunna tänka något annat, tror mer att det är det faktum att detta forum är Svenskt och mestadels tar upp det som berör dessa i Thailand som gör att det inte skrivs så mycket om detta.

Jag förmodar att alla som har pengar i Thailand får besök av sämre lottade släktingar som vill vara med och dela på dessa, till viss del har dom ju enligt traditionen nästan rätt till det också, frugans ena syster är ett bra exempel på detta, släkten utnyttjar att hon har pengar och vill ta del av dom, hon kan inte säga nej och hon bygger hus åt släktingar, köper bilar åt dom, ger bort farmer och spenderar stora summor på släkten, dessutom satsar hon mer på byns tempel årligen än hela byn lyckas skrapa ihop, vi tycker att hon är dum som ger bort så mycket, får folk pengar utan att arbeta leder det ofta till passivitet och krav på mer, det löser inga problem direkt.

Men det är hennes liv och hon gör som hon vill.

Vad det gäller att tjejer också överger sina barn och alltså inte bara killar så är det också sant, men jag skulle ändå vilja uppskatta det till en klar majoritet killar, kanske 70-30% eller 60-40%.

Vad jag förstår är det ibland så att mannen har ordnad ekonomi, bra inkomster, äger mest o.s.v och därför anses kunna ge barnet en bättre framtid, vi känner även några som har valt att göra så.

Vi har en del såna fall i umgängeskretsen där mamman bor här i Sverige och barnen hos pappan i Thailand, så det förekommer bevisligen.

Med vänlig hälsning isan lover

En av frugans systrar driver tillsammans med hennes man en "Optical shop" i Ekamai. Fastigheten som affären ligger i har en lägenhet ovanpå där de bor. De har även ett annat hus där mannens syster nu bor. De har pratat med henne och sagt att de skulle vilja sälja huset men hon vägrar att flytta ut. Jag kan ju tycka att de borde avhysa henne handgripligt men hon bor fortfarande kvar och betalar ingen hyra. 

Thaier har lätt för att låta de som har råd stå för notan. Det olustiga är att man utnyttjar det år efter år. Har en svägerska som är bank åt hela släkten och några till.

Sen brukar det ofta dyka upp vänner till min fru som vill låna pengar. Det är ett konstant lånande hit och dit. Verkar som de bränner sina pengar direkt för att sen åka runt och låna. Har även hört om familjer som plötsligt dragit för att de hade så höga skulder.

Inte undra på att det är sporadisk skottlossning...

Sent from my iPad using Tapatalk

1 timme sedan, skrev Isan Lover:

Hej

 

Jag håller med om allt Atom tog upp, för mig var det så självklart att även Thailändare och Thailändskor agerar sponsorer om dom har pengar att jag inte ens har funderat på att någon skulle kunna tänka något annat, tror mer att det är det faktum att detta forum är Svenskt och mestadels tar upp det som berör dessa i Thailand som gör att det inte skrivs så mycket om detta.

 

Jag förmodar att alla som har pengar i Thailand får besök av sämre lottade släktingar som vill vara med och dela på dessa, till viss del har dom ju enligt traditionen nästan rätt till det också, frugans ena syster är ett bra exempel på detta, släkten utnyttjar att hon har pengar och vill ta del av dom, hon kan inte säga nej och hon bygger hus åt släktingar, köper bilar åt dom, ger bort farmer och spenderar stora summor på släkten, dessutom satsar hon mer på byns tempel årligen än hela byn lyckas skrapa ihop, vi tycker att hon är dum som ger bort så mycket, får folk pengar utan att arbeta leder det ofta till passivitet och krav på mer, det löser inga problem direkt.

 

Men det är hennes liv och hon gör som hon vill.

 

Vad det gäller att tjejer också överger sina barn och alltså inte bara killar så är det också sant, men jag skulle ändå vilja uppskatta det till en klar majoritet killar, kanske 70-30% eller 60-40%.

Vad jag förstår är det ibland så att mannen har ordnad ekonomi, bra inkomster, äger mest o.s.v och därför anses kunna ge barnet en bättre framtid, vi känner även några som har valt att göra så.

Vi har en del såna fall i umgängeskretsen där mamman bor här i Sverige och barnen hos pappan i Thailand, så det förekommer bevisligen.

 

Med vänlig hälsning isan lover

 

Din fru måste vara fantastiskt rik 

1 timme sedan, skrev Scandinaviancorner:

Din fru måste vara fantastiskt rik 

iallafall frugans ena syster.

Efter att frugan byggde huset till sina föräldrar så FÅR ingen mer än föräldrarna bo där utan frugans tillåtelse. Hon har redan hotat med att riva huset om det visar sig att nån mer än föräldrarna bor där. Det är för att föräldrarna iaf modern aldrig säger nej till nån. Men hon vågar inte gå emot frugan. Men så är huset alltid i bra skick och dom tar hand om huset till punkt och prickar. En sak som jag upplevde som lite konstigt, dock tycker jag det är bra. Det var efter att frugan smällt upp huset så mer än halverades besöken från grannar och annat löst folk?! Nån som känner igen det? Jantelagen finns ju bevisligen i Thailand med. 

Man kan ju tveklöst säga att den tätare familjesammanhållningen i Thailand är ett tveeggat svärd; när det inte finns några större problem är den ett stort stöd och gemenskap men finns det ett eller flera rötägg så kan det bli oerhört jobbigt då det är svårt, närmast kulturellt omöjligt, att dra sig ur. Frugan har inga syskon och släktskaran på svärmors sida är väldigt liten. Vi bor alla grannar (även om vi inte så ofta är där) och det har aldrig varit några problem; tvärtom en starkt bidragande orsak till att jag fortfarande är här. Vi lånade ut mindre summor pengarna när frugans kusiner var yngre (frugan är äldst av dem) och de skulle köpa moppe, dator mm och de tre manliga kusinerna betalade alltid tillbaka på utsatt tid. Den kvinnliga kusinen har alltid haft en, snällt uttryckt, naiv inställning till pengar och livet i allmänhet så där har vi aldrig lånat ut pengar utan istället gett mindre summor vid behov som hon sedan jobbar av genom trädgårdsarbete etc.

Svärfar däremot är en av tolv i syskonsyran och många av kusinerna på den sidan har jag aldrig träffat, vilket svärmor är glad för då hon tycker de flesta av dem är bortskämda slöfockar som växte upp i relativt välstånd men saknade vilja att göra något vettigt av det.

Det hela kan kanske lite jämföras med hur det är att leva i ett väldigt litet samhälle i Sverige; om allt funkar så är det optimalt med gemenskap och hjälp men det kan också bli ett rent helvete som kan förstöra allt. 

1 timme sedan, skrev Atom:

Man kan ju tveklöst säga att den tätare familjesammanhållningen i Thailand är ett tveeggat svärd; när det inte finns några större problem är den ett stort stöd och gemenskap men finns det ett eller flera rötägg så kan det bli oerhört jobbigt då det är svårt, närmast kulturellt omöjligt, att dra sig ur.

Känner igen lite av detdär, nu är hon "tillsammans med en falang" så då är hon automatiskt rik (vilket jag tycker är komiskt). Blivit tjafs om huset och hur många rai hon fått osv. Men hon har haft riktigt svåra tider åxå då hela familjen stod vid hennes sida av det jag fått berättat för mig. Dom tar hand om varann på ett annat sätt än i Sverige, men ibland behövs det bara en skata... ehh, ett rötägg för att göra det hela mycket svårt.

Det är ibland inte ens roligt att åka hem till henne, men hon vill ju hälsa på mamma så vi drar dit ibland. Men en person i familjen räcker för att hon skall tveka att ens åka dit. Jag försökte lösa problemet genom att köpa mamma en telefon så hon kan prata med mamma när hon vill. Tja, inte den optimala lösningen men det var vad jag kom på just då. 

20 timmar sedan, skrev Scandinaviancorner:

Din fru måste vara fantastiskt rik

Hej

Min fru är inte speciellt rik men hennes syster är rik och det utnyttjar släkten.

Med vänlig hälsning isan lover

19 timmar sedan, skrev HighWai:

iallafall frugans ena syster.

Hej

Ja systern är rik även med Svenska mått sett, men man önskar att hon tänkte lite mer framåt och sparade till sina egna barn.

Ett tag undvek hon att åka till byn eftersom alla ville ha saker av henne, men hon får väl skylla sig själv eftersom hon har byggt upp en image av at vara rik och generös.

Min egen fru har bara tagit hand om föräldrarna så länge dessa var i livet, övriga släktingar och bybor tycker hon ska arbeta och försörja sig själva, men hon erbjuder dom jobb om dom vill tjäna pengar.

Med vänlig hälsning isan lover