Inget mer Maipenrai!

Del av inkomst som laggs pa utbildning i Thailand ar i snitt genomsnittligt for regionen om jag inte missminner mig. Dock sa ar det intressant att i ett land med pa pappret fri grundutbildning sa manga betalar sa mkt som de anda gor.

Tyvar sa verkar vi se en negativ trend dar skillnaden mellan utbildade/outbildade eller rika/fattiga okar. Relevansen av utbildning i Thailand ifragasatts konsekvent och trender verkar vara att medel/hoginkomstagare spenderar okade summor pa sina barns utbildning medan utveckling for barn med outbildade/fattiga foraldrar har stagnerat.

I ett land dar larare tar extrabetalt for att lara ut hela laroplanen och den fria mjolken blandas ut for att nagon skall kunna gora sig en hacka sa stalls kostnaden for utbildning pa sin spets. Vidare sa finns det ofta en hog "oppertunity cost" som manga familjer inte kan hantera. Den langsiktiga och potentiella vinsten med att satsa pa utbildning for barnen vagt emot den direkta kostnaden och eventuella inkomstbortfallet gor det ibland omojligt for foraldrar att "valja" att satsa pa utbildning.

Man kan saga vad man vill om det thailandska utbildningssytemet men en sak ar glasklar - socio-ekonomisk orsaker ar de storsta hindren - kostnaden exkluderar barn fran systemet. Huruvida skulden enbart skall laggas pa snala foraldrar, korrupta larare/administratorer eller staten kan de larde tvista om.

For att aterknyta till relevansen av utbildning sa maste jag saga att det ar lite beklammande att se hur utdaterad undervisningen ar ibland. Visst ligger alltid en laroplan efter och det ar naturligt med ett deceniums forskjutning. Men i Thailand's fall ar det extra tydligt. Bristen pa konkurrenskraftiga utbildningsalternativ ar tydlig och idag ar tyvar inte sambandet mellan utbildning och framtida "vinst"/"aterbetalning" sarskilt tydligt. 

Wille, du har givetvis ratt i det du skriver, det ar ju onekligen "ditt" amne. Det jag tycker ar konstigt ar att jag har fortfarande aldrig talat med en thailandare som tycker att den thailandska allmanna skolan ar bra. I min hemprovins finns det ett flertal privata alternativ som jag sett fatt OK omdommen och som inte kostar mer an att de flesta familjer skulle ha rad (dock langt ifran alla) om de gjorde den prioriteringen. Fragan ar ju da; varfor gor de inte det? Ar det for att:

1) De tycker att det borde vara statens uppgift att tillhandahalla adekvat utbildning, vilket de flesta svenskar tycker?

2) Ar det for att de inte tycker att utbildning lonar sig?

3) Ar det for att de tycker att pengarna kommer till battre nytta nagon annanstanns?

4) Eller for att de inte bryr sig?

Det basta for Thailand som land vore givetvis att mer resurser, inte enbart finansiella, lades pa den allmanna skolan sa att forbattringen kommer alla till lags. Med tanke pa hur lang tid en sadan forandring kommer att ta, minst en larargeneration antar jag, sa maste nog betydligt fler foraldrar, las fader, vara beredda att offra en del sanuk & sabai om deras barn ska fa det battre.

Även i Sverige, där utbildningen är fri för alla väljer ju betydligt färre barn till arbetare att utbilda sig högt jämfört med barn till akademiker. Så det är väl inte så jätteförvånande att samma fenomen återfinns i Thailand där det dessutom är en ekonomisk fråga.

Ni skriver dock bra och trovärdigt både två, Wille och Atom (som vanligt). Håller med till fullo.

Däremot vill jag nog hävda att det är fler än 1-10% av familjerna på landsbygden i vår by som i dagsläget väljer att bekosta utbildning åt sina barn på universitetsnivå. Hur kvalitativt bra utbildningen är kan förstås diskuteras.

Här en färsk bild av frugans kusin Om som har ett år kvar av sina 5 åriga studier till biologilärare på Rajabaht Surin. Hennes föräldrar har det väldigt tufft att få ihop pengar till studiekostnaderna men kämpar på och på något sätt går det trots allt. Kommer ihåg hur dom suckande beklagade sig över att hon valt att studera 5 år mot dom från från början planerade 4.

Hennes familjs situation är inte på något sätt unik utan tycker jag väldigt vanlig i vår by. Många är dom familjer som har sina snart vuxna barn studerande på universitetsnivå. Om det är representativt även för andra Isaanbyar har jag dock ingen aning om.

Då statistik visar att Thailand lägger en väldigt stor av skattepengarna på skolväsendet, så borde ju utbildningskvaliteten vara lite högre kan man tycka.

Men där har vi nog "Po Jai" problematiken igen som spökar eftersom det i samhället inte vågas ställa öppna och tillräckliga krav på lärarnas kunskaper, fortbildning och förmåga att lära ut saker.

Ett stort problem som jag har uppfattat det i den Thailändska skolan är att eleverna i klassrummet förväntas att inte fråga om något som de inte förstår. Att göra så inför klasskamraterna skulle försätta läraren i en pinsam situation för då det blir uppenbart att läraren har misslyckats med att förklara så att alla begriper, och att öppet tala om att man inte begriper ett sammanhang innebär ju också för eleven att hon eller han förlorar ansiktet. Frågor och djupare förklaringar skall istället klaras av vid sidan av den ordinarie skoldagen för då skall dessa elever erbjudas extraundervisning (mot betalning) av läraren. Ibland sker denna undervisning i lärarens hem eller i skolan när de andra eleverna har gått hem.

Vilka har råd att läsa extra (rien piset), de fattiga eller de som har föräldrar med pengar?

Källa:

http://www.nationmas...ent-expenditure

Quote

Att jag nämde att kvalitén på utbildningen förstås kan diskuteras var för att detta stötts och blötts på forumen till leda sedan många år tillbaka.

Vad gäller kvalitén på min egen frus landsortsutbildning så kan jag dock konstatera att kunskaperna i alla fall var fullt tillräckliga för att på komvux läsa in ett komplett svenskt (3-årigt) gymnasiebetyg med högsta betyg i dom flesta ämnen. Och det trots problematiken med ett helt nytt språk osv. Hur hon kommer att kunna hävda sig på svensk högskola kommer att visa sig så småningom och det får jag återkomma till då.

Hej Kim,

Först får jag väl säga grattis till din frus fina studieresultat.

Roligt för henne och dig att studierna flyter på så bra.

Men om resultatet här i Sverige kan knytas till utbildningskvaliteten i din frus thailändska skola vet jag inte.

Förkunskaper är naturligtvis bra att ha, men studierna i Thailand bör väl ändå bara vara en liten del av framgången.

Snarare är det väl så att studieresultaten här i Sverige speglar din frus intilligens och flit mer än hennes gamla meriter. 

Eller va?

Mvh

Quote

Visst är hon flitig så det har säkert med saken att göra. Men jag tror inte man klarar av en svensk gymnasieutbildning om man inte redan har förkunskaperna som krävs. Speciellt inte som det sker på ett nytt och tidigare främmande språk.

Vad gäller högskolestudierna så blev dom uppskjutna pga graviditet. Men hon är antagen och börjar antingen till höst eller vårterminen. Vårterminen tycker jag blir bäst för då kan vi tillbringa några höstmånader i Thailand.

Väl där får vi se hur det går? Men jag gissar att det är betydligt svårare att genomföra en universitetsutbildning på ett språk man lärt sig som vuxen än om man är infödd svensk. Så det kan nog bli jobbigt.

Kim din fru har nog fortfarande kvar sin förmåga att lära in, de e värre me oss gamla stötar. Lära gamla hundar sitta osv.//Janne

Quote

Jo för oss gammelstötar är nog allt lärande i princip omöjligt.

Jag tog E körkort (Tungt släp)i sommras, å då läser man först in det vanliga körkortet (B)sedan är det en tillägs bit för E delen, det va en pers kan jag säga. Man har ju minne som en fiskmås. Från att ha 5:a i matte i grundskolan så hade jag våldsamma problem med Brutto, nytto & totalvikter och beräkningarna därimellan

Quote

Mycket bra inlägg, Siam-Nilsson, jag tror att detta problem tillsammans med att man inte har , (eller har ytterst få), några referenspunkter med omvärlden är de största hindren att överbygga.

Jag märker ofta när jag talar med Thai personer, (högutbildade som streetsmart lågutbildade), att man har svårt att ta mycket till sig då man inte har något att referera till. Hur kan man förstå concept så som exempelvis socialt ansvar i ett land där man blandar ut gratismjölken till barnen för att tjäna extra pengar, politiker ansvar i ett land där mer eller mindre alla politiker är korrumperade, fri press i ett land där fri press inte existerar, människors lika värde i ett land där höga politiker officiellt går ut och säger att de fattigas röster i eventuella framtida val borde vara mindre värda då de är för dumma och inte förstår hur de ska rösta osv.

Lägg där till denna långa Thailänska tradition av att alltid rätta in sig i ledet och aldrig ifrågasätta överhögheten, (trots att man vet att dom har fel), och man har tyvärr stora svår-övervinerliga problem för lång tid framåt!