Fick för 3 år sen för mig att jag skulle börja köra "moppe" igen. Jag misstänkte att de minsta varianterna skulle stöna högt om de drabbades av en "fullvuxen" man, så det fick bli i alla fall ett steg upp.
En Honda Phantom. Som med div lull lull kostade ca 100.000 bath.
Nu ska det i sanning namn erkännas att den frihetskänsla jag upplevde när jag köpte min första moppe för ca 45 år sen inte riktigt infann sig. Så hojen blev mest stående.
Efter ett år ringde Honda och undrade varför jag inte hade varit inne på service. De blev lite ställde på min motfråga "Måste jag serva den efter 90 km".
Damen hade dock en viss förmåga att låna ut sin bil och istället "låna" min. Detta fick det bli P för.Lånar hon ut sin bil får hon vackert hålla till godo med hojen. Så nu har kilometrarna i alla fall rullat iväg en liten bit.
I alla fall drygt 20 mil om året!
Sen har vi "ungdjävlarnas" hoj. Skolbussen kör inte in i vårt område så de hade nästan 400 m att gå till bussen. Givetvis otänkbart för en thailändare. Så det fick bli denna gulliga lilla elmoppe.



