Känns lite dumt det jag skriver nu.
Men i ett av dina inlägg känns det som at det ligger någon form av ingrodd "hederskultur" som har orsakat detta.
Då ska jag tillägga att jag verkligen har läst mellan raderna och bara filosoferar för mig själv.
Känns lite dumt det jag skriver nu.
Men i ett av dina inlägg känns det som at det ligger någon form av ingrodd "hederskultur" som har orsakat detta.
Då ska jag tillägga att jag verkligen har läst mellan raderna och bara filosoferar för mig själv.
Ja jag tycker det verkar som det jag också. Jag har svårt att förstå mig på det. Men vi ska bearbeta allt och se vad som kommer fram.
Det har inte varit lätt att få hem henne och det är inte lätt för henne nu heller då hon själv börjat förstå vad som egentligen hänt.
Det var ju skönt att du fick hem henne!
Men hur fick du hem henne? Kan ju vara bra och delge det om det nu är en annan medlem som hamnar i samma situation.
Hoppas hon kommer på fötter och att ni kan gå vidare från denna absurda historia!
Välkomna hem.Ja jag tycker det verkar som det jag också. Jag har svårt att förstå mig på det. Men vi ska bearbeta allt och se vad som kommer fram.
Härligt att allt går mot en lösning för er.
Ja jag tycker det verkar som det jag också. Jag har svårt att förstå mig på det. Men vi ska bearbeta allt och se vad som kommer fram.
Var dag är en ny dag i resten av ditt liv!
Det är inte lätt att få till ett avslut på den här tråden då jag inte får skriva det jag vill men det respekterar jag förstås.
Jag vet ju nu vad som hänt på riktigt och det är skrämmande nog mycket likt någon gammal thriller där någon mot sin vilja blir inspärrad och får sprutor och fastspänd osv..Något vi jobbar på att, inte glömma, men att acceptera som något som hänt och som man inte behöver tänka mer på.
Men förtroendet för medmänniskor och i synnerhet människor nära henne/oss är helt förstört och lär ta lång tid att bygga upp.
Jag kan inte riktigt skriva fullt ut hur jag fick hem henne för det blir för utlämnande för damen.
Men enkelt sagt så var det en blandning av de råd som kommit fram i tråden, att klargöra för de andra att jag visste och var beredd att göra precis allt som krävdes för att få hem henne. Sedan tillkom det också en del småhot kan man säga men väldigt maskerat och försiktigt.
Jag tycker mig ha "spelat" enligt deras regler men samtidigt stått på mig så pass och de insett att det varit hopplöst för dom.
Det viktigast tycker jag om någon annan hamnar i samma situation är att man ska prata, tjata osv med så många som möjligt och ligga på som en tok på alla sätt man kan. För ju fler som vet om ju jobbigare blir det för de andra då.
Dock vet jag nu att med dubbla medborgarskap så sitter man lätt med skägget i brevlådan om man råkar illa ut i "hemlandet". Då lyfter inte Sverige på fingret ens. Precis tvärstopp den vägen.
Olika privatdetektiver är väldigt villigt inställda, kanske speciellt när det ringer någon från ett annat land och antas ha pengar...
Advokater finns det en uppsjö av, dock är det inte en akut hjälp tycker jag nu, det kan ta välddigt lång tid om man inte är villig att betalaunder bordet så att säga.
Jag har tackat förut här men gör det så gärna igen för man kan aldrig vara tacksam nog för det man har och för det man kanske får.
Ha det gott all som orkat läsa det här, nu ska vi leva.
TACK.
Logga in för att svara.