I förrgår natt (natten mellan fredag och lördag 10-11 juli), råkade vi ut för en otrevlig händelse under det som var vår sista natt för denna gång i vårt hus i Krasang, Buriram.
Biby låg och sov i soffan i vardagsrummet, som hon har gjort varje natt under denna semester, eftersom hon inte ville gå och lägga sig ensam i sitt rum på övervåningen. När Biby gick och la sig höll jag och Kan på och avsluta packningen inför hemresan och sedan orkade vi inte bära upp henne till sitt rum och vi ville dessutom inte väcka henne. Klockan var ca 1:30 när Kan gick upp för att be innan vi skulle sova och när hon inte var klar efter den tid som hon hade sagt, satte jag mig i Bibys rum och väntade och noterade att ett av fönstren var öppet. Jag stängde då fönstret och tänkte sedan kolla med Kan och Biby vem som hade öppnat det. Efter en liten stund var Kan klar med sin bön, så att vi kunde lägga oss för att sova i vårt sovrum på övervåningen. Klockan var då ungefär 2.
Vi hann sedan knappt somna innan Biby kom skrikande in på vårt rum. Det hade varit någon i huset och denna person hade också rört vid henne (på ett otillbörligt sätt), så att hon vaknade och skrek. Detta skrämde då inkräktaren, som sprang med stora kliv uppför trappan, med Biby hack i häl, skrikande "tjuv! tjuv!" på thailändska. Inkräktaren försvann sedan ut via verandadörren, medan Biby kom inrusande i vårt sovrum med andan i halsen. Jag och Kan försökte då förstå vad som hade hänt och samtidigt lugna ned och trösta Biby. Vi var naturligtvis alla väldigt skärrade av det som hade hänt, så vi försökte inte följa efter inkräktaren direkt och vi visste därför inte riktigt vart han tog vägen. Den enda vettiga förklaringen är dock att han måste ha hoppat ned från verandan till gräsmattan på grannens (Kan bror Nong) tomt och sedan hoppat över muren och sprungit iväg. Kan såg i alla fall senare att dörren till verandan var öppen.
Biby berättade att det var en ganska stor man, med svart tröja med tillhörande luva med hål för ögonen, samt militärgröna byxor med många fickor. Hon ritade en bild, där jag tycker att han ser ut som en Ninja. Han hade dessutom en ficklampa, som han lyste på Biby med. Frågan är också om han visste att vi skulle vara kvar i huset och att han var ute efter att göra något med oss, eller bara med Biby, eller om han bara var ute efter att stjäla pengar, guld, eller annat av värde. Det fanns dock inga pengar och inget guld på nedervåningen, eftersom vi alltid tar med oss det till sovrummet när vi går och lägger oss. Vi tar också alltid med oss alla nycklar, så att ingen skall stjäla dem. Våra datorer och min kamera, samt TV och ljud/videoanläggningen var dock kvar i vardagsrummet, men det är ju inte så lätt att få med sig det när det finns galler på alla fönster och dörrar på nedervåningen och man behöver nycklar för att öppna gallren.
Eftersom vi inte var säkra på om inkräktaren trots allt fanns kvar i huset så gick vi därefter sakta och systematiskt igenom huset och kollade alla rum (även förrådet under trappan) och såg till att alla fönster var stängda. Jag var då beväpnad med en mopp som jag tänkte att vi skulle kunna försvara oss med om det behövdes. Det var dock ingen kvar i huset, men vi var allihop fortfarande väldigt upphetsade. Kan ringde därefter polisen i Krasang (ca 2:30), som kom med tre personer efter en kvart och ytterligare en (utredare) litet senare. De pratade med Kan och Biby och gick sedan runt och sökte efter eventuella spår, innan de lämnade oss ca klockan 4. De ville dock att vi skulle komma till polisstationen klockan 8 på morgonen för att fylla i en anmälan.
Vi försökte sedan sova alla tre tillsammans i vår dubbelsäng, men det var svårt att koppla av, trots att vi låste dörren till sovrummet, så jag somnade inte förrän jag var helt slut och klockan måste ha varit drygt 5. Kan gick sedan upp klockan 6, för att prata med sin mor, syster Tukta och andra som var vakna. Hon ringde också till den som tidigare hade satt upp rostfria galler för fönster och dörrar på nedervåningen, för att be honom komma och kolla på vad som skulle krävas för att sätta upp sådana galler även på övervåningen. Han kom sedan strax före 8, så besöket på polisstationen fick vi skjuta på en stund.
Efter att han räknat på det och Kan prutat litet så blev kostnaden 65,000 THB, varav han ville ha 40,000 direkt, för att köpa in material, så eftersom Kan absolut ville att vi skulle fixa detta så snart som möjligt var vi tvungna att fixa litet mer pengar. Det var dock inte helt lätt, eftersom flera ATM-maskiner inte hade några pengar kvar, men till slut fick vi ut litet drygt 30,000 THB till, utöver de 12,000 THB som jag redan hade i plånboken. När vi betalade mannen så bekräftade han att de skulle prioritera detta jobb och att gallren på övervåningen skulle vara på plats efter bara några dagar. Vi får se hur det går, men både Kans bror Nong och städerskan Thii skall pusha honom om det dröjer mer än en vecka. De resterande 25,000 THB skickar vi över till honom när Kan bror Nong har godkänt jobbet. Vi funderar också på att installera rörelsedetektorer som skall tända lampor om något händer, men det får nog vänta tills vi kommer tillbaka nästa gång.
Litet efter 9:30 åkte vi sedan till polisstationen för att göra anmälan. Utredaren verkade till att börja med ganska seriös, men han frågade inte ens efter någon kontaktinformation (email eller telefonnummer), trots att han visste att vi skulle åka till Sverige senare på kvällen, så jag undrar om det händer något med detta. De kan förstås kontakta Kans bror Nong eller syster Tukta och be dem kontakta oss, men det hade ju varit enklare om de hade frågat oss direkt. Jag undrar i och för sig också varför inte Kan gav den informationen till dem i alla fall. Kan berättade för utredaren vilka som varit hos oss den senaste tiden och vilka hon litade på. Hon nämnde särskilt en man som varit med när AC-anläggningen kollades och som hon tyckte såg opålitlig ut. Han hade dessutom tydligen tittat konstigt på Biby.
