Nu blir det ett lite känslosamt inlägg, men det har ett underbart slut, eller man kanske kan se det som en underbar början på något nytt!
Kort prolog:
Min dotter Malin flyttade från Sverige för studier för ca 13 år sedan, hon hamnade efter mycket om och men i Australien där hon studerade, tog sin doktors examen och professur.
Hon träffade efter mer om och men, en riktigt trevlig australiensare. De får en lite pojke, Marius Ingemar, i februari 2019. Naturligtvis packade den nyblivne morfadern sin lilla ryggsäck och drog på barndop!

Japp, de bor där!
I december 2020 träffades vi i Ban Phe, jag hade visst råkat att köpa ett hus där som min dotter gärna ville se, de gillade dock stranden bättre!
Just efter detta foto är taget berättade de att de ville flytta från Australien hem till Sverige, vet i fan om inte det vad den lyckligaste dagen i mitt liv, få hem min dotter och mitt barnbarn!
Det vart en hektisk tid för undertecknad, visum skulle fixas, bostad, möbler, japp! allt! Man vad fan ska man ha en morfar till annars!
Det började bra, men det lurade svarta moln. Bara veckor efter de landat i Sverige blev det tvärstopp!
Det hör också till saken att Malin har väldigt starka band till sina mor/far-föräldrar trotts alla år utomlands, de har alltid haft nästan daglig kontakt över Skype, så banden har varit väldigt starka mellan dem.
Ingenting blev som förväntat, mina föräldrar fick inte träffa sitt nya barnbarnsbarn som de längtat efter så mycket, istället satte de sig i karantän i över ett år!
Slut prolog:
Vi har alla lidit, mer eller mindre av denna besynnerliga tid. Mina föräldrar har för en tid sedan fått spruta nr 2 och enligt Farsans doktor skall detta möte nu vara helt OK!
Möt Marius Ingemar, 2 år VS Ingemar 91 år!
Marre5.mp4 7 MB · 0 downloads
//S